I min undersökning har jag låtit fem pedagoger på skolan svara på en enkät, och jag har fått in svar på samtliga enkäter och frågor. Jag har dessutom gjort en intervju med Eva (fingerat namn), en av de fem pedagogerna, och har sammanställt svaren från enkäterna och intervjun här nedan.
5.3.1 Motorikbanans utformning och användningen av den
Alla fem pedagoger ser fördelar med motorikbanan samtidigt som en pedagog anser att den kan utvecklas och förtydligas. Genom motorikbanan ska eleverna bära med sig en ärtpåse som ska balanseras på huvud, rygg eller axel, något som inte alltid fungerar så bra. Kanske behövs instruktionerna göras om eller förtydligas. Hon vill gärna se fler övningar med att korsa mittlinjen, något som ska hjälpa eleven att bli mer medveten om sina kroppssidor. Dessutom lossnar markeringarna som är tejpade på golvet väldigt lätt. Eva ser att någon elev får svårt att genomföra stationerna där höger och vänster ingår, eftersom eleven samtidigt måste tänka på vilket ben som är höger respektive vänster. Någon har sett att övningar eleverna har tränat på har blivit mycket lättare för dem. Hon menar dock att det krävs resurser för att träningen ska göras på rätt sätt, dvs. att en person behöver vara med vid inlärningen av motorikbanan. Samtliga vill varmt rekommendera andra skolor att använda sig av en motorikbana. Någon motiverar med följande: ”Ett enkelt sätt att få in motorikträning och avbrott för rörelse under lektionstid (i egen takt)”
Eva säger att motorikbanan även är ett komplement till de elever som har något åtgärdsprogram, där de får möjlighet att gå motorikbanan flera dagar i veckan. Vidare ser Eva möjligheten att möta de elever som behöver få korta pauser med rörelse för att kunna koncentrera och lära sig. Hon är medveten om att eleverna har olika behov och att vissa har svårt att sitta stilla en längre stund. Hon menar dock att det beror lite på om det är en ”tala - och- lyssna” situation. Då vill hon att alla ska sitta ordentligt en stund, medan hon i andra situationer kan acceptera att de skruvar på sig och inte sitter stilla. Jag var med under lektionerna och såg att det fungerade väldigt bra.
När det gäller den blivande motorikbanan utomhus så har samtliga pedagoger förväntningar/krav på den. Alla ser den som en möjlighet till spontanträning av motoriken framförallt på rasterna, men även under lektionstid. En av pedagogerna svarar att den regelbundna upprepningen leder till automatiserade rörelser, något som Holle visar på i sin forskning. En pedagog menar att det görs utvärdering under terminen, med tillägg och komplettering till de befintliga övningarna med förstärkning av t.ex. lateralitet. En annan pedagog menar att de inte har gjort någon gemensam utvärdering, men att man som pedagog ser att barnen kan träna upp den motoriska färdigheten med kontinuerlig träning. Eva har lagt in i sin planering ”blomman” att eleverna ibland ska visa en vuxen när de gör motorikbanan, för att kunna följa upp hur de använder den. Hon betonar dock att hon inte har de resurser hon skulle vilja för att kunna följa upp elevernas motoriska utveckling, men att hon ser resultaten i böckerna i stället.
5.3.2 Motorisk träning
Alla fem ser något samband mellan motorisk träning - koncentrationsförmåga och skolprestation. Av dessa fem har en svarat att hon ser viss påverkan på sambandet, hon vill ha tätare övningstillfällen och menar att motoriskt oroliga elever behöver ha vuxenstöd vid träningen. De övriga fyra har svarat betydande påverkan.
På frågan vad som anses vara viktigt för att stimulera elevernas motoriska utveckling, svarar de att det ska vara roligt och lustfyllt med lagom svåra utmaningar när eleven ska göra motoriska övningar. Att det är olika sorters övningar som är utprovade så att alla grundrörelser tränas anses också viktigt. Att man tränar basfärdigheter, balans, koordination och lateralitet. Användningen av motorikbanan anses bidra till bättre koncentration, bättre läs och skrivutveckling, inlärning, språkutveckling, förstärkning av kroppsuppfattning, träning och automatisering av grovmotoriken, träning av finmotoriken, balans och koncentrationsförmåga, förmåga att kunna klara av en sitta och lyssna situation samt att få en bra sittställning.
På min fråga om vilka elever som anses ha störst utbyte av motorikbanan ansåg hälften av pedagogerna alla elever, medan lika många ansåg motoriskt oroliga elever. En pedagog hade svarat både alla elever och motoriskt oroliga elever med motiveringen när det gäller alla
elever, ”Alla elever har glädje och nytta av rörelse och motorisk träning” och när det gäller motoriskt oroliga elever ”Att gynna barns motoriska och perceptuella utveckling skapar bättre förutsättningar för koncentration och inlärning”.
När jag frågade Eva om pedagogerna tagit del av Holles teori och annan forskning svarade hon att hon under sina 28 år som yrkesverksam deltagit vid några studiedagar. Vid dessa tillfällen hade böcker lästs och diskuterats, och någon gång hade studier i liten skala gjorts. Eva säger att intresset för motorisk träning har gått i vågor, lite som mode. På 80-talet var intresset stort för olika klappövningar för motorik och skrivutveckling. På den skola Eva jobbar nu, är alla mycket positiva till motorikbanan och den träning eleverna får av den. De har ett gott samarbete med specialpedagogen och har köpt in böcker med lärarhandledning som bl.a. handlar om kroppsuppfattning, motorik, auditiv perception och visuell perception.
Eva berättar att eleverna ofta är uppe i skogen och leker, och det ser hon som väldigt bra naturlig träning av balans och koordination, eftersom de klättrar över stenar och stockar. Hon säger också att avsikten med hennes ”gör si och gör så” övningar i klassen är att eleverna ska lära sig höger och vänster. Dessa övningar underlättar för eleverna att skriva b, d och p. Samtidigt får eleverna en bättre kroppsmedvetenhet, som i sin tur ska bidra till en bättre sittställning. Eva menar att kroppen har en egen balans, kroppstonus, och den beskriver hon som en färskvara. Genom motorisk träning eller annan rörelse så kan kroppen hitta sin balans på nytt. Hon säger att eleverna får bättre koncentrationsförmåga när de har haft paus och rört på sig. Hon anser också att sittställningen är viktig för att både orka sitta och lyssna, men även för att kunna forma fina bokstäver.
Avslutningsvis säger Eva att hon lär sig hela tiden. Detta var ingenting som hon fick med sig från sin utbildning. I och med att hon har den elevgrupp hon har, så försöker hon ta reda på vilket sätt som är det bästa att möta just den gruppen. Skolans elevhälsoteam är ett stort stöd för pedagogerna, och hjälper till vid behov. Eva menar att motorikbanan i sig inte kan ge resultat med användning en gång i veckan, och att eleverna oftast behöver göra andra saker som tränar finmotoriken t.ex. pärlplattor, fingervirkning och vävning. Denna träning är nyttig både för läsning, skrivning och matematik.