5. ANALYS
5.3 DISKUSSION
5.3.1 Betydelsen av att utesluta 6 § SamägL tillämplighet
Andelsägare som avtalar om att ingå ett samäganderättsförhållande enligt SamägL och som avtalar bort 6 § SamägL tillämplighet tycks använda lagens dispositiva karaktär för att på bästa sätt skydda sin rätt. Genom att utesluta 6 § SamägL kan en samägande tredje man möjligtvis skydda sin andel från att utmätas om den andra ägaren till exempel har fått en exekutionstitel utfärdad mot sig och hela den samägda egendomen riskerar att bli föremål för utmätning. Lagens dispositiva karaktär ger parterna möjlighet att i viss mån styra och begränsa KFM:s åtgärdsmöjligheter vid utmätningssituationer.
KFM:s åtgärdsmöjligheter, vid utmätning, kom att begränsas genom utfallet av HD:s dom i NJA 1991 s. 597166. Av det som kan utläsas ur HD:s domskäl och domslut kan det konstateras att domstolen gjorde en bokstavstolkning av både 6 § SamägL och 8 kap. 8 § UB.167 Enligt författarens uppfattning tycks HD ha ansett att de skyddsvärda intressena, i UB, utgjordes av gäldenärens och samägande andelsägares intressen i egendomen. Varför HD kom fram till det beslut som den gjorde saknas en tydliggjord motivering i domen. Det som kan tänkas ha motiverat HD:s domslut kan ha varit att SamägL utmärks av att vara av konfliktlösande art för när andelsägare inte kommer överens. HD kan därmed ha avsett att hålla fast vid det som tycks vara bestämmelsernas huvudsakliga idé och därigenom upprätthålla en transparent tolkning av bestämmelserna. Dels för att 8 kap. 8 § UB inte stadgar något specifikt om hinder mot försäljning vid samägande, utan bestämmelsen hänvisar till 6 & 7 §§ SamägL, dels för att ett avtal mellan delägare inte ska kunna åsidosättas av andra parter, exempelvis borgenärer. Bokstavstolkningen samt gäldenärens och samägande andelsägares intressen, som HD tycks ha värnat om i NJA 1991 s. 597 har domstolen frångått genom dom i NJA 2007 s. 455168. Nya intressen verkar ha motiverat HD ställningstagande, vilka sätter borgenären i fokus. HD fann bland annat att den sakrättsliga principen om överlåtelseförbud169 var av betydelse. Principen motiverade HD till att särskild beakta borgenärerna, som inte ska påverkas negativt av ett samäganderättsavtal. Att HD frångick 1991 års domslut tycks ha motiverats av att egendom som har förvärvats oneröst inte ska kunna göras oåtkomlig för borgenärer. I och med att
166 Se avsnitt 2.3.2, fjärde stycket. 167 Se avsnitt 2.3.1 & 2.3.2. 168 Se avsnitt 2.3.2, sjätte stycket. 169 A.a., sjunde stycket.
onerösa förvärv sker genom utbyte av egendom ter det sig naturligt att egendom som har förvärvats oneröst inte ska kunna skyddas från utmätning, eftersom vederlaget som säkerligen utgjorts av likvida medel har legat till grund för ett oneröst förvärvt. Medel som en gäldenär skulle ha kunnat använda för att betala av sina skulder. Därmed innebär HD:s beslut att ett avtal om försäljningsförbud inte kan stoppa en begäran om utmätning enligt 8 kap. 8 § UB beträffande onerösa förvärv, innebärande att samägande andelsägare kan bli tvungen att sälja sina andelar.
För att en utmätningsansökan inte ska uppfattas vara en försvårande process170 och för att en borgenär inte ska behöva lida skada och risk av att inte få sin fordran betald, är HD:s dom i NJA 2007 s. 455 av betydelse för borgenärernas intressen i utmätningsprocesser. Genom att HD frångick bokstavstolkningen som gjordes i 1991 års dom har borgenärernas möjligheter till att erhålla betalning för sina fordringar ökat. Emellertid har samägande tredje man, som drabbas av att den andra andelsägarens andel utmäts, av naturliga skäl kommit att påverkas negativt av att parternas samäganderättsavtal åsidosätts när utmätning enligt 8 kap. 8 § UB aktualiseras. Samägande tredje man kan sålunda inte förlita sig på att ett avtal om försäljningsförbud står fast när det blir fråga om utmätning, utan får istället räkna med att gå miste om sin andel.
Samägande tredje man tycks inte ha något skydd att använda sig av för att bevara sin andel. Det som samägande tredje man erhåller är enbart ersättning för sin andel om egendomen utmäts. Samägande tredje man torde dock kunna förvärva gäldenärens andel för att inte förlora egendomen. Emellertid följer det av 6 § SamägL och 8 kap. 8 § UB att samägd egendom i sin helhet ska försäljas på offentlig auktion, innebärande att även samägande tredje mans andel ska säljas. Skulle samägande tredje man förvärva gäldenärens andel och själv äga hela egendomen torde borgenärerna erhålla betalning för sina fordringar. Genom att samägande tredje man förvärvar egendomen till ett marknadsvärde inbringar en sådan försäljning troligen mer pengar för egendomen, jämfört med om den skulle säljas på offentlig auktion, vilket talar för att KFM först bör fråga om samägande tredje man vill förvärva hela egendomen innan försäljning på offentlig auktion sker.
För att försöka freda samägd egendom från att utmätas och för att skjuta upp utmätningen till en senare tidpunkt kan samägande tredje man visa att synnerliga skäl för anstånd föreligger.171 Av vad som kan utläsas ur RH 1985:80172 kan synnerliga skäl för anstånd föreligga trots att delägare inte har avtalat om att egendom inte får säljas på offentlig auktion. I målet ansåg hovrätten att anstånd för utmätning förelåg, eftersom delägarna hade påtecknat givarens gåvobrev och därmed accepterat givarens villkor om att inte tillkalla gemensam försäljning av fastigheten. Som HD fastslog i 2007 års dom kan indrivning enligt 8 kap. 8 § UB stoppas om egendom förvärvats benefikt. Vad som kan anses vara utmärkande för benefika förvärv är att de mestadels sker inom familjekretsar, förvärv som därmed är skyddade från utmätning enligt 8 kap. 8 § UB, förutsatt att det finns ett avtal om försäljningsförbud.
Beträffande personbolagsdelägare tycks inte benefika förvärv utgöra vanliga sätt som används vid andelsöverlåtelser, eftersom vinst till exempel är en faktor som är av stor betydelse, både när det kommer till att driva en näringsverksamhet och vid försäljning av den. Har delägare fått andel i gåva och den andra ägarens andel blir föremål för utmätning kan hela egendomen fredas från utmätning enligt 8 kap. 8 § UB, vilket konstaterades i 2007 års dom. Med bakgrund i att det troligtvis inte är särskilt vanligt att personbolagsdelägare avyttrar och förvärvar egendom benefikt, kan argument föras om att delägare som samäger egendom inte kan freda egendom från att utmätas för annan delägares räkning, förutsatt att egendom inte har förvärvats benefikt.
Däremot torde verkställighet som löneutmätning kunna beslutas om för en gäldenär som är bolagsman i ett enkelt bolag, eftersom bolagsformen inte utgör en juridisk person. Genom att besluta om löneutmätning för en enskild bolagsman, en gäldenär, i ett enkelt bolag torde samägande tredje man, som ingår i ett samäganderättsförhållande med gäldenären eller med det enkla bolaget, inte drabbas av att gäldenären får en exekutionstitel mot sig. Skulle KFM besluta om löneutmätning föreligger det ingen risk för att samägd egendom utmäts. Sålunda undviks en äganderättskonflikt mellan gäldenär, samägande tredje man och borgenär.
För att besvara frågan enligt det första scenariot om bolagsmän i två enkla bolag, som har ett samäganderättsavtal, vilket har tillkommit i samband med ett oneröst förvärv av lokalen där verksamheterna bedrivs i, kan freda lokalen från att utmätas kan ett nekande svar ges. I och
171 Se avsnitt 2.3.2, sista stycket. 172 Ibid.
med att HD i 2007 års fall skapade ny praxis, beträffande avtal om försäljningsförbud enligt 6 § SamägL, innebär HD:s domslut dels att KFM har fått en ökad möjlighet till att begära utmätning enligt 8 kap. 8 § UB, dels att borgenärerna ska skyddas. Borgenärerna kan följaktligen räkna med att en begäran om utmätning av egendom som ägs med samäganderätt, inte kommer att stoppas på grund av att andelsägarna har ett avtal om försäljningsförbud. Det medför att näringsidkare som samäger egendom och som enligt SamägL har avtalat om att egendom inte får försäljas på offentlig auktion, inte kan använda lagens dispositiva karaktär för att skydda sin andel eller sin egendom.
För att besvara det andra scenariot om bolagsmän i två enkla bolag som har ett samäganderättsavtal som har tillkommit i samband med ett benefikt förvärv av lokalen, kan freda lokalen från att utmätas för gäldenärs räkning kan ett jakande svar ges. Svaret stöds med bakgrund i 2007 års dom, eftersom HD fastställde att ett benefikt förvärv utgör en faktor som gör att ett avtal om försäljningsförbud ska stå fast och vara bindande för samägarnas borgenärer. Det som HD särskilt framhöll var på vilket sätt ett förvärv har genomförts, vilket avgör om ett avtal om försäljningsförbud ska stå fast eller ej. I och med att en givare vanligtvis har en god tanke och ett gott syfte med sitt givande fattade HD, enligt författarens mening, ett riktigt beslut. Som även visats i RH 1985:80 var det en förutsättning att givaren, under hela sin livstid, skulle få bo kvar i fastigheten för att släktingarna skulle få egendomen i gåva. Därmed utgör benefika förvärv hinder från att försäljning på offentlig auktion sker. Dock utesluts det inte att en givare kan ha en annan avsikt med ett givande, till exempel att undanröja egendom från att utmätas. Genom att ha tänkt långsiktigt och genom att överlåta egendom skyddas egendomen från att utmätas om givaren i framtiden skulle få en exekutionstitel mot sig. Det kan däremot vara svårt att bevisa att gåvor har givits i ond tro. Emellertid torde det vara möjligt att utläsa vilka gåvor som har givits i ond tro, detta genom att utreda om de har givits runt samma tidsperiod som när en gäldenär har börjat få betalningssvårigheter.
I syfte att klargöra för vilka situationer ett avtal om försäljningsförbud enligt 6 § SamägL gäller bör 8 kap. 8 § UB kompletteras. Det bör tilläggas att indrivning enligt 8 kap. 8 § UB inte är gällande om hinder mot försäljning har avtalats om och egendom har förvärvats benefikt, detta för att skapa tydlighet för samägande parter beträffande vilka situationer ett avtal om försäljningsförbud står fast och inte kan förbigås. Genom att tydliggöra vilka förvärv som omfattas av ett avtal om försäljningsförbud, torde tydligheten bidra till att samägare blir
väl medvetna om deras egendom kan begäras till försäljning på offentlig auktion eller ej. Det kan även bidra till att ett samäganderättsförhållande inte ingås om den ena parten vet att den andra parten har betalningssvårigheter och kan riskera att få en exekutionstitel mot sig.
5.3.2 Samäganderättslagens innebörd för enkla bolag
Beträffande huruvida det finns någon skillnad mellan egendom som bolagsmän i två enkla bolag samäger eller mellan egendom som två aktiebolag samäger verkar det inte finnas någon sådan, utan det som tycks vara av betydelse är hur egendomen har förvärvats. Även om ett aktiebolag och bolagsmän i ett enkelt bolag skulle samäga egendom är det egendomens förvärv som avgör om ett avtal om försäljningsförbud är gällande eller ej, ergo om egendomen har förvärvats benefikt eller oneröst. Med bakgrund i att det kan råda tveksamhet kring om ett enkelt bolag föreligger eller om parter enbart har avtalat om att ingå i ett samäganderättsförhållande, innebär inte angiven relation mellan ett aktiebolag och delägare i ett enkelt bolag att ett enkelt bolag föreligger, utan exemplet avser en samäganderättsrelation. Om relationen däremot skulle utgöra ett enkelt bolag torde betingelsen av förvärvet avgöra om SamägL är tillämplig eller ej. Om en tvist uppstår mellan två juridiska personer som har ingått ett samäganderättsförhållande enligt SamägL stipulerar 19 § SamägL att diverse bestämmelser i lagen inte är tillämpliga. Således framstår det som att juridiska personer, som samäger egendom inte tycks kunna använda ett samäganderättsavtal för att hindra en utmätning. Det är återigen sättet av hur ett förvärv har genomförts, benefikt eller oneröst, som avgör om utmätning enligt 8 kap. 8 § UB kan hindras eller ej.
Beträffande ett enkelt bolag kan det konstateras att en viss svårighet finns vid bedömningen om parterna har ingått ett bolagsförhållande, som medför att diverse bestämmelser i SamägL inte blir tillämpliga, eller om parternas förhållande inte utgör ett enkelt bolag och därmed aktualiserar SamägL bestämmelser. Det som är avgörande för hur ett sådant förhållande ska tolkas är det skäl som betingar ett förvärv, vilket HD konstaterade i NJA 1980 s. 547173. Efter HD:s dom i NJA 2007 s. 455 kan det hävdas att ett förvärvs betingelse däremot inte är av avgörande betydelse. Har ett förvärv villkorats med att enbart nyttjas inom en bolagsverksamhet eller med att enbart användas för privat bruk, torde det inte avgöra om bestämmelserna i SamägL är tillämpliga eller ej, utan det är förvärvet som är avgörande.