Kategori 1: Nykomlingens perspektiv

Denna kategori avser att förklara nykomlingens identifiering till yrket där det finns ett sorts ideal om hur man är som polis som de försöker anpassa och identifiera sig med. I början har man mer en tanke om professionen som man förhåller sig till men genom praktisk erfarenhet börjar ett nytt tankesätt skapas. Huvudkategorin, nykomlingens perspektiv, har ett par underkategorier som avser förklara nykomlingens perspektiv om hur denne identifierar sig som polis samt hur lärprocessen kring yrkesidentiteten startar. Dessa underkategorier är:

moral, ett fysiskt arbete, aktivt deltagande i praktikgemenskap och en socialiseringsprocess genom interaktion.

5.2.1 Moral

Några av respondenterna i denna studie menade på att valet av yrke handlade om något mer än att bara välja yrke, det handlade om viljan att hjälpa till och göra skillnad i samhället.

Drivkraften är inte pengar utan sitt inre kall om att ställa saker tillrätta och göra något

betydelsefullt för samhället. Detta visar både Stina, Jonas och Malin på men på lite olika sätt.

Jag är nog en sån som har ett kall. Jag tyckte först när jag var liten att det var spännande och pappas kompis var polis. Jag förstod väl inte riktigt vad det innebar då men att polisen är snäll och man hjälpte folk. Det tilltalade mig… Och sen när jag blev äldre och gick i 6-7an fanns det ett projekt som handlade om antidrog… våga säga nej till droger och våld hette det… och då hade vi fältarbete och en

kommunpolis kom till skolan och berättade om droger och… berättade om sitt jobb. Och då fastnade jag väl mer för det. Det är ett peppigt jobb då det kändes spännande och hjälpa folk. Sen ju äldre jag

har blivit och förstått vad jobbet innebär så vill jag se hela samhället och skuggsidan och allt som finns där… Vissa lever ju i sin egna värld och vill kanske inte se det men jag har nog alltid varit en person som velat det… även om man inte kan förändra så mycket så kan man i alla fall välja att se de som lever i en mörkare värld eller vad man ska säga…. göra det lilla man kan liksom. (Stina)

Stina beskriver i citatet ovan att hon sedan hon var liten har haft ett intresse för polisyrket och känt ett inre kall gentemot professionen då hon vill hjälpa andra och även se den mörka delen av samhället och att intresset har vuxit med tiden. Detta kan tolkas som att hon alltid förstått att det finns ett rätt och fel och att många andra kanske väljer att blunda för när någon gör fel men hon menar istället på att hon vill se allt som händer så hon också kan påverka det som är fel. Att Stina själv säger att hon haft ett kall mot att bli polis kan tyda på att hon har en stark inre drivkraft att få bidra till samhället och att hon själv är väl medveten om det.

I grund och botten vill jag göra skillnad… hjälpa till på något sätt. Det har alltid funnits att jag vill finnas till för andra… och ja… känna att jag kan ställa till rätta när andra inte kan. Jag har alltid haft en känsla om vad som är rätt och fel… och inom polisen kan man ju det på olika sätt. (Jonas)

Jonas beskriver att han alltid har haft en känsla av rätt och fel och alltid velat göra skillnad och hjälpa andra människor. Han vill kunna ställa saker till rätta och därför valde han

polisyrket då poliser har den befogenheten. Jonas är lik Stina i den mån att han har en känsla för vad som faktiskt är accepterat och vad som är ett brott och genom att vara polis kan de utöva sitt moraliska omdöme där de också kan få en tillfredsställelse i att göra goda gärningar. Varken Stina eller Jonas hade nog inte upplevt en inre tillfredsställelse om det arbetat i ett vinstdrivande kontorsarbete då de inte får utöva sitt moraliska omdöme på samma sätt.

Jag har väl känt att jag ville jobba med någonting som ja… är viktigt på riktigt liksom… Jag har ju jobbat för andra vinstdrivande företag tidigare där allt handlar om att skapa mer marknadsandelar och tjäna mer pengar men jag kände att det inte gav mig så mycket… jag ville göra något som är mer betydelsefullt. (Malin)

Malin har testat på andra yrken där det handlar om att gå med vinst och öka i

marknadsandelar. Hon kände dock att hon ville göra något mer betydelsefullt vilket kan tolkas som att ett vinstdrivande företag inte gav henne mening. Vilket vidare kan tolkas som att hon identifierar sig med att vilja göra skillnad i samhället som stort men att denna känsla

inte kom direkt utan det är genom erfarenhet och ett sökande som den har framkommit. Hon menar på att hon vill göra något som är betydelsefullt på riktigt vilket kan tolkas som att polisens uppgifter gör något som är viktigt på riktigt vilket är att skydda samhället och bekämpa kriminalitet för att skapa ett gott samhälle.

I samtliga citat ovan illustreras ett sorts kall till polisyrket som framkommit på olika sätt. Att känna att yrket tilltalar en på grund av att man har en känsla att det är betydelsefullt och en inre känsla av vad som är rätt och fel kan tolkas på så sätt att de möjligtvis har identifierat sig som polis innan de ens har blivit polis. De känner ett ansvar att hjälpa sina medmänniskor och bidra till det bättre och att det inte är pengar som är drivkraften bakom. Utifrån Säljö (2010) kan detta förklaras genom att i deras sociala praktik som de befann sig i som barn eller där de vuxit upp har format dem både språkligt, emotionellt, fysiskt och kognitivt vilket kan ha bidragit till deras inre kall om vad som är rätt och fel och att vilja hjälpa andra. Vidare kan polisyrket ha känts som rätt plats för dem då det är inom polisens sammanhang som de kan utöva sitt inre kall genom vad som är meningsfulla aktiviteter för dem. Man kan till exempel hjälpa människor inom sjukvården också, men det är just inom polisen man har vissa

befogenheter som gör att man ges möjligheten att förändra hur samhället ser ut.

5.2.2 Ett fysiskt arbete

I citaten nedan belys en annan aspekt av identifiering till yrket där det är arbetsuppgifterna som lockar då det är ett spännande och varierande arbete. För vissa av poliserna har det även känts som ett att naturligt steg i sin karriär och att ett arbete måndag till fredag inte kändes givande för dem.

Det verkade spännande. Man får göra roliga saker och olika saker varje dag… man får inte bara jobba 8-17 varje dag liksom. Men sen var jag militär innan… så det kändes som ett naturligt steg, många andra som gjort så, många gamla kollegor som har bytt från militären till polisen. (Fredrik)

Det Fredrik berättar angående att yrket är spännande och att man inte får jobba åtta till sjutton kan tolkas på så sätt att han tycker att sådana arbeten inte anses vara meningsfulla för honom.

Vidare kan man tolka detta utifrån Lave och Wenger (1991) att identifikationen till polisyrket har uppkommit genom hans deltagande inom militären. Genom ett deltagande i militären har hans förståelse kring polisen ökat och därför känt som ett naturligt steg då det har blivit legitimt inom militären att man går från militär till polis.

Jag har väl aldrig känt att ett kontorsjobb liksom måndag till fredag är något för mig. Jag vill ha ett spännande jobb på något sätt. Vägen hit har varit krokig men det var uniformsyrket som lockade på något sätt. Och sen började jag lumpen och sen… fortsatte jag att plugga vidare i försvaret. Och det var väl någonstans när jag var i försvaret som jag började titta lite på polisen. (Linus)

Linus berättar att ett kontorsarbete heller aldrig varit något för honom då han söker efter ett spännande arbete. Ett spännande arbete kan tolkas på så sätt han söker efter adrenalin i ett utsatt yrke. Det vill säga att kontorsarbeten inte kan ge adrenalin på det sättet utan det är ett uniformsyrke som förknippas med spänning. Linus menar även på att det är inom försvaret som vägen till polis blev klarare. Detta visar även att det är legitimt inom militären att gå till polisen som en utveckling i karriären. Utifrån Säljö (2000) kan båda ovanstående citat förklaras på så sätt att deras kunskaper, förståelse och färdigheter har utvecklats inom

militären. Där en introduktion till spänning levereras och man får lära sig liknande saker som man får inom polisen, till exempel disciplin och vapenhantering. Man skulle kunna tolka det som att det ligger en viss förståelse redan hos militären om polisyrket som influerar dem, att man till exempel får arbeta mycket fysiskt med utmanande arbetsuppgifter. Å andra sidan kan det finns ett intresse hos individerna från början att upprätthålla ordning och ha en skyddande roll gentemot samhället som både är möjlig inom militären men kanske ännu mer hos polisen.

Det kan också tolkas som att man följer de fotspår som finns inom militären och då blir styrd mot polisen då man har fått kunskaper och färdigheter som har utvecklats inom militären.

5.2.3 Aktivt deltagande i praktikgemenskapen

I intervjupersonernas utsagor har det framkommit att alla inte är helt nöjda med utbildningen för att bli polis. Vissa av poliserna menar att det var en bra grund men att det var först när de kom ut på deras halvår långa praktik, även kallad aspirant som de fick använda sig av och förstå vad det de har lärt sig. Alla poliserna är överens om att det är den praktiska kunskapen som är viktigast för att känna sig trygg och förberedd i det dagliga arbetet.

... för under skolan.. så har vi ju sånna.. medåkningsveckor, så man får åka ut och följa med polisbilen i en vecka. Bara det gav ju mycket också, för mycket blir ju att man läser något i skolan och sen.. det är på de här veckorna eller på aspiranten till och med... då hajjar man att aha är det såhär det funkar. Det är en kombination av utbildningen och praktik. För vissa grejer kunde jag tycka va svårt att greppa innan man hade sett det på riktigt eller fått prova det själv. (Linus)

Linus menar på att skolgången är viktig för att lära sig och få in information men det är under aspiranten som de får den praktiska kunskapen som de verkligen behöver. Flera av poliserna säger att det är den praktiska kunskapen som är viktigast för att lära sig yrket. Detta kan förklaras utifrån Lave och Wenger (1991) då lärandet är en process och att lärandet sker när polisen deltar i praktikgemenskaper. Som nykomling samlar man kunskaper och färdigheter genom ett yttre deltagande i praktikgemenskapen och genom ett ökat deltagande förändras polisens kunskaper. Poliserna beskriver att de lär sig mycket under utbildningen, men det är under aspiranten de får sätta kunskaperna på prov och att kunskaperna och färdigheterna förändras i och med sitt aktiva deltagande och det är då de börjar utvecklas mot att bli en erfaren deltagare i verksamheten.

Nej men aspiranten var ju.. där lärde man sig jättemycket .. som man inte fått i skolan. Jag hade gärna haft mer praktiskt på skolan… praktiskt hur man gör saker. Kanske mer tid i alla datorsystem så man känner sig mer bekant med det. Det var mycket man inte kunde när man kom ut på aspiranten… De enkla sakerna som man inte ville fråga... typ hur man skickar iväg en kallelse eller hur man bokar en tolk eller… alltså såna saker. Det tycker jag ju man ska kunna så man kan ta sig ann de andra sakerna… (Jenny)

Jenny anser att det är för få praktiska övningar under skolan och när hon kom ut på sin aspirant märkte hon att det var mycket praktiska kunskaper som saknades. Varje polis blir under aspiranten tilldelade varsin instruktör som ska finnas till för att svara på frågor och för att bolla idéer. För att lära sig hur exempelvis man skickar ut en kallelse eller bokar en tolk var hon tvungen att ta hjälp av sina kollegor och instruktören hon hade under sin aspirant.

Detta kan tolkas som att man skämdes en aning att man inte kunde mer när man väl kom ut och skulle praktisera som polis. Just de enkla verktygen som en polis använder varje dag och de arbetsuppgifter en polis utför varje dag saknades hos aspiranterna vilket skulle kunna indikera på utifrån Lave och Wenger (1991) att poliserna och aspiranten själv ännu inte såg sig som en fullvärdig medlem.

Jag tyckte skolan var bra och man lärde sig mycket men sen så lärde man ju sig otroligt mycket mer på aspiranten, ja men hur man ska tillämpa saker praktiskt. (Stina)

Stina är lite mer ödmjuk inför skolgången och anser att den var bra, men hon upplevde att hon lärde sig mer under praktikperioden. Att utbildningen bidrog till en bra grund men att det var under själva aspiranten som poliserna lärde sig yrket kan också förklaras utifrån det Säljö

(2013) menar på att lärande inte sker genom undervisning utan att lärprocessen startar när polisen deltar i verkliga händelser i sin sociala praktik. Poliserna behöver socialiseras in i sitt yrke och handla inom den för att förstå hur yrket fungerar. Att lära sig hur man tillämpar det teoretiska praktiskt kan indikera på att man har fått en mer djupgående och komplex

förståelse för yrket än att bara förstå de explicita reglerna om hur någonting fungerar. För att få denna djupgående förståelsen behöver poliserna resonera och agera inom verksamheten för att förstå världen utifrån vad som är inom ramen för den verksamheten. Detta kan tolkas på så sätt att det är under själva aspiranten som en polis får börja tänka och agera som en polis och genom att delta i de sammanhang som de verkar i så startar lärprocessen kring deras

yrkesidentitet.

Man är väldigt försiktig i början och nervös för allt. Kan jag göra så? Nej kanske inte? (Karl)

Karl beskriver att han var försiktig i början och hade svårt att ta egna initiativ. Som ny polis kan man tolka det som att de söker bekräftelse hos äldre kollegor för att få bekräftat att de gör rätt. En anledning till detta skulle kunna vara att det är ett yrke man inte har råd att göra fel då det kan handla om väldigt känsliga situationer och att det finns en sorts press att ta rätt beslut och vara självständig. Utifrån Lave och Wenger (1991) kan polisens ökande deltagande i sitt sammanhang bidra till att denna nervositet lägger sig då polisen successivt blir en erfaren deltagare.

5.2.4 En socialiseringsprocess genom interaktion

Flera av poliserna beskriver hur viktig aspiranten var. Under detta halvår har de en tilldelad instruktör som hjälper dem med frågor som dyker upp under tiden och fungerar som en stödfunktion. En annan viktig aspekt som vi identifierat är att en stor del av hur de formar sin yrkesidentitet är genom interaktion i gemenskapen.

Sen hade jag ju en jättebra instruktör, så det gjorde ju att det som är nytt är nytt liksom första veckan sen kommer man in i det rätt snabbt men jag tror dock att det är mycket vilket folk man har runt omkring sig när man kommer (...) I början frågar man om allt, som till exempel polisradion. Och nu har man beslagtagit det här… okej men vart ska det? Håll mig i handen och visa mig... *skrattar*... så är det ju men det har aldrig varit ett problem. (Karl)

Karl beskriver hur viktigt det var med en bra instruktör den första tiden och att det var mycket som han inte vågade göra själv utan att få hjälp av de äldre kollegorna. Vi har sett att

instruktören och kollegorna har en viktig funktion hos poliserna, både under aspiranten men även i början av och under deras arbetsliv. Det är hos dem de hämtar stöttning och

återkoppling samt att man arbetar tillsammans i en grupp i både situationer men också när man tar beslut. Med hjälp av Lave och Wenger (1991) kan vi förstå detta genom att det är instruktören och kollegorna som hjälper polisen att bli en central deltagare i

praktikgemenskapen genom den feedback de får samt vägledning i deras beslut och utan dem hade nykomlingen inte känts sig lika trygg.

Jag gillar att bolla med andra för att få… särskilt när man va ny för att få andras intryck på ens tankar då de har lite andra erfarenheter och ja de har ju så mycket lärdomar från saker och ting. Sen kommer det ju såklart äldre kollegor med tips och det är alltid uppskattat för man lär sig otroligt mycket av någon som har jobbat ett par år liksom... När jag var ny så kunde vi diskutera saker att till exempel jag tänker såhär och då kunde dom liksom ja men det är helt rätt, vi kör på det. Så är min tanke också och den typen av bekräftelse kunde man också få om man ringer och bollar med gruppchefen. (Malin)

Malin berättar hur det var i början som ny polis och att hon då kommunicerade mycket med kollegorna för att få deras perspektiv på hennes tankar och åsikter. Hon beskriver även hur värdefullt det var som ny att få råd från de mer erfarna kollegorna. Detta kan tolkas som att genom att hon som ny polis blir betrodd i sina beslut och blir bekräftad från mer erfarna kollegor bidrar det till att hon känner sig betydelsefull och kan lättare identifiera sig som polis. Detta menar Lave och Wenger (1991) är ett tecken på att polisen har nått ett mer självständigt och centralt deltagande i praktikgemenskapen. Detta kan tolkas som att den nya polisen nu börjat anpassa sig till praktikgemenskapens krav och förväntningar och att de erfarna kollegorna nu kan acceptera polisen in i arbetsgruppen där man ses som en fullvärdig medlem.

... Men man vet att man löser allt om man jobbar tillsammans med andra, jag skulle säga att man är lagspelare. Det är jävligt viktigt också... att man inte kör sitt eget race, det blir inte bra. (Fredrik)

Att jobba tillsammans med sina kollegor och att ha en stark gemenskap ses som väsentliga element hos poliser. Polisens gemenskap ses som mer unik än andra yrkes gemenskaper då de har ett speciellt yrke. Fredrik betonar hur viktigt det är att arbeta tillsammans som ett lag och att man kommunicerar med varandra, han menar att det inte är bra att endast göra på sitt eget sätt utan att stämma av med de andra kollegorna. Detta kan tolkas som att polisyrket inte är ett individuellt yrke där man kan bestämma själv kring situationer och beslut för då skapas

rubbningar inom gruppen. Denna lärdom kan ha uppkommit då polisen har lärt sig detta genom att aktivt arbeta med sina kollegor och genom detta socialiserats in i gruppen. Man kan förstå det hela utifrån Säljö (2010) där polisen agerar inom ramen för praktiken, det vill säga att det finns stabila och konsekventa sätt att arbeta på och ett av dem är att det är viktigt att stå bakom varandra och förstå situationen på samma sätt.

Jag tror att vi har så bra gemenskap dels för att vi är med om så jäkla mycket och någon som inte har varit med om det skulle inte riktigt förstå även om man försöker förklara men jag skulle inte kunna

Jag tror att vi har så bra gemenskap dels för att vi är med om så jäkla mycket och någon som inte har varit med om det skulle inte riktigt förstå även om man försöker förklara men jag skulle inte kunna