Diskussion

Anpassning av läxor

I kapitel två skrev vi att vi inte trodde att läxorna blev individuellt anpassade och förberedda för elever med särskilt stöd. I vårt arbete har det framkommit att pedagogerna försöker att anpassa läxorna både genom att minska ner och förenkla dem. Trots detta berättade eleverna att de upplevde läxorna negativt när de var för långa och för svåra. För att läxorna ska bli meningsfulla menar vi att specialpedagogen i samråd med klassläraren måste se till att läxorna förbereds, anpassas och följs upp. Vi tror att det är svårt för en klasslärare att hinna med att anpassa läxorna till både mängd och innehåll för eleverna med särskilt stöd. Det var bara en av pedagogerna som berättade att specialpedagogen hjälpte till med att ge och att följa upp läxan i matematik.

Vygotskijs teori (Imsen 2000) om den proximala zonen visar på vikten av att lägga undervisningen på en rätt nivå. Detta anser vi måste gälla även för läxläsningen. Är läxorna för svåra kan det bli konflikter i hemmen och eleven kanske struntar i att göra dem och tappar därmed självförtroendet. Är de för lätta kan eleven tro att läraren inte har någon tro på elevens kapacitet och känna sig sårad.

En viktig förutsättning för att eleverna ska känna motivation att göra läxor är att de får lagom svåra utmaningar. Atkinson (Imsen 2000) skriver att om en uppgift är för svår eller för lätt känner sig inte eleven motiverad att göra den. För att läxan ska bli meningsfull anser vi att det är viktigt att eleven också känner sig motiverade och förstår varför det är viktigt att träna just på denna läxa.

Skolans sociala miljö

I början av vårt arbete skrev vi att skolan har fått ta ett större ansvar för den sociala fostran som sedan har lett till stökigare lektioner. Detta påstående bygger vi på vår erfarenhet som klasslärare i drygt 30 år där vi har sett stora förändringar både resursmässigt och socialt.

Skolan har idag blivit en plats där alla eleverna träffas och lever ett socialt liv tillsammans. Westlund (2004) skriver att det kanske är så att eleverna är i skolan för att umgås och lär sig gör de på fritiden.

Vi anser att mycket av tiden i skolan går åt till den sociala delen, konflikter ska redas ut och en del av det arbete som skulle ha gjorts under skoltid får göras hemma i stället. Det framkommer genom intervjuerna med eleverna att några av dem upplever skolan som stökig och orolig och de tycker inte att de får den hjälp de behöver. De berättar att eftersom lektionerna inte känns så meningsfulla är de själva delaktiga i stöket. Vi tycker här att specialpedagogen bör medverka till att organisera en bättre lärandemiljö så att eleverna kan koncentrera sig på att göra sitt skolarbete och därigenom få mindre läxor. Detta kan göras med hjälp av handledning eller pedagogiska diskussioner i arbetslaget. Två av pedagogerna berättar i intervjuerna att de ibland använder läxan som en slags bestraffning för elever som inte utnyttjar tiden i klassrummet. Detta innebär då att hemmet får ta över en del av ansvaret för sina barns inlärning.

Elevernas motivation

Det är viktigt att eleverna får en läxa som de kan klara av och att pedagogen följer upp den så att eleverna känner att den vuxne värdesätter det som de har gjort. Om ingen bryr sig om att se på vad eleven har gjort minskar motivationen för att göra något i fortsättningen.

Imsen (2000) pekar på vikten av den inre motivationen som gör att arbetet blir mer lustfyllt och meningsfullt. Två av lärarna som vi intervjuade ansåg att de mest meningsfulla läxorna var det som eleverna var intresserade av och det som de fick redovisa för klassen. För att öka den inre motivationen anser vi att det är av stor vikt att eleverna lyckas med sina läxuppgifter. Specialpedagoger och lärare bör ha ett positivt förhållningssätt så att eleverna känner stöd och uppmuntran. Dessa tankar återfinner vi i Banduras framgångsförväntningar (Imsen 2000).

Jerlang (2005) visar på två grundläggande behov, att duga till det som man gör och att någon också värdesätter det.

Vad eleverna lär sig av läxor

Vi frågar oss om eleverna lär sig något av sina läxor. Pedagogerna menar att läxor är ett led att ge social fostran och en förstärkning av inlärningen som skett i skolan. De menar också att läxorna är nödvändiga för att eleverna ska lära sig att läsa bättre, lära sig fler glosor och matematiktabeller. Eleverna menar att de lär sig av sina läxor utan att precisera vad de lär sig. Vi har inte kommit fram till något tydligt resultat till vad eleverna lär sig av läxorna. Kan det bero på att läxorna inte är tillräckligt individualiserade och förberedda i skolan eller beror det på att det är yngre elever. Kanske vi inte kan begära att se några resultat eftersom eleverna är under ständig kunskapsutveckling och detta inte går att mäta under kort tid.

Cooper (2001) menar att läxor utvecklar elevernas studieteknik på lång sikt eftersom det tränar upp deras förmåga att planera sin tid. Han tror att läxor kan vara positiva beroende på förberedelse, anpassning, motivation och föräldraengagemang. Detta är också vår övertygelse. Vi tror att Cooper har rätt när han säger att läxläsningens effekter hos de yngre eleverna blir mindre på grund av deras bristande koncentration och att de saknar studieteknik.

För att kunna göra läxan krävs koncentration menar även forskarna Craig och Lockhart (Derwinger 2003) och poängterar vikten av att eleverna ska förstå innebörden i det som de ska komma ihåg.

Vi som pedagoger borde fundera på vilket syfte vi har när vi ger läxor eftersom läxor tycks vara en tradition som vi sällan ifrågasätter eller funderar över. Även elevernas föräldrar borde involveras i varför vi ger läxor och vilket syfte de har.

Hur lär sig eleverna läxor

Upprepning är enligt Wood (1999) en effektiv metod för att lära in och minnas något. Alla pedagogerna anser att läxor som ska nötas in som

glosor och tabeller i matematik är nödvändiga för att lära in och minnas. Vi anser också det och tror inte att det skulle fungera om inte eleverna tränar in detta hemma. För att läsning ska bli automatiserad kräver inlärningen av denna färdighet mycket övning. (Imsen 2000) Tiden i skolan räcker ofta inte till utan elever med särskilt stöd behöver träna extra hemma. För att läxorna ska bli meningsfulla behöver eleverna få positiva erfarenheter och känna att de lyckas. Imsen (2000) som refererar till Maslow, som menar att det är behovet som är aktuellt hos en person som gör att den blir motiverad till en bestämd handling. Om vi drar en konsekvens av det innebär det att om eleverna känner ett behov av att lära sig något för att till exempel klara av en uppgift eller en situation så blir motivationen hög. Med tanke på elever med särskilt stöd som har olika inlärningssvårigheter är det extra viktigt att motivera dem. En elev berättade att hon tyckte att det var bra att ha engelska glosor i läxa eftersom henne pappa kom från England.

Varför ger pedagogerna läxor

Hellsten (1997) har i sin litteraturgenomgång hittat sju innebörder av varför eleverna får läxa. Det finns flera likheter i vad vi har fått fram i vår undersökning. Likheterna är att läxor ska befästa kunskaper och förbereda färdigheter, förbereda för att klara nästa stadium, föräldrarna får insyn i skolarbetet, att det är en skoltradition. Dessa anledningar till att man ger läxa tycker vi är bra. Däremot anser vi inte att det är meningsfullt att som en del pedagoger berättade att de ger läxor för att eleverna ska hinna med kursplanen eller hinna ifatt i sina böcker. Detta arbete bör eleverna hinna med under skoltid.

Om någon har nytta av läxor är det eleverna med särskilt stöd som har svårt med koncentrationen, svårt att planera och att strukturera sin tid och behöver därför hjälp av en vuxen.

Läxor kontra fritidsaktiviteter

Alla lärarna tyckte att det var viktigt att eleverna hann med sina fritidsaktiviteter. En av dem satte fritidsaktiviteterna först eftersom hon ansåg att för elever med särskilt stöd var det allra viktigast att de till exempel idrottade. För de andra lärarna kom läxorna i första hand och de ansåg att om de ska hinna med både sina fritidsaktiviteter och läxor måste eleverna planera sina läxor i tid och ta ansvar för dem. Lärarna sade i intervjuerna att de gav läxorna i god tid så att eleverna skulle ha möjlighet att göra dem när de hade tid. Vi tror att elever med särskilt stöd har svårt att planera sin tid och följden blir att de ändå gör sin läxa dagen innan. Detta beskriver Ingvar (2001) med att vi har framtidsminnen som med hjälp av våra tidigare erfarenheter gör att vi kan planera för framtiden.

Detta är ytterligare en orsak till att specialpedagogen måste medverka och hjälpa eleven att planera sina läxor.

Förlängd skoldag

Leo (2004) anser att det vore bättre om skoldagen förlängdes så att läxorna kan göras i skolan. Vi tror inte att det är någon lösning eftersom många elever inte tycks utnyttja tiden i skolan. Då hjälper det ju inte heller att förlänga skoldagen. En förlängd skoldag innebär också att det behövs ökade resurser och därmed också större ekonomiska påfrestningar för skolan. Det vore bättre att göra eleverna mer motiverade att arbeta i skolan, att ge dem uppgifter som känns meningsfulla och se till så att de har en bra lärandemiljö. Efter vad eleverna berättade vid intervjuerna så upplevde de att lektionerna var stökiga och att det var svårt att koncentrera sig på att göra skolarbetet. Några av dem kände att det var bättre att ta hem arbetet och göra det i lugn och ro hemma. De sade också att de fick mer hjälp hemma. Detta innebär att arbetsbördan hemma för eleverna ökar eftersom de förutom läxan också får göra det skolarbete som skulle ha gjorts på lektionerna. Ansvaret för skolarbetet förflyttas därmed till föräldrarna. Hellsten (1997) skriver att läxan är ett dominerande inslag i skolan och att det inte bara är eleverna utan också deras familjer som påverkas av läxor. Leo (2004) menar att läxor är odemokratiska eftersom inte alla får lika mycket hjälp hemma. Med denna utveckling där hemmet måste ta ett större ansvar blir det ännu mer odemokratiskt. Vi tycker inte att det är rätt att eleverna ska ta hem och göra färdigt det arbetet som skulle gjorts i skolan. För elever med särskilt stöd bli det alldeles för hög arbetsbelastning att både göra klart skolarbetet och att göra sina läxor.

Leo vill införa en läxpolicy i skolan så att läxornas syfte och utformning diskuteras mellan pedagogerna. Vi tycker att det är en god idé eftersom vi också saknar pedagogiska diskussioner kring läxorna. Det kan vara bra att man kommer överens om läxmängden, vilka läxor som är nödvändiga och hur man individualiserar dem. Så som det fungerar idag upplever vi både som föräldrar och som lärare att detta skiljer sig mycket mellan olika klasser. Ansvaret för att dessa diskussioner kommer till stånd kan ligga på specialpedagogerna.

Kritisk analys av vårt resultat

Vi är nöjda med att ha använt oss av att ha genomfört undersökningen med hjälp av intervjuer. Vi tycker att vi har fått fin kontakt med intervjupersonerna och har fått fram nyanser som känslor som inte hade kommit fram med hjälp av enkäter. De pedagoger som vi intervjuat säger att de lärde sig något och att de har börjat fundera mera på läxornas

betydelse, vilket visar på behovet att läxor behöver diskuteras ute på skolorna.

När vi gjorde sammanställningen av våra intervjuer upptäckte vi att vi borde ha haft med en fråga till som handlade om hur läxorna följs upp, eftersom den frågan är viktig för elevernas motivation att göra läxorna. Om ingen bryr sig eller följer upp deras arbete så tappar de lusten. I Jerlang (2005) hävdar Glasser att vi har två grundläggande behov som förutsätter människans utveckling, det ena att vi kan något och att vi duger samt att människor värdesätter och uppskattar det vi gör. Vi tror att om läxorna ska bli meningsfulla måste läraren följa upp och ge respons på elevens arbete. Att göra ett arbete som ingen bryr sig om ger negativa känslor och får oss att tappa motivationen som är så viktig för dessa elever. För att få högre tillförlitlighet kunde vi ha haft flera intervjupersoner.

Vi tyckte att det var svårt att göra tolkningar av resultatet och är medvetna om att tolkningen kan bli subjektiv men vi har gjort efter alla konstens regler.

Några av våra intervjufrågor tycker vi inte var relevanta för vår undersökning. Detta var svårt att förutsäga i början men det framkom mer i slutet. Vi låter dem finnas kvar i vårt arbete.

En läxfri skola

Vi frågar oss då hur det skulle bli om skolan inte längre gav några läxor. Eleverna och deras familjer kunde känna sig fria från skolarbete när de kom hem och kunde mera ägna sig åt sina fritidsaktiviteter. För lärarnas del, enligt Cooper (2001), kunde de lägga mer tid på att hålla och planera sina lektioner istället för att utforma individuella läxor. Vad kommer det i så fall att ha för effekt på elever med särskilt stöd? Det är de som har svårt att koncentrera sig och som ofta inte hinner med sitt arbete. I stora klasser när läraren inte hinner med att lyssna på alla elever som lär sig att läsa, vem ska då hinna lyssna på dem? Vad skulle föräldrarna säga om detta? Vi tror att många föräldrar skulle reagera och kräva att skolan fortsätter med att ge läxor, eftersom läxor alltid har varit och är ett naturligt inslag i skolarbetet. Om vi skulle ha en läxfri skola tror vi att det hade varit nödvändigt att förändra synen på skolans undervisning. En del av lektionerna måste eleverna få tid till att öva olika slags färdigheter som läsning, tabeller, glosor och att göra det som de idag får som läxa. Vi tror att det hade krävts längre skoldagar, mer personal, mindre klasser och fler grupprum.

Vi tycker att vi genom de teorier som vi har granskat och de intervjuer vi har gjort har fått belägg för vår uppfattning att läxor har betydelse för inlärning. Som skolan ser ut idag så behöver elever med särskilt stöd läxa där specialpedagogen måste ta ett stort ansvar.

9 FORTSATT FORSKNING

Under arbetets gång frågade vi oss vad det är som gör att eleverna inte utnyttjar tiden i skolan på ett bättre sätt. Beror det på att eleverna inte är tillräckligt motiverade?

Det hade också varit intressant att få veta hur en läxfri skola skulle se ut. Måste vi då förlänga skoldagen för att eleverna ska hinna med skolarbetet. En annan fundering är vad föräldrarna skulle tycka om att deras barn inte får några läxor.

10 REFERENSER

Adler, B. & Holmgren, H. (2000). Neuropedagogik. Lund: Studentlitteratur.

Bulow, H. (2006 02 21). Sydöstran.

http://www.aftonbladet.se/amc/dokument/skolan/26/skol3.html Cooper, H. M. (2001). The battle over homework: common ground

administrators teatchers and parents. for Calif: Thousands Oaks, Covin

Press.

Derwinger, A. (2003). Minnets möjligheter. Stockholm: Hjalmarson & Högberg.

Edquist M. (1934) Läxor och lek. Hem och skola.

Hellsten, J-O. (1997). Läxor är inget att orda om. Pedagogisk forskning i Sverige. 2:3, ss. 205 – 220.

Imsen, G. (2000). Elevens värld. Lund: Studentlitteratur. Ingvar, D. (2001). Hjärnans futurum. Stockholm: Atlantis.

Isling, Å. (1992). Ett folk börjar skolan, Folkskolan 150 år 1842 -1992. Rickardsson, G (Red.), Uddevalla: Bohuslänningens boktryckeri AB

Jenner, H. (2004). Motivation och motivationsarbete. Forskning i fokus, nr. 19. Stockholm: Liber.

Jerlang, E. (2005). Utvecklingspsykologiska teorier. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Leo, U. (2004). Läxor är och förblir skolarbete. En studie om inställningar

Lgr 62. Läroplan för grundskolan. Stockholm:Utbildningsdepartementet. Lgr 69. Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Lgr 80. Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet. Lindell, E. (1990). Läxor: Hemarbetets utformning och effekter.

Stockholm: Skolöverstyrelsen.

Lpo 94. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

NE. Nationalencyklopedin. (2004). www.ne.se

Runeberg, (1933). Svensk Läraretidning, 52: årgången.

http://runeberg.org/svlartid/1933/0140html

Utbildningsdepartementet. (1985). Skollagen SFS nr: 1985: 1100 Westlund, Ingrid (2004). Läxberättelser- läxor som tid och uppgift. Institutionen för beteendevetenskap: Linköpings universitet.

11 BILAGOR