9.1. Inledning
I ovanstående forskning har teorier kring småstaters alliansbildning och alli- ansval analyserats. Genom en variabelanalys har indikatorer på alliansval identifierats ur småstatens säkerhetsstrategiska påverkansfaktorer. Dessa in- dikatorer har därefter jämförts med resultatet av fallstudien på Botswanas al- liansval.
Syftet med denna forskning är att utifrån teorier om småstaters alliansbildning undersöka orsakerna och motiven för en afrikansk småstat att välja att gå in i en allians. Undersökningen har ställt tre centrala frågor för att svara på detta övergripande syfte. Den första frågan handlar om vad som påverkar småsta- ters val enligt teorier om småstaters alliansbildningar. Analysen mynnade i
Sida 60 av 72 detta fall ut i tio indikatorer, vilka redovisats i kap 6. Den andra frågan syftade till att ta reda på vilka faktorer som låg till grund för Botswanas val att skapa det militära samarbetet med Kina. Faktorerna kondenserades ur en fallstudie i kap 7. I jämförelsen konstateras att sju av tio indikatorer pekar på att Bots- wana har agerat så som teorierna och den skapade metoden menade, en pekar mot och två kunde i det aktuella fallet inte bedömas, vilket svarar på den tredje frågan.
9.2. Diskussion
Liska (1962) menar att allianser skapas mot någon eller något. I nästa steg konstaterar Walt (1987) att staten väljer mellan att balansera (det vill säga en allians mot hotet) eller bandwagoning (en allians tillsammans med hotet) och att valet oftast faller på att balansera mot hotet. Flera av indikatorerna handlar om hot mot gränsen, oönskat beroende eller hotande grannar.
1. En lång och/eller svårbevakad gräns som är hotad eller omtvistad. 9. Närvaro av hotande grannländer eller pågående dispyter.
Indikatorerna 1 och 9 handlar båda om gränsen och grannländerna. Gränsen kan mycket väl upplevas som svårbevakad just för att det finns en påtaglig an- ledning till att bevaka den. Även landgränsen mellan Sverige och Norge skulle kunna anses som svårbevakad, men den utgör ändå inte Försvarsmaktens största oro. I fallet Botswana kan inte grannländerna anses som hotande, men det upplevs ändock som att gränsen måste skyddas mot kränkningar. Det är kränkningarnas art som är sådana att gränsen upplevs som svårbevakad. Gra- ham (2017) menar, som presenterats under tidigare forskning, att skyddet av den territoriella integriteten är en av de viktigaste anledningarna till statens säkerhetsstrategiska åtgärder. Gray fyller på med att det är strategins roll och uppgift att tillse att operationella och taktiska uppgifter löser de politiska må- len (Gray, 2010, 30).
Snyder (1997, 43-44) räknar upp ett flertal skäl till varför en stat skulle vilja ingå i en allians. Bland annat nämns ökad avskräckning mot ett anfall mot den
Sida 61 av 72 egna staten och ökad försvarsförmåga i den händelsen staten ändå blir attack- erad. I en studie av Botswana från 2017 kommer en annan forskare fram till att det är framför allt genom att gynna fred och blomstrande ekonomi med sina grannländer som Botswana försöker uppnå sina säkerhetsstrategiska intres- sen (Graham, 2017, 148).
2. Otillräckliga resurser för strategiska mål. 8. Oönskat beroende av en eller flera stater.
Både indikator 2 och 8 kan anses ligga inom ramen för småstatens natur. Å ena sidan beskriver den tidigare diskussionen om småstaten, som en stat med för små resurser för sina säkerhetspolitiska mål och ett beroende av andra för att klara sitt eget skydd. Dessa indikatorer skulle därför kunna anses vara indika- torer för en småstat, snarare än urvalskriterier för en allians. Studien avser inte att pröva småstatens definition, men kan konstatera att brist på tillgäng- liga resurser och oönskat beroende är indikatorer på viljan att gå i allians – småstat eller inte.
Å andra sidan, menar dock Morgenthau (2006), att allt sker i strävan efter mer eller bibehållen makt. Analysen av Botswana svarar inte direkt på hur denna allians med Kina ska bidra till detta mål, men med en stark partner är det lät- tare att vara stark själv. Westberg (2015, 37) tolkar Morgenthau mer som en strävan efter att öka sin förmåga att påverka andra aktörer och skydda sin egen överlevnad. Detta har en direkt koppling till de historiska och ännu inte läkta konflikterna med Namibia och Zimbabwe.
3. Tidigare neutralitet misslyckats eller upplevts som otillräcklig.
10. En allians skulle underlätta strävan efter maktbalans i landets strate- giska intressesfär.
Indikator 3 och 10 angränsar till varandra genom statens inställning till allian- ser. Som nämns i variabelanalysen är inställningen till allianser både historiskt och maktbalans betingad. Den ena handlar om vad som upplevs ha fungerat historiskt och den andra om vad som upplevs skulle vara bästa valet.
Sida 62 av 72 En stark statsman eller en beslutsfattare inom utrikespolitiken med stort ge- nomslag har en kraftig påverkan på säkerhetspolitiken (Styan, 2016; Hey, 2003; Ryan, 2003). På grund av tidigare redovisade omständigheter har inte den personliga uppfattningen hos beslutsfattarna i Botswana nåtts. Den påver- kan det har haft, har däremot hanterats inom ramen för indikatorerna.
7. Frånvaro av tillräckliga och stödjande samarbetsorgan.
Indikator 7 ställer följdfrågorna: vad är tillräckligt? och hur avgörs det? Denna indikator är den där risken för felaktigt tidssamband mellan orsak och verkan föreligger. Kanske finns det ekonomiska, ideologiska eller till och med person- liga skäl varför en allians skulle föredras före ett samarbete med ett internat- ionellt samarbetsorgan. Otaliga exempel föreligger där internationella organ får mer än bara berättigad kritik, i syfte att smutskasta organisationen eller att framställa alternativ i bättre dager. Den kritik mot bland andra SADC som re- dovisas under kap 8.2 fanns däremot redan tidigt under 2000-talet och kom därmed långt innan den vända hållningen mot Kina. Tidssambandet anses där- med vara kontrollerat.
4. En allians skulle inte hota det egna landets politiska system. 5. En allians skulle inte hota den egna identiteten.
6. En allians skulle inte hota känslan av internationell respekt.
Indikator 4, 5 och 6 handlar ytterst om att bevara landets grundbultar: dess system, identitet och internationella respekt. Om en allians skulle hota en eller alla av dessa, måste man fråga sig vad det är den i så fall ska skydda.
Denna forskning har tidigare konstaterat att en allians ska vara med någon som är stark nog att fylla luckan, men inte så stark att den dominerar eller tar över (Snyder, 1990, 111). Småstaten vill inte att kostnaden ska bli för hög. Både Rothstein (1968) och Liska (1962) beskriver tydligt nackdelarna och ”kostnaderna” med en allians för småstaten. Baker Fox (2006) konstaterar att det vanligaste ”medgivandet” historiskt handlar om kontroll över småstatens
Sida 63 av 72 naturresurser eller strategiska geografiska passager. Teorierna menar alltså att Botswana kan kosta på sig viss förlust av kontroll över del eller delar av sina naturresurser, men inte riskera inblandning i eller påverkan på statens system, identitet eller internationella respekt.
En annan möjlig orsak till Kinas och Botswanas ömsesidiga intresse för varandra, kan höra samman med att Kina har ett allt större militärt avtryck i Afrika (Nantulya, 2019, 1; Hanauer & Morris, 2014; Hellström, 2009; med flera). Kina har sedan 2008 deltagit i medlingen av konflikten i Zimbabwe (Nantulya, 2019, 6), därför skulle en logistik- och flygbas i närliggande Ga- barone kunna syfta till att från en relativt säker plats stödja dessa operationer.
En tydlig svaghet med denna undersökning är mängden empiri. Som nämnts under avgränsningar fanns det inte möjlighet att genomföra en flerfallstudie. En flerfallstudie riskerar också att i denna första studie bli för grund. Precis som George & Bennet (2005) menar, bör denna undersökning kompletteras och bli en del av ett större sammanhang.
9.3. Slutsatser
Den här uppsatsen ställer tre centrala frågor, för att svara på sitt syfte. I den första frågan analyseras varför en småstat väljer att ingå i en allians. Resultatet på denna fråga är en modell med tio indikatorer. Endast en av dessa kan inte anses som uppfylld i fallet Botswana. Resultatet för sju av indikatorerna tyder på att Botswana har agerat i sitt alliansval i enlighet med vad metoden och te- orierna föreslår.
Resultatet av jämförelsen pekar på att även Botswana agerar i enlighet med teorier om småstater. Detta skulle tyda på att teorierna håller sin giltighet även utanför västerländska och europeiska småstater.
Föreliggande forskning drar därför slutsatsen att en afrikansk småstat väljer att gå i allians av samma skäl som västerländska och europeiska småstater.
Sida 64 av 72 Vidare konstateras att undersökningen tyder på att den modell om tio indika- torer som skapats kan användas för att pröva småstatens benägenhet att ingå en allians.
9.4. Reflektion
Det går inte, men hjälp av denna forskning, att dra några slutsatser om hur många eller vilka av indikatorerna som måste uppfyllas för att ett land ska välja att ingå en allians.
Det finns ingen indikator här som handlar direkt om att skaffa sig mer makt, likt Morgenthau (2006) rationalistiska synsätt. Flera av dem handlar däremot om att skydda sin egen och att småstaten, likt Rothsteins (1968) definition, tar stöd utifrån för att klara av det. Andra indikatorer handlar i sin tur snarare om att begränsa kostnaden med en allians. Precis som Vital (2006) resonerar så har alla allianser ett pris. Detta pris får inte vara större än den förväntade för- delen.
10. FORTSATT FORSKNING
Den föreliggande forskningen svarar inte på individens roll i beslutet – inte som egen faktor. Ryan (2003), Hey (2003) och Styan (2016) påpekar att en beslutsfattare med stor påverkan (president, diktator, stark premiärminister) kan färga statens beslut med personliga åsikter. Abbasov & Siroky (2018) me- nar att uttrycket individen även omfattar de individer – medborgare – som ut- gör staten. Deras uppfattning kommer även den påverka beslutsfattarna. Huruvida individen är en egen faktor som borde rendera i en eller flera indika- torer har denna forskning inte svarat på. Det står öppet för vidare forskning att utröna.
Som nämnts i tidigare kapitel viktar inte denna studie de olika indikatorerna. Den kan heller inte dra några slutsatser kring hur många eller vilka indikatorer som krävs. En flerfallstudie av småstater med olika statsskick eller småstater
Sida 65 av 72 från olika kontinenter skulle kunna svara på dessa frågor, men också om de olika indikatorerna har olika värde i olika stater.
11. SAMMANFATTNING
Den föreliggande uppsatsen kring afrikanska småstaters säkerhetsstrategiska alliansbildning har behandlat Afrika genom Botswana som exempel och fall- studie, samt Kina som aktör i Afrika och Botswana. Men den har framför allt behandlat småstaters alliansbildningar. Forskningen har varit såväl teoriprö- vande som metodskapande. En modell för att identifiera huruvida en stats för- utsättningar och läge gör den benägen att gå i allians har skapats ur teorier om småstaters säkerhetsstrategier och alliansval.
Grundat i teorier kring småstater och deras säkerhetsstrategier har normativa påverkansfaktorer kunnat identifieras och grupperas. Genom en textanalys av teorierna och tidigare forskning skapades ett verktyg – en modell – för små- staters alliansval. Resultatet blev en modell bestående av tio indikatorer som pekar på att en småstat ska välja att gå i allians som ett medel i dess säkerhets- strategi.
En fallstudie av Botswana och dess säkerhetsstrategiska val har resulterat i en beskrivning av ett land med för små resurser för sina mål. Anledningarna till att gå i allians, men också hur landet klarat vissa av alliansens nackdelar kunde identifieras. Att skapa en allians med just Kina skulle inte heller hota landets system eller identitet.
I jämförelsen av de tio indikatorerna med fallet Botswana, kunde studien kon- statera att huvuddelen av indikatorerna var uppfyllda. Resultatet av jämförel- sen blev sju uppfyllda, en icke uppfylld och två icke prövade indikatorer. Sam- mantaget kunde forskningen konstatera att indikatorerna tyder på att teori- erna kring småstater och dess säkerhetstrategiska alliansbildning skulle stämma även på afrikanska småstater.
Sida 66 av 72 I denna forskning dras därför slutsatsen att en afrikansk småstat väljer att gå i allians av samma skäl som västerländska och europeiska småstater. Vidare tyder undersökningen på att den modell om tio indikatorer som skapats, kan användas för att pröva småstatens benägenhet att ingå en allians.
Sida 67 av 72
Bilder, figurer och tabeller
FIGUR 1-FRÅN PRAKTISKT PROBLEM TILL SVAR ... 8
FIGUR 2-TABELL ÖVER AFRIKANSKA STATER MED <10 MILJ INVÅNARE ... 23
FIGUR 3-SCHEMATISK SKISS ÖVER OPERATIONALISERINGEN ... 28
FIGUR 4-TABELL ÖVER SMÅSTATERS ALLIANSVAL ... 37
FIGUR 5-KARTA ÖVER BOTSWANA MED GRANNLÄNDER (GOOGLE MAPS,2020) ... 48
FIGUR 6-TABELL ÖVER INDIKATORERNA SAMT RESULTATET AV JÄMFÖRELSEN ... 59
Referenser
Abbasov, N., & Siroky, D. (2018). Joining the club: explaining alliance
preferences in the South Caucasus. Caucasus Survey, 6:3, ss. 252-267. Alden, C. (2005). China in Africa. Survival, 47:3, ss. 147-164.
Alden, C., & Hughes, C. R. (2009). Harmony and Discord in China's Africa Strategy: Some Implications for Foreign Policy. The China Quarterly, ss. 563-584.
Allison, G. (2018). Destined for War: Can America and China escape Thucydides's trap? London: Scribe Publications.
Allison, G., & Blackwill, R. D. (2013). Lee Kuan Yew: The Grand Master's Insights on China, the United States, and the World. Cambridge: The MIT Press.
Alyson, J. K., Bailes, Bradeley, A., Thorhallsson, B., & Thorhallsson, T. (2016). Alliance theory and alliance 'Shelter': the compexeties of small state alliance behaviour. Third World Thematics:A TWO Journal, 1:1, 9-26. Araoye, A. (2018). African Politics Since Independence. i M. S. Shanguhyia, &
T. Falola (Red.), The Palgrave Handbook of African Colonial and Postcolonial History (Vol. 2, ss. 681-728). New York: Palgrave Macmillan.
Archer, C., & Nugent, N. (2002). Intruduction: Small States and the European Union. Current Politics and Economics of Europe, 11 number 1, 3-12. Atta-Asamoah, A. (2019). Proceed with coution: Africa's growing foreign
militäry precence. ISS Institute for Security Studies. Hämtat från https://issafrica.org/iss-today/proceed-with-caution-africas- growing-foreign-military-presence den 15 Mars 2020
Baker Fox, A. (2006). The Power of Small States: Diplomacy in World War II. i C. Ingebritsen, I. Neumann, S. Gstöhl, & J. Beyer (Red.), Small States in International Relations (ss. 39-54). Seattle: The University of
Washington Press.
Besada, H., & O'Bright, B. (2017). Maturing Sino-Afrcan relations. Third World Quarterly, 38:3, ss. 655-677.
Blackwill, R. D., & Harris, J. M. (2016). War by Other Means: Geoeconomics and Statecraft. Cmbridge: The Belknap press of Harvard University Press. Boon, H. T., & Ardy, C. (2017). China and Lilliputians: Small States in a Big
Power's Evilving Foreign Policy. Asian Security, 13:2, 116-131.
Booth, W. C., Colomb, G. G., Williams, J. M., Bizup, J., & Fitzgerald, W. T. (2016). The Craft of Research (4 uppl.). Chicago: The Univeristy of Chicago Press.
Sida 68 av 72 Chasek, P. S. (2005). Margins of Power: Coalition Building and Coalition
Maintenance of the South Pacific Island States and the Alliance of Small Island States. Review of European Community & International Environmental Law, 14(2), ss. 125-137.
Chen, A. Y. (2009). SAIIA Occasional Paper no.44 - China´s Role in
Infrastructure Development in Botswanan. China in Africa Project. Johannesburg: South African Institute of International Affairs, University of the Witwatersrand. Hämtat från
https://media.africaportal.org/documents/SAIIA_Occasional_Paper_4 4.pdf den 4 maj 2020
China Daily. (den 22 Apr 2015). Backgrounder: Five Principles of Peaceful Coexistence. Hämtat från chinadaily.com.cn den 4 Apr 2020
China Daily. (Dec 2015). China's second Africa policy paper. China Daily. Hämtat från
https://www.chinadaily.com.cn/world/xiattendsParisclimateconfere nce/2015-12/05/content_22632874.htm den 10 Dec 2019
David, M., & Sutton, C. D. (2016). Samhällsvetenskaplig metod (1:4 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Della Porta, D., & Keating, M. (2008). Approaches and Methodologies in the Social Sciences. Cambridge: Cambridge University Press.
Dent, C. M. (Red.). (2011). China And Africa Development Relations. New York: Routledge.
Doeser, F. (2017). Strategic Culture, Domestic Politicy: Finland's Decision to Refrain from Operation Unified Protector. Foreign Policy Analysis, 13:3. Edström, H., Gyllensporre, D., & Westberg, J. (2019). Military Strategy of Small
States: Responding to external shocks of the 21st century. New York: Routledge.
Eisenman, J., & Shinn, D. H. (2018). China's Strategy in Africa. i J. Eisenman, & E. Heginbotham (Red.), China Steps Out: Beijing's Major Power
Engagement with the Developing World (ss. 134-169). New York: Routledge.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A., & Wängnerud, L. (2017). Metodpraktikan - Konsten att studera samhälle, individ och marknad (5 uppl.). Stockholm: Wolters Kluwer.
Fawn, R. (2006). Alliance Behaviour, the Absentee Liberator and the
Influence of Soft Power: Post Communist State Positions over the Iraq War in 2003. Cambridge Review of International Affairs, 19:3, ss. 465- 480.
FOI. (2015). Challanges to Peace and Security in Southern Africa: The Role of SADC. Studies in African Security. Stockholm: FOI.
Försvarsmakten. (2014). Operativ doktrin. Stockholm: Försvarsmakten. Försvarsmakten. (2018). FM2015-13192:13 Slutlig redovisning av
perspektivstudien 2016-2018. LEDS INRI. Stockholm: Försvarsmakten. George, A. L., & Bennet, A. (2005). Case Studies and Theory Development in the
Social Sciences. Cambridge: MIT Press.
Google Maps. (den 23 April 2020). Södra Afrika. Hämtat från
Sida 69 av 72 Graham, S. (2017). Drivers of the Foreign Policies of Southern Africam Small
States. Politikon, 44:1, 133-155.
Gray, C. S. (1999). Strategic culture as context: the first generation of theory strikes back. Review of International Studies, 25:1, ss. 49-69.
Gray, C. S. (2010). The Strategy Bridge: Theory for Practice. Oxford: Oxford University Press.
Gray, C. S., & Johnson, J. L. (2013). The Practice of Strategy. i J. Baylis, J. J. Wirtz, & C. S. Gray (Red.), Strategy in the Contemporary World (ss. 358- 376). Oxford: Oxford University Press.
Gros, J.-G., & Fung, H.-G. (2019). Theorizing Sino-African Relations: A Constructivist Perspective. Journal of International Relations and Foreign Policy, 7:1, ss. 39-54.
Hanauer, L., & Morris, L. J. (2014). Chinese Engagement in Africa: Drivers, Reactions, and Implications for U.S. Policy. Washington D.C.: RAND. Handel, M. (2006). Weak States in the International System. i C. Ingebritsen, I.
Neumann, S. Gstöhl, & J. Beyer (Red.). Seallte: University of Washington Press.
Hellström, J. (2009). China's emerging role in Africa: A strategic overview. Stockholm: FOI.
Henk, D. (2008). The Botswana Defense Force in the Struggle for an African Environment. New York: Palgrave Macmillan.
Hey, J. A. (2003). Small States in World Politics: Explaining Foreign Policy Behavior. Boulder: Lynne Pienner Publishers, Inc.
Hobsbawn, E. (2007). Globalisation, Democracy and Terrorism (paperback 2008 uppl.). London: Abacus.
ISS Africa. (den 14 Mar 2019). Masisi and Khama's spat rocks the steady Botswana boat. Hämtat från issafrica.org: https://issafrica.org/iss- today/masisi-and-khamas-spat-rocks-the-steady-botswana-boat den 19 Mar 2020
Johannessen, A., & Tufte, P. A. (2013). Introduktion till Samhällsvetenskaplig metod (1:4 uppl.). Malmö: Liber AB.
Kaufman, J. P. (2018). Introduction to International Relations: Theory and Practice (2 uppl.). Lanham: Rowman & Littlefield.
Kellestedt, P. M., & Whitten, G. D. (2013). The Fundamentals of Political Science Research (2 uppl.). Cambridge: Cambridge University Press. Keohane, R. O. (2006). Lilliputians' Dilemmas: Small States in International
Politics. i C. Ingebritsen, I. Neumann, S. Gstöhl, & J. Beyer (Red.), Small States in International Relations (ss. 55-76). Seattle: The University of Washington Press.
Labs, E. J. (1992). Do Weak States Bandwagon? Security Studies, 1:3, 383-416. Liska, G. (1962). Nations in Alliance: The Limits of Interdependence. Baltimore,
MD: Johns Hopikns University Press.
Lodén, T. (2012). Kinas vägval - från himmelskt imperium till global stormakt. Stockholm: SNS Förlag.
Mitchell, D. J. (2018). Expanding the "Strategic Periphery": A History of China's Interaction with the Developing World. i J. Eisenman, & E. Heginbotham (Red.), China Steps Out: Beijing's Major Power
Sida 70 av 72 Engagement with the Developing World (ss. 23-43). New York:
Routledge.
Morgenthau, H. J. (2006). Politics among nations: the struggle for power and peace (7 uppl.). New York: McGraw Hill/Irwin.
MUST. (2019). Militära underrättelse- och säkerhetstjänstens årsöversikt. Stockholm: Försvarsmakten.
Nantulya, P. (2017). The Troubled Democratic Transitions of African
Liberation Movements. Gabarone: Africa Center for Strategic Studies. Hämtat från africacenter.org den 06 Apr 2020
Nantulya, P. (2019). Chinese Hard Power Supports Its Growing Strategic Interests in Africa. Africa Center fo Strategic Studies. Hämtat från www.africaceter.org den 14 jan 2020
Neumann, I. B., & Gstöhl, S. (2006a). Lilliputians in Gulliver's World? i C. Ingebritsen, I. Neumann, S. Gstöhl, & J. Beyer (Red.), Small States in International Relations (ss. 3-36). Seattle: The University of
Washington Press.
Neumann, I. B., & Gstöhl, S. (2006b). Small States in International Relations. Seattle: University of Washington Press.
Oma, I. M., & Petersson, M. (2019). Exploring the role of depencence in influencing small state's alliansce contributions: A reputation mechanism argument and assessment. European Security, 28:1, ss. 105-126.
Osgood, R. E. (1968). Alliances and American Foreign Policy. Baltimore: The Johns Hopkins Press.
PRC. (2014). China's Foreign Aid. Information Office of the State Council. Peking: The People's Republic of China. Hämtat från
http://english.www.gov.cn/archive/white_paper/2014/08/23/conte nt_281474982986592.htm den 10 Dec 2019
PRC. (2019). China's National Defense in the New Ara. The State Council Information Office of the People's Republic of China. Peking: Foreign Languages Press Co, Ltd.
Regeringen. (2019). Skr. 2019/20:18 Arbetet i frågor som rör Kina. Stockholm: Utrikesdepartementet.
Regeringskansliet. (den 21 Feb 2019). Regeringen.se. Hämtat från Pressmeddelanden:
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2019/02/nya- ambassadorer-till-sverige/ den 19 Mar 2020
Reiter, D. (2006). Learning, Realism, and Alliances: The Weight of the Shadow of the Past. i C. Ingebritsen, I. Neumann, S. Gstöhl, & J. Beyer (Red.),