Kritisk diskursanalys av Toppkandidaterna

Vår diskursanalys av programmet Toppkandidaterna kommer vi att göra utifrån de moment som finns beskrivna i kapitel 2.4.2.

1. Redogörelse för programmets huvudsakliga innehåll samt kartläggning av inslag och kommentarer som kompletterar programmets huvuddelar.

1 min:

Programmet är 29 minuter långt. Det börjar med en påannonsering från studion av programledaren Alexander Norén som presenterar dagens avsnitt.

– I Toppkandidaterna ikväll; skjutjärnsjournalist pressar deltagarna. Se grodorna politikerna helst vill glömma och vilka är det som dyker upp i huset?

Välkommen till Toppkandidaterna.

Det här är en tävling mellan sex kandidater som vill övertyga dig om att dom är framtidens politiker. På spel står en kvarts miljon som vinnaren kan använda för att förverkliga sina politiska idéer.

3,5 min:

Huset deltagarna bor i etableras och vardagen för kandidaterna presenteras genom bilder på gemensam städning och videodagböcker. I dessa videodagböcker får varje deltagare cirka 20 sekunder.

2,5 min:

Alexander Norén ger så kallade råd till deltagarna till dagens grillning. Övertramp av Björn Rosengren, Birgit Friggebo och Laila Freivalds visas som avskräckande exempel på när det gått snett för etablerade politiker. Rosengren kallade Norge som ”den sista kommuniststaten” och Freivalds skällde ut journalister utanför sitt hem när reportrarna ville ha svar på hennes privata bostadsaffärer.

45 sek:

Deltagarnas tankar inför grillningen i studion. 7,5 min:

Utfrågning, angående deltagarnas manifest, av Ulf Wickbom. Varje deltagare får cirka. 1 min var att utveckla och försvara sina manifest.

1 min:

Bilder från huset. Eftersnack från utfrågningen 2 min:

Studio, Alexander Norén intervjuar Karin Pettersson från tidningen fokus om deltagarnas prestationer i utfrågningen.

30 sek:

Kandidaterna samlas i huset och läser i uppdragspärmen att kvällens tema är HBT- (Homo- Bi –Transsexuella) frågor. Fyra gäster är inbjudna till middag i huset.

1 min:

Gäster anländer och presenteras genom bilder och speakerröst. 1,5 min:

Studio, Alexander Norén ironiserar över formatet med politisk dokusåpa och hänvisar till verklighetens biskopsval där han ser tydliga ”dokusåpa inslag”.

Kort säg av H-B Hammar, biskopskandidat. 5,5 min:

Middagsbilder och diskussion kring kvällens tema HBT. Framförallt fokuseras debatten kring homosexuellas rätt att adoptera.

1 min:

Studio, Alexander Norén presenterar ”Barometern” som visar hur kandidaterna ligger till i röstningen ” Petter leder förkrossande med 41procent”. Norén ger tips på

Toppkandidaternas/SVT:s tjänster förutom tv-mediet. 30 sek:

Presentation av nästa avsnitt av Toppkandidaterna. Kandidaterna ses debattera häftigt och få kritiska tips från inhyrd coach. ”Om ni är de sex mest talangfulla kandidaterna har vi mycket att jobba med imorgon.”

Avsnittets tyngd ligger på utfrågningen i studion som får 7,5 minuter av programtiden. För- och eftersnack angående detta får också utrymme. Middagen och tillhörande diskussion är den näst längsta delen som får 5,5 minuter. Även till det avsnittet läggs för- och eftersnack till. Programmets röda tråd är Klara, den deltagare som deltar i programmet med HBT-frågor som sitt fokus. Hon kommer trots den förutsättningen inte fram som förväntat.

2. Tematisk struktur (makro)

Huvudhändelsen i detta avsnitt är utfrågningen av kandidaterna. Man använder sig av

Rapports studio och en etablerad, betydligt äldre manlig journalist, Ulf Wickbom. I stort utgår man från kandidaternas manifest som skrivits av dem redan innan castingen, som ett sorts urvalsdokument. Huvudhändelsen ligger till grund för såväl för- som eftersnack med

kandidaterna. Klaras manifest som utgår från queer-rörelsens HBT-frågor ligger till grund för programmets sekundära händelse, middagen i huset med inbjudna gäster med HBT debatt. Sekundära händelser i avsnittet är exempelvis videodagböcker där kandidaterna sitter och kommenterar händelseförloppen rakt in i en egen kamera. Andra exempel är förväntningar och eftersnack som finns även med i vardagliga situationer i huset där inte en intervjusituation förekommer. Även studion, där programledaren Alexander Noréns ironiska framtoning finns med som en löpande tråd, är en sekundär händelse. Den ska enligt producenten vara den del som sammanlänkar programdelarna till en helhet.

Intervjun med Karin Pettersson i studion hör samman med huvudhändelsen; utfrågningen. De sekundära händelserna har en tydlig koppling till huvudhändelsen med utfrågningen.

3 Schematisk struktur (makro)

A) Vad förmedlas och har primär betydelse i programmet?

Detta avsnitts syfte är att presentera kandidaternas huvuddrag i sina manifest med fokus på Klaras inriktning på HBT-frågor.

B) Vilka aktörer förekommer och vad representerar de?

Hannes: Har en borgerlig framtoning och engagerar sig främst i miljöfrågor. En seriös framtoning och framstår som påläst och välformulerad i sin sakfråga.

Klara: Hon beskriver sig själv som en udda person och vill inte vara en del av det som samhället satt som standard för vad som är normalt. Hon vill även bryta mot normaliteten av den lesbiska, vänstersympatiserande kulturen och anser sig vara liberal. Något hon säger är en ovanlig kombination. Just i detta avsnitt framstår dock Klara som en radikalvänster lesbisk och ilsken person med bristande argumentation och verbal förmåga.

Teysir: Representerar den ungdomskultur hon befinner sig i. Hon är yngst av deltagarna, men framstår seriös och säker. Hennes strävan är att aktivera dagens ungdom och skapa debatt och förändring genom exempelvis kommunala ungdomsråd.

Petter: Norrlänning med ett gediget förflutet i den utomfackliga kampen. Kämpar för social förändring utan att se den politiska arenan som ända sätt. Trots detta har han en klassisk politisk framtoning med ett språk som förstärker bilden av honom som erfaren politiker. Parasto: Är den som i detta avsnitt får representera den politiska oerfarenhet som ska finnas hos kandidaterna. Framställs väldigt hjärtlig och använder sig av ett moget språk som dock känns tillgjort. Hennes kamp gäller ungdomsfrågor, men hon verkar dåligt insatt i ämnet.

David: Har ingen tydlig profil. Vill i och med programmet forma sig själv till en bättre politiker. Saknar sakfråga.

Programledaren Alexander Norén: Inget känt ansikte för de flesta. Jobbar på SVT:s Rapportredaktion. Han är van i studiosituationen och etablerad journalist. Han antar rollen som nyhetsankare, men bryter mot nyhetsuppläsarens vanligtvis neutrala framtoning och med att han ständigt ironiserar och påannonserar inslag med egna åsikter.

Ulf Wickbom, utfrågare: Ett känt ansikte för den äldre generationen. Har pondus och framstår hård och tydlig i sin roll.

Karin Pettersson: Journalist på tidningen ”Fokus”, recenserar kandidaternas beteenden i utfrågningen. Varför hon valts ut till den rollen presenteras dock inte. Vi frågar oss varför hon är den mest kompetenta att göra detta arbete. Representerar ”verkligheten”.

Gäster: Middagsgästerna bjuds in för deras olika bakgrund och ställningstagande i HBT-frågor. Finns med för att skapa och föra diskussion med olika perspektiv.

Aktörer i inslag: Björn Rosengren, Laila Freivalds och Birgit Friggebo får representera de politiska övertramp som ofta lyfts upp till debatt. Skapar politikerförakt.

Biskopskandidater, alla med efternamnet Hammar framställs parodiskt och som en ”verklighetens dokusåpa”.

C) Historiska bakgrunden

Programledaren Alexander Norén har under hela avsnittet en arrogant, ironisk och nonchalant attityd. Detta skapar ett oseriöst intryck till hela programmet. I inslagen med de tidigare ministrarna bidrar hans språk till att skapa politikerförakt hos tittaren. Den bakomliggande förklaringen till ministrarnas uttalanden och beteende ges ingen bakgrund, utan rycks ur sitt sammanhang. Även andra viktiga händelser, som biskopsvalet, kommenteras på ett

nedvärderande sätt som kan skapa reaktion och debatt, men ger lite verklig information i frågan. Detta lämnar tittaren med frågan vilket syfte inslaget egentligen har. Hans agerande

kan ses som befästande av det politikerförakt som råder. I och med det riskerar programmet spä på det politiska ointresse som idag finns hos unga. Därmed arbetar programmet mot sin ursprungliga ambition, att inspirera till politiskt engagemang. Motsatsen till programledarens subjektiva uttryck är den speaker som presenterar middagsgästerna. Detta görs på ett sakligt och icke värderande sätt. Däremot får inte alla gäster samma utrymme och bildmässiga presentation, där vi som tittare anser att gästernas övertygelse i sakfrågan ligger till grund för detta. De två gäster som representerar en positiv hållning i avsnittets fokusfråga, HBT, framställs mer positivt än de som är kritiska. För att lägga in ett genusperspektiv på detta avsnitt ser vi att utfrågningen tenderar att handla mer om person när det gäller kvinnorna och mer om sakfrågorna när det gäller männen. Även Karin Petterssons recensioner visar att männen får representera det seriösa, medan kvinnorna representeras endast av Parastos klavertramp.

4 Mikroorienterad analys av programmet

Den språkhantering som sker i avsnittet ligger på en nivå som kräver en viss förförståelse av tittaren. Ord som ”utomfacklig kamp” tas upp som exempel på uttryck från deltagarna som kan vara svårt för en yngre publik att förstå. Trots detta påpekande förklaras inte termen närmare. Även förkortningar som HBT kan lämna tittaren med frågor.

Programledarens övertydliga ironiserande av det politiska systemet kan göra det svårt för tittaren att ha ett oppositionellt förhållningssätt till programmets innehåll.

Även ”programmets” tydliga ställningstagande vid HBT-diskussionen lämnar tittaren med få synpunkter från den negativa sidan. Detta skapar inte en bra grund för debatt och engagemang hos tittaren, något som SVT eftersträvar.

Dokusåpa som format och programmets innehåll ger tittaren framförallt underhållning. Det seriösa i kandidaternas tankegångar paketeras i dokusåpans mer lättsamma format, vilket gör att åsikterna förlorar tyngd. Det cementerar och reproducerar bilden av att unga tittare endast väljer underhållningsprogram.

5. Politisk/historiska kontextualiseringar

Programmets innehåll utgår från olika perspektiv som kan ha både politiskt och historisk bakgrund. Ett par av dessa vill vi resonera kring.

• Avsnittet präglas av ett politikerförakt, i form av ironiska inslag.

Vi anser att om det finns ett politikerförakt så kan det även skapa ett människoförakt, förakt mot folket. Detta skapar en dålig grund för ett demokratiskt samhälle.

Ett alternativt perspektiv skulle naturligtvis vara en mer neutral utgångspunkt, där tittaren får utifrån sina egna referensramar skapa ett engagemang och en uppfattning. Där kandidaternas åsikter ger upphov till debatt, inte produktionens tydliga ståndpunkt.

• Formatet dokusåpa ger mer underhållning än information

Historiskt kan man se ett mönster där dokusåpan som format för med sig en oseriös attityd. Ett annat mönster är också det att dokusåpan som format tilltalar den yngre publiken och att andra mer traditionella samhällsprogram inte ses av den målgruppen. Ett alternativ skulle kunna vara att lyfta fram de olika deltagarnas engagemang i ett mer dokumentärt format eller forma ett mer traditionellt program som ”Debatt” i SVT utifrån ungdomarnas behov.