Vår ambition med denna uppsats var att undersöka fokusgruppernas reaktioner på programmet och utifrån deras reaktioner resonera kring politik och demokrati. Våra två huvudfrågor har därmed varit:
1. Vilka reaktioner skapar programmet Toppkandidaterna i den tänkta målgruppen? 2. Hur ser deras reflektioner på begreppen politik och demokrati ut?
Vi inleder med att diskutera deltagarnas reflektioner på programmet och övergår sedan i de resonemang som förts om politik och demokrati.
Programmet
Helt tydligt var att fokusgrupp Piteå var betydligt mer negativa till programmet än de i
Stockholm. Receptionsforskare Birgitta Höijer talar om tv som kognitiv och kulturell process. Att svaren skilde sig åt så tydligt i Piteå och Stockholm kan enligt Höijer bero på att
personliga erfarenheter och bakgrund är helt avgörande för hur man tolkar mediebudskap. Det är exempelvis av större betydelse var man vuxit upp än vilket kön vilken utbildningsbakgrund eller kön man har. Vi såg stora skillnader i de två fokusgruppernas sätt att resonera, både vad gäller språkanvändning och värderingar. Något som även vi anser utvecklas beroende på vilken miljö man växer upp i. Även om vi inte tagit med det som en variabel i vår studie så kunde vi se att den mer mångkulturella miljön i Stockholm och det bredare medieutbudet i storstadsregionen kan ha haft betydelse för fokusgruppens reaktion på programmet.
Ingen av de tillfrågade hade sett Toppkandidaterna tidigare, något som kan bero på att de helt enkelt inte väljer att se på SVT. Deltagarna gör alltså inte ett aktivt val att se på SVT, en av vårt lands främsta public servicekanal. Det här leder till att SVT fått problem. De yngre väljer hellre de kommersiella kanalerna som inte har samma uppdrag som SVT; att folkbilda, informera och på så vis bidra till det demokratiska samhället. Medieforskare Jesper
Strömbäck hävdar att demokratins opinionsbildningsprocesser blir lidande om glappet mellan underhållningsbaserad och informationsbaserad medieanvändning i olika befolkningsgrupper ökar. Det som är mest allvarligt med det är enligt Strömbäck är att avståndet mellan vad medierna borde göra och vad de faktiskt gör ökat. SVT:s försök att med Toppkandidaterna efterlikna de dokusåpor som unga väljer på kommersiella kanaler kan därför ses som ett hot
mot demokratin. De flesta deltagarna såg även programmet som ett underhållningsprogram, inte samhällsdebatterande.
I detta avsnitt av Toppkandidaterna fanns ett inslag med debatt om HBT-frågor (homo-, bi, och transsexuella) och då framför allt homosexuellas rätt till adoption. Just den frågan kom att bli det som deltagarna i vår receptionsstudie sade sig vara mest intresserade av att engagera sig i. Tydligt var att detta är ett aktuellt ämne i dagens Sverige. Frågan om homosexuellas rättigheter och allas lika värde har lyfts upp allt mer på både den politiska och mediala dagordningen. På så vis har det kommit att bli en allt öppnare attityd gentemot homosexuella relationer vilket även märktes i båda våra fokusgrupper. Man talar öppet om det vilket kan ses som ett tecken på förändring i den ideologiska statsapparatens makt. Enligt Althusser styrs vi in i olika roller och värderingar utifrån den dominerande ideologin. Så när nu kyrka och stat börjar legitimera homosexuellas val återspeglas det i deltagarnas sätt att bemöta frågan i programmet. Intressant är även att avsnittet med middagsdiskussionerna om homofrågor klipptes så att de med positiv inställning fick ta mer plats. Exempelvis fick Mian Lodalen ett varmt mottagande av Parasto i porten vilket inte de två kritiska rösterna fick. Skillnaden i mottagande och presentation är en semiotisk signal om vad som är normen och vad som symboliserar den rätta, dominanta ideologin.
Enligt Birgitta Höijer har tittaren en förväntan på en viss genrer. Tittaren har en förutfattad mening om vad programmet ska innehålla. Problemet med Toppkandidaternas
dokusåpaformat är då att tittaren förväntar sig en viss typ program, ofta sammankopplad med ett oseriöst intryck. SVT försöker också blanda två olika genrer, med två olika förväntningar (dokusåpa och politik), där en yngre publik lättare tar till sig dokusåpaformatet än den politik som diskuteras.
Toppkandidaterna Hannes och Petter är de som fokusgrupperna tror ska vinna programmet. I diskursanalysen beskrivs de två på detta sätt:
Petter: Norrlänning med ett gediget förflutet i den utomfackliga kampen. Kämpar för social förändring utan att se den politiska arenan som enda sätt. Trots detta har han en klassisk politisk framtoning med ett språk som förstärker bilden av honom som erfaren politiker.
Hannes: Har en borgerlig framtoning och engagerar sig främst i miljöfrågor. Framstår som seriös och påläst och välformulerad i sin sakfråga.
De båda kandidaterna framställs i avsnittet på ett positivt sätt medan kvinnorna framställs som okunniga och tjatiga. Den dominanta tolkning som Hall menar gynnar en viss innebörd, kan i detta fall anses representera det manliga patriarkatet och kvinnans roll som underordnad. SVT väljer i detta avsnitt tydligt att styra tittaren i en viss riktning. I detta fall till fördel för de manliga deltagarna, med den klassiska politiska framtoningen. Ingen i fokusgruppen valde en mer oppositionell tolkning, ingen ifrågasatte den dominerande ideologin.
Politik
Att den allmänna inställningen till politik är negativ i fokusgrupperna var tydlig. Misstroende gentemot det politiska etablissemanget kan ses som en del av den norm som dominerar i samhället. Idag är politikerföraktet med vid allt fler köksbord och i flertalet löpsedlar om politiker som slarvar med det ena och det andra.
En av deltagarna uttryckte en, i vårt tycke, talande åsikt om relationen mellan politiker och folket.
– Jag har ett politikerråd. Besök skolor, var mer delaktiga, annars sitter ni bara där vid era skrivbord med slipsarna och kör iväg i era feta BMW:s till villorna på Lidingö. Vi lever i så olika världar.
Kvinna, Stockholm
Här tycker vi se en tydlig bild av det politikerförakt som enlig Nerman är ett resultat av just de olika världar som politiker och folket verkar leva i. Skillnaden mellan de som finns uppe och nere i samhället skapar ett förakt mot politiker men också mot folket. Deltagarna i våra fokusgrupper är mellan 18-25 år gamla. Åldern gör att de generellt tillhör den grupp som enligt Nerman finns där nere, utan makt, pengar och människovärde. Den värdering kan verka överdriven, men det tydliga politikerförakt som vår undersökning visat på bör diskuteras i dessa termer.
Eftersom så få ansåg sig vara politiskt aktiva och hade negativa reaktioner på ordet politik, såg vi det som intressant att så många hävdade att de förde politiska diskussioner i sin vardag.
Dessa diskussioner hamnade dock i den privata sfären istället för i den offentliga debatten. Som Habermas skriver krävs det av en allmänhet att vara samlad till diskussion om den ska lyckas skapa opinion. Avsnittet av Toppkandidaterna skapade inte heller någon vilja att debattera eller diskutera innehållet vidare. Som vi tidigare nämnt reagerade deltagarna mest på programmets form och karaktärer, medan sakfrågorna hamnade i skymundan.
Däremot fanns röster i fokusgrupperna som gärna hade sett Toppkandidaterna som
utbildningsmaterial, eftersom skolan idag saknar politisk information. I motsats till Habermas negativa syn på ett krympt offentligt rum, menar andra att det idag finns platser där
medborgarna kan föra offentliga samtal och vara socialt handlande till exempel utbildningar och medier.
Att använda Toppkandidaterna som utbildningsmaterial kan vara ett bra förslag. Då skulle kanske programmets mål med att vara engagerande och debattskapande lyckas. De skolor vi har besökt i vår undersökning har alla möjligheter att inspirera eleverna till diskussioner. Toppkandidaterna kan vara ett förslag, men enligt vår mening skulle politisk information till unga utformas på ett annorlunda sätt för ett ännu bättre resultat.
Att väcka ungas samhällsengagemang måste läggas upp som en långsiktig process. Inte för att unga ska ses som en mer passiv grupp än andra, utan helt enkelt för att vårt samhälle ser ut som det gör. Gramsci talar om hur den dominerande klassen lyckas bibehålla sin makt genom att få de dominerade att tro att de är fritt handlande individer. Det här leder till den form av passivitet och politisk uppgivenhet som vi tydligt ser hos de grupper vi intervjuat. De efterlyser mer tydlig information/politik som kan få dem att förstå vårt partipolitiska system och bli mer delaktiga i den demokratiska processen. De, precis som vi, tycker att SVT kunde ha använt sin roll som folkbildare på ett mer genomtänkt vis.
Eftersom rätten till information är en av grunderna för att det kulturella medborgarskapet ska fungera krävs det, precis som SVT vill, mer samhällsdebatterade program för unga.
Valdeltagandet bland dem fortsätter att sjunka och för att det ska kunna ändras krävs även att denna grupp lär sig tolka sammanhang och processer i samhället. Utan detta blir det svårt att förstå det samhälle de lever i. Och förstår man inte det samhälle man lever i kan man heller inte veta hur man ska förändra det. Därmed blir röstandet ett svårt moment för många yngre. – Jag kan inte nog mycket. Så om jag röstar, röstar jag blankt, så att det inte blir fel.
Demokrati
Ordet demokrati kan förklaras på många olika vis. Men, för att verkligen förstå innebörden av ordet och ha förmåga att uppskatta demokrati förstod vi under våra intervjuer att det nog bara var i dess frånvaro vi kan förstå den.
– Jag är från Mellanöstern och där kopplar man inte vissa saker som man kanske gör här. Här är det mer…ja…men…typ…Kvinnor och män ska ha lika löner. Det är jämställdhet. Där är det mer – Ja det ska vi ha, jämställdhet. Typ, man får inte skjuta vem man vill.
Man, Stockholm
De andra deltagarnas svar kan lätt kännas som ett resultat av att de lever under en
dominerande makt som format och bevarat synen på vårt samhälle. De tror att de lever i det demokratiska Sverige, där alla har samma rättigheter. Vi anser att det här är ett tecken på en bristande förståelse för den ideologi vårt samhälle präglas av. Det intressanta är att deltagarna hävdar att exempelvis ungdomar saknar möjligheter att påverka samtidigt som de säger att Sverige är demokratiskt. Denna motsägelse menar vi visar på bristande förmåga att se vad som verkligen sker. Vi som anser oss ha en viss inblick tycker att detta är frustrerande och allvarligt, ett hot mot vår demokrati. Om inte medborgarna får rätt sorts information och förståelse för det samhälle de lever i, kan det inte vara demokratiskt.
Vad har då medierna för roll i detta? Vilka förutsättningar ser vi att medierna har för att stimulera demokratiska processer, så som politiskt engagemang? Eller, tvärt om, att
disciplinera för att på så sätt ”hålla koll” på massorna? Helt enkelt, aktiverar eller passiviserar medierna folket?
Utifrån vår undersökning kan vi se att Toppkandidaterna passiviserade mer än det aktiverade. Om än vissa deltagare tilltalades av programmet kvarstår det faktum att ingen självmant valt att se Toppkandidaterna på sin fritid. Totalt sågs programmet av färre än vad SVT hoppats på och den tänkta målgruppen uteblev delvis. Man kan antingen se effekten som ett misslyckat val från SVT:s sida eller, ett typiskt exempel på att media kan gå maktens ärenden. En aktiv publik med tillgång till medier som inspirerar till engagemang kan ses som ett hot mot den dominerande ideologin.
– Jag tycker inte att SVT bidrar till nån demokratisk process eftersom jag tror att sossarna kontrollerar SVT:s ledning och då kan dom inte vara neutrala
Man, Piteå
Detta citat är det enda svar från deltagarna som visar på en djupare fundering på hur svensk media agerar. Om han har rätt eller ej, kan vi inte besvara genom denna undersökning. Hur kan då medierna verka aktiverande?
Publiceringen av karikatyrerna av Mohammed är ett exempel på när medierna skapa debatt och engagemang. (Vi lägger dock ingen värdering vid Danska Jyllandspostens val att publicera karikatyrerna av Muhammed). Vår tryck- och yttrandefrihet diskuterades i hela världen och mediernas roll i samhället ställdes på sin spets. Resultatet blev att folk tog ställning för eller emot publiceringens rätt, religion diskuterandes, politiker engagerades och demonstationer visade folkets vrede. Människors reception på karikatyrerna visade tydligt på hur den kulturella bakgrunden avgör hur man tolkar ett meddelande. Människor dog för dessa publiceringar, något vår svenska ideologi reagerade starkt på. Men medierna aktiverade, denna gång på gott och ont.
6.1 Fortsatt forskning
Vår forskning har lett oss fram till nya frågeställningar på vårt skrivna tema. • Har SVT förlorat ungdomen? Vad tycker ungdomar att SVT ska sända? • Det kommersiella SVT - vad händer med public service när konkurrensen med de kommersiella kanalerna hårdnar?
• Ungdomar och politisk aktivitet - hur ska ungdomsförbunden vinna tillbaka de yngre efter år av svikande medlemstal?
• Minskad politisk aktivitet - demokratins död?
• Det nya seklets osäkra väljare- Vad gör medierna för att motivera och informera?