Ingen av handledarna vet vad begreppet extra anpassningar betyder och innebär, så ingen av handledarna uppger att de får information om att eleven behöver extra anpassningar. När jag ger exempel på extra anpassningar så säger samtliga handledare att de inte får information om elevens svårigheter.
Jag tror att man, lärare inte vågar säga det, för att då får de inga praktikplatser. (Handledare 4)
Samma handledare fortsätter att resonera om att lärarna kanske till viss del har rätt i att handledarna inte alltid har tid att ta hand om elever som är i behov av anpassningar och stöd:
Alltså trycket är ju ganska hårt, man kanske inte har råd att avsätta en anställd till att… ja… inte jobba fullt ut som man säger så. Utan man ska liksom vara lite handledare också. (Handledare 4)
Två av handledarna resonerar kring att det ofta är sociala svårigheter, till exempel blyghet och ovana vid att vara på en arbetsplats, och ointresse som är det svåraste att hantera för handledare.
Eleverna är mindre intresserade överlag, vill inte städa när där inte är nåt att göra, det är mycket sånt. Lata helt enkelt. (Handledare 2)
En av handledarna säger att hen brukar fråga lärare om eleven har svårigheter med något. Samtliga handledare säger att de ringer läraren om det blir något problem och de upplever att det är lätt att få kontakt med läraren.
Lärares uppfattning om information om extra anpassning på APL
Samtliga lärare uppger att de informerar handledare om behov av extra anpassningar. De är alla mycket tydliga med att de av integritetsskäl bara berättar sådant som får berättas. När de får frågan om vad de får berätta ur ett integritets- och sekretessperspektiv, vet ingen av dem var gränsen går. En av lärarna menar att det är ”sunt förnuft” som avgör vilken information om eleven som får lämnas till handledaren. En av lärarna drar gränsen vid sådan information som handledaren måste ha av säkerhetsskäl. Hen ger som exempel att handledare behöver veta om eleven saknar kunskaper i svenska språket eller har dyslexi. Läraren menar att det finns en säkerhetsrisk om eleven och handledaren inte kan kommunicera. Samma lärare berättar att det finns en stor skam hos elever som har
32
svårigheter av olika slag och att läraren därför alltid frågar elever om deras godkännande innan han berättar om deras svårigheter för handledarna.
Intervjuare: för jag tyckte det var intressant det du sade i början att man kanske inte får berätta allt om eleven. Vet du vad du får och inte får berätta?
Lärare 4: nej. Sunt förnuft. Det kör jag på.
I: brukar du fråga eleven om det är ok att du berättar?
L4: nån gång har jag gjort det, om det är ok att jag berättar och där har det ju aldrig varit några problem.
I: vad är det som gör att du tvekar att berätta vissa saker om eleverna? L4: det är om det är ok att berätta det eller inte.
I: vad är det som gör att det inte skulle vara ok?
L4: om det är väldigt personligt för eleven så är det… men där är ju elever som kan ha diagnoser och dom skiter mest i vilket men där är många som skäms så in i helsikes för det. I: så det är vad du tänker att eleven skulle tycka det var ok att säga.
L4: ja, det är nog det som styr om man säger nåt eller inte.
En annan lärare berättar att de uppmanar eleverna att själva ge information om vilka svårigheter de har till handledarna.
Vi är brutalt ärliga, ofta ber vi eleven själv berätta om sina svårigheter och om hur de upplever sig själv och vilken hjälp de tycker att de behöver. (Lärare 2)
Samtliga lärare resonerar både kring extra anpassningar men även kring övrig information som kan vara relevant såsom om elever har det tufft hemma. Alla säger att handledare bara behöver information som har betydelse för APL men ingen av dem kan precisera vad det är. En av lärarna menar att elever ibland berättar för mycket om sig själva och att det kan vara ett problem. Att elever kan ha svårt att dra gränsen för hur mycket man ska berätta om sig själv. Hen säger att handledare inte vill veta för mycket om elevens privatliv.
Alla lärare är mycket tydliga kring att all information om elevernas behov av extra anpassningar och andra svårigheter, alltid lämnas muntligt till handledarna. Aldrig skriftligt. Anledningen är rädsla för att informationen ska hamna i fel händer och, som en lärare uttrycker det, att det är lättare att prata än att skriva om sådana saker som extra anpassningar och svårigheter med andra saker.
33
Därför att det känns mer som att man kan förklara på ett lättare sätt när man pratar än när man skriver, alltså skriftligt, det kan bli fel ibland när man kanske uttrycker sig, alltså på fel sätt. (Lärare 3)
Lärares uppfattning om handledares förmåga att ge extra anpassning
När det gäller handledares förmåga att ge extra anpassningar, har lärarna olika uppfattning. En lärare menar att de flesta handledare tar hänsyn och minns sin egen skolgång, vilket gör att de tycker om att ta hand om elever med olika svårigheter.
De känner också tillfredsställelse i att hjälpa en elev som har det tufft och kanske behöver nån stabil vuxen att se upp till och så, och ofta blir det jättebra. (Lärare 2)
Två lärare har en bestämd uppfattning att handledare inte kan ge extra anpassningar. Anledningen är, enligt lärarna, att handledarna har ett arbete att sköta och därför inte har tid att anpassa. De menar också att yrket i sig inte medger extra anpassningar, utan att eleven i stället får ”gå undan” och inte kan vara med i alla sysslor.
Intervjuare: tycker du att handledare kan ge elever extra anpassningar? Lärare 3: nej, det tycker jag inte alltid, nej
I: vad tror du det beror på?
L3: ja det beror mer på yrket att det kanske är svårare, att man inte har tid. Att det inte finns möjlighet liksom och då blir det mer att eleven får stå till sidan, den kanske får gå undan en kvart tjugo minuter för att man inte har tid. Anpassningen blir att man kanske inte kan vara med i alla situationer.
Två lärare har en intressant tanke kring att val av APL-plats till elev i sig är en extra anpassning, att val av APL-plats i första hand utgår från elevens och handledarens personlighet, och att en bra matchning av elev – handledare är en förutsättning för att APL ska fungera bra och att eleven ska kunna nå sina mål.
Jag tänker lite hur är nu den eleven och hur är den handledaren, kan jag ha henne där, är hon öppen för den eleven. Så försöker jag liksom tänka. Jag tänker först på elev och handledare för sen ger det andra sig lite av sig själv. (Lärare 1)