Diskussion av resultatet

En av våra intervjupersoner efterfrågade tydligare riktlinjer om vad man får göra och inte göra. Vi tycker också att den aktuella läroplanen kunde vara mer tydlig på den punkten. Exempelvis står det 20 rader om regler angående konflikthantering i Lgr 80 men endast en rad om regler i LpO 94. Detta tror vi beror på ändringen från en regelstyrd till en målstyrd skola. Vi tror det är till stor fördel om elever och föräldrar har varit med och beslutat gemensamma regler i klassen. Våra intervjupersoner menade att det eleverna själv varit med och beslutat om är lättare att följa.

Endast vid ett tillfälle får läraren tillgripa våld i skolan. Den situationen är vid nödvärn. En av pedagogerna ställer sig frågan om hon får hålla i barnet för att skilja eleverna åt vid slagsmål om hon inte pratat med barnets föräldrar. Hon tycker inte att budskapet framgår helt klart i styrdokumenten. Vi håller med henne att om det skulle stå tydligare i styrdokumenten men att det då kanske kommer att missbrukas. Enligt metoden för elever som är våldsamma är det viktigt att hålla om eleven tills den slappnar av och inte släppa honom eller henne innan konflikten är avklarad. Denna metoden tror vi riktar sig till lite yngre barn och vi tror att följden blir att de känner mer trygghet och tillit till pedagogen.

I LpO 94 går man inte lika djupt in på regler och konsekvenser utan man talar mer om elevernas delaktighet och medansvar för de rättigheter och skyldigheter de har som demokratiska medborgare. Vår intervjuperson Ann förespråkade gemensamma regler som eleverna varit med och utformat. Alla ska vara med på att det behövs regler och att det blir konsekvenser. Eleverna är delaktiga i vilka konsekvenser de ska ha. Barnen i

klassen tycker att om man till exempel pratar och stör någon annan så ber eleven gruppen om ursäkt. Per Ola menar att man aldrig ska sätta upp en regel om man inte har en konsekvens till den. När eleverna får vara med och bestämma utvecklas en demokratisk anda i klassen enligt vår mening. Många av de metoder vi beskrivit i kunskapsbakgrunden tar upp om elevens eget ansvar i konfliktlösningssituationer och hur viktigt det är att eleverna är med och löser dem.

Vi tycker att LpO 94 är mer svårtolkad än Lgr 80, eftersom den är mer övergripande och inte lika specificerad när det gäller konfliktlösning. En upptäckt vi gjorde genom våra intervjuer var dock att pedagogerna kände sig mycket säkra på vad styrdokumenten säger om konflikthantering.

1958 avskaffades agan i Sverige och vi funderade på om det var lättare att hålla disciplinen i klassen innan dess. Alla våra intervjupersoner skrattade och svarade tydligt nej, på frågan om man skulle återinföra agan i skola den frågan. De tyckte konsekvenser var bättre än straff. Vi tycker att det är en barnsyn som stämmer överens med vår teoriförankring. Ett barn som blir slaget kan aldrig bli ett tryggt barn enligt oss och teorin om social inlärning enligt Piaget.

Som pedagog har man rätt att sända ut en elev från klassrummet men vid nästa lektion har eleven återigen rätt att närvara. Pedagogerna på skolorna är eniga om att man får förpassa en elev ut ur klassrummet men de flesta tycker inte det är en bra metod. Ann påpekar dock att hon inte slänger ut någon men att konsekvensen av ett uppträdande kan medföra det. Hon kan ställa frågan till en stökig elev om den kan vara kvar i klassrummet eller om eleven behöver du gå ut och lugna ner sig. Eleven behöver kanske springa en runda och sen komma in igen och åter följa reglerna. Det är enligt henne, alltid en dialog med barnet om den ska lämna klassrummet. Eftersom man som pedagog har ett ansvar för sina elever anser vi att utan en dialog med eleven är det ingen god idé att kasta ut en den. Vi tror att en arg och upprörd elev som blir utkastad är utom vår kontroll och kan bli ett problem eftersom vi fortfarande har ansvaret för honom eller henne.

På en av skolorna bottnar de flesta konflikterna i hur barnen mår och hur de har det hemma. En av pedagogerna menar till och med att eleverna helt enkelt vill ha bråk och därför retas konstant med varandra. Ofta beror konflikter på att eleverna har för lite kontakt med vuxna. Många gånger växer de upp i söndriga hem där ingen stöttar eller bryr sig om dem. Bristen på vuxenkontakten skapar otrygga barn vilket i sin tur gör de mer våldsbenägna (Persson, 1995). Vi tror att dessa barn söker uppmärksamhet och bråkar för att få den på något sätt. Enligt vår åsikt är det är speciellt viktigt att se till dessa barn så att de känner samhörighet och tillit i gruppen. För att uppnå detta tror vi att man kan använda sig av metoden familjegrupper som bygger på detta.

När det uppstått en konflikt mellan två parter förespråkade alla våra intervjupersoner att var och en av de inblandade ska få ge sin version av händelsen och att var en får prata till punkt. Många av metoderna i vår kunskapsbakgrund påtalar också vikten av detta. För att istället förebygga konflikter innan de uppstått, tror vi att man kan använda metoden kompissamtal som ger varje elev chans att berätta vad den upplevt och hur den känner sig. Den ser även till varje barn som en individ. Metoden skapar en gruppkänsla och ger barnen en ökad bekräftelse, enligt vår mening.