Denna studie har varit givande för mig att arbeta med, eftersom jag förut hade en annan förståelse för motorisk utveckling och motorisk träning och motorikbanor. Jag trodde då att motorisk träning enbart var till för kroppen och dess rörlighet. Det var delvis därför jag blev intresserad av att göra min studie om motorikbanan, och dels för att jag snart själv kommer ut i yrkeslivet som förskollärare och då kommer att ha stor glädje av min studie och mina nyvunna kunskaper. Studien har visat att motorisk träning har betydande påverkan för barns förutsättningar till att klara av grundskolan på bästa sätt.
Jag har genom studien fått en inblick i forskning och har sett att den med tiden kan förändras en del beroende på om nya infallsvinklar har tillkommit. Av de teoretiska utgångspunkter som jag använt mig av är några äldre och några nya. Holles (1987) bok om barns motoriska utveckling är från 1987, men jag tror att den fortfarande är aktuell. Dels på grund av att den beskriver barns motoriska utveckling som jag tror inte förändrats under åren, dels på grund av att jag i flera av de böcker jag tittat i under min litteratursökning sett att nutida forskare använt sig av Holles teori. Ericsson (2005) har däremot gjort studier under senare år och hennes böcker har gett mig en överblick av hur den aktuella forskningen ser ut i anknytning till min studie. Därför anser jag att jag har kunnat ta del av aktuell forskning och använda mig av den. Detta bidrar till att min studie får en tillförlitlig teoretisk utgångspunkt.
Vid min analys av min insamlade empiri, kom en fundering upp som fick mig att gå tillbaka till en av mina informanter, för att få lite mer information. Detta var i samband med övningarna ”gör si och gör så” som Eva gör med sin klass för att förbättra lateraliteten hos eleverna. Jag kom i kontakt med specialpedagogen i elevhälsoteamet och frågade henne på vilket sätt lateraliteten kan underlätta för eleven att skriva b, d och p. Hon menade att det var viktigt att eleven får en förnimmelse för var hon/han har sina kroppshalvor. Det är den inre känslan som påverkar hur eleven skriver b, d och p, och det har inte med den teoretiska delen av höger/vänster att göra. Hon förklarade att man har en dominant kroppshalva och de båda kroppshalvorna arbetar mot varandra, tex. när man äter med bestick.
Under min utbildning till förskollärare har jag ofta uppmanats att se till genusperspektivet, och därför har jag även gjort det i min studie. Det har visat sig att pojkar och flickor skiljer
sig när det gäller den motoriska utvecklingen och motoriska träningen, men även när det gäller vilken typ av inlärningsstil de har. Holle (1987) menar att pojkar och flickor leker motoriskt olika och då tänker jag på hur de använder bollen som lekredskap. Pojkar använder mer styrka när de kastar boll, medan flickorna försöker kasta så pricksäkert som möjligt. Jag har själv fått se hur detta stämmer överens med hur 5 åriga pojkar använder sig av en boll. Under ett vikariat observerade jag hur tre pojkar lekte: De kastade bollen till varandra i ett hörn av förskolegården. Hela kroppen används för att få iväg bollen så långt som möjligt. Bollen landade en bit ifrån den mottagande pojken, som sprang och tog bollen och kastade sedan lika kraftfullt iväg bollen till nästa deltagare. Jag ser framemot att få möta dessa situationer ute i verksamheten och på ett lekfullt sätt försöka bidra till att mer koordination tränas vid bollkastning redan på förskolan. Vidare har jag i min studie sett att pojkar och flickor påverkats olika vid motorisk träning i Ericssons (2005) studie. Flickorna i studiens interventionsgrupp kom i kapp och i vissa fall förbättrade sina resultat, medan pojkarna förbättrade sina resultat i såväl svenska som matematik. Det jag kan se av detta är att pojkar verkar påverkas mer av att få extra motorisk träning, en vetskap som jag ska ta med mig ut i yrkeslivet. Jag har inte kunnat se så stor skillnad i genusperspektivet när det gäller min studie, och det tror jag beror på den korta tid som jag haft till förfogande. Jag skulle önska att jag fått följa klassen under längre tid och djupare studera hur varje elev utvecklats. Det jag kan hoppas på är att min dotters klass också kommer att använda sig av motorikbanan och på så sätt kunna få en inblick i motorikbanans betydelse.
I min studie har jag stött på att olika forskare och författare har skrivit om den fysiska miljön, ute och inne, och dess betydelse för hur motorisk aktivitet utförs. Detta visar att vi som arbetar med barn bör vara medvetna om vilken typ av fysisk miljö vi kan ge barnen, hur vi kan ge barnen den och varför den är bra för barnen. Jag har läst att barn själv tränar på de motoriska rörelser som de är mogna för och behöver träna. Det är jag som pedagog som måste se till att barnet får den möjligheten. Inför min studie hade jag en mer tveksam inställning till anlagda motorikbanor, som bland annat finns på en del lekplatser. Jag tyckte att det kunde vara minst lika bra att barnen rörde sig i sin närmiljö och använde naturen istället. Jag tänker på de tillfällen då jag varit på utflykt med barn i skogen, och hur fascinerande det är att se hur barnen klättrar i träden, kravlar sig över träd som ligger på marken och kanske försöker hoppa över en liten bäck. Idag vet jag att en anlagd motorikbana är ett bra komplement, och om jag får tillgänglighet till en sådan så kommer jag att använda den för motorisk träning i mitt
Mitt resultat har gett mig nya insikter i hur jag som pedagog kan påverka elevens förutsättning till en bra skolgång. Jag anser att den forskning jag har grundat min studie på är tillförlitliga och aktuella, eftersom jag använt mig av nutida studier som utgångspunkt. Jag har dessutom sett att flera forskare har skrivit samma sak och kommit fram till liknande resultat.
6.1 Metoddiskussion
Eftersom jag ville ta reda på elevernas och pedagogernas upplevelser genom min undersökning, anser jag att de metoder jag använt mig av har varit tillräckliga, eftersom man kan komma närmare deltagarnas upplevelser än man kan med en enkät. Jag har funderat på om jag istället för ordvalet ”upplevelser” skulle ha valt att använda ordvalet ”uppfattningar”, eftersom det kan vara svårt att se upplevelser. Trots detta har jag valt att använda mig av ”upplevelser” i texten, eftersom detta är mer det jag vill se, dvs. om eleverna är glada, ledsna, tycker något är svårt, roligt eller tråkigt. Jag ställer mig frågan om mitt resultat skulle ha blivit annorlunda om jag valt andra elever till mina intervjuer, eftersom någon flicka inte svarade så mycket på mina frågor. Andra elever svarade däremot mycket och gav mig mer användbar information. När det gäller bilderna från skolgården skulle jag kunnat låta eleverna själv få välja föremål som de ville ha med, och inte utgått från bilder som jag valt att fotografera. Jag skulle ha tagit med rutschkanan i bilderna, det kanske hade gett mig ett annat resultat. Det som jag har upplevt som svårt är den tidsbegränsning jag haft, då jag gärna hade velat följa upp under längre tid och själv fått se eventuella resultat av användandet av motorikbanan. Det var inte heller så lätt att formulera intervjufrågorna till eleverna, och några tyckte att någon fråga var klurig, tex. varför de tränar motorikbanan. Jag fick då försöka förklara och använda mig av följdfrågor som komplement.
Jag har under min studie inte stött på några praktiska problem. Alla tillfrågade pedagoger har varit hjälpsamma och svarat på min enkät, de sex elever som jag intervjuade var alla villiga att delta, och jag fick göra observationer av eleverna samt låta dem svara på min enkät. Jag hade inte heller några svårigheter att hitta relevant teoretisk bakgrund och forskning utan snarare var jag tvungen att avgränsa mig i urvalet av material. Mitt insamlade material har gett mig ny kunskap och mening (Knutsdotter Olofsson, 1993), och inspiration att studera vidare kring motorisk träning och dess betydelse.
Referenser
Björklid, Pia (2005). Lärande och fysisk miljö – en kunskapsöversikt om samspelet mellan
lärande och fysisk miljö i förskola och skola. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Björklid, Pia & Fischbein, Siv (1996). Det pedagogiska samspelet. Lund: Studentlitteratur. Cronsioe, Ingela (1999). Lusten att lära och lusten att leda: Om Inlärningsstilar, IT och
Skolutveckling. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Ericsson, Ingegerd (1985-1987). Lokal skolutveckling i Lund: MUGI Motorisk Utveckling
som Grund för Inlärning. Rapport 1-4. Lund: Skolkansliet i Lund.
Ericsson, Ingegerd & Lindström, E (1987). Uppföljning och utvärdering av MUGI-projektet. Lund: Institutionen för tillämpad psykologi, Lunds universitet.
Ericsson, Ingegerd (1998). Pedagogik och motorik – motorikens betydelse för utveckling och
inlärning. – motorikobservationer av 204 skolbarn. Malmö: Lärarhögskolan.
Ericsson, Ingegerd (2005). Rör dig – Lär dig. Motorik och inlärning. Stockholm: Sisu idrottsböcker.
Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001). Barn– och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.
Holle, Britta (1987). Barns motoriska utveckling. Stockholm: Natur och Kultur. Johansson, Bo & Svedner, Per-Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlaget i Uppsala AB.
Lindholm, Gunilla (1995). Skolgården - vuxnas bilder - barnets miljö. Stad & Land nr 129: 1995. Alnarp: Institutionen för landskapsplanering, SLU.
Lärarförbundet (2002). Lärarens handbok. Stockholm: Lärarförbundet.
Skantze, Ann (1989). Vad betyder skolhuset? Skolans fysiska miljö ur elevernas perspektiv
studerad i relation till barns och ungdomars utvecklingsuppgifter. Stockholm: Pedagogiska
institutionen, Stockholms universitet.
SOU 1993:2. Kursplaner för Grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer. Vetenskapsrådet
Åkesson, Cecilia (2004). Examensarbete: Motorikbanans möjligheter för elever i skolan. Malmö: Lärarutbildningen