Av de fyra presenterade metoderna i kapitel 2 är Rodegerdts och Blackwelder (2005) den enklaste metoden som fokuserar endast på frånfartskapacitet och tillbakablockeringseffekten. Metoden saknar dock metodik för hur antal blockerande gångtrafikhändelser ska skattas. Bergman et al. (2011) föreslår visserligen en metod baserat på ett linjärt samband mellan fotgängarflödet och antal blockerande händelser framtaget från videofilmningar. För praktisk tillämpning skulle dock ytterligare kalibrering och validering baserat på mätningar i flera cirkulationsplatser behövas. I metoden i Rodegerdts och Blackwelder (2005) ingår inte heller någon metod för beräkning av hur tillfartskapacitet vid övergångställen och väjningslinjen påverkas av kapacitetsbegränsningar i frånfarten och eventuella tillbakablockeringseffekter.
Marlow & Maycock metoden (Marlow och Maycock, 1982) är en omfattande metod som kombinerar kapaciteten i övergångställen och väjningslinjen i tillfarten samt justerar kapaciteten i tillfarten för eventuell tillbakablockeringseffekt från frånfarten på grund av väjningsplikt mot korsande
gångtrafikflöde i frånfarten. Kapacitetsnedsänkningen i frånfarten uppskattas som sannolikheten att kön i frånfarten överstiger köutrymmet i magasinen. Metoden är regressionsbaserad vilket betyder att den inte bygger på samma underliggande teori som finns i Capcal som baseras på GAP teorin. Vidare krävs troligen att regressionen genomförs på nytt baserat på data från svenska cirkulationsplatser för att kalibrera metoden för svenska förhållanden.
de Leeuw, Botma & Bovy metoden (de Leeuw et al., 1999) är en metod som fokuserar på cyklister som har företräde i cirkulationsplatser. Metoden har två varianter (i) kapacitet för cirkulationsplatser med cykelfält i cirkulationen och (ii) kapacitet vid korsande cykelbana i tillfart och frånfart.
Kapacitetsjusteringen på grund av tillbakablockeringseffekter från övergångställe i frånfarten ingår i metoden och baseras på Marlow & Maycock metoden (Marlow och Maycock, 1982) med skillnaden att sannolikhetstabellen för blockerande händelser ersätts av en formel. Metoden är en kombination av olika teorier och modeller anpassat till nederländska förhållanden.
Wus teori (Wu, 2001) inför ett nytt sätt att behandla konflikten mellan överordnade och underordnade strömmar (konflikter vid ej signalreglerade korsningar). Metoden beräknar sannolikheten att
konfliktzonerna inte är belagda av överordnade fordon, så kallat fritt utrymme. Underordnade fordon kan endast köra genom konfliktzonen om huvudströmmen är i trafiktillståndet fritt utrymme. Då avvecklas underordnade fordon i en takt som motsvarar mättnadsflödet. I cirkulationsplatser föreslår Wu att fordonstrafiken i tillfarten liknar ett två-stegkösystem där ett underordnat fordon passerar först övergångstället, sedan väntar i magasinsutrymme mellan övergångställe och väjningslinjen för att sedan väva in i det cirkulerande flödet.
Kang & Nakamura (Kang och Nakamura, 2014, Kang et al., 2014) tillämpar Wus teori (Wu, 2000) i cirkulationsplatser i Japan för att räkna fram den kombinerade kapaciteten i tillfarten mellan
övergångstället och väjningslinjen. Kapaciteten vid väjningslinjen följer riktlinjer från den tyska manualen där kapaciteten bestämts endast av det cirkulerande flödet. Metoden är då en kombination av en traditionell GAP metod (vid väjningslinjen) och Wus teori (inverkan av GC-trafiken i
tillfarten/frånfarten). Metoden erbjuder vissa möjligheter att modellera begränsad och omvänd prioritet genom linjär interpolation mellan resultaten för fallet att 0 % av GC-trafikanterna lämnar fordonen företräde och fallet där 100 % av GC-trafikanterna lämnar företräde till fordonstrafiken. Exempel på detta ges i de numeriska resultaten i Kang et al. (2014). En annan nackdel är att metoden inte behandlar cirkulationsplatsen som en helhet, det vill säga att en tillfart och frånfart påverkar övriga tillfarter och frånfarter i cirkulationsplatsen. Metoden räknar endast fram sannolikheten att kön från en viss frånfart kommer att blockera en viss tillfart uppströms men inverkan av eventuell
tillbakablockering sprids inte till övriga delar av cirkulationsplatsen.
Konflikttekniken (Brilon och Wu, 2001) tillämpar också Wus teori (Wu, 2001) för uppskattning av kapaciteten i cirkulationsplatser. Konfliktekniken utvecklades för att ta hänsyn till de bristerna som
råder när GAP-baserade metoder används för kapacitetskattningen i cirkulationsplatser, till exempel med avseende på interaktioner mellan fordonstrafik och GC-trafiken, där begränsad och omvänd prioritet är relativt vanligt. Konfliktekniken är mer konsekvent än Kang och Nakamuras tillämpning av Wus teori då den tillämpar Wus teori för beräkning av alla typer av konflikter och inte bara för
interaktionen mellan fordon och GC-trafik. Till exempel modelleras både tillfartskapaciteten och frånfartskapaciteten som ett två-stegskösystem utifrån Wus teori. Vidare behandlar konfliktekniken cirkulationsplatsen som en helhet där eventuella tillbakablockeringseffekter kan spridas till alla tillfarter. Detta medför dock behov av ett iterativt beräkningssätt vilket gör beräkningen mer komplicerad än övriga metoder. En annan fördel med metoden är att den möjliggör modellering av interaktioner mellan fordon, gång och cykel med olika väjningsbeteende och samverkan mellan trafikanter. En nackdel är att metoden kräver relativt stora förändringar i Capcal om den införs då den inte bygger på samma underliggande teori och metodik som den nuvarande beräkningen av
tillfartskapacitet. Det är framförallt kapacitetsberäkningen som berörs. Efterföljande beräkningar av fördröjning, kölängd, etc. bör kunna göras på samma sätt som idag. En annan nackdel är att kalibrering av metoden eventuellt är svårare att genomföra då till exempel användaren rekommenderas att inte direkt mäta betjäningstiden i cirkulationsplatser då det är svårt att entydigt definiera start- och sluttidpunkt för betjäningstiden som behövs för att passera en konfliktzon.
Det är viktig att interaktioner mellan bilister och andra trafikanter ingår i den valda metoden. Den eller de metoder som är intressanta att studera vidare är de metoder som kan beakta korsande gång- och cykeltrafik i tillfart och frånfart i cirkulationsplatser. GAP metoden beaktar fordon-fordoninteraktioner i grunden och metoden har anpassats för interaktionen mellan fordon och gångtrafikanter. Däremot har GAP metoden svårigheter när gång- och cykeltrafik beaktas i modellen på grund av varierande
efterlevnad av företrädesregler. Å ena sidan kan konfliktekniken beakta olika väjningsbeteende för fordon, gång- och cykeltrafik. Å andra sidan har konfliktekniken inte kalibrerats/validerats för
cirkulationsplatser i Sverige (till exempel behöver betjäningstiden för olika motstridiga trafikströmmar kalibreras). Detta gör troligen att en stor mängd mätdata behövs. Fördelen är att konfliktekniken hanterar flera av bristerna i GAP teorin, samt problematiken med prioriteringsregler och
väjningsbeteende mellan fordonstrafik och gång- och cykeltrafik. De metoder som ansetts mest intressanta att studera vidare är:
• Metod 1: Kang & Nakamuras tillämpning av Wus teori.