6.1 Inledning
I detta kapitel kommer vi diskutera resultatet i förhållande till tidigare forskning. Syftet med vår studie är att, utifrån ett arbetslivspedagogiskt perspektiv, öka och bredda förståelsen kring hur poliser formar sin yrkesidentitet. Det preciserade vi i tre frågeställningar: Vad
kännetecknar polisens yrkesidentitet? På vilka sätt kan poliser identifiera sig med sin yrkesroll? Hur formas yrkesidentiteten i relation till lärande? Genom att i detta kapitel koppla vårt resultat till tidigare forskning vill vi på så sätt bidra till den arbetslivspedagogiska forskningen. Vi kommer även att diskutera denna studies begränsningar och således
reflektera över förslag till framtida forskning.
6.2 Resultat kopplat till tidigare forskning
Ambitionen med denna studie har varit att öka förståelsen kring polisers yrkesidentitet då det har visat sig funnits begränsad mängd tidigare forskning om detta. En intressant problematik som visade sig gällande polisens identitet är att den förändras när poliserna börjar arbeta praktiskt efter utbildningen. Detta kan jämföras med Hensvolds (2011) studie som visar att förskollärarna måste anpassa sig till de utmaningar som uppstår i arbetet. Vidare visar vår studie att poliserna hamnar i konflikt när de börjar arbeta då det praktiska yrkeslivet inte överensstämde med de teoretiska kunskaper de lärde sig under utbildningen. Detta stärker Teskereci och Boz (2019) studie där den första tiden hos sjuksköterskestudenter är kritisk då de upplever en känslomässig konflikt under den första tiden. Även Noble med flera (2014) kom fram till liknande resultat i sin undersökning av apoteksstudenter som hade svårt med formandet av sin yrkesidentitet. Studenterna hade en idealistisk uppfattning från utbildningen som de inte kunde applicera på det verkliga yrket. Även detta går i linje med vår studie då polisstudenterna upplevde att deras något idealistiska bild av yrket var svårt att applicera på det verkliga yrket när de gick från skola till aspirant och det verkliga arbetslivet. Detta ledde till att poliserna i vår studie började ompröva sin yrkesidentitet när de kommer ut i
arbetslivet.
Vi fann att instruktörer och mer erfarna kollegor är viktiga komponenter för den nyutbildade polisen när deras yrkesidentitet formas då de bidrar med vägledning och stöttning. Detta kan jämföras med Thunborg (1999) och Teskereci och Boz (2019) där handledning och
mentorskap fungerar som en stödfunktion vid identitetsformering. Vår studie visar att de nya
poliserna lär sig av de mer erfarna poliserna och på så sätt socialiseras de in i yrket samt att polisernas yrkesidentitet rekonstrueras utifrån situationer och interaktioner.
Socialiseringsprocessen hos poliserna upplevs framgångsrik på grund av gemenskapen poliserna har med varandra. Även fast poliserna haft svårigheter i början så har det varit en lyckad process tillslut och detta tack vare den unika gemenskapen. Detta kan jämföras med Kao och Chens (2017) studie som visar på vikten av socialiseringsprocessen för nyanställda då de annars får svårigheter med att förstå sin yrkesroll. Resultatet i deras studie visar betydelsen av yrkesidentiteten och att den är dynamisk och att den konstrueras genom olika stadier av deras erfarenhet.
Flera av poliserna vi intervjuade menar på att deras förväntningar på yrket inte stämde överens med verkligheten. De anser att det var mycket som de fick lära sig under
utbildningen som inte gick att applicera på det verkliga yrkeslivet, det blev lite av en chock när de gick ut på aspiranten eller började arbeta. Utbildningen visar ett ideal hur arbetet ska utföras men i praktiken finns det inte lika mycket resurser och det är många gånger en tidspress vilket gör att poliserna inte kan handla i enlighet med det de lär sig under
utbildningen. Detta blev en konflikt för poliserna för att de var tvungna att rekonstruera den kunskap de lärt sig på utbildningen. Vårt resultat går emot det Lauritz (2009) kommit fram till i sin studie där poliserna menar att de förväntningar poliserna hade på yrket stämmer i stor grad överens med erfarenheter av yrket vilket poliserna i vår studie går emot. I och med att det blev så mycket ny kunskap för poliserna när de började arbeta så har vi sett att
polisidentiteten omprövas när de har arbetat ett tag. De går från att ha en ganska idealistisk syn på yrket, sedan när de fått nya erfarenheter och kunskaper i det verkliga sammanhanget börjar omprövningen av deras yrkesidentitet.
De etiketter som Lauritz (2009) tagit fram kring hur man bör vara som polis stämmer inte överens med de etiketter vi tagit fram. Vår studie visar att en polis bör vara empatisk, lugn, anpassningsbar och prestigelös för att utföra ett gott polisarbete. Dessa etiketter distanserar sig från hur gemene man ser på den traditionella polisen som definieras som hård och bestämd. Poliserna i vår studie visar dock en viss tvetydighet då de å ena sidan beskriver sig själva som anpassningsbara och prestigelösa men i andra fall som den mer auktoritära polisen. De har råd att vara den humanistiska polisen då de har trygghet och auktoritet i sitt yrke. Det verkar finnas en omedveten och spontan identifikation som sker i praktiken och
sedan finns det en “officiell” identifikation som de “visar upp” för oss intervjuare. Detta vore intressant att möjligtvis forska vidare om.
Resultatet av vår studie visar att flera av poliserna har ett “kall” inom sig, det är en slags inre kompass att de vill hjälpa andra. Greiff (2006) kom i sin studie fram till att poliser inte har lika hög grad av kall-tillhörighet som sjuksköterskor har men han kunde i sin undersökning inte svara på varför det är så. Vår studie visar att det finns olika anledningar till varför poliserna väljer sitt yrke, men en av anledningarna som vår analys har visat är att många av dem känner ett kall och de har en inre känsla för vad som är rätt och fel som de kan applicera med hjälp av polisyrket. Både vår och Lauritz (2009) studie visar att det finns en viss
spännvidd mellan valet till yrke. Vissa av poliserna i vår studie har ett inre kall och för de andra poliserna var det mer av ett naturligt steg i karriären att utbilda sig till polis vilket kan komplettera Greiff (2006) då han menar att polisyrket är influerat av militären. Detta kan indikera på att kall-tillhörigheten inte är lika stark hos alla poliser jämfört med sjuksköterskor då polisyrket innefattar fler arbetsuppgifter som är mer utsatta, våldsamma eller tragiska vilket innebär att de ibland “förstör” för den enskilda individen när de hjälper samhället i stort medan sjuksköterskor alltid riktar sig för att hjälpa den enskilde individen.
Ett intressant fynd som visade sig i vår studie var att poliserna har svårt att koppla bort sin yrkesidentitet. Även när de är privatperson tar yrkesidentiteten över deras privata identitet och genomsyrar även den. Vi tolkar detta som att de har en väldigt stark identifiering till yrket och dess uppgifter. Dessa aspekter har vi inte funnit något om i tidigare forskning vilket gör det till ett område som hade varit intressant att forska vidare på.
Denna studie bidrar till forskningsfältet genom att bredda den väldigt begränsade forskning som finns om polisers yrkesidentitet. Då tidigare forskning på området har utgått från poliser under utbildningen och direkt efter utbildningen är fältet i behov att utvecklas ytterligare. Vår studie är framförallt riktad mot poliser då de är vårt undersökningsområde med ett större erfarenhetsspann. Men på samma sätt som vi sett mycket likheter i tidigare forskning i andra välfärdsyrken kan andra välfärdsyrken se likheter i vår studie. Kanske kan studien användas som underlag för att göra övergången från skola till arbetsliv lättare, då vår studie betonar vikten av att lärprocessen startar i de praktiska erfarenheterna i sin kontext.
6.4 Förslag till framtida forskning
Vår studie har bidragit med kunskaper kring polisens yrkesidentitet vilket var svårt att hitta tidigare forskning om. Då denna studie har ett begränsat urval och har genomförts under begränsad tid finns det behov av vidare forskning om ämnet. Genom att ha ett större urval med fler informanter skulle det kunna bidra med en mer nyanserad bild. En kompletterande metod för insamling av empiri kan även skapa utrymme för vidare tolkning under analysen.
Under studiens gång har vi upptäckt att ett möjligt förslag till en kompletterande metod för framtida forskning är att göra etnografiska studier. Att till exempel åka med poliser och se dem utföra sitt arbete skulle kunna bidra med djupare information om deras yrkesidentitet.
Detta för att få en bredare infallsvinkel på området samt att se om resultatet då skulle skilja sig åt eller visas på ett tydligare sätt. Att använda sig av semistrukturerade intervjuer kan vara både positivt och negativt. En begränsning vi har sett med att använda denna intervjuteknik är att det blir svårare att generalisera då vi inte ställer exakt samma frågor till alla
intervjupersoner. En annan negativ aspekt med att använda sig av öppna intervjuer kan leda till att det blir mycket tomt prat i intervjuerna. Detta skulle man kunna undvika om man intervjuade poliser som var i tjänst, då kan man prata om verkliga, konkreta saker och således visar sig deras identitet i förhållande till yrkespraktiken. Ett ytterligare förslag på framtida forskning är att undersöka själva polisutbildningen och studera hur den faktiskt förbereder poliserna på de verkliga arbetsuppgifterna de kommer utföra i arbetslivet. Då vår forskning visar att poliserna många gånger känner sig oförberedda i arbetslivet och att de praktiska erfarenheterna väger tyngre än utbildningen.