Diskussion

Syftet med detta arbete är att undersöka hur modersmålstränare, förskollärare och barn upplever modersmålsträningen i förskolan. Vi har kommit fram till att modersmålsstödet fungerar relativt bra men det finns områden som kan förbättras. Ett av dessa områden är modersmålstränarnas arbetssituation. Ett annat område som vi som har reflekterat kring under arbetets gång är de prioriteringar av språk. Vi vill även ta upp varför vi anser att det behövs en utvärdering av modersmålsstödet i Sverige.

7.1.1 Arbetssituation

Vi har förstått att modersmålstränarna, förskollärarna och barnen som nämns ovan upplever att modersmålstödet i förskolan fungerar bra. Detta tror vi kan bero mycket på vilken inställning man har till modersmålsstöd. Vi upplever att majoriteten av intervjupersonerna är pålästa kring ämnet vilket i sin tur kan bidra till en mer positiv inställning till stödet. Modersmålstränarna trivs med sitt arbete även om vissa områden så som restid kunde varit kortare och antal förskolor kunde varit färre. Både modersmålstränarna och förskollärarna anser att det skulle vara bättre om modersmålstränarna hade längre arbetstider på varje förskola. Modersmålstränarnas många förflyttningar mellan olika förskolor upplever vi vara ett av de större hindren med modersmålsstödet i förskolan inte enbart då det innebär mycket restid för modersmålstränarna utan även för att vi anser att det kan hämma samarbetet mellan dem och förskolan. Vi anser, likt somliga intervjupersoner, att det hade varit bättre om modersmålstränarna hade tillbringat längre tider på var förskola då de kan vara en större del av barnens dagliga verksamhet. Då kan barnen få mer stöd i flera olika situationer, vilket kan vara bra för deras ord- och begreppsutveckling. Modersmålstränarna och förskolepersonalen får mer tid att samarbeta, vilket samtliga intervjupersoner anser vara viktigt. Modersmålstränarna hade även sluppit restid och eventuellt hade känslan av ensamhet

38

minskat då de får mer tid tillsammans med arbetslagen på förskolorna. Detta innebär dock att fler modersmålstränare måste anställas vilket förmodligen inte är möjligt i dagsläget på grund av att resurserna inte räcker. De begränsade resurserna ser vi även som ett problem då ansökningarna till modersmålsstödet nästan fördubblats på fyra år.

Müngersdorff sammanfattar modersmålstödet i Malmö på följande sätt: ”Jag tycker att det blir bättre och bättre, men långt ifrån bra … jag skulle ju vilja att, har man en invandrartät förskola så anställ personal som kan språket och uppmana dem att använda det”. Hon vill att fler barn ska få möjlighet till modersmålstöd och att språket ska vara en integrerad del av förskolans vardag. Det skulle kunna vara bra med tvåspråkig personal på förskolor där flerspråkighet finns, detta kan dock vara problematiskt. Vi anser inte att man bara kan anställa personal utifrån deras språktillhörighet utan man måste se vilken pedagogisk utbildning som förskolan behöver, samt hur personen ifråga ställer sig till att använda sitt modersmål och vara en hjälpande hand för de barn som talar språket. Det kan finnas en risk att den tvåspråkiga personalen tillsammans med de tvåspråkiga barnen blir en isolerad grupp på avdelningen. Barnen får dock träning i sitt modersmål i flera olika situationer under dagen.

I Malmö stad kallas det modersmålstränare i förskolan och modersmålslärare i skolan. Vi anser att ordet ”tränare” inte är rättvist, då det är en pedagogisk verksamhet som modersmåltränarna bedriver. Ordet tränare för oss är något man håller på med på fritiden, som till exempel fotbollstränare. Både Müngersdorff och en av modersmålstränarna vi intervjuat kommenterade detta. Müngersdorff anser inte att ordvalet är rätt, men eftersom inte alla tränare har en pedagogisk utbildning diskuteras det flitigt om det kan kallas för pedagog eller lärare. En av modersmålstränarna nämner i intervjun att namnet på yrket har benämnts olika under åren, från bland annat hemspråkslärare och modersmålspedagog till modersmålstränare. Det kan vara en risk att yrket inte riktigt värdesätts eftersom det finns modersmålstränare som har en pedagogisk utbildning men inte får kalla sig pedagog. Vi undrar då om samtliga modersmålslärare i skolan har en pedagogisk utbildning. Om de inte har det undrar vi om det är rätt att alla ska få kalla sig lärare. Frågan är svår att besvara, ska man benämna alla som tränare, pedagoger eller lärare? Det finns inget rätt eller fel men vi anser att frågan skall utredas för att samtliga modersmåltränare ska få rätt benämning.

39

7.1.2 Prioriteringar

Müngersdorff nämner att de barn som prioriteras för modersmålsstöd är äldre barn som snart ska börja skolan och barn med språkliga svårigheter. Hon berättar att dessa prioriteringar går emot forskningen då barn är mest språkligt receptiva runt 18 -36 månader. Barn under tre år får vanligtvis inte modersmålsstöd. Vi funderar då över om somliga språksvårigheter eventuellt hade kunnat undvikas om dessa barn fått modersmålsstöd under den tid då de är som mest språkligt receptiva. Kanske skulle man se över prioriteringarna. Detta fick även oss att fundera över modersmålsenhetens organisation. Vi upplever att det är positivt att det finns en enhet som ansvarar för modersmålsstödet i Malmö. Vi är dock inte säkra på om denna organisation är helt optimal. Müngersdorff berättar att hon är positiv till systemet i Malmö då hon misstänker att förskolorna skulle undvika att söka modersmålsstöd om de själva måste stå för kostnaderna. Vi har ingen uppfattning kring hur modersmålsstödet fungerar i andra städer dock finns det för- och nackdelar med alla typer av system. Nackdelen med att förskolorna organiserar modersmålsstödet skulle kunna vara att de inte prioriterar modersmålsstödet som Müngersdorff nämner. En fördel med att förskolorna organiserar modersmålsstödet skulle dock kunna vara att de kan söka modersmålsstöd efter barnens behov, exempelvis få stöd i ett mindre vanligt språk. Vi anser trots allt att det är bra att det finns en enhet som ansvarar för modersmålsstödet som ser till att så många barn som möjligt får stöd, samt verkar för att förbättraarbetssituationen för modersmålstränare, förskollärare och barn.

I dagsläget finns det endast modersmålstöd tillgängligt i tio olika språk. Detta är ett förhållandevis litet antal i jämförelse med ansökningarna 2009/2010 som var fördelade på 50 olika språk. Müngersdorff misstänker att det finns föräldrar som avstår från att söka stöd då deras språk inte är prioriterat. Hur upplever då dessa föräldrar att deras språk inte är prioriterat? Kanske finns det en känsla av orättvisa när barn med vissa språk kommer få ta del av det stöd som bidar till att de får en mer fördelaktig utveckling men inte andra. Man kanske skulle kunna sprida ut modersmålsstödet i flera olika språk istället för att prioritera de tio största. Vi anser att dessa prioriteringar kan vara problematiska då det finns barn som förmodligen aldrig kommer att få stöd. Detta är naturligtvis igen en fråga om resurser och hur de bör fördelas. Vi ifrågasätter inte modersmålsenhetens bedömning vad gäller fördelningen av befintliga resurser, dock anser vi att man bör undersöka hur deras beslut påverkar de inblandade.

40

7.1.3 Utvärdering av modersmålsstödet i Sverige

Vi har sökt efter en utvärdering av modersmålsstödet i Sverige, tydliga bevis på vad modersmålsstöd resulterar i. Vi har tyvärr inte funnit en tydlig utvärdering och efterlyser därför detta. Müngersdorff nämner att det inte finns någon. Vi anser att det hade varit bra om en sådan funnits. Med ett tydligt underlag på att modersmålsstödet stärker barns språk- och identitetsutveckling kan man eventuellt övertyga de som är tveksamma, vilket i sin tur kan leda till att modersmålsstödet kan bli lagstadgat och att mer resurser kan tillföras.