I den här delen görs en analys utifrån resultat och teori med utgångspunkt i syfte och
frågeställningar med hjälp av de tre teman studien har; påverkan på fysisk hälsa, psykisk hälsa och sociala relationer.
7.1 Resultatsammanfattning
För det första blir det tydligt att det finns flera olika sorters påverkan på de barn som har eller har haft en förälder i fängelse, till skillnad från andra barn. Det som nämns att de här barnen upplever är en högre negativ påverkan på allt ifrån det sociala välbefinnandet, emotionella svårigheter, missbruk, misshandel, adhd, depression, stress och en lägre känsla av glädje, än andra barn (Davis & Shlafer, 2016; McGinley & Jones, 2018; Bradshaw et al., 2019;
Källström et al., 2019; Will et al., 2014; Turney & Goodsell, 2018). För det andra är det uppenbart att det behövs mer hjälp och stöd för barn som har eller har haft en förälder i fängelse; såsom tidiga insatser, att använda ett språk som påminner barnet och andra om att det inte är barnet som utfört brottet vilket kan minska stigmatiseringen för de här barnen, utbildning och information, att positivitet och hopp förmedlas till barnet samt att se till att barnets förälder har god psykisk hälsa (Davis & Shlafer, 2016; Will et al., 2014; Philips & Gates, 2010; McGinley & Jones, 2018). För det tredje är det en stor del av artikelförfattarna som är överens om att mer forskning behövs för att fullt ut veta vilken påverkan det har på ett barn att ha eller ha haft en frihetsberövad förälder (Turney & Goodsell, 2018; Davis & Shlafer, 2016).
7.2 Resultatdiskussion
Barn till frihetsberövade föräldrar är inte en homogen grupp (Turney & Goodsell, 2018; Johnson & Easterling, 2015; Socialstyrelsen, 2018). De består av individer med olika
påverkan och som kan behöva olika insatser beroende på vilken påverkan som just det barnet upplever eller har upplevt. Den forskning som kartlagts i den här studien har till stor del inte det holistiska perspektiv som hade varit önskvärt, det vill säga väldigt få artiklar ser på
helheten utan fokuserar istället ofta på en specifik faktor gällande barns påverkan. Helheten är viktig då många av effekterna som kan uppstå överlappar varandra. Vi kan se i våra resultat att barn kan må psykiskt dåligt och vår tanke är att det kan påverka dem genom att till exempel sova och äta sämre och/eller få problem att upprätthålla sociala relationer, likaväl som sociala insatser kan påverka den psykiska hälsan. Vi tänker att stigmatiseringsprocessen kan spela en stor roll i påverkan på den här målgruppen. Det är en komplex process med negativ påverkan på både det psykiska, fysiska och sociala. Sociala relationer är också det tema som sticker ut mest i den forskning som kartlagts, vilket inte är något konstigt då det är
32 troligt att det ofta är där processen startar. Om någon blir utsatt för stigmatisering i sociala sammanhang påverkar det sannolikt det psykiska måendet, exempelvis genom skam och oro. Det kan också vara så att den som mår psykiskt dåligt på grund av stigmatisering har svårt för att skapa eller bibehålla sociala relationer. Det här kan starta en ond cirkel av utanförskap, social isolering och ett än mer försämrat fysiskt och psykiskt mående. Alla dessa faktorer minskar chansen att individen själv söker stöd eller för den delen tar emot stöd om det erbjuds.
Skolan är en viktig plats för skapandet av sociala relationer och till stor del påverkas
skolgången på ett negativt sätt för barn med frihetsberövade föräldrar (Philips & Gates, 2010; Bradshaw et al., 2019; Nylander et al., 2018; Turney och Goodsell, 2018). Det är vitalt att kämpa för att stigmatisering av de här barnen försvinner, i samhället men framförallt i skolorna, så att de får bättre möjligheter att fullfölja skolgången då det är en av de största skyddsfaktorerna för att inte senare i livet hamna i missbruk eller andra beteenden som kan vara skadliga. Det här är något som skolorna behöver arbeta mer med, att bryta den onda cirkeln som kan uppstå för de här barnen i och med förälderns frihetsberövande. Vi tror att stigmatisering ofta har med okunskap att göra och ett sätt att minska stigmat är därför att se till att det finns relevant information att tillgå. All personal som arbetar inom barnomsorg, förskola och skola behöver utbildas i hur de bäst bemöter och samtalar med barnen, utan att barnen känner sig utpekade. Även i skolklasserna skulle det behöva pratas om barn som har föräldrar i fängelse så att eleverna också får grundkunskap i ämnet, då det eventuellt skulle kunna förebygga stigmatisering barn emellan, däremot finns då samtidigt risken att de barn som har eller har haft en frihetsberövad förälder känner sig utpekade och effekten blir den motsatta, det vill säga att stigmatiseringen ökar. Fokus bör då istället ligga på att upptäcka eventuell mobbning så fort som möjligt och genast sätta in åtgärder mot den. I de bästa av världar ska skolan vara en plats för barn att vara just barn och för de som har det tungt hemma med allt vad det kan innebära när en förälder fängslats, bör skolan vara framförallt en plats för möten med stöttande vuxna.
För barn som lever i en familj där någon eller båda föräldrar inte fungerar som ett tillräckligt skyddsnät, exempelvis vid ett frihetsberövande, blir det ofta andra närstående såsom mor- och farföräldrar, som spelar en viktig roll för barnet (Western & Smith, 2018). Familjen ska vara det främsta skyddsnätet för ett barn under uppväxten, med allt vad det innebär; kärlek, omsorg och någon att prata med. Så ser det däremot inte alltid ut och speciellt inte för ett barn med en frihetsberövad förälder. Det är inte enbart lärare och andra utomstående personer som behöver ha kunskap och förståelse om situationen för att minska risken för stigmatisering, även
familjen behöver ha det. Det bör exempelvis inom familjen inte talas negativt om det faktum att barnet behöver bo hos en släkting eller att på annat sätt tillsammans med sin andra förälder ta emot hjälp. Risken finns då att barnet känner sig som en börda och till följd av det känner skam och oro. Det är också betydelsefullt att tänka på att inte tala om den frihetsberövade föräldern med negativa ord när barnet kan höra. För ett barn som älskar och saknar sin
förälder kan det innebära att det skäms och inte vågar berätta om sina tankar och känslor. I de fall där familjen väljer att ljuga eller inte förklara vart den frihetsberövade föräldern är kan det hända att barnet får höra den sanna historien på andra vägar och då känner sig både vilsen och
33 bedragen. Om en närstående med rätt förståelse för situationen tar ansvar för barnet skulle det istället kunna leda till ökad trygghet, vilket kan bidra till att den negativa påverkan blir mindre och barnet lättare kan hantera de svårigheter som uppstår.
Forskning pekar på att adhd i allt större utsträckning finns hos frihetsberövade föräldrar såväl som hos deras barn, och att diagnosen ser ut att kunna påverka barnet att själv utföra ett brott senare i livet (Källström et al., 2019). Den frihetsberövade föräldern kan med andra ord ha påverkat barnet på ett genetiskt plan redan från det att barnet föds, genom att barnet ärver adhd och ett impulsivt beteende från sin förälder som i vissa fall skulle kunna leda till att ett barn senare i livet begår ett brott. Detta gör att det går att se en förälders frihetsberövande som ett medicinskt problem och inte enbart ett socialt problem. Om så är fallet är det av stor betydelse att det finns tidiga insatser för barn med adhd så att de får den hjälp de behöver för att inte utveckla ett kriminellt beteende redan i ung ålder, och därmed redan tidigt bryta den onda cirkeln av negativ påverkan genom livet som annars kan komma att ske. Det finns insatser för barn med adhd men de som tillsammans med sin adhd-diagnos också har en frihetsberövad förälder behöver få särskild hjälp att lära sig att hantera sina impulser, på ett sätt som inte gör att det leder till att barnet stigmatiseras genom att känna sig utpekad som en risk för samhället. Att bli sedd som någonting man inte själv upplever sig vara, blir också en form av stigmatisering som påverkar människovärdet och känslan av att vara sämre än andra. För de barn som redan tillhör en särskilt utsatt grupp på grund av exempelvis etnicitet eller klass, kan det uppstå en dubbel stigmatisering (Davis & Shlafer, 2016). I en familj där en förälder frihetsberövas påverkas ekonomin på ett eller annat sätt negativt, oavsett hur arbetssituation och andra omständigheter såg ut innan frihetsberövandet (Källström et al., 2019). Barn som lever i en familj där ekonomin sedan innan var ansträngd riskerar då att få brottas med skammen över att både ha ansträngd ekonomi och att ha en frihetsberövad förälder. En anpassningsstrategi kan då bli att barnet drar sig undan och exkluderar sig själv från social samvaro med till exempel andra barn, och i slutändan blir isolerad. Här går det återigen att se komplexiteten i den påverkan som blir, då isoleringen och förlusten av sociala relationer riskerar att påverka även den psykiska och fysiska hälsan.
Vad gäller det intersektionella synsättet tycker vi att det krävs mer forskning kring hur ålder, etnicitet och kanske framförallt genus är möjliga faktorer som kan påverka barnet i situationen med sin förälder. I resultatet framkom vissa genusskillnader som vi inte kunnat förklara med teoretisk källa men vi har funderat kring hur maktpositioner i samhället och då särskilt kvinnors maktpositioner påverkar barn med en frihetsberövad förälder. Kvinnor är redan underordnade män i samhället gällande flera förutsättningar, exempelvis har mäns arbete alltid varit bättre avlönat än kvinnors (Mattsson, 2015). Mattsson skriver också att kvinnor står för den större delen av oavlönat arbete såsom hemarbete och att ta hand om barnen i familjen. Vi funderar då kring hur det kan påverka barn om deras mamma försvinner, i detta fall genom att bli frihetsberövad. I vårt resultat fanns bland annat indikationer på att barns konsumtion av godis, läsk och snabbmat ökade när mamman är frihetsberövad (Jackson & Vaughn, 2017). Beror detta på att det i normala fall till största del var mamman i familjen som
34 stod för matlagningen? Vi hoppas att framtida forskning lägger mer fokus på intersektionella aspekter.
Vidare i den forskning som kartlagts i den här studien har det varit ett återkommande konstaterande att det finns för lite forskat om just den här gruppen av barn samt att det flera gånger slås fast att det behövs mer forskning om dem. De här barnen verkar helt enkelt inte vara prioriterade inom forskningen. En av de artiklar som tagit upp bristen på forskning är publicerad 2010 och fortfarande i artiklar som publicerats 2018 påpekas samma problematik. Utifrån detta konstaterande så är det nödvändigt att framtida forskning fokuserar mer på just den här gruppen av barn samt att det sker med ett mer vida synsätt för att bättre få med helheten i den situation som barnen hamnar i och för att se hur olika aspekter påverkar varandra genomgående i barnets liv. Det är av speciellt stor vikt att beakta från och med i år då barnkonventionen har blivit en del i den svenska lagstiftningen, vilket kräver en särskild medvetenhet gällande barns bästa i olika sammanhang och då också för barn med en frihetsberövad förälder.
De hjälp och stödinsatser som finns behöver ses över för att hjälpa den här målgruppen på ett så effektivt sätt som möjligt. Insatserna bör handla om att motverka okunskap och fördomar men också om att informera om vilken hjälp som finns tillgänglig, vilket förhoppningsvis leder till att stigmatiseringen minskar för de här barnen. Det finns flera stödorganisationer som riktar sig till barn med frihetsberövade föräldrar men de behöver visa sig mer i samhället så att de kan nå ut bättre med sin information.
7.3 Metoddiskussion
Vi anser att en kartläggande litteraturstudie var den mest lämpliga metoden att använda för att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar, eftersom vår möjlighet att själva nå fram till den berörda gruppen för att genomföra intervjuer eller enkätundersökningar skulle vara begränsad. För det första fanns det en tidsbegränsning på studien och för det andra benämns denna grupp som en osynlig grupp i forskningen som i de flesta fall helst inte pratar om sin problematik, vilket troligtvis skulle göra det svårt att hitta intervjupersoner. Vi kan däremot inte vara säkra på att det skulle vara svårt att göra intervjuer eller en enkätundersökning, eftersom vi ganska direkt valde att göra en litteraturöversikt. En litteraturöversikt föreföll smidig att genomföra och tycktes också passa in på vårt forskningsområde, vilket resulterade i att vi valde det som metod istället för någon av de andra metoderna som finns. Vårt urval har varit målinriktat och explorativt utifrån de frågeställningar studien har. Eftersom vi var ute efter att betona viss evidens gjordes inte en kvalitetsgranskning som följer någon av de mallar som finns fullt ut. Vi var däremot noggranna gällande artiklarnas kvalitet. Vi har enbart använt oss av artiklar som är peer-reviewed, det vill säga granskade av andra oberoende forskare inom det område som artiklarna behandlar (Vetenskapsrådet, 2018). Trovärdigheten stärks genom vår mycket noggranna granskning av artiklarna både enskilt och tillsammans.
35 Artiklarnas publiceringsdatum kan ge viktig information, eftersom forskning är färskvara (Friberg & Wengström, 2016). De här faktorerna har vi haft i beaktande under vår
kvalitetsgranskning av artiklarna som inkluderats i den här studien. Vi har endast inkluderat artiklar som publicerats under det senaste decenniet. Detta resulterade i att vi kunnat framföra den senaste forskningen inom forskningsområdet i vår studie. Det innebär även att vi kan genomföra både en resultatdel och en diskussionsdel av en hög kvalitet då det är forskning som är aktuell idag. Eftersom artiklarna är publicerade runt om i världen finns en validitet i vår studie, då det finns en förankring i vår data. Det finns även en reliabilitet i vår studie med tanke på att data samlats in på ett korrekt och utförligt sätt. Redan inför studiens
genomförande anade vi att barnen påverkas negativt av att ha en förälder i fängelse och nu i efterhand kan den förförståelsen bekräftas om än ämnesområdet var mer komplext och varierat än vad vi först trodde. Den här litteraturstudien kan medföra en större bild och ett sammanhang kopplat till den här gruppen av barn och den förklarar även vikten i att erbjuda tidiga hjälp och stödinsatser. Vår studie kan inte generaliseras på andra miljöer med tanke på att resultatdelen är vår tolkning av den forskning som vi funnit. Däremot sammanfaller vårt resultat med andra studiers resultat och därför kan vi visa på likheter samt göra det möjligt att jämföra resultat inom den här målgruppen.