Syftet med denna undersökning är att undersöka och analysera vilken kunskap några gymnasielärare på yrkesprogram behöver konkretisera för APL-handledarna inför och under gymnasieelevers arbetsplatsförlagda lärande, APL samt kunskapsutbytet dem emellan för att elever som är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd ska tas väl om hand och kan utvecklas mot gymnasieutbildningens mål under sin APL. För att undersöka detta har jag intervjuat 4 handledare på APL-platser och 4 yrkeslärare som är APL-ansvariga på sina respektive program.
Resultatet visar att handledarna saknar kunskap om vilka erfarenheter yrkeseleven har med sig från skolan och att de behöver mer information om hur eleven är som person och om eleven har behov av extra anpassningar och stöd av något slag. Meningarna går isär vad gäller om handledarna får information om elevens eventuella svårigheter. Några lärare berättar att handledarna får information, men handledarna efterfrågar mer förförståelse om elevens behov inför APL. Detta kan bero på att informationen lämnas muntligt och då kan glömmas bort eller inte komma fram till den handledare som har hand om eleven.
Att förstå informations- och kunskapsutbytet mellan lärare och handledare genom systemteorin, ger en förståelse för att eleverna rör sig över gränssnitten mellan olika system (Bronfenbrenner, 1979). Det är inte självklart att informationen flödar fritt mellan systemen och det är viktigt att gränserna mellan systemen upprätthålls. Det vi kan lära oss är att lärare behöver ge eleverna en tydlig introduktion till APL-platsen, som är ett nytt system för dem. Handledarna efterfrågar och behöver mer information om eleverna, och helst träffa dem, innan APL.
Öquist (2008) menar att skolans gränsvillkor är otydligt och att det ofta sker förhandlingar kring vad skolans uppdrag är. För elever som har extra anpassningar och har svårigheter blir en otydlighet i skolan ett problem och ett etiskt dilemma eftersom skolan då inte är likvärdig och ger elever samma möjligheter att nå målen för utbildningen. Om det dessutom införs ytterligare en ny miljö i systemet, APL-platsen, ställer detta stora krav på eleven att kunna navigera mellan de olika systemen. Då blir informations- och kunskapsöverföringen mellan läraren och handledaren extra viktig. Wärvik et al. (2018) pekar på att skola och APL-plats dessutom har olika mål och intressen och att detta gör det svårt för eleven att navigera i tillvaron. Kontakten mellan yrkesläraren och handledaren i mesosystemet, mellan mikrosystemet och exosystemet,
37
behöver vara tydlig och strukturerad (Bronfenbrenner, 1979). Att se övergången mellan skolan och APL-platsen som en del av utbildningen och ett tillfälle för eleven att utvecklas, kan göra att yrkeslärare och handledare bättre tar tillvara möjligheten att kommunicera och samarbeta (Sappa & Aprea, 2014).
Undersökningen visar att det finns brist i kunskapsöverföringen mellan yrkeslärare och handledare inför yrkeselevers APL. Denna brist kan göra att eleven inte når målen och inte får godkänt betyg i sina kurser. Detta kan leda till att eleven inte får en gymnasieexamen och inte kan få anställning inom yrket. Elever som inte får de anpassningar och det stöd de har rätt till och därmed inte klarar sin APL, kan också känna att de valt fel utbildning och därmed avbryta sina gymnasiestudier. Bland de nationella programmen är det yrkesprogrammen som har lägst andel elever som når gymnasieexamen. År 2018 tog 72 % av eleverna på yrkesprogrammen gymnasieexamen inom tre år, jämfört med 77,9 % på högskoleförberedande program (Skolverket, 2019). Skolinspektionen har i en granskning (2015) undersökt 30 skolor och intervjuat 126 elever på yrkesprogram. Granskningens frågeställning är ”Förebygger gymnasieskolan studieavbrott genom att möta elevernas behov av pedagogiskt stöd så att eleverna ges möjlighet att nå kunskapskraven och nå en yrkesexamen?” (Skolinspektionen, 2015). Granskningen omfattar hela utbildningen, både den skolförlagda och APL. Resultaten visar att två tredjedelar av eleverna inte har fått det stöd de har rätt till enligt skollagen. De intervjuade eleverna upplever att lärare inte lyssnar på vad de behöver i undervisningen och skolorna utreder inte elevernas behov av stöd. Det stöd som ges utvärderas sällan, elevhälsans kompetens används inte och eleverna ges därför inte ett kvalitativt och effektivt stöd. Skolinspektionen ger flera förslag på hur skolorna kan minska avhoppen från yrkesutbildningarna. Till exempel behöver lärarna samarbeta mer för att identifiera elevernas behov av stöd, rektorn behöver se till att elevhälsans olika kompetenser används effektivare och att de samarbetar med lärarna. Skolinspektionen menar också att huvudmannen för skolan behöver ta sitt ansvar för att ge resurser så att eleverna får förutsättningar att nå kunskapskraven (Skolinspektionen, 2015).
Enligt Skolinspektionens rapport (2013) är yrkeslärarnas ansvar mångfacetterat för att få APL att fungera. De menar att handledaren inte ska ta över utbildningsansvaret från skolan och att samverkan mellan APL-plats och skola är viktigt. En förutsättning för detta är att huvudmannen skapar goda förutsättningar och att rektorn tar sitt ansvar för att lärare och elevhälsa samarbetar kring elevers behov av stödinsatser.
38
I intervjuerna med handledarna bad jag dem att berätta vad de önskar sig av skolorna. Jag fick följande svar: att lärare tar sig tid att följa med eleven till och vara med på APL- platsen och att lärare kommunicerar mer med handledaren och är ärlig. En handledare säger att lärare inte ska stå med mössan i hand utan vara lite tuffare, stoltare och tydligare. De efterlyser ett bättre förhållande till skolan, att skolan inte ska ”släppa” eleven när den är på APL. Handledarna skulle också vilja att lärare tror mer på elevens förmåga. En handledare önskar att lärare inte ska behöva strida för allting utan att de ska ha större stöd från skolledningen.