Syftet med uppsatsen var att undersöka några lärares, lärarstudenters och några elevers erfarenheter av samt attityder till faktionstexter i skolan. Resultatet visade att medan de medverkande lärarna vill använda faktionen mer i undervisningen, vill eleverna hellre läsa den typen av litteratur på sin fritid, eftersom de är rädda att den annars kommer att ”sönderanalyseras”.
Att eleverna inte går på den skola som lärarna undervisar på gör att upplevelsen av hur ofta faktionen verkligen förekommer i klassrummet inte kan jämföras, men detta var heller inte syftet med undersökningen. Genom det tredelade perspektivet lärare-lärarstudent-elev belyses dock erfarenheter och attityder till faktionstexter ur flera synvinklar, vilket även ger en större förståelse för samt inblick i hur faktionens roll i skolan kan se ut.
På grund av undersökningens begränsade omfattning kan inga generella slutsatser om faktionens varande eller ickevarande i klassrummet dras. Faktionstexter i olika former tillhör dock den värld vi lever i idag och möjligheterna att använda dem i undervisningen är obegränsade. Faktionens berättarspråk och innehåll skapar, enligt mig, ypperliga möjligheter till diskussioner om olika berättarstilar, om källkritik, om identifikation och om viktiga samhällsfrågor. För att återknyta till Lpo 94 (Skolverket, 1994a) kan faktionen i allra högsta grad användas för att ge eleverna möjlighet utveckla sin förmåga att hantera den komplexa verkligheten och för att öka elevernas kritiska tänkande, vilket förespråkas i styrdokumenten. Precis som klassiker och äldre litteratur säger något om varför vårt samhälle ser ut som det gör idag och varför vi har de värderingar som vi har ger faktionstexterna viktig information om det föränderliga, komplexa och mediala samhället vi lever i just nu.
Både lärare och lärarstudenter i undersökningen upplevde att den litteratur som förekom i och bearbetades i klassrummet främst är sådan som de själva har läst om under sin utbildning, eller är litteratur som finns representerade i olika läroböcker. Detta är något som jag anser är viktigt för lärarutbildningen att ta till sig och arbeta vidare med. Genom att ge lärarstudenterna verktyg att själva klara av att diskutera och kritiskt granska faktionstexter bör sannolikheten för att de vågar diskutera dessa texter med sina framtida elever öka. De verksamma lärarna bör erbjudas kompetensutveckling inom ämnet eftersom faktionstexterna är en så pass stor del av vår värld idag att de inte längre kan uteslutas ur undervisningen. Att uppfylla läroplanernas mål vad gäller det vidgade textbegreppet samt fostrandet av kritiska individer blir nämligen, enligt mig, svårt om en så pass stor del av elevernas erfarenheter utesluts. Ett problem är dock de läroböcker som används i många skolor idag. De utesluter inte enbart faktionslitteratur utan det som presenteras i dem är främst så kallade klassiker som tillhör en västerländsk kanon. Uppdaterade läroböcker med större variation i textutbudet skulle vara att föredra. Många lärare och elever, även utanför denna undersökning, vittnar nämligen om att litteraturundervisningens fokus ofta ligger på äldre västerländsk litteratur och att mycket lite tid ägnas åt den litteratur som produceras och konsumeras i samhället idag. Synen på kulturarvet kan förstås ha en inverkan på vilka texter som läses i klassrummet, även om en djupare studie i ämnet krävs för att få användbara resultat när det gäller just detta. Lärarna tenderar att plocka in sådan litteratur som tillhör deras personliga litterära kanon. Med detta menar jag att de använder sig av den litteratur som de har mött i sin utbildning eller som de på något sätt lärt sig är ”viktig” och ”bra” litteratur.
Många lärare upplever, som Kerstin i undersökningen, att det finns en stor klyfta mellan den egna och elevernas kulturella världar. Detta problem tycks dock vara dels generationsberoende och dels intresseberoende. Att ”hänga med” i ungdomarnas kultur underlättas dock om en naturlig kontakt med yngre individer finns utanför skolan finns. De som har barn samt de som är relativt nyutbildade eller är unga själva känner inte av den kulturella klyftan utan ser ”ungdomskulturen” som en del av den egna kulturen. Personligen tror jag att mycket uppmuntran från skolledning och kollegor krävs för att hjälpa de lärare som känner att de inte mäktar med att ta del av denna kultur på sin fritid. En lösning skulle kunna vara att lägga denna kontakt med ungdomskulturen och faktionen som kompetensutveckling, en annan kan vara att använda sig av diskussioner i arbetslag eller ämneslag. Idag talas det mycket om mentorer, det vill säga äldre lärare som hjälper yngre nyutbildade lärare, men det är viktigt att inte glömma att nyutbildade också kan bidra med viktig kunskap i form av teorier, forskning, nya metoder och erfarenheter. När det gäller faktionens roll i skolan är det viktigt att de som fått lära sig mer om detta i sin utbildning också får ta plats ute på skolorna i landet för att på så sätt hjälpa dem som inte fått ta del av denna forskning och sätt att arbeta med texter under sin utbildning.
Eleverna i undersökningen upplevde, till skillnad från lärarna, att variationen av texter, som förekommer i undervisningen, är stor. En anledning till upplevelsen av denna skillnad kan vara att lärarna vet vilka böcker som finns på exempelvis svenskämnesinstitutionen. Mängden litteratur gör antagligen att lärarna känner att det som de hinner använda i undervisningen motsvarar en ytterst liten del av det som finns att tillgå. En annan anledning kan vara att lärarna har använt samma litteratur flera gånger, i olika klasser, och därför upplever att variationen är liten. Som nyutbildad lärare med höga ambitioner är det lätt att döma de lärare som ”går på rutin” och använder samma litteratur gång på gång, men då kan det vara bra att veta att eleverna trots allt kanske upplever att litteraturen som ingår i undervisningen är ny eftersom den inte liknar den litteratur som de läser på fritiden. Detta innebär dock inte att det är godtagbart att lärare inte tar del av ny forskning och förändrar sina metoder samt sitt material allteftersom de ges möjlighet att ta del av aktuell forskning. Jag anser inte heller att det är acceptabelt att fortsätta använda sig av sådant som ”alltid har fungerat” om elevernas lust att lära samt lust att läsa minskar på grund av undervisningsmetoden eller -materialet. Självklart kan dock inte allt i skolan vara roligt, men läraren måste vara öppen och flexibel för de erfarenheter och tankar som eleverna har med sig in i undervisningssituationen.
Värt att notera är att eleverna i undersökningen helst ville hålla faktionen utanför skolans väggar, eftersom de ansåg att litteraturen i skolan alltid analyseras in i minsta detalj. Detta tolkar jag som att de menar att analysen på något sätt förstör läsupplevelsen. Min uppfattning är dock att det inte är omöjligt att lyfta texter som eleverna läser på fritiden i skolan och på så sätt skapa utrymme för eleverna att diskutera texterna och vidga sina sätt att se på den aktuella texten utan att för den delen förstöra läsupplevelsen. Eleverna i undersökningen tycks även vara medvetna om den konflikt som i många fall pågår mellan skolläsningen och fritidsläsningen och det kan vara så att de är rädda att ”skolläsningen” ska ta sig ut från skolan och påverka fritidsläsningen negativt. Att de påpekade att lärarna vill att litteraturen ”ska ha mening” medan fritidsläsningen ”ska vara rolig” indikerar också att den litteratur som läses i skolan kanske inte alltid uppskattas av eleverna.
Lärarna måste engagera sig i den kultur som eleverna tar del av och plocka in den i undervisningen för att kunna ge eleverna de bästa förutsättningarna till lärande. Samtidigt får inte skolan bli en förlängning av fritiden, utan en viktig del i undervisningen i svenska är att visa på andra texter och lässätt samt att uppmärksamma eleverna på kulturella, generations- och könsmässiga skillnader och likheter i relation till litteratur från olika tider och platser. På så sätt medvetandegörs eleverna om att deras sätt att exempelvis tolka en text inte alltid behöver vara ”rätt”, samtidigt som lärarna får en inblick i hur eleverna tänker genom om texterna som används ligger nära elevernas vardag.
Många för- och nackdelar med faktionen lyfts av alla informanter. Identifikation, närheten till vardagen samt faktionens verklighetsanknytning anses vara fördelar med faktionstexterna, även om just verklighetsanknytningen, av lärarna, även anses vara problematisk. De ser okritisk läsning och alltför många ”hemskheter” som problem med faktionstexterna, medan eleverna gärna vill ägna sig åt den okritiska läsningen och gärna diskuterar de otäcka sakerna som texterna innehåller.
Elevernas identifikation med huvudpersonerna i faktionstexterna bör kunna utnyttjas som en stor fördel i undervisningen då det kan vara en stark motivationsfaktor i läsningen. I dagens mediala samhälle där böcker trängs undan av bland annat tv-program, filmer och dataspel bör denna fördel utnyttjas oftare av de verksamma lärarna. Faktionen bjuder dessutom in till diskussioner om sanningshalt och verklighet och kan med fördel kopplas till andra medier samt andra texter från andra tider. Tyvärr är den bild av faktionen som förmedlas under intervjuerna att
den tillhör den fria läsningen och oftast används som ingångar till olika teman istället för att diskuteras för dess innehåll och form.
Något som jag anser är intressant är att lärarinformanterna läser faktionstexter på fritiden samtidigt som dessa inte får särskilt stor plats i undervisningen. Frågan om varför lärare och elever inte diskuterar litteraturen tillsammans när de uppenbart läser samma böcker väcks och svaret kan finnas i lärarens syn på vad svenskämnets uppgift är. Det finns uppenbarligen, menar jag, en skillnad i status mellan olika typer av litteratur där faktionstexter tillskrivs ett lägre värde än klassiker. Det finns även statusskillnader mellan olika faktionstexter, vilka kommer till uttryck i undersökningen genom att exempelvis Ondskan (1986) gärna används i undervisningen och har använts i ett flertal år medan andra texter så som Pojken som kallades Det (2002) inte används lika frekvent.
Resultatet visar att lärarna och lärarstudenterna helt, eller till viss del, har en positiv inställning till faktionstexternas plats i svenskundervisningen. Problemet ligger i hur denna plats ska se ut samt i hur texterna ska nyttjas. Då lärarna känner sig osäkra på detta väljer de ofta annan litteratur, som de känner till och vet hur de ska behandla. Personligen tror jag att om mer plats åt faktionen ges på lärarutbildningarna i landet kommer detta problem sannolikt att vara ett minne blott inom ett par år. Detta vittnar exempelvis lärarstudenten Malins uttalanden om då hon påpekade att hon känner sig trygg i situationer där faktion diskuteras på grund av att hennes utbildning har gett henne verktyg att hantera faktionstexter i sin framtida undervisning. Genom att föregå med gott exempel och använda sig av varierade arbetssätt, ny forskning samt genom att möjliggöra en anknytning mellan teori och praktik, när det gäller användandet av det vidgade textbegreppet i undervisningen, tror jag att lärarutbildningen kan ge sina studenter tillräckligt med kunskap för att våga och klara av att undervisa och diskutera faktionstexter med sina framtida elever. Förhoppningsvis kan dessa blivande lärare ta med sig och inspirera redan verksamma lärare att ta del av faktionstexternas möjligheter i undervisningen.
Tillgången till faktionstexter på skolan där de verksamma lärarna i undersökningen arbetar är relativt stor och detta är en av fördelarna med faktionen. Den är nämligen lättillgänglig och i litterär form förekommer den ofta i pocketversion eller i flera exemplar på stads- eller skolbiblioteket. Det går därmed inte att skylla på ekonomin när det gäller icke-användandet av denna typ av litteratur i undervisningen. Istället handlar det om att förändra de attityder som finns hos dem som arbetar i skolan och om en förändring av det sätt som de förhåller sig till kulturarvsbegreppet. Faktionstexterna löser upp gränserna mellan fakta och fiktion, vilket även
tycks vara typiskt för det samhälle vi lever i idag. Skolans roll i dagens samhälle bör därmed inte vara att döma ut viss litteratur som mindre värd än annan litteratur, utan snarare att hjälpa eleverna att själva göra den bedömningen och framför allt att ge dem verktyg att själva klara av att sortera sanningar från lögner i en värld där alltfler gränser suddas ut.
Min förhoppning är att jag i min framtida yrkesroll ska klara av att förse mina elever med de kunskaper de behöver för att bli kritisk tänkande individer som tar vara på de möjligheter som ges i och utanför skolan. Jag anser att en uteslutning av faktionstexter, som är så pass vanliga i många elevers vardag, innebär att många möjligheter till utvecklande och lärorika samtal i klassrummet går förlorade. Lärare som känner ett avstånd till sina elevers kulturella världar kan utnyttja faktionens attraktionskraft och litteraturens speciella berättarspråk för att komma närmare sina elevers världar. När eleverna får ta med sig verkligheten in i klassrummet och diskutera den med andra vidgas deras vyer och de lär sig något om litteraturen, världen och sig själva.
Referenser
Appleyard, Joseph A. 1990. Becoming a Reader. The experience of Fiction from Childhood to Adulthood. Cambridge: Cambridge University Press.
Backman, Jan. 1998. Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Jansson, Bo G. 2006. Episkt dubbelspel, om faktionsberättelser i film, litteratur och tv. Uppsala: Hallgren & Fallgren Studieförlag AB.
Johansson, Bo och Svedner, Per Olov. 2001. Examensarbetet i lärarutbildningen: undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlaget. Johansson, Bo och Svedner, Per Olov. 2004. Examensarbetet i lärarutbildningen:
undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlaget. Kvale, Steinar. 1997. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Holme, Idar Magne och Krohn Solvang, Bernt.1997. Forskningsmetodik.
Lund: Studentlitteratur.
Langer, Judith A. 2005. Litterära föreställningsvärldar – litteraturundervisning och litterär förståelse. Göteborg: Diadalos.
Liedman, Sven-Eric. 2002. Ett oändligt äventyr, om människans kunskaper. Stockholm: Albert Bonnier Förlag AB.
Malmgren, Gun. 1992. Gymnasiekulturer, lärare och elever om svenska och kultur, Lund: Studentlitteratur.
Malmgren, Lars-Göran. 1996. Svenskundervisningen i grundskolan. Lund: Studentlitteratur. McCormick, Kathleen. 1994. The culture of reading and the teaching of English. Manchester and
New York: Manchester University Press
Molloy, Gunilla. 2003. Att läsa skönlitteratur med tonåringar. Lund: Studentlitteratur. Nilsson, Jan. 1999. Att se och förstå undervisning. Lund: Studentlitteratur.
Olin-Scheller, Christina. 2006. Mellan Dante och Big Brother: En studie om gymnasieelevers textvärldar. Karlstad: Karlstad University Studies 2006:67.
Ohlsson, Anders. 2002. Men ändå måste jag berätta: studier i skandinavisk förintelselitteratur. Nora: Nya doxa.
Persson, Magnus. "Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv". I: Populärkulturen och skolan. M. Persson (red.). 2000. Lund: Studentlitteratur.
Repstad, Pål. 1999. Närhet och distans Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Rosenblatt, L. 2002. Litteraturläsning som utforskning och upptäcktsresa. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. 1994a. Läroplan för det obligatoriska skolväsende, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94.
Skolverket. 1994b. Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Skolverket. 2000. Kursplan för svenska i gymnasieskolan.
Trost, Jan. 2007. Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Årheim, Annette. 2005a. Medier och identitet i gymnasisters mångkulturella vardag. Växjö: Licentiatavhandling, institutionen för humaniora.
Årheim, Annette. 2005b. ”’Det ska ha hänt i verkligheten’ om den självbiografiska genren i litteraturundervisningen”. I: Perspektiv på didaktik. Svenskämnet i fokus. SLÅ.
Årheim, Annette. 2007. När realismen blir orealistisk. Växjö: Doktorsavhandling, Växjö University Press.
Artiklar och rapporter
Jansson, Bo G., 2002. Världen i berättelsen. Narratologi och berättarkonst i mediaåldern. Rapport 2001:5. Falun: Högskolan i Dalarna.
Jönsson, Annelis & Eriksson, Bibi. 2003. Lärarstuderandes läsvanor – hur mycket och vad läser blivande lärare? Malmö: Malmö Högskola
Larsson, Lisbeth. 2005. ”Författarna checkar ut från fiktionen”. I: Dagens Nyheter. 2005-12-07. Årheim, Annette. 2004. ”Mångkulturella klassrum som kunskapskälla”. I: Humanetten nr 14.
2004. Växjö: Institutionen för humaniora.
Faktions- och skönlitteratur
Defoe, Daniel. 1719. Robinson Crusoe.
Guillou, Jan. 1986. Ondskan. Stockholm: Piratförlaget. Stockholm: Nordstedts Marklund, Liza. 1995. Gömda: en sann berättelse. Stockholm: Bonnier
Nilsson, Johanna. 1996. Hon går genom tavlan ut ur bilden. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Peltzer, Dave. 2002. Pojken som kallades det: ett barns kamp för att överleva. Stockholm: Månpocket.
Peltzer, Dave. 1998. A child called ’It’. An Abused Child's Journey from Victim to Victor. Deerfield Beach, FL: Health Communications.
Strindberg, August. 1887. Hemsöborna.
Strindberg, August. 1879. Röda Rummet. Skildringar ur artist- och författarlifvet. Stockholm, Jos. Seligmann & C:is förlag.
Thydell, Johanna. 2003. I taket lyser stjärnorna. Stockholm: Natur och kultur.
Internet
Bokus. <http://www.bokus.com/cgi-bin/P_campaign_show.cgi?c_id=17595.>. Hämtat: 2007-12- 05.
Mimersbrunn. <http://www.mimersbrunn.se/arbeten/8868.asp>. Hämtat: . 2007-11-20. Vetenskapsrådet. 2002.. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. <www.vr.se>. Hämtat: 2007-10-01
Olevik, Josefin. 2007. ”Unga vill att litteratur ska vara sann”. Publicerad på <http://www.dn.se>. Hämtat: 2007-08-12.
Handböcker
Strömquist, Siv. 2005. Skrivboken: skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. Malmö: Gleerups. Svenska språknämnden. 2005. Svenska skrivregler. Stockholm: Liber AB.
Bilaga 1: Missivbrev och enkät
Hej!
Hanna heter jag och läser till svensklärare på lärarutbildningen i Malmö. Just nu skriver jag på mitt examensarbete där jag undersöker faktionslitteraturens roll i skolan. Faktionslitteraturen ses som en blandning mellan fakta och fiktion. Denna typ av litteratur är populär idag och då speciellt i sin självbiografiska form.
I min undersökning vill jag veta mer om vad svensklärare anser om exempelvis användandet av böcker som Pojken som kallades Det av Dave Pelzer och Liza Marklunds två böcker om Maria Eriksson (Gömda och Asyl), vars marknadsföring delvis bygger på osäkerheten om huvudpersonen är verklig eller fiktiv.
Den medföljande enkäten innehåller frågor om dig och din bakgrund samt några frågor om faktionslitteratur och är en del i urvalsprocessen inför de intervjuer som kommer att
genomföras under november månad. All information, både i enkäten och intervjun, kommer att behandlas med största försiktighet. Absolut anonymitet är en självklarhet i
undersökningen; varken namnet på den skola du arbetar på eller ditt namn kommer att avslöjas.
Om du kan tänka dig att ställa upp som informant vore jag tacksam om du, förutom ditt namn och andra kontaktuppgifter, anger tider/dagar då du har tid att träffa mig. Plats att skriva på finns i slutet av enkäten. Detta är enbart för att jag ska kunna kontakta dig om du blir utvald och namnet kommer alltså inte att avslöjas i uppsatsen eller någon annanstans. Inför intervjun kan det vara bra om du har funderat på om och i så fall hur du använder dig av faktionslitteratur i undervisningen. Använd dig gärna av konkreta exempel. Intervjun kommer att ske i vecka 46 eller 47 och kommer att ta ungefär 30 minuter.
Hör gärna av dig om du har några frågor! Tack på förhand och ha en trevlig dag! Vänliga hälsningar Hanna Olsson Hanna Olsson Vildandsvägen 18 H 22734 LUND Mail: hannaolsson@yahoo.se Telefon: 070-623 60 11