De barn som vi mött under intervjuerna var barn i specialpedagogiska åtgärder där fokus ligger på att de ska få godkänt i kärnämnena svenska, matematik och engelska. Vi har kommit till många slutsatser som överensstämmer med den litteratur som vi läste under studiens första period. Den kvantitativa undersökningen U1 som gjordes visade att barn i elva-tolvårsåldern sätter stress i relation till att ha bråttom och skynda sig vilket överensstämmer med de slutsatser som Woxberg (2005) gjort i sin studie. Däremot står att läsa i Barnombudsmannens rapport (2004) att barn sätter magont, illamående, hjärtklappning och ont i huvudet i samband med stress. Svaren från eleverna i vår undersökning gav inte samma resultat, de eleverna hade svårt att beskriva hur det kändes när de blev stressade och de satte inte kroppsliga symtom i relation till stress.
Förmågan att stå emot stress varierar från individ till individ, vissa barn är känsligare än andra där hemförhållandenas karaktär påverkar barnets utveckling och förmåga att skapa sig ett starkt KASAM. För att kunna bygga upp ett starkt KASAM måste man kunna påverka sin egen situation för att känna att den är hanterbar. (Antonvsky 2005) Eleverna som var ensamma hemma på morgonen förstod anledningen till att de inte kom i tid till skolan men de kunde inte påverka sin situation. Slutsatsen är att barn som inte har stöd hemifrån och dessutom inlärningssvårigheter hamnar i en ohanterbar situation och därigenom ett svagare KASAM. De behöver extra stöd med att skapa en förståelse för orsak och verkan för att inte hamna i riskzonen för utmattningssyndrom. Medan barnen som har en tuff skolgång med en trygg hemmiljö har chans att bygga upp ett starkt KASAM för framtiden.
Barnmiljöhälsoenkäten (2003) rapporterar att den största orsaken för stress bland barn är höga ljud och buller. Under de senaste åren har det blivit modernt att arbeta temainriktat och eleverna arbetar då gruppvis med läraren som mentor. Vid dessa tillfällen har vi som lärare erfarit att det blir mycket höga ljudnivåer vilket är naturligt bland barn som diskuterar. (Währborg 2002) I vår studie var det flickorna som blev störda och tyckte att ljudnivåerna blev för höga under lektionstid. Vi förmodar att det är av den anledningen flickorna vill gå till specialpedagogen där det är en tystare miljö.
Det har framkommit i litteraturen och under stressymposiet i Jönköping att sömnen är viktig för att hjärnan och kroppen ska få återhämtning från yttre och inre stimuli. (Woxberg, 2005; Währborg, 2002). Detta förstärks genom en ny forskningsstudie från Institutet för psykosocial medicin där resultatet visade att de som sover dåligt löper en större risk att bli långvarigt sjuka. Det är inte säkert att någon djupsömn har förekommit även om sömnen har varat många timmar. Artikeln finns att läsa i sin helhet i bilaga 5. De som råkar ut för sömnsvårigheter är framför allt de som tänker på och oroar sig för vad som ska hända dagen därpå. När vi hörde detta på radion kom funderingarna om hur kommer vuxenlivet att gestalta sig för de barn som redan vid tolvårsåldern tänker på och oroar sig för morgondagen, vilket några barn gjorde i vår studie. Kommer de i framtiden att tillhöra den grupp som får diagnosen utmattningsyndrom?
Provsituationer är en ständig källa för oro för barn som har inlärningssvårigheter, vissa barn behöver längre tid på sig för att lösa uppgifter, på grund av till exempel läs- och språksvårigheter eller sen mognad. Det finns barn som måste använda nästan all energi för att över huvud taget klara skoldagen. Ellneby (1999) använder till och med ordet utbrändhet när hon beskriver barnens situation. Under intervjuerna framkommer det att barnen tycker att det är pirrigt med prov men även när de får tillbaka proven efter rättning. Woxberg (2005) förstärker detta med att beskriva en elev som läst på fel fakta inför ett prov om andra världskriget. Hur känns det för ett barn som alltid lämnar in sitt prov sist av alla och vet att det han/hon har åstadkommit inte räcker till godkänt? Eller tror sig att han/hon skrivit bra på provet men upptäcker att det endast är några få rätt vid återlämnandet? De barn som inte förstår och behöver extra hjälp eller kommer efter sina klasskamrater, kommer de någonsin ifatt?
Många byten av miljöer och grupper kan enligt Währborg (2002) utlösa stressreaktioner som okoncentration, oro, huvudvärk eller ont i magen. De elever vi intervjuat pratade om utanförskapet som uppstod när de lämnade klassrummet för att gå till specialpedagogen. Eleverna hade inte full kontroll av sin situation och den blev inte hanterbar för dem. (Antonovsky, 2005) Enligt våra tolkningar av intervjusvaren är elever i behov av specialpedagogiska insatser mer stressade än andra elever. Detta grundar vi oss dels på det
utanförskap som några av eleverna utryckte att de kände. Flickorna sa att de ville gå till
specialpedagogen men de var även rädda för att missa något i klassrummet däremot var det ingen av pojkarna som ville lämna klassen för att få extra hjälp. Vidare tyckte eleverna att de
fick ett merarbete med fler läxor för att komma ikapp sina klasskamrater. Dessutom påtalade eleverna som hade modersmålsträning utöver ordinarie skoltid att de läxorna gav dem merarbetet. De ville inte vara utan den hjälp de hade men ingen ville heller ha mer hjälp. Det är något som går att fundera över vill de inte gå ifrån mer även om de skulle vara betjänta av det extra stöd som de skulle ha kunnat få eller accepterar eleverna sin situation som den är? Läxorna var enligt SOU:s rapport (2006:7) en av de största orsakerna till att barn kände sig stressade. Är det så att skolan har för hårda eller för låga krav, på vad eleverna skall kunna innan de slutar år 9. (Zlotnik, 1999) Samtidigt styr schemat över barnens tid och de hamnar i situationer som de inte själva kan ta sig ur eller påverka. (Antonovksy, 2005) Eleverna vi mötte under intervjuerna stannade ibland inne på rasten för att göra klart det de inte hunnit med på lektionerna. När eleverna inte förstod sina uppgifter bad de i första hand någon hemma om råd. Barnombudsmannen (2004) beskriver hur de stressade föräldrarna inte hinner eller orkar med att hjälpa och stötta sina barn i den omfattningen de skulle vilja eller behöva. Stressade vuxna bidrar till att barnens stressorer ökar. Vi ställer oss ytterligare en fråga i detta sammanhang om varför eleverna vänder sig till föräldrarna i första hand. Detta tolkar vi som om att lärarna är stressade vilket eleverna känner och påverkas av.
Att fly från verkligheten är ett sätt att hantera vardagen när den blir för tung och kravfull skriver Woxberg (2005). Att ha ansvar för syskon och ta del av hemmets skötsel är förvisso en nyttig kunskap men en syssla som borde anpassas efter barnens villkor och förutsättningar. ”Även skolbarn behöver tid för lek…” (Ellneby, 1999, s.123) Barnombudsmannen (2004) har redovisat skrämmande siffror när det gällde skillnader mellan pojkars och flickors insatser i hemmet. ”Dessutom svarar flickorna mer än dubbelt så ofta (28 procent) som pojkarna (13 procent) ’har för mycket ansvar hemma’ som en orsak till att de känner sig stressade hemma.” (a.a. s.16) När man är i 11-12 årsåldern är det fortfarande leken som ska vara den huvudsakliga fritidssysselsättningen. Vidare tar Woxbeg upp i sin studie att glömska, förnekelse, extremt mycket sömn men även flykt in i tevens eller datorspelens värld är symtom på stress. Vi drar paralleller mellan hennes studie och barnen i våra intervjuer som uppslukas av sina fritidsaktiviteter fritidssysselsättningar där konsekvensen blir att de inte hinner eller orkar med kompisar.
Skillnaderna mellan könen var att flickorna kunde sätta ord på sina känslor. ”Personer med stark KASAM har snarare lättare för att låta känslorna komma upp till ytan och ge öppet uttryck åt dem i stället för att tränga bort dem.” (Antonovsky, 2005, s.186) Är det så att flickor får ett starkare KASAM i tidigare ålder än pojkar och av den anledningen kan utrycka sina känslor. (Zlotnik, 1999) Som vi nämnt tidigare var flickorna mer ljudkänsliga än pojkarna och det är en stor fara med tanke på att de höga ljudnivåerna är en av stressorena som barn blir utsatta för. (Währborg, 2002)
Många läxor och fritidsaktiviteter som att hjälpa till med hushållet, avskärmning genom dataspel, höga ljud och buller samt sömnstörningar är vad Ellneby (1999); Woxberg (2005) och Währborg (2002) benämner som stressorer som påverkar barn och ungdomar negativt. Samtliga elever i vår undersökning U2 nämner en eller flera av dessa stressorer.
Vi har kommit i kontakt med olika artiklar i den svenska dagspressen likaledes från andra länder där ibland en larmrapport från China Daily den 20 mars 2007. Artikeln finns att läsa i bilaga 5. Denna artikel tar upp barnens psykosociala ohälsa och att den försämras ju högre upp de kommer i skolan. Vi hoppas att det inte ska behöva gå lika långt här i Sverige innan tempot slås av. Ellneby (1999) skriver att ansvaret ligger på de vuxna som måste visa barnet hur man gör för att få harmoni i sin vardag, det är inte säkert att barnet känner igen de aktiviteter eller platser som ger avkoppling. Detta håller vi fullständigt med Ellneby om att det är vi vuxna som måste visa vägen för hur man skapar sig en fritid som ger vila och rekreation. Det är inte endast skolan som stressar barnen utan här måste det till ett salutogent seende för att förstå vilka åtgärder som behövs för att skapa dessa tillfällen. (Antonovsky, 2005) Samtliga artiklar i FN:s barnkonvention påtalar sådana åtgärder som är till gagn för barnet, för att det inte skall hamna i stressituationer som är oövervinneliga för dem. Skolorna bör ta hänsyn till barnens behov till återhämtning vid schemaläggningen. I Barnombudsmannens rapport (2004) går att läsa att barnen tyckte att rasterna var för korta och att de knappt hann börja leka innan det var dags att gå in och fortsätta arbeta. Eleverna i våra intervjuer tyckte att de hade tid att leka och umgås under rasterna som inte var för korta enligt dem. De elever som stannade inne på vissa raster för att färdigställa sina uppgifter, påtalade att när de var ute på rast hann de umgås med sina klasskamrater. Detta hade denna skola tänkt på genom att lägga två raster, för och eftermiddag som var 30 minuter långa samt en timmes rast mitt på dagen.
När vuxna har det stressigt på jobbet och inte hinner med att stanna upp och reflektera är risken för magkatarr stor vilket de sätter i samband med stress. (Währborg, 2002) Barn kan inte dra dessa paralleller genom att de inte förstår att ont i magen kan bero på att de är stressade som vi tolkar resultaten i vår studie. Den stora skillnaden mellan barn och vuxna är att vuxna vet när det har varit stressigt och att de behöver vila. Enligt Währborgs forskning är det farligt att utsättas för stress i tidig ålder. Stress hindrar barn i deras utveckling vilket läkarna som var med på stressymposiet hade gjort noteringar om. De hade mött barn som stannat i växten på grund av att de varit utsatta för stress.
Om barn ska börja må bättre idag måste alla som arbetar eller har barn i sin närmaste omgivning hjälpa till att skapa en miljö som är hanterbar, meningsfull och begriplig för dem.
8.1 Svårigheter under studiens gång
Det som varit svårt att utföra med denna studie var att hitta informanter där barnens målsmän givit sitt samtycke. Anledningarna var många till att föräldrarna inte godkände barnens deltagande i studien, enligt skolans personal. Skolan hade skickat hem mycket information dels om de nationella proven samt från Skolverket som precis genomfört en granskning där vissa utvalda elever hade blivit intervjuade av inspektörerna. Pedagogerna antog att föräldrarna tyckte att det blev för mycket för barnen. En lärare sa att många föräldrar säger nej till allt, de är rädda för att barnen skall bli registrerade och utpekade på något sätt. Han tänkte speciellt på de barn som har genomgått utredningar av något slag. Ett sätt att få fler föräldrar att ge sin tillåtelse till att deras barns medverkar i intervjuerna kunde ha varit att presenterat undersökningen för föräldrarna på ett föräldramöte. Vilket Stukát (2005) skriver om att det är svårare att säga nej när personen som frågar står mitt emot.
Att använda oss av en kvalitativ metod som underlag för denna studie var ett bra sätt att få fram information om hur eleverna tänkte om stress. Detta fick vi bekräftat genom de svårigheter vi hade med att kategorisera svaren av den kvantitativa undersökningen U1 utan att ändra innebörden av barnens ord. När vi sammanställde resultatet kände vi våra brister som de ovana intervjuare vi var, vi fick många intressanta svar som vi skulle ha velat gå tillbaka och fördjupat oss mer i. Efter hand blev vi säkrare som samtalsledare och vi har fått erfarenhet av att intervjua elever vilket är en stor kunskap att ha som specialpedagog. Att intervjua barn och ungdomar är inte lätt, deras tankar vandrar iväg och det är inte alltid att de
samtalsledararen förstår vad de menar med sina ibland korta svar. Det gäller för samtalsledararen att ställa frågor på ett enkelt sätt med många följdfrågor samtidigt är det viktigt att observera elevernas mimik och kroppsrörelser.
8.2 Förslag på fortsatt forskning
Det skulle vara intressant med fortsatt forskning för att ta reda på om specialpedagoger uppfattar elever i behov av extra stöd som mer stressade än de elever som klarar sig utan insatser. En annan vinkling som är intressant att forska runt är om barn utan insatser känner sig lika stressade som barn med insatser. Vidare går det att belysa betydelsen av vilken insats barnen får.