3. Kunskapsbakgrund
5.4 Observation
Vi utförde observationer på två förskolor, där träningstillfället skedde enskilt. Vi medverkade inte i verksamheten, utan satt bredvid och observerade vad som hände och hur barnen agerade. Barnen i de grupper vi observerade var mellan 3-5 år.
Observation 1. Här fanns en modersmålstränare och fem barn. De började med att sjunga sånger med sångkort på modersmålet. Samtliga barn sjöng med och modersmåltränaren visade tydligt och berättade vad sångkorten föreställde, innan de började sjunga en ny sång. Modersmålstränaren pratade under hela träningstillfället på modersmålet. Alla barn utom ett svarade och pratade även de på modersmålet hela tiden. Det barnet som inte svarade på modersmålet, följde ändå med och det verkade som att barnet förstod allt, men inte ville svara på modersmålet. Modersmåltränaren rättade inte till, utan upprepade bara det barnet sa på svenska, och sedan på modersmålet. Vidare arbetade de med färger. Här fick barnen använda ett redskap i form ett fiskespö. Modersmålstränaren sa en färg och då skulle barnet som hade
34
fiskespöet i sin hand ”fiska upp” färgen. Färgerna var tillverkade i form av runda färgcirklar. Sedan räknade man alla färger och vände dem upp och ner så att man inte kunde se färgen. Nu fick barnen ta valfri cirkel och vända på den och berätta vilken färg den hade. Hela tiden pratades modersmålet. Sedan var det dags för saga som modersmåltränaren berättade utan manus och med hjälp av bilder, liknande flanosaga. Efter sagan fick barnen återberätta på modersmålet. Träningstillfället avslutades med att barnen fick rita något som hade med sagan att göra. Det upplevdes som att barnen tycker att det är roligt att träffa modersmåltränaren och prata modersmålet, vilket de även sa när vi frågade dem. Träningen upplevs väldigt naturligt.
Observation 2. Här fanns en modersmålstränare och tre barn. Även här talades modersmålet under hela träningstillfället och det verkade som att barnen kände sig trygga. Under vår observation fick vi bl.a. se att de läste saga och spelade spel. Det läste en saga som handlade om djur och spelade djurmemory. Detta observationstillfälle varade inte lika länge som det första. Samtliga barn var aktiva och såg väldigt glada ut och kunde knappt sitta stilla på stolarna, eftersom de var så engagerade i vad som hände. Man kunde tydligt se att barnen tyckte att det var roligt, vilket de även nämner när vi frågar dem.
5.4.1 Sammanfattning och analys
Under observationstillfällena var barnen aktiva och glada, vilket kan tolkas som att de upplever modersmålsstödet som positivt, vilket stämmer överens med undersökningen från Skolverket (2003) där barnen också tyckte att det var roligt med modersmålsstöd (a.a.). Detta behöver dock inte betyda att de alltid tycker att det är roligt, kanske finns det något de hellre skulle vilja göra men deltar rutinmässigt för att det är en naturlig del i deras vardag. Glädjen som barnen visar under träningstillfällena går dock inte att misstolkas och några negativa upplevelser hos dem kunde inte observeras. Träningstillfällena var innehållsrika och barnen fick göra flera olika saker. Det verkade som att de förstod vad modersmålstränaren ville förmedla. Det kan vara svårt att avgöra om dessa träningstillfällen är direkta inlärningstillfällen, dock arbetar modersmålstränarna efter anvisningarna samt med de aktiviteter som är en del av förskoleverksamheten som exempelvis sagor och spel.
35
6 Reliabilitet, validitet och kritiskt granskande
Under den här rubriken har vi valt att kritiskt granska vår undersökning. Enligt Ejvegård (1996) anger reliabilitet hur tillförlitligt och användbart ett mätinstrument är för en undersökning. Trovärdigheten i ett mätinstrument baseras på att man ska kunna använda samma instrument vid ett senare tillfälle och få samma resultat (a.a.). I vårt fall är detta mätinstrument intervjufrågor. Trost (2005) skriver att det vid intervjuer innebär att samtliga intervjuer ska utföras på samma sätt, intervjuarna ska ställa frågorna på samma vis för att undvika slumpinflytelser. Han hävdar dock att reliabilitet inte är aktuell i kvalitativa intervjuer där frågorna har låg standardisering dvs. att intervjufrågorna anpassas efter varje intervjuperson (a.a.). Vi har utfört samtliga intervjuer likadant vad gäller själva intervjusituationen. Vi har träffat intervjupersonerna personligen och har vid samtliga tillfällen varit två intervjupersoner. Vi har även intervjuat varje person i ett avskiljt rum. Vi har dock inte ställt frågorna på samma sätt i de olika intervjusituationerna utan anpassat dem efter de olika personernas språkbruk. Vi anser ändå att reliabiliteten är hög i vårt instrument då vi undersöker personers upplevelser av ett område som existerar i deras vardag. Vi tror att vi hade fått samma svar om vi gjort denna undersökning en månad senare om det inte skett radikala förändringar i modersmålsstödets organisation.
Patel och Davidson (2003) skriver att det finns metoder att ta till för att säkra kvaliteten i arbetet. Man kan vara fler än en som intervjuar så att fler än en person registrerar svaren. En annan metod är att lagra det som undersöks så att man försäkrar att man uppfattat allt korrekt (a.a.). Vi har använt oss av dessa två metoder just för att öka trovärdigheten i vår undersökning. Vi anser även att våra inspelningar av samtalen ökar trovärdigheten då det finns möjlighet att kontrollera dessa.
Ejvegård (1996) skriver att validitet innebär att man verkligen mäter det man avser att mäta (a.a.). I vårt fall handlar det om vi verkligen undersöker det vi avser att undersöka, vilket vi anser att vi gör. Vår avsikt är att undersöka hur modersmålstränare, förskollärare och barn upplever att modersmålsstöd fungerar i praktiken och vilka visioner modersmålsenheten har för modersmålsstödet i den stad vi gjort vår undersökning. Vi har därför valt att intervjua just dessa personer för att kunna besvara våra frågeställningar. Dessa frågeställningar handlar om att de ska beskriva sina upplevelser och visioner.
36
Vi hade ursprungligen tänkt att i detta arbete använda oss av intervjuer med barn, vilket vi sedan insåg var en stor utmaning. Först och främst var det inte en tillräckligt stor grupp för att få en helhetsuppfattning av vad olika barn tycker om att prata sitt modersmål. Vi hade tänkt intervjua tre barn men ett barn var inte närvarande på intervjudagen. Då vi hade begränsad tid ansåg vi att två intervjuer fick räcka. Barnen som intervjuades var 4-5 år och den verbala kommunikationen är inte alltid den lättaste. Ändå tycker vi att barnen var duktiga och svarade öppet, trots att ämnet inte är allt för lätt för dem. Vi har funderat över om vi kanske hade kunnat ställa frågorna på något annat sätt, eller kanske använt handdockor eller annat hjälpmedel för att få barnen att uttrycka sig mer och berätta kring varför de tycker att det är roligt att prata sitt språk och vad de brukar göra när modersmålstränaren kommer till förskolan. Vi hade velat få en djupare förståelse kring barnens upplevelser, kanske finns det något som inte är roligt med modersmålsstödet? Vi har lärt oss att det inte är helt enkelt att intervjua barn och det krävs mycket förberedelser och tankar bakom ett sådant projekt. Kanske krävs det mer erfarenhet för att få fram tillräckligt faktaunderlag för att dra rätt slutsatser. Underlaget från barnintervjuerna är magert, av denna anledning har vi valt att utesluta intervjuerna med barnen och fokusera på våra observationer för att ge en uppfattning om hur barnen upplever det.
37
7 Diskussion och slutsats
I detta kapitel kommer vi att diskutera resultatet av vår undersökning. Vi kommer att presentera de förändringar som vi rekommenderar inom modersmålsstödet i förskolan samt vilket betydelse undersökningen har för vårt kommande yrkesverksamma liv. Vi kommer även att presentera förslag till fortsatt forskning.