Syftet i denna studie är att undersöka vilka konstnärliga och kreativa metoder som finns samt de olika tillvägagångssätt som används inom de verksamheter som använder konst och kreativitet gentemot personer med psykisk ohälsa. Det vi har kommit fram till i analysen och resultatet är att det finns ett system
och tillvägagångssätt som vägleder personer med psykisk ohälsa eller
psykiska funktionsnedsättningar. Det visar hur de kan använda dessa metoder för att forma sina känslor. Detta system och tillvägagångssätt handlar om att personer med psykisk ohälsa behöver uttrycka sina känslor genom att rita, måla, skulptera, dansa, spela instrument, sjunga, kreativt skrivande eller andra kreativa
uttrycksformer med hjälp av någon professionell inom respektive område. Till exempel kan en författare förklara olika skrivtekniker och med hjälp av en sådan kan personer med psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar utvecklas samt få en uppfattning om sina känslor och psykiska tillstånd via kreativt skrivande
35 | Sida
(Bundesen m.fl. 2020; Chiang m.fl. 2019; King m.fl. 2013). Utifrån de empiriska materialen finner vi flera verksamheter som pratar om att det ibland saknas ord för just den känslan som individen vill förklara och förmedla till omgivningen. Därför kan konst och kreativitet hjälpa, stöttar och utveckla individens identitet och upptäcka vem den är (Gerge m.fl. 2010; Slattery m.fl. 2020).
Det finns sjukvård och olika behandlingsformer som kan erbjudas till personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar, för att i sin tur kunna minska symtomen eller hjälpa personen att helt återhämta sig (Forsell 2020; Karolinska Institutet 2019). Samtidigt menar Forsell (2020) att konstnärliga metoder kan värderas lika mycket för individens välmående. Sjukvården kan erbjuda hjälp inom den medicinska aspekten åt personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar medan konst och kreativitet kan användas på en social nivå (Forsell 2020; Bundesen m.fl. 2020).
Resultatet från analysen tyder på att det är en helande och läkande process under återhämtningen. Flera intervjupersoner menar att deras deltagare går på vanliga sjukvårdsbesök samtidigt som de också deltar i konstnärliga och kreativa aktiviteter på verksamheterna. De flesta deltagare mår bättre och många av dem har gått vidare i livet till arbetsmarknaden eller studier. Det är en absolut
rekommendation från många av verksamheterna att använda konst och kreativitet mot psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar. Det fungerar också att kombinera med sjukvårdens behandling såsom flera verksamheter förklarat. Tidigare forskningar menar att detta arbetssätt ökar individens välmående, självkänsla och självförtroende (Chiang m.fl. 2019; Cuomo m.fl. 2020; van Lith m.fl. 2013).
En intressant sak här är att de tidigare forskningarna kommer från olika länder medan synen på konst och kreativitet mot psykisk ohälsa och psykiska
funktionsnedsättningar liknar den vi ser när vi jämför med vårt empiriska material. När det gäller grupptillhörighet, har personen med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar upplevt ett gemensamt intresse tillsammans på verksamheterna eller workshop. Det finns en lokal eller byggnad som är en mötesplats för alla som har ett gemensamt intresse eller har skapat ett
sammanhang och bildas till en gemenskap, en grupp (JSTOR 2021). En annan likhet mellan forskningar och verksamheter är att personer med psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar hittar sina identiteter. Hansson (2014) tar också upp att varje individ som deltar i en gemenskap kan lära sig, öka förmågan, hitta självkänsla och identitet. En annan intressant koppling är individens välmående som syns på i forskningar och inom verksamheterna. Tidigare forskningsstudier talar om hur konst och kreativitet hjälper individen att uppnå förbättrad hälsa både psykiskt och biologiskt (Chiang m.fl. 2019; Tanaka m.fl. 2020). Resultatet från analysen visar också hur deltagare har minskat sina negativa tankar och emotioner på grund av att de deltar inom aktiviteter gällande konstnärliga och kreativa uttrycksformer.
Skillnader från tidigare forskningsstudier och de empiriska materialen är exempelvis kost och ekonomi. Många verksamheter berättar att deras deltagare inte orkar laga mat, inte kan på grund av bristande ekonomi eller att de inte har tänkt på att de behöver äta. Därför erbjuder några verksamheter billiga måltider
36 | Sida
för att deltagarna ska kunna må bra fysiskt. Tidigare forskningar fokuserar på konst och kreativitet och mindre på matvaror eller ekonomi. Davis (2010) tar också upp att på grund av budget och begränsade resurser så kan det finnas brister med samverkan för uttryckande konst. Detta är också många verksamheters utmaningar, att få in ekonomiska medel och hitta samverkan med andra aktörer. Innan vi sätter punkt för detta kan vi säga att det finns många positiva
argument kring konstnärliga och kreativa metoder som stöd för personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar. Det gäller att förstå syftet och vad konst och kreativitet innebär samt också vad psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar är. Genom att visa dessa positiva faktorer till omgivningen kan samhället ges en uppfattning om att det finns möjlighet att gå vidare i livet för personer med psykisk ohälsa och psykiska
funktionsnedsättningar.
Metoddiskussion
En semistrukturerad intervju används i denna studie. Bryman (2018) beskriver att intervjufrågor under semistrukturerad intervju inte måste följa den exakta
ordningen av frågor eftersom frågorna i stort sett ändå kommer i den ordningen. Det finns en större frihet för intervjupersonerna att besvara frågorna, menar författaren. Intervjupersonerna i vår studie hade frihet att besvara frågorna som ändå följde med studiens syfte och frågeställningar. Intervjupersonerna kom från platser över hela Sverige och de hade snarlika synpunkter gällande konstnärliga och kreativa metoder gentemot personer med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar. Tillvägagångssättet var via digitala plattformar och intervjufrågorna vägledde och höll en ordnad struktur under intervjuerna. Vem som höll i intervjuerna påverkade inte utgången eftersom intervjufrågorna hade samma utgångspunkt. Pandemin blev en utmaning i detta val av tillvägagångssätt, till exempel när tekniken inte fungerade vilket medförde svårigheter att
transkribera intervjuerna. Ibland försvann ljudet och i vissa fall hade
intervjupersonen problem med sin dator såsom att koppla in mikrofonen. Brister i tekniken gällande mottagning och sändning kan försämras och påverka
transkriberingsprocessen, enligt Bryman (2018). Det hade blivit annorlunda om intervjuerna hade genomförts som ett vanligt fysiskt möte. Fördelen med att genomföra intervjuerna via digitala plattformar var att det innebar att det inte fanns några begränsningar för var intervjupersonerna var bosatta, och vi kunde hitta intervjuobjekt i olika städer runt om i Sverige. Bryman (2018) beskriver att digitala tillvägagångssätt har sin fördel såsom att spara in tid och pengar för resor. Nackdelen i den här studien var att tekniken spelade en stor roll. Det kunde till exempel vara instabilitet i uppkopplingen som avbröt samtal eller grannar som bankade eller borrade. Dessa störningar medförde att inspelningskvalitén ibland försämrades. Om vi däremot hade träffats via ett möte i fysisk form hade det blivit tydligare och enklare med frågor och svar. Otydligheter eller ovissheten kring enskilda frågor hade kunnat lösas på plats, jämfört med nu när vi ibland fick försöka nå ut via mail för att få förtydliganden, vilket var tidskrävande för båda parter. Vi hade kunnat göra studiebesök och få en tydligare bild av hur
verksamheternas lokaler ser ut och hur deltagarna arbetar med konst och kreativitet. Det kunde blivit en kombination av semistrukturerad intervju och observation. Nackdelar med fysiska intervjuer skulle kunna vara att intervjuerna
37 | Sida
hade blivit begränsade av tidsbegränsning och budget ifall intervjuer skulle hållas på olika platser i Sverige.
I denna studie har vi sammanfattat verksamheterna som intervjupersonerna arbetar på och vidare har vi skickat våra sammanfattningar till varje
intervjuperson. Vi har fått kommentarer tillbaka och någon ville lägga till extra ord medan någon annan ville tydliggöra sådant vi hade missuppfattat eller som de upplevde saknades. Bryman (2018) tar upp fyra kriterier för bedömningar av en tillförlitlighet i kvalitativ undersökning, nämligen trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och objektivitet. Vi fick bekräftelse från intervjupersonerna om vår beskrivning av deras verksamheter och detta kallas respondentvalidering. Bekräftelsen från intervjupersonerna är viktigt för att få en trovärdighet av i vårt arbete. Bryman (2018) beskriver att resultatet av empiriskt material har
överförbarhet i en annan miljö eller vid en annan senare tidpunkt. Analyser och resultat baseras på empiriskt material som i sin tur är kopplade till flera
forskningsartiklar. Forskningsartiklarna och vårt material kommer från olika tillfällen och resultatet har likheter sinsemellan som gör det möjligt för överförbarhet. Dessa forskningsartiklar är granskade av andra forskare vilket bidrar till att skapa pålitlighet i vår analys. Objektivitet syftar till att resultatet och analysen inte ska bli påverkade av våra egna tankar eller värderingar (Bryman 2018).
Avslutningsvis finns fördelar med semistrukturerade intervjuer för att skapa ordning och reda, även när det var olika personer som höll i intervjuprocesserna. Intervjuer via digitala plattform sparar in tid och det finns inga begränsningar för var intervjupersoner befinner sig. När tekniken däremot inte fungerar så försämras intervjukvalitén och i sin tur blir det svårt att utföra transkribering och få ut
informationen. Denna studie hade kunnat göras annorlunda och få ett annat resultat ifall intervjuerna gjorts vid ett fysiskt möte och om vi haft möjlighet till studiebesök på olika verksamheter. Det skulle då kunnat bli en kombination av semistrukturerad intervju och observation för att få en egen bild av hur deltagarna arbetar med konst och kreativitet. Det hade kunnat finnas möjlighet att få
kommentarer från deltagare om deras egna upplevelser om att arbeta med konst och kreativitet. På så sätt hade vi kunnat få resultat från två perspektiv, det ena från personalen och det andra från deltagarna.
När det gäller tillförlitlighet finns fyra kriterier såsom trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och objektivitet, enligt Bryman (2018). Verksamhetsbeskrivningarna från det empiriska materialet i studien har bekräftats av intervjupersonerna genom det som kallas respondentvalidering, för att skapa trovärdighet. Empiriskt material och tidigare forskningar undersöktes vid olika tidpunkter och olika länder, vilket ger en möjlighet för överförbarhet. De forskningsartiklar som använts i analys och resultat var redan granskade av andra forskare (peer review) och det bidrar till pålitlighet i vår analys och resultat. Det sista kriteriet handlar om objektivitet och samtliga analyser baseras på empiriskt material utan att blanda in våra egna värderingar.
Slutsats & Reflektion
Allt fler människor lider av någon form av psykisk ohälsa i dagens samhälle (Socialstyrelsen 2019; Karolinska Institute 2019). Att må psykisk dåligt innebär
38 | Sida
alltifrån lättare former av ångest, oro och nedstämdhet till allvarliga starka
psykiska sjukdomar (Karolinska Institutet 2019), vilket medför långvariga sjukfall och svårigheter i att behandla (Socialstyrelsen 2019). Enbart medicin kan inte bota och därför prövas olika former av aktivitet behandling (Budensen m.fl. 2020). Kreativt skrivande, musik, dans och rörelse, drama/teater och andra kreativa uttrycksformer är enligt intervjupersonerna och resultat från tidigare forskningar, en annan form av behandlingsmetod som har ett positivt resultat gentemot personer med psykisk ohälsa (Bundensen m.fl. 2020; Cuomo m.fl. 2020; Davis 2010; Slattery m.fl. 2020). Intervjupersonerna berättar om att de låter sina
deltagare skriva ner sina känslor, spela musikinstrument eller måla och tolka sina egna konstverk. Intervjupersonerna utgår från olika verktyg för att låta deltagarna uttrycka sig via de konstnärliga och kreativa verktygen för att de ska kunna förklara sina emotioner och känslor som de har svårt att beskriva muntligt. Uttely m.fl. (2015) menar att för personer med depression, ångest eller fobi är
konstterapi ett alternativ att välja jämfört med vanlig samtalsterapi. Anledningen är att vissa individer har svårt att förklara och uttrycka sig i tal och i dessa fall kan konstterapi hjälpa individerna att hitta ett sätt att förstå och uttala det de vill. Intervjupersonerna berättar också att de har individer som var tysta i början och inte visade mycket känslor men efter att ha deltagit under en period i konstnärliga och kreativa aktiviteter har dessa individer utvecklar flera sociala förmågor. Enligt vår empiri och resultat från tidigare forskningar, kan deltagande i en gemenskap öka individens självkänsla och i längden ge individen bättre självförtroende (Bundesen m.fl. 2020; Chiang m.fl. 2019; Slattery m.fl. 2020; van Lith m.fl. 2013).
Denna studie har lärt oss att konstnärliga och kreativa metoder ger terapeutiska effekter även om det inte är alla verksamheters syfte att arbeta med terapi. Konst och kreativitet passar in i alla åldrar, till exempel även för barn (Davis 2010; Tanaka m.fl.2020). Gemenskap är en viktig del och enligt intervjupersonerna hjälper det till att öka individens självförtroende och välmående. Personalens roll och engagemang under individens återhämtning har en betydande roll utifrån vår empiri. Självbestämmande och empowerment utvecklar känslan av KASAM. Framför allt visar studien att individer med egna erfarenheter om psykisk ohälsa bättre förstår tillståndet hos de drabbade. I kramratstödjarundersökningen hittar vi även att det finns professionella mentorsutbildningar för arbete inom olika
psykiatriverksamheter. Kamratstödjare har alltså väckt intresse inom svensk psykiatri (Argentzell 2017).
En annan sak som vi också lärt oss är att verksamheterna från empirin arbetar med en holistisk syn. De är inte enbart fokuserade på individers deltagande i
verksamheterna utan också andra faktorer kring individer såsom kost.
Intervjupersonerna menar att på grund av att flera av deltagarna har ekonomisk brist, har de ibland inte möjlighet att tillgodose sig med mat och näringsintag och det kan påverka deras återhämtningsprocess. Ekonomisk utsatthet kan ge personer med psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning en försämrad livskvalitet och bristfälliga matvanor (Hansson 2014). Det finns verksamheter som erbjuder billiga måltider för deltagarna för att påminna dem att kroppen behöver energi så att de ska orka resten av dagen. Innan pandemin kunde deltagarna sitta och äta lunch tillsammans för att skapa ett sammanhang där de umgås under lunchen. Detta kan vi relatera till tidigare forskning där författarna talar om att personer
39 | Sida
med psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättning ökar sin sociala förmåga genom att laga och äta mat tillsammans (Kim m.fl. 2020).