iPad-projektet
Metoddiskussion
Utvärderingen av iPad-projektet genomfördes med hjälp av både enkäter och in-tervjuer, det vill säga med en mix av metoder vilket kan ses som en styrka. Inter-vjuerna ger fylligare information och även svar på hur deltagarna resonerade kring frågorna medan enkäterna ger en mer generell bild över projektdeltagarnas tankar.
Urvalet av intervjupersoner varierade dock mellan de olika uppföljningstillfäl-lena. Vid det första tillfället genomfördes ett strategiskt urval för att spegla gruppen deltagare som helhet. Urvalet återspeglade skillnader i kön, ålder och stadsdel. Vid de två senare uppföljningstillfällena skickades enkäten istället ut till hela gruppen och urvalet till intervjuerna gjordes utifrån den grupp seniorer som inte hade besva-rat enkäten. Anledningen till att alla fick enkäten var för att möjliggöra en statistisk analys av resultatet. Intervjuerna blev nu ett komplement till enkäten och antalet intervjuer minskades från tjugo till cirka tio och genomfördes mer strukturerat intervjuer för att resultatet även skulle kunna kvantifieras.
Vilka grupper av seniorer deltog i projektet?
Cirka hälften av deltagarna i iPadprojektet bodde i stadsdelen Östra Göteborg och hälften i Majorna-Linné. Detta var även projektets intentioner.
Projektet hade som målsättning att nå seniorer som upplevde ensamhet men inte hade större omsorgsbehov. Det fanns därmed ett tydligt förebyggande perspektiv på projektet. I fråga om omsorgsbehov stämde gruppen väl överens med detta kri-terium. Det var en mindre andel som behövde hjälp i vardagen.
Men i fråga om ensamhet stämde deltagarna i projektet inte riktigt överens med projektets mål. De bestod till stor del av en grupp aktiva seniorer med många sociala kontakter. Detta var också något som projektledningen reflekterade kring mot slutet av projekttiden. Lärdomen var att inte rekrytera deltagare via pensio-närsorganisationer om man vill nå gruppen ensamma och isolerade.
Frågan om ensamhet och isolering finns väl beskriven i tidigare forskning och litteratur (Andersson, 2014; Finlay, 2003; White m fl., 1999). Det är skillnad
mel-72
lan ofrivillig och självvald ensamhet (Grenade & Boldy, 2008), vilket även kommer fram i kommentarerna från deltagarna i den här följeforskningen. Flera av dem påpekade att de inte hade något emot att vara ensamma vilket kan hänga samman med det faktum att ensamheten även har en existentiell dimension (Ettema m fl., 2010). Det finns dock en tydlig koppling mellan social isolering och risk för ohälsa (Mellqvist Fässberg m fl., 2012), vilket gör frågan angelägen.
För övrigt bestod deltagarna i projektet av en majoritet kvinnor. Kvinnorna var överrepresenterade utifrån sin åldersgrupp, vilket kan ha påverkats av sättet del-tagarna rekryterades på. Det kan även vara så att det är lättare att få kvinnor att medverka i projekt av det här slaget jämfört med män.
I fråga om utbildnings- och yrkesbakgrund var det stora variationer inom grup-pen. Tidigare forskning pekar på betydelsen av utbildningsnivå för att ta till sig ny teknik (White m fl., 1999), att det främst är äldre med högre utbildning som har lätt att ta till sig ny teknik. Variationen i yrkes- och utbildningsbakgrund i projektet kan därför ses som en styrka.
Bidrog användningen av surfplatta till ökad självständighet och
trygghet?
Att vara aktiv, ha vänner och klara sina dagliga aktiviteter påverkar livstillfredsstäl-lelsen. Att utöva sina intressen påverkar hälsan positivt (Wressle, 2009). De flesta av deltagarna i iPad-projektet visade sig vara aktiva och självständiga i vardagen. De flesta upplevde inte heller hälsoproblem och endast trettio procent behövde hjälp med inköp, städning och dylikt. De flesta uppgav att de hade många intressen och att de gick ut varje dag. De flesta kände sig också trygga. Sett mot bakgrund av det, är det svårt att föreställa sig hur surfplattan skulle kunna öka den här gruppens självständighet eller trygghet nämnvärt.
Resultatet visar att hjälpbehovet inte hade förändrats tio till elva månader efter grundutbildningen. Om man däremot vidgar begreppet självständighet till att in-kludera förmågan att klara av ny teknik, att själv kunna beställa biljetter via inter-net med mera, bidrog surfplattan till detta. Det var vanligt med sådana kommenta-rer i både intervjuer och enkäter.
Trots att de allra flesta deltagare uppgav att de kände sig trygga innan iPad-utbildningen uppgav ungefär en tredjedel att surfplattan hade bidragit till ökad trygghet. Denna trygghet verkar vara knuten till ökad kontakt med vänner och anhöriga på distans.
73
Bidrog användningen av surfplatta till delaktighet samt minskad
social isolering?
I undersökningen som gjordes innan grundutbildningen var det många som uppgav att de kände sig utestängda från information på ”www” vilket väckte en irritation hos dem.
Den tydligaste effekten av surfplattan var att den bidrog till en upplevelse av ökad delaktighet. Detta visade sig i informationsdelaktighet och en känsla av att följa med i samhällsutvecklingen. Surfplattans påverkan på informationsdelaktig-het och känsla av att följa med i samhällsutvecklingen märktes redan cirka fem månader efter grundutbildningen och kvarstod som ett resultat ett halvår senare.
Medverkan i projektet verkar även ha bidragit till att flera upplevde att de kun-de påverka sådant som var viktigt i kun-deras liv. Det var fler som upplevkun-de kun-det efter utbildningen än året innan och det var framför allt den grupp som tidigare hade svarat att de ville påverka mer än de kunde, som upplevde att de kunde påverka så-dant som var viktigt våren 2014. Hur kan man förstå detta resultat? En förklaring skulle kunna vara att upplevelsen av att kunna lära sig nya saker som att använda ny teknik, bidrar till ökad empowerment, det vill säga inflytande över sitt eget liv (Östlund, 2013). Resultatet kan även ställas mot äldre människors möjlighet att ta del av e-samhället rent generellt. Just pensionärers bristande tillgång till internet har uppmärksammats i media som ett demokratiskt problem (Skarsgård, 2014).
Det var färre bland deltagarna som upplevde att surfplattan bidrog till minskad ensamhet eller ökade sociala kontakter än som upplevde ökad delaktighet. Men det var trots allt en tredjedel som gjorde det. Analyser över tid visar att de som upp-levde att surfplattan hade bidragit till ökade sociala kontakter i högre grad hade svarat att de upplevde sig som ensamma året innan.
Men även bland dem som hade många sociala kontakter redan innan fanns det seniorer som upplevde att surfplattan hade bidragit till ökade sociala kontakter. Intervjuerna vittnar också om att surfplattan bidrog till att upprätthålla kontakter på distans för dem som redan hade många sociala kontakter. För dem som inte hade så mycket kontakt med vänner och närstående innebar den en möjlighet till nya kontakter. Träffarna inom ramen för projektet lyftes även fram som en viktig del i detta. Det finns tidigare studier som visar att internetanvändning kan minska ensamhet (White m fl., 1999) och bidra till ökade sociala kontakter (Grenade & Boldy, 2008) även om det inte finns några entydiga resultat som stärker ett sådant samband (Hogeboom m fl., 2013).
Ett tydligt resultat som går utanför de aspekter som undersöktes var att surfplat-tan upplevdes ha bidragit till glädje för många. Sju av tio upplevde att surfplatsurfplat-tan hade gett dem ett roligt tidsfördriv. Flera tog upp att den hade väckt nyfikenhet, stimulerat till nya intressen och tillgodosett olika slags behov. Detta upplevdes även kunna minska känslan av ensamhet.
74
Bidrog användning av surfplatta till ökad kompetens och status hos
personal inom äldreomsorgen?
Fokusgrupperna med personal vittnar om att projektet upplevdes som utvecklande. Det var flera som först hade varit tveksamma till att gå med i projektet, men efteråt hade känt sig stärkta av att klara av det. Mötet med seniorerna hade inneburit både glädjeämnen och utmaningar. De hade fått lära sig den pedagogiska rollen som handledare i det direkta arbetet med seniorerna.
Projektet hade inneburit att de hade fått syn på sin egen förmåga att lära ut, vilket gav dem ett ökat självförtroende. Arbetet tillsammans med kollegor upplev-des också som positivt och likaså att få något av en expertroll jämfört med i rollen som undersköterska. Däremot var det inte så många som tyckte att projektet hade bidragit till ökad yrkesstolthet. Begreppet upplevdes som för stort och kanske lite högtravande.
De beklagade att projektet snart skulle vara slut. De hade gärna velat fortsätta arbeta som handledare om de hade haft möjlighet. Den här typen av arbetsuppgif-ter skulle kunna vara ett komplement till de andra uppgifarbetsuppgif-terna i hemtjänsten för att minska arbetsbelastningen. De trodde också att sådana uppgifter skulle kunna locka fler till arbetet inom äldreomsorgen.
Projekt eSenior råkade löpa parallellt med ett annat EU-projekt (IT-lyftet) som syftade till att öka kunskapen om och intresset för IT hos personal inom äldre-omsorgen. En av stadsdelarna (Majorna-Linné) var även med i det projektet. Ett resultat av det projektet var att en majoritet av personalen som hade nåtts av pro-jektet hade fått en mer positiv attityd till IT. Men projektledningen för IT-lyftet påpekade att det var svårare att implementera IT och ny teknik i hemtjänsten än på särskilt boende på grund av den tidsbrist som råder där (Padron Hernández, 2014). Sett mot ljuset av dessa kommentarer visar resultat från den här följeforskningen att det även finns möjligheter att inkludera hemtjänsten i ett sådant arbete.
Inspirationsmiljön
I rapporten Inspirationsmiljöer – så gjorde vi (2010) beskrivs elva projekt som hade utvecklat både fasta och mobila visningsmiljöer. Några av dessa miljöer vände sig till äldre personer, medan andra främst hade vänt sig till personal (Hjälpmedelsin-stitutet, 2010). Det finns så vitt jag vet inte så många utvärderingar av visningsmil-jöer.
Följeforskningen av den inspirationsmiljö som skapades inom ramen för pro-jekt eSenior visar att det går att väcka intresse för en sådan miljö med hjälp av god kommunikation och en öppenhet för att förändra formerna efter hand. Den här in-spirationsmiljön vände sig främst till seniorer, men även till personal, anhöriga och andra intressenter. Men projektet hade fått anstränga sig för att locka personal från äldreomsorgen. Efter några månader infördes tematräffar, vilket verkar ha varit en
75
god satsning sett utifrån besöksstatistiken. Det förefaller viktigt att vitalisera och skapa ett intresse runt de produkter och behov som finns för att en inspirations-miljö ska kunna bli en plats för nya tankar.
Från början var det tänkt att en miljö skulle skapas i de bägge stadsdelarna som medverkade i projektet, men de fick nöja sig med en. Den viktigaste orsaken till det var att miljön skulle leva kvar efter projektets slut.
Inspirationsmiljön bidrog till att förmedla kunskaper om att det finns produkter som kan underlätta vardagen. De produkter som intervjupersonerna pratade om upplevdes främst bidra till att underlätta självständighet i vardagen och ökad trygg-het/säkerhet. Det som blev tydligt efter observationer och intervjuer med besökare och personal var betydelsen av att det finns personal på plats som kan prata om de saker som finns i miljön och om de behov som äldre har. Det räcker inte med en fysisk miljö med prylar för att bidra till att väcka nya tankar.
Smarthemstekniken
Vilken grupp av seniorer deltog i projektet?
Smarthemstekniken testades av en mindre grupp på 13 personer med lite större behov av hjälp än bland deltagarna i iPad-projektet. Hälften av dem behövde hjälp med städning, inköp och dylikt. Fem av dem hade varit med om en fallolycka någon gång under de senaste två åren. Nästan alla kände sig dock trygga och de flesta gick ut varje dag. Hälften uppgav att de hade många sociala kontakter och många intressen.
Vad bidrog smarthemstekniken till?
Enkäten som skickades ut innan installationen gav som resultat att många för-väntade sig ökad trygghet, att tekniken skulle underlätta för dem och att de skulle slippa dubbelkolla saker innan de gick hemifrån. Det var emellertid inte så många som upplevde problem med det som tekniken var tänkt att förebygga.
Resultatet från uppföljningen visade att det största värdet av tekniken var att slippa dubbelkolla saker. För övrigt varierade svaren mycket. Flera av dem som del-tog i testet var positivt inställda till tekniken men upplevde sig inte vara i behov av den i nuläget. Några påpekade att tekniken inte alltid fungerade korrekt, vilket blir problematiskt när tekniken är ny och tilltron till den inte har etablerats. Som Öst-lund (2013) skriver i sin bok om teknik och åldrande fanns det stora visioner om den här typen av teknik på 1980-talet som inte har kunnat omsättas i praktiken.
I en tidigare studie där sängdetektor och liknande teknik hade prövats visade det sig att de äldre var positiva till flera lösningar. De uppskattade framför allt teknik som hjälper till att lösa nödsituationer framför teknik som förebygger potentiella hälsorisker (Boström, 2011).
76
Projektledningens lärdomar
I maj 2014 när projektet började lida mot sitt slut intervjuades projektledningen om deras perspektiv på projektet. De förmedlade att de i stort sett hade genomfört det som var planerat och uppfattade projektet som lyckat. Men sett i backspegeln skulle de ha gjort vissa saker annorlunda om de hade startat det idag. Exempelvis skulle de ha rekryterat deltagare till iPad-projektet på ett annat sätt för att nå en bredare målgrupp än vad som blev fallet. Den här delen av projektet var den största och innebar mycket positivt både för seniorerna själva och för undersköterskorna som deltog som handledare.
Projektet rymde även oväntade händelser och svårigheter. Jag föreställer mig att det krävs mod för att ge sig in på områden som smarthemsteknik och sam-arbete med näringslivet. Det är inte så vanligt att den kommunala äldreomsor-gen ger sig in i sådant samarbete, vilket innebär ett gränsöverskridande. Projektet medförde också nya kunskaper om upphandling, kontakter med underleverantörer och om den konkurrens som finns (på ett öppet sätt) i näringslivet. Projektet kan sägas ha bidragit till metakunskaper om projektprocesser och faktorer som påver-kar dessa. Till dessa hör insikterna om hur mycket personliga kontakter betyder för att ett projekt ska förankras i praktiken. Förankringsarbetet tog mycket tid i början av projekttiden. Även om externa faktorer som organisationsförändringar i staden troligtvis också hade viss inverkan, kunde projektledningen se betydelsen av nätverk. Den nya projektledarens kontakter i äldreomsorgen hade bidragit till att dörrar öppnades genom att ge projektet legitimitet. Det räcker inte att cheferna högst upp i hierarkin godkänner medverkan i ett projekt för att det ska få access.
Andra metakunskaper var att projektet hade bidragit till kunskaper om EU-projekt och ett stimulerande utbyte med Norge. Ingen av dem i EU-projektledningen hade varit med i ansökningsfasen då projektplanen skrevs, vilket innebar att de be-hövde sätta sig in hur den planerade idén skulle kunna omsättas i praktiken. Detta kan också vara en generell lärdom för andra projekt, att det krävs en ny period med planering när nya personer ska ta över och förstå och förvalta en tänkt idé, som är formulerad av någon annan.