Jag har genom observationer av svensklektioner sett hur kooperativt lärande tar sig uttryck i klassrummet och hur arbetssättet främjar elevers språkutveckling. Vidare har jag genom intervjuer med lärare undersökt varför de arbetar med kooperativt lärande. Mina resultat visar att kooperativt lärande bjuder in samtliga elever till dialog vilket främjar språkutvecklingen. Det tog sig uttryck i språkliga diskussioner. Vidare tillskriver lärarna ett socialt syfte, ett kunskapsdelande syfte och ett syfte i ett större perspektiv i arbetet utifrån kooperativt lärande. Utifrån resultatet ska jag diskutera tidigare forskning, utmaningarna och svårigheterna med kooperativt lärande, som både observerades och som påtalades under intervjuerna.
8.1 Lärarnas syften med kooperativt lärande
Lärarna påtalade olika syften med kooperativt lärande och tre gemensamma teman lyfts fram. Samtliga lärare talade om det sociala syftet. Eleverna i lågstadiet ska tränas i det sociala och de ska kunna samarbeta med alla. Undersökningen visar att kooperativt lärande är ett bra arbetssätt för elever att träna de sociala förmågorna. Under observationerna noterades
samarbete, dialog, elever som lyssnar på varandra och som övar på att vänta på sin tur. Att det är färdigheter som ska övas i lågstadiet betonade samtliga lärare under intervjuerna.
Kooperativt lärande kan därför med fördel användas i det syftet eftersom arbetssättet bygger på samarbete mellan elever med fokus på kunskapsutveckling och sociala förmågor (Fohlin och Wilson, 2018). Undersökningen visar utmaningar i gruppsammansättningar, vilket var något som påtalades av lärarna under intervjuerna och som även observerades under
svensklektionerna. Det fanns elever som tog över och på egen hand skulle lösa uppgiften utan att ta hänsyn till sina kompisar vilket gjorde att några kände sig utanför och det blev fokus på konflikthantering och värdegrundssamtal. Det är en utmaning i arbetet med kooperativt lärande, men samtidigt är just värdegrundsarbetet en stor, viktig och tidskrävande process. Undersökningen framhåller vikten av att eleverna känner tillit och trygghet med varandra innan kooperativt lärande kan fungera som det är tänkt.
Ett annat syfte lärarna betonade var att eleverna ska inhämta kunskap och få möjlighet att ta del av varandras kompetenser. Johnson och Johnson (1994) skriver att genom att elever delar med sig av sina kunskaper, ger uppmuntran och feedback till sina kompisar gynnas
delade sina kunskaper med varann, de hjälptes åt att stava ord och stöttade varandra i förklaring av ord och begrepp. Eleverna i studien var beroende av varandra eftersom att alla har kommit olika långt i kunskaps- och språkutvecklingen men även i exempelvis
läsutvecklingen och därför kan dra nytta av varandras kompetenser. Är det en elev som är längre fram i läsutvecklingen kan hen stötta den kompisen vars läsutveckling inte är lika långt fram. Undersökningen visar att eleverna stöttade varandra med sina individuella kompetenser. Svårigheten i det blir de elever som rent kognitivt inte har samma möjlighet att dela sina kunskaper med andra eller att ta emot kunskaper. Då måste individanpassningar göras för dessa elever.
Sett ur ett större perspektiv visar undersökningen att kooperativt lärande kan förbättra sammanhållningen i elevgruppen samt öppna upp för nya kompisrelationer. Vrhovec (2015) menar att ett förbättrat samarbete i och utanför klassrummet kan leda till minskat antal konflikter. I samma studie betonade lärarna att arbetet utifrån kooperativt lärande skapade meningsskiljaktigheter mellan eleverna. På skola A observerades konflikter mellan elever. I studien av Abdullah och Jacobs (2004) påtalades istället positiva effekter på
konflikthanteringen som minskade både i och utanför klassrummet när de använde
kooperativt lärande. På skola B såg lärarna vinster i att låta eleverna samarbeta på lektionerna eftersom det togs med ut på raster och bidrog till ett trevligare klimat. Lärare 3 och 4
upplevde minskad konflikthantering efter raster. På skola A observerades elever som arbetade med någon som hen inte lekte med på rasten. Genom att låta eleverna arbeta med alla sina klasskompisar lär eleverna känna varandra. Utmaningen med det är de elever som av olika anledningar har samarbetssvårigheter eller inte fungerar att arbeta i grupp och som tenderar att hamna utanför gruppen. Gemensamt för syftena som lärarna i de olika socioekonomiska upptagningsområdena tillskriver kooperativt lärande, är att det å ena sidan kan ge eleverna mycket i form av social förmåga, språk- och kunskapsutveckling, bättre sammanhållning och trevligare klimat på raster. Å andra sidan kan det vara påfrestande och till och med en
belastning för de elever som av olika anledningar har svårt med det sociala samspelet och att arbeta i grupp, som har koncentrationssvårigheter eller elever med diagnoser. Konflikterna som observerades under ena svensklektionen på skola A visar på en utmaning med
arbetssättet. Den ökade konflikthanteringen kan leda till att arbetssättet blir både mer tidskrävande och mer energikrävande för lärare och elever. Det kan leda till att lärare och elever känner misslyckande och då tappar kooperativt lärande sin mening.
8.2 Kooperativt lärande som språkutvecklande arbetssätt
Resultatet från observationerna visar att kooperativt lärande bjuder in samtliga elever till dialog i olika kontexter. Utifrån arbetssättet observerades språkliga vinster hos eleverna. Även om en elev inte var muntligt aktiv i alla situationer, tog eleven trots det in språket. Ettdialogiskt klassrum är enligt Dysthe (1996) avhängigt för elevers kunskaps- och
språkutveckling. Resultatet visade att genom att majoriteten av eleverna förde dialog och delgav sina tankar och kunskaper skedde ett stort språkligt utbyte. Att ge eleverna möjlighet att vara språkligt och socialt aktiva är av vikt för att de ska utveckla lärandet och bredda sina språkliga register (Skolverket, 2012). Eleverna förde dialog i lärpar, i fyrgrupp och i helklass vilket främjar språkutvecklingen på olika sätt. Genom dialog i lärpar fick den enskilde eleven ta del av någon annans tankar om ämnet och genom det bredda sitt perspektiv. Vid dialog i fyrgrupp tillkom ytterligare två personers tankar och kunskaper vilket ledde till att eleverna exempelvis utökade sitt ordförråd. Vid dialog i helklass tillkom ytterligare personers tankar och kunskaper, där läraren fyllde i och förklarade ord och begrepp. Enligt Dysthe (1996) är grupparbete en språkutvecklande metod för att eleverna använder språket tillsammans med andra på ett meningsfullt sätt. Det var något som uppmärksammades under observationerna. Eleverna använde språket som ett verktyg för att inhämta kunskap. Samtidigt observerades elever som tog över och inte gav sina kompisar lika stort talutrymme eller möjlighet att delta i uppgiften. Det ledde till konflikt mellan eleverna och fokus förflyttades från språkutveckling och kunskapsinhämtning till konflikthantering. Det togs även upp under intervjuerna som en utmaning med arbetssättet. Lärare 2 på skola A ställde sig frågande till om kooperativt lärande verkligen fungerade språkutvecklande i dessa situationer eller om det istället blev en belastning för eleverna. En förutsättning för att samarbete i grupp ska fungera är att det krävs ömsesidigt beroende mellan elever (Gillies, 2006). Det var något som observerades på skola B där eleverna hade arbetat utifrån kooperativt lärande under tre års tid och var förtrogna med strukturerna och hade sina givna roller. Eleverna var införstådda med att de hade ett
gemensamt mål och förstod att alla behövdes för att kunna lösa uppgifterna. På skola A hade eleverna precis börjat att arbeta i lärpar och inte hunnit bygga upp den tillit som krävs för att de ska våga uttrycka sina tankar och kunskaper. Det visade sig genom samarbetssvårigheter och konflikthantering. Med gruppstärkande aktiviteter och lektionstillfällen där eleverna ges möjlighet att samarbeta, kan tilliten till varandra byggas upp. Det kan leda till minskad konflikthantering med fokus på att skapa ett fungerande kooperativt lärande där kunskaps- och språkutveckling står i främsta rummet.