9.1
Resultat & analys diskussion
Gothlin (1999 s.7) menar att genus kan användas som ett analytiskt verktyg på alla nivåer i samhället, där genusteori används för att förstå hur genus skapas, och att det kan användas som analys i språk och i tolkning av texter. Det går att se genusskillnader i den text som jag har studerat och att genussystemen reproduceras genom LVM-domar. Det finns tydliga skillnader i hur män och kvinnor beskrivs i domarna och de yngre kvinnorna döms oftare till vård enligt den sociala indikationen. Kvinnor döms i något större utsträckning till LVM-vård än männen i Småland under 2007, visar min undersökning.
Den bild som finns av missbrukande kvinnor kan vara ett sätt att stigmatisera kvinnorna och kan vara ett sätt för andra att skapa ett vi och ett de, att som socialarbetare skapa ett avstånd till dessa kvinnor. Enligt genusteorin så reproduceras skillnader som differentierar män och kvinnor. Men samtidigt så skapas normer för hur en kvinna skall vara, och då en missbrukande kvinna inte lever efter de normerna så särskiljs hon från andra kvinnor. Detta kan leda till att det inte är missbruket som socialtjänsten observerar hos kvinnor, utan att de i stället fokuserar på kvinnans sätt att vara, hur hon lever, om hon har arbete eller barn eller vilka hon umgås med.
Jag har i studien av LVM-domar inte hittat att sexualitet beskrivs i någon av domarna, däremot beskrivs kvinnornas umgänge med män. Ofta beskrivs män i plural och inte en man. Kvinnorna beskrivs som ”ambulerat mellan olika män”, eller ”bott hos minst två olika män”. Denna fokus på flera män tror jag beror på samma norm som beskriver flickors sexualitet, där de ställs som ansvariga för både sin och männens sexualitet. I det här fallet rör det sig om vuxna kvinnor, men ändå åläggs de ansvaret att inte vara med flera olika män och det leder till att kvinnan anses ha trätt över normgränserna liknande det Schlytter (1999) beskriver.
Mannen är normen och kvinnan skiljer sig från normen man. Men det finns få studier som visar vad männen behöver och det finns massor med stereotypa antagningar och fördomar om ung manlighet menar Johansson (2005). Det antas, visar tidigare studie (Socialstyrelen 2004) att kvinnan har ett större vårdbehov och att hon har mer
problem med relationer än vad män har, vilket leder till att behandling för flickor på ungdomshem är relationsbaserade. Kan det göra att männen faktiskt blir mindre uppmärksammade? Ja det är troligt. Om kvinnor oftare synliggörs som missbrukare än missbrukande män och om männens missbruk observeras först när det har nått ett tungt missbruk och nått en social misär, så kan männen på individnivå och som grupp diskrimineras på ett sätt då deras missbruk får gå mycket längre än kvinnornas missbruk. Schlytter (1999) menar att särbehandling av män och kvinnor inte alltid gynnar män och inte heller att kvinnor diskrimineras till fördel för männen. Men hon beskriver att rätten förmedlar och reproducerar de sociala normer och den uppfattning som finns om både kvinnor och män och menar ”att rätten inte är neutral i könsmässiga avseenden” (Ibid s 23). Slutsatsen blir att männen uppmärksammas mindre och tillåts gå längre i sitt missbruk. Kvinnorna däremot stereotypifieras då hennes relationer med män och beskrivningar i domarna som varandes med flera olika män gör att de ses som avvikande från normen kvinna.
Det är utredningen som ligger till grund för länsrättens dom, och problemet att män och kvinnor utreds olika beroende på vilket biologiskt kön de har kan undvikas, tror jag, genom att evidensbaserade instrument för utredningar inom missbruksvården används, som ASI eller andra standardiserade instrument som inte särskiljer kön, och där samma frågor används för män och kvinnor. Det kan leda till en mer jämlik utredningspraktik och vård för missbrukare, där antaganden som baseras på genusstrukturer om både män och kvinnor försvinner. Då kan man komma ifrån att endast kvinnors sexuella utnyttjande uppmärksammas och där även män får frågor om HIV, prostitution eller andra värdeladdade ord.
Kan då socialtjänsten vara helt jämlik? Svaret är nej och helt sant så skall den nog inte heller vara det då olika personer kräver olika insatser och socialtjänsten skall se till individens behov oavsett kön. Så helt jämlikt kan den inte bli men mer jämställd. Vi måste fortsätta forska på vilket behov både män och kvinnor har vad gäller vård. Även i utbildningen av socionomer eller andra som arbetar med missbrukare som behandlare, eller domare och nämndemän i länsrätten, bör utbildas i genusvetenskap och mer börja ifrågasätta hur vi dömer män och kvinnor utifrån genus, normer och den kultur vi lever i. Det är viktigt att vara medveten om att det finns skillnader som
är skapade av kulturen men att skillnaderna kan ändra sig över tid och rum och att inget är statiskt.
9.2
Metod & teoridiskussion
Metoden dokumentanalys valde jag för att kunna göra en jämförande studie utifrån det syfte som fanns med uppsatsen, då jag var intresserad av hur män och kvinnor beskrivs i LVM-domar. Samtidigt hade det varit intressant att komplettera med intervjuer av socialsekreterare, men då hade jag fått deras syn på män och kvinnor i domarna och inte det som reellt är beskrivet i dem, vilket ledde till att jag valde att endast använda mig av dokumentanalys med både kvantitativ men främst en kvalitativ ansats för att få svar på mina frågeställningar.
Det finns mycket litteratur att utgå ifrån gällande genus och genusteori men mindre av litteratur som avhandlar män och kvinnor i domar och utredningar. Dock fann jag en del tidigare forskning som är närliggande och som rör kvinnor och män i missbruksvården, socialsekreterare i mötet med klienter, studier om barnavårdsutredningar och studie av LVU-domar. Den tidigare forskningen stöder de slutsatser som jag har kommit fram till i min analys.
Antalet domar jag har studerat är 77 till antalet. Men de domar som gäller män och kvinnor 20-30 år är bara 24, vilket gör att jag inte kan dra generella utsagor om att det skulle vara så för alla missbrukande män och kvinnor i den åldersgruppen i Sverige, då antalet studerade domar är för få. Detta har jag tidigare nämnt, men vill förtydliga att statistiken skiljer sig markant från annan tidigare statistik vad gäller yngre omhändertagna kvinnor, då speciellt i Kronobergs län. Därför hade det varit intressant att ytterligare studera domar från Kronoberg, och även studera Kronobergs missbruksvård för att se vad det är som påverkar att statistiken skiljer sig, men detta ryms inte i denna studie.
9.3
Forskningen bör fokusera på likheter snarare än
skillnader
Tidigare forskning Palm (2007) samt Mattsson (2005) menar att det mer fokuseras på skillnader mellan män och kvinnor än att se till likheter och att det är vanligt att man vid studier av kvinnor och män snarare letar efter olikheter än likheter. Mattsson (2005 s.40) betonar också att synliggörandet av kvinnor gör att det snarare skapas en
skillnad mellan kvinnor och kvinnor som missbrukar men även mellan män som missbrukar och kvinnor som missbrukar. Att fokusera på skillnader kan göra att vi fastställer de normer som redan finns, vilket leder till att vi reproducerar den könsmakt som även Bourdieu (1999) beskriver. De Beauvoir (2002) skriver även hon om hur kvinnan skapas, och det är kanske risken med studier som bara fokuserar på olikheterna att vi fortsätter att skapa kvinnan som det andra och det svagare könet om vi inte fortsätter ifrågasätta maktbalansen och hur vi ser på kvinnor och män. Hirdman (2001) beskriver även hon hur genusstrukturen förändras men samtidigt som det fokuseras på jämställdhet så fokuseras det på kvinnans biologiska kön, bland annat när kvinnor visas i media. Kvinnan är inte normen utan särskiljs normen man genom biologiska skillnader, vilket leder till en fortsatt diktomisering mellan manligt och kvinnligt.
Samtidigt tror jag att det är svårare att se likheter om man inte kan se skillnader och samtidigt förstå varför och hur skillnader har uppstått. Men vi måste vara medvetna om riskerna med att göra en åtskillnad mellan könen så som sker i dag i samhället, i stat, kyrka, familj och skola (Bourdieu 1999). Att vara kvinna borde inte betyda att man är mer utsatt bara för att man är född kvinna som biologiskt kön. Det nuvarande genussystemet kanske leder till att kvinnor är mer utsatta, till exempel att män riktar våldet mot kvinnor tyder på det, samt att kvinnor är mer sexuellt utsatta (Schlytter 1999, Palm 2007). Men samtidigt visar undersökningen av domarna att män känner sig hotade och är mer kriminellt belastade. Likaså tyder domarna på att män inte har lika stort socialt nätverk som kvinnor, vilket visas i speciellt domar där män over 30 år förekommer. Men om en kvinna är utsatt i sin situation som missbrukare måste hon också få hjälp och vård därefter, men inte bara på grund av sitt biologiska kön, och detta gäller även för män som måste få den vård de behöver. De normer som råder kan och skall ifrågasättas för att få ett samhälle där kvinnor och män är mer jämställda, och detta måste ske på både mikro-, meso- och makronivå.
9.4
Tvångsvård leder till att genus reproduceras
Myndigheternas makt kan jag inte undgå att nämna. Det har inte varit syftet med undersökningen men genomsyrar hela LVM-vården då det bygger på tvång över människors fria vilja och medbestämmande. Tvångsvården är inte könsneutral visar tidigare undersökningar och även denna studie. Genussystemen och den manliga
dominansen reproduceras av hur män och kvinnor beskrivs i domarna och är ett sätt att konstruera genussystem och synen på missbrukande kvinnor och män. Dessa domar som kommer att följa de människor som döms enligt LVM, inte bara för att de blir tvingade en vård de motsätter sig utan också för att dokumentet finns kvar och kan läsas av andra då LVM-domar är offentliga handlingar. Beskrivningar av männen och kvinnorna och synen på dem, oavsett om de är missbrukare eller inte, reproducerar synen på män och kvinnor. Detta är något som varje utredare, socialnämnd och länsrätt bör vara mer medvetna om. Det är beskrivningar av människor som kommer att finnas kvar för eftervärlden, och samtidigt påverkar det synen på de män och kvinnor som beskrivs i domarna.
Genom tvångsvård kan inte heller vårdtagaren komma ifrån de tvingande strukturer som skapar kön på de institutioner som männen och kvinnorna vårdas på, enligt den undersökning som Mattsson (2005) gjort, där hon finner att genus skapas även på institutionerna. Därav kan vi se LVM-vården som tvingande strukturer som fostrar missbrukare, både män och kvinnor till att följa normen och den diktomisering som gör att genus reproduceras.