Syftet med arbetet är att undersöka hur läroplanen bemöter de demokratiska utmaningar som det svenska samhället möter. Med hjälp av tidigare forskning och det egna materialet kommer diskussion föras med avseende på de demokratiska utmaningarna som Demokratin 100 år presenterar. Kapitlet delas upp efter de tre olika utmaningarna Demokratiskt utanförskap, Antidemokratiska värderingar samt Det hotade demokratiska samtalet.
4.1 Demokratiskt utanförskap
Demokratiskt utanförskap grundar sig i att det finns stora skillnader i delaktigheten i den demokratiska processen mellan medborgare. Demokratin 100 år menar att valdeltagande och representativitet är generellt lägre bland grupper som har kort utbildning. Många människor känner sig inte delaktiga i den demokratiska processen och upplever ett stort avstånd till demokratiska institutioner. De upplever även att de har lågt inflytande på den politiska processen. De som upplever demokratiskt utanförskap är främst personer som befinner sig i en social utsatthet, lider av ohälsa, har en funktionsvariation eller bor i områden med socioekonomiska utmaningar (Demokratin 100 år 2019).
En faktor som Demokratin 100 år lyfter som en orsak till ett demokratiskt utanförskap är utbildningsnivån. Enligt statistiska centralbyrån, SCB, var det i april 2020 elva procent i Sverige som räknades som lågutbildade. De som räknas som lågutbildade är de som inte har utbildat sig efter grundskolan eller folkskolan (SCB 2020). Således är en större andel av de som har påbörjat och avslutat en gymnasial utbildning delaktiga i valdeltagandet och har en godtagbar representation. Den gymnasiala utbildningen kan inte påverka de individer som inte väljer att fortsätta sin utbildning efter grundskolan.
Således har läroplanen för gymnasieskolan ingen enskild påverkan på landets statistiska utbildningsnivå. Utbildningsnivån blir således ett problem i förhållande till demokratiskt deltagande som läroplanen för gymnasieskolan inte kan hantera. Problemet ligger snarare på en nivå för hela det svenska utbildningsystemet där skolan behöver motivera elever till ett livslångt lärande i tidigare årskursen än de gymnasiala. Med det sagt är problemet inte så entydigt och många olika faktorer kan påverka anledningen till att en del av befolkningen inte väljer eller har möjlighet till en fortsatt utbildning.
En del av problemet med demokratiskt utanförskap är just utanförskapet och att en del inte känner sig delaktiga i beslutsprocessen. Här kan utbildningen bidra med ett större antal gemensamma värden för samhället. Samhället kan ses som en enhet eller gemenskap vad gäller syfte och välfärd, lojalitet till allmänna mål och med betoning på ömsesidig sympati. Men om man ser till samhällets mening de facto, enligt Dewey, kan vi se att samhället inte är en enhet utan snarare en mångfald av samhällen (Dewey 1999, s.122). För att ens ha möjligheten att skapa ett stort antal gemensamma värden i samhället kräver det att alla gruppens medlemmar har samma möjligheter att få och ta från andra. Det kräver en stor mängd gemensamma åtaganden och erfarenheter.
Enligt Dewey krävs det även en fri tillgänglighet till samverkan mellan grupper. Samhällen som präglas av fri tillgänglighet mellan grupper tenderar att dela livserfarenheter med varandra. En varierad stimulans skapar nya intryck som i sin tur skapar en uppmaning till eftertanke (Dewey 1999 s.124–
126).
Skolan kan betraktas som en utmärkt central för mötet mellan olika grupper.
Här får elever möjligheten att möta olika kulturer, värderingar och uppfattningar. Englund menar att mötet med olikheter och andra grupper kan utveckla elevers kommunikativa kompetens och ömsesidiga respekt (Englund 1999, s.40).
Englund förespråkar även deliberativ argumentation där kunskaper och värden är sammanflätade och på så sätt vägleder i problemhantering av olika slag.
Även kunskapssökande och i perspektivkonfrontation bör det deliberativa samtalet vägleda (Englund 1999, s.43). Det deliberativa samtalet kan således vara till förtjänst för att skapa gemensamma värden och erfarenheter i samhället.
För att ett deliberativt samtal ska kunna existera i skolans värld krävs det att läroplanen ger utrymme för samtal som inte präglas av makt och intressekamp.
Deltagarna, i detta fall aktörer i skolan, behöver också ha intentionen att gå in i samtal för att gemensamt hitta lösningar på problemen (Giljam &
Hermansson 2003, s.22–23). Skolans tonvikt på de mänskliga rättigheterna, jämställdhet och alla människors lika värde skapar en god värdegrund för att hålla samtal där deltagarna och deras åsikter är av lika värde. Det deliberativa samtalet understöds även genom samhällskunskapsämnets tonvikt på att eleverna ska få utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt till samhällsfrågor.
Genom det vetenskapliga förhållningssättet kan kunskaper och värden sammanflätas för att vägleda i problemhantering.
Wahlström identifierar att ämnesplanen för samhällskunskap har utsatts för en förskjutning av medborgareideal från tidigare ämnesplaner. Den tidigare läroplanen Lgr 80 menar Wahlström hade en större betoning på en aktiv, samhällsengagerad och deltagande medborgare. Detta har förskjutits i den nuvarande läroplanen till en betoning av en mer distanserad akademiskt resonerande medborgare. Denna medborgare tar sin utgångspunkt i det samhällsvetenskapliga ämnets teorier och modeller (Wahlström 2016, s.188).
Detta skapar ett ideal om den utbildade medborgaren som ser samhällsutvecklingen ur ett akademiskt perspektiv.
Detta akademiska medborgarideal, menar Wahlström, leder till en medborgare som inte har något speciellt mål med varken ett deltagande eller att förändra levnadsvillkoren (Wahlström 2019, s.8). En avsaknad av mål kan leda till att ett deltagande i beslutsprocessen uteblir, vilket inte är önskvärt sett till den demokratiska utmaningen som står i fokus. Det är således en för stor betoning i ämnesplanen för samhällskunskap på vetenskapligt förhållningssätt och en stor frånvaro av värden. En av de stora anledningarna till att värden uteblir i ämnesplanen enligt Wahlström är på grund av karaktären hos en mål- och kunskapsorienterad läroplan. Läraren ska ständigt bedöma elevernas prestationer vilket kräver ett större fokus på mätbara enheter så som betyg.
Således blir kunskapskraven allt mer framträdande i undervisningen medans värden hamnar i periferin. Dokumentationen är en viktig del då läraren är skyldig att kunna redovisa huruvida elevernas betyg är rättvisa (Wahlström 2019, s.10). Den stora efterfrågan på betyg och lärarens skyldighet att kunna redovisa dem på ett lämpligt sätt skapar en problematik där kunskap och värde står emot varandra.
Som resultatet i denna studie visar finns det en skillnad på betoningen av kunskap och värden mellan läroplanen och ämnesplanen. Läroplanen blir den primära källan för de värden som ska genomsyra hela utbildningen. Den lägger grunden för de demokratiska värdena som ska prägla skolan. Läroplanen lägger även fokus på centrala kunskaper som är viktiga för elevernas effektiva deltagande i samhället. Här nämner läroplanen exempelvis förmågan att söka och kritiskt granska information i ett stort informationsflöde som central.
Ämnesplanen däremot lägger ett större fokus på kunskaper och utelämnar nästan helt värden. Framförallt presenterar ämnesplanen för samhällskunskap ämnets syfte, centrala innehåll och kunskapskrav. Kunskaper om demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet är några av de centrala kunskaper som vi har kopplat till studien.
Läroplanens värden ska fungera som en grund för all undervisning och således ska betoningen av värden inte behövas i ämnesplanen. Både läroplanen och ämnesplanen ska tillsammans utgöra de värden och kunskaper som ska förmedlas. Men i verkligheten blir läroplanen nästan sekundär till ämnesplanen. Kravet från en mål- och kunskapsorienterad läroplan medför att kunskaper får en framträdande roll på grund av det höga kravet av bedömning.
Således blir ämnesplanen med sina kunskapskrav det viktigare dokumentet för lärarens planering av undervisning.
Som vi kan se så lämnas värden utanför den ämnesspecifika kursplanen för att ge utrymme till mer värdeneutrala formuleringar som ’analys från olika perspektiv’. Medans vi återfinner en betoning på demokratiska värden i den övergripande läroplanen. Detta skapar ett paradoxalt förhållande där undervisningen ska präglas av demokratiska värden som eleven ska ta del av.
Samtidigt ligger elevernas mål- och kunskapskrav på en värdeneutral nivå där de ska kunna anta olika perspektiv. Ämnesplanen med sina kunskaper får en mer framträdande roll i en skola som allt mer efterfrågar mätbara kunskaper snarare än värden. Demokratiundervisning blir därför undervisning om demokrati snarare än undervisning i demokrati.
4.2 Antidemokratiska värderingar
Antidemokratiska aktörer står som en självklar utmaning mot dagens demokrati. Dessa aktörer vill förmedla en svart-vit bild av verkligheten som riskerar skapa en grogrund för rasism, fientlighet och hatbrott. Dessa värden står i direkt konflikt med de grundläggande demokratiska värderingarna om alla människors lika värde (Demokratin 100 år 2019).
De grundläggande demokratiska värderingarna så som människors lika värde, jämställdhet och mänskliga rättigheter blir direkt utmanade av antidemokratiska värderingar. Läroplanens betoning på dessa värden och försök att reproducera dessa hos eleverna blir ett direkt medel för att bemöta den demokratiska utmaningen. Läroplanen för gymnasieskolan sätter en tydlig betoning på att skolan ska vila på en demokratisk grund och ska genomsyras av demokratiska värderingar. Även om dessa demokratiska värderingar framstår på en relativt hög abstraktionsnivå så framgår värden som mänskliga rättigheter och jämställdhet som centrala.
Det demokratiska uppdraget som skolan har ska leda till att de demokratiska värdena reproduceras hos eleverna för att de ska kunna delta i samhället på ett effektivt sätt. Läroplanen och ämnesplanen för samhällskunskap står i ett paradoxalt förhållande. Läroplanen belyser vikten av både kunskaper och värden. Medans ämnesplanen för samhällskunskap lägger fokus på kunskaper och vetenskapligt förhållningssätt och att se problem utifrån olika perspektiv (Wahlström 2019, s.8). Som Wahlström skriver så behandlas demokrati som ett system som bara ska läras ut. Istället menar hon att demokrati borde behandlas som ett system för beslutsfattande och ett förhållningssätt för nya generationer av studenter att utveckla nya redskap för att återfånga och återskapa det (Wahlström 2019, s.10). Även Fritzén belyser denna problematik där kravet om utvärdering och bedömning påverkar demokratiutbildningen.
Om demokrati ska fortsätta att bedömas med hjälp av traditionella mätmetoder kommer bedömningen endast gälla kunskaper om demokrati. Således kommer demokratiuppdraget att undermineras och kunskaper i demokrati blir något som existerar i periferin (Fritzén 2003 s.84).
Utbildningen ska vara en konstant omorganisation eller rekonstruktion av erfarenheter som fördjupar erfarenhetens mening och förstärker förmågan att styra senare erfarenheters riktning. Enligt Dewey är utbildning en kontinuerlig rekonstruktion av erfarenheter (Dewey 1999, s.116–120). Elever behöver således få både kunskaper och värden för att på ett bättre och ett mer effektivt sätt kunna möta framtida erfarenheter. Något som en livslång lust att lära som läroplanen förespråkar kan underlätta. Men problematiken som har nämnts angående det paradoxala förhållandet mellan läroplanen och ämnesplanen för samhällskunskap gör det svårt att väga in värden i undervisningen. Läroplanen och dess relativt höga abstraktionsnivå gör att lärare som förvaltare av läroplanens innehåll kan göra egna tolkningar. Tolkningar som begränsas av många faktorer som den egna diskursen, ett tvång av utvärdering och en mängd andra faktorer. Lärare skapar således sin egen version av läroplanen genom sin undervisning. Detta sker genom lärarens introduktion till ämnesinnehåll, val av metoder för hur eleverna ska ta del av innehållet och så vidare (Wahlström 2016, s.181).
Syftet med demokratiuppdraget som skolan har är att ge eleverna förutsättningar att bli goda demokratiska medborgare. Westheimer och Kahne identifierade tre olika medborgarideal som alla tre kan utläsas från läroplaner.
Dessa medborgarideal är som bekant den personligt ansvariga, den deltagande samt den rättviseorienterade medborgaren (Wetsheimer & Kahne 2003, s.52).
Dessa former av idealtyper kan alla utläsas ur läroplanen och det handlar snarare om vilken av idealtyperna som läroplanen lägger mest vikt vid. Dagens läroplan kan sägas söka akademiskt resonerande medborgare som diskuterar rättviseaspekter på sociala och samhälleliga frågor i seminariesamtal (Wahlström 2016, s.188–189). Detta leder till att läroplanen betonar en idealmedborgare som är mer rättviseorienterad. Seminariesamtalet syftar som bekant mer till att införskaffa sig kunskaper om det diskuterade ämnet.
Det leder till att vi får en ytterligare betoning på kunskapen på bekostnad av värde och moral. Det ska tilläggas att även om läroplanen lutar mer åt kommunikation i klassrummet som präglas av seminariesamtal så är inte deliberativa samtal uteslutna. Mycket är upp till den undervisande lärarens egna tolkningar av läroplanen och hennes val av metoder (Wahlström 2016, s.189).
I enlighet med läroplanen så kan vi se ett rent formellt försök att motverka och bemöta antidemokratiska värderingar. Detta försök kan däremot sägas utmanas av den övervägande betoning av kunskap som kan ligga till grund för bedömning. Utbildningen behöver kombinera undervisning om demokrati och i demokrati för att på ett effektivt sätt ge elever de verktyg som behövs för att rekonstruera framtida demokratier. Som Wahlström skriver så bygger demokrati, som ett moraliskt och etiskt ideal, på antagande att det är möjligt att påbörja social förändring till en fördel för samhället i sin helhet. Ett koncept som är svårt för en mål- och kunskapsbaserad läroplan som lägger vikt vid kunskapsförmedling på bekostnad av värden (Wahlström 2019, s.11).
4.3 Det hotade demokratiska samtalet
I samhället utmanas etablerade medier med kvalitativ journalistik allt mer.
Förtroendet för de etablerade medierna varierar utifrån människors politiska åsikter och det finns en allt större skillnad mellan vilken typ av information som människor tar del av. Hur, vart och i vilken utsträckning människor aktivt söker nyheter har fått en större variation och desinformation, propaganda och näthat sprids snabbt visa sociala medier. På grund av dessa faktorer riskerar det offentliga samtalet att bli lidande som påverkar demokratins funktion (Demokratin 100 år 2019).
I det växande informationssamhället med lättillgängliga kunskaper och nyheter krävs det en allt större källkritik. Desinformation, propaganda och näthat som sprids på många lättillgängliga medier ställer allt högre krav på elevers förmåga till kritiskt tänkande, analys och värdering av information.
Ämnesplanen för samhällskunskap lägger en stor vikt vid dessa kunskaper och förmågor i ämnets syfte. Elever ska kunna söka, granska och tolka information från olika källor och reflektera över dessa (Skolverket 2011b, s.6). Läroplanen bemöter här direkt en faktor i det hotade demokratiska samtalet, problemet med det stora informationsflödet som finns i samhället. Ett stort informationsflöde är inte ett problem i sig, snarare tvärt om. Det finns en stor mängd kunskap som är lättillgänglig och olika kulturer, värderingar och uppfattningar går att möta i olika arenor. Skolans centrala roll i mötet med dessa kvarstår men det finns utmärkta möjligheter för att fortsätta möta dessa olikheter. Mötet med andra grupper har vi konstaterat vara en central del för ett samhälle som strävar efter utveckling. Men detta stora informationsflöde ställer även ett större krav på hantering av samtal och möten mellan dessa olikheter.
Det deliberativa samtalet har en hel del förespråkare som skulle säga att det kan motverka ett hotat demokratiskt samtal. Genom ett deliberativt samtal tar det fokus på opinionsbildning snarare än intresse- och åsiktsaggregerande.
Således ses samtalet som ett sätt att påverka olika uppfattningar och ställningstaganden. Svårigheterna med ett deliberativt samtal är däremot att få alla parter att delta utan intresse och maktkamp som drivkraft. Även att få samtalet att präglas av en önskan att nå samförstånd känns som en långsiktig önskan (Giljam & Hermansson 2003, s.22). Däremot är det deliberativa samtalet ett sätt att bemöta moraliska problem och motsättningar. Amy Gutmann och Dennis Thompson menar att man inte kan bemöta moraliska motsättningar och dilemman med amoraliska argument (Gutmann &
Thompson 2000, s.41).
Genom att utelämna moraliska argument diskuteras problematiken på en annan nivå än vad som bör avses. Det deliberativa argumentet passar därför väl till hands där både kunskaper och fakta sammanflätas med moral och värden.
Även om önskan av ett deliberativt samtal är att nå ett gemensamt samförstånd så behöver man inse att det inte alltid går att nå. Ett deliberativt samtal kan lägga en stabil grund för ett samtal för att ställa olika moraliska uppfattningar mot varandra och söka samförstånd när det är möjligt. När det inte är möjligt bör samtalet leda till ömsesidig respekt för varandras åsikter (Gutmann &
Thompson 2000, s.346). Gutmann & Thompson menar att skolan är en av de viktigare institutionerna för en mer deliberativ demokrati. Skolor måste få med både kunskaper och värden i utbildningen för att förbereda eleverna för ett effektivt deltagande i samhället. Det är viktigt att skolan ger elever förutsättningar att utveckla förståelse för olika perspektiv, förmåga att kommunicera sina egna åsikter och möjligheten att delta i moraliska diskussioner som präglas av ett givande och tagande (Gutmann & Thompson 2000, s.359).
Utifrån läroplanen är det möjligt att skapa ett demokratiskt klimat som präglas av deliberation. Däremot är det inte helt entydigt. Dels återkommer vi till lärarens breda möjligheter till tolkning och att omsätta läroplanen till undervisning. Lärarens diskurs i form av kunskaper, åsikter och val av metoder kommer att påverka hur läroplanen gestaltas i undervisningen. Dels möter vi problematiken bakom den tolkade frånvaron av värden i ämnesplanen. Det kan tolkas vara en omöjlighet att faktiskt kunna ta vara på värden i diskussioner utifrån den kunskapsladdade ämnesplanen. Behovet av utvärdering och bedömning som har nämnts utgör ett ramverk där delibertiva samtal inte ryms på samma sätt som andra demokratiska uppfattningar.
4.4 Avslutande sammanfattning
Så vad vill läroplanen med demokratiutbildningen? Läroplanen för gymnasieskolan och ämnesplanen för samhällskunskap utgör tillsammans grunden för det demokratiuppdrag som skolan har. Läroplanen utgörs av väsentliga värden som ska genomsyra hela utbildningen som ska vila på demokratisk grund. Genom demokratiuppdraget ska undervisningen bidra till att skapa demokratiska medborgare som värnar om de demokratiska värderingarna. Men som vi kan se efter en läsning av denna studie är begrepp som står tillsammans med demokrati inga entydiga begrepp. De demokratiska värderingar som man kan identifiera genom läroplanen är mänskliga rättigheter, individens frihet och integritet, jämställdhet och människors lika värde. Begrepp som i sig kan placeras på en relativt hög abstraktionsnivå och som går in i varandra. Även om läroplanens värden ska genomsyra hela skolans organisation tillsammans med ämnesplanens kunskapskrav ställs dessa två i ett paradoxalt förhållande. Läroplanen som kännetecknas av en mål- och kunskapsorientering skapar ett ökat krav på betyg och bedömning.
Detta ökade krav gör att kunskaperna får en mer framträdande roll på bekostnad av de värden som ska förmedlas. Den höga abstraktionsnivån gör även att lärare tolkar och omsätter dessa värden till undervisningen genom val av metoder, innehåll och andra ämnesdidaktiska val. Den demokratiutbildning som gymnasieskolan ska ge kan därför se olika ut på grund av den höga abstraktionsnivån samt det paradoxala förhållandet mellan läroplanen och ämnesplanen i en mål- och kunskapsorienterad läroplan.
Genom Westheimers och Kahnes tre idealtyper av medborgare kan vi identifiera att alla tre kan utläsas ur läroplanen. I dagens läroplan kan vi däremot se att det finns en betoning på den rättviseorienterade medborgaren.
Närmare bestämt kan medborgaridealet utifrån läroplanen i sin helhet beskrivas som en akademiskt resonerande medborgare.
Denna medborgare närmar sig diskussioner utifrån ett rättviseperspektiv på sociala och samhälleliga frågor i seminariesamtal. Ett exempel på detta är ur kunskapskraven från kursen samhällskunskap 1b där eleven ska kunna analysera samhällsfrågor med hjälp av samhällsvetenskapliga metoder. Även här blir läroplanen och ämnesplanens paradoxala förhållande centralt i hur kunskapen värderas högre på bekostnad av värden.
Den stora frågan som vi söker svar på är hur läroplanen bemöter de demokratiska utmaningar som den svenska demokratin står inför. Dessa utmaningar kommer i form av demokratiskt utanförskap, antidemokratiska värderingar samt det hotade demokratiska samtalet. I bemötandet av demokratiska utmaningar är de demokratiska värderingarna centrala.
Läroplanen innehåller flera värden som avser förhållandet mellan människor.
Mänskliga rättigheter, jämställdhet och alla människors lika värde är de som framställs som viktigast. Genom att skapa ett stort antal gemensamma värden i samhället skapar man även gemensamma ramar som för oss samman till ett samhälle. Genom dessa gemensamma värden och fri interaktion och acceptans mellan grupper söker man skapa ett mindre avstånd mellan samhällets medborgare. Här fungerar skolan tillsammans med en del mål i läroplanen utmärkt som en central plats för möte mellan olika kulturer, värderingar och
Mänskliga rättigheter, jämställdhet och alla människors lika värde är de som framställs som viktigast. Genom att skapa ett stort antal gemensamma värden i samhället skapar man även gemensamma ramar som för oss samman till ett samhälle. Genom dessa gemensamma värden och fri interaktion och acceptans mellan grupper söker man skapa ett mindre avstånd mellan samhällets medborgare. Här fungerar skolan tillsammans med en del mål i läroplanen utmärkt som en central plats för möte mellan olika kulturer, värderingar och