I kampen mot demokratiska utmaningar: En kvalitativ studie om demokratins utmaningar och hur de bemöts i läroplanen för gymnasieskolan

I kampen mot demokratiska utmaningar

En kvalitativ studie om demokratins utmaningar och hur de bemöts i läroplanen för gymnasieskolan

Författare: Kevin Efverman Handledare: Helena Ekelund

Självständigt arbete

Institutionen för statsvetenskap

Abstract

The purpose of the study is to investigate how the curriculum for the Swedish upper secondary school meets the democratic challenges facing Sweden.

These challenges come in the form of democratic exclusion, anti-democratic values and threats to the democratic conversation. The study is based on a qualitative text analysis in the form of discourse analysis. The material that forms the basis for the work is the Swedish curriculum for the upper secondary school and the syllabus for social science. Social science is a subject that has a special position in the sense that the subject should also convey knowledge about democracy. The study shows that the curriculum seeks to provide students with knowledge and values in order to gain skills for effective participation in society. The curriculum together with the syllabus for social science seeks to create justice oriented citizens with a focus on academic reasoning. A large part of how the curriculum manages to meet the democratic challenges lies in the curriculum's intention to transfer certain values. Human rights, gender equality and people's equal value are some of the fundamental values that counter democratic challenges. On the other hand, the so-called democracy mission faces challenges in itself. Discussions about the goal- and knowledge-oriented curriculum are conducted. Even the high level of interpretability of the curriculum may be the basis for a problem.

Nyckelord

Demokrati, Diskursanalys, Demokratiska utmaningar, Deliberativ demokrati, Delibertiva samtal, Läroplan, Demokratiuppdrag, Samhällskunskap, Dewey.

Tack

Jag vill rikta ett speciellt tack till min handledare Helena Ekelund. Genom god handledning och uppmuntrande kommentarer har hon hjälpt mig att föra arbetet framåt. Jag vill även tacka min sambo och mina vänner som har stått ut med monologer om demokrati och lyft mig när arbetet har stått still. Ett sista tack vill jag rikta till alla som har gjort min studietid till vad den har varit. Alla aktiviteter tillsammans med studiekamrater utanför studierna och de lärare som lyckats förgylla sina ämnen har gjort studietiden till något att minnas.

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Syfte & frågeställningar 2

1.2 Bakgrund 2

1.2.1 Demokrati 3

1.2.2 Demokratiska ideal 4

1.2.3 Utmaningar mot demokratin 6

1.3 Tidigare forskning ƒ10

1.3.1 Deliberativ demokrati i skolan 11

1.3.2 Läroplanens betydelse för demokrati 14

1.4 Teoretisk utgångspunkt 18

2 Metod 20

2.1 Kvalitativ textanalys – Diskursanalys 20

2.2 Urval av texter 23

2.3 Etik 23

3 Resultat – Analys 25

3.1 Demokratiska värden i skolan 25

3.1.1 Demokratiska värden i läroplanen för gymnasieskolan 25 3.1.2 Demokratiska värden i ämnesplanen för samhällskunskap 29

3.1.3 Sammanfattning av värden i skolan 30

3.2 Demokratiska kunskaper och färdigheter 31

3.2.1 Kunskaper och färdigheter i läroplanen 31 3.2.2 Mål och kunskaper i ämnesplanen för samhällskunskap 35 3.2.3 Sammanfattning av kunskaper om demokrati 38 4 Diskussion - Att utmana de demokratiska utmaningarna 39

4.1 Demokratiskt utanförskap 39

4.2 Antidemokratiska värderingar 43

4.3 Det hotade demokratiska samtalet 46

4.4 Avslutande sammanfattning 49

5 Avslutande slutsatser 52

Referenser 54

1 Inledning

”Skolväsendet vilar på demokratins grund” (Skolverket 2011a, s.1) är en formulering som kommer vara ytterst central genom hela läsningen. Citatet är hämtat från den svenska läroplanen för gymnasieskolan och utgör den inledande meningen i läroplanen. Demokratin utgör inte bara en stark grund för skolväsendet utan även för hela det svenska samhället. Nästa år, år 2021, firar den svenska demokratin 100 år. Genom beslut som togs av 1919 och 1921 års riksdagar infördes allmän och lika rösträtt i Sverige. Reformen som antogs innebar först och främst att kvinnor fick rösträtt och blev även valbara till riksdagsvalet. Den 12 september 1921 fick således kvinnor rösta för första gången i det svenska riksdagsvalet (Demokratin 100 år 2018 s.1–2). Från 1921 och framåt har ett flertal reformer och lagstiftningar antagits för att stärka och förbättra den svenska demokratin.

Att få åtnjuta demokrati är något som många gånger tas förgivet och det glöms lätt bort att en välfungerande demokrati står inför sina egna utmaningar.

Regeringen beslutade vid ett regeringssammanträde i juni 2018 att en kommitté ska tillsättas för att mellan år 2018–2021 planera, samordna och genomföra en samling insatser och aktiviteter för att stärka demokratin (Demokratin 100 år 2019, s.2). Kommittéarbetet som i skrivande stund är mitt i sitt arbete har identifierat några av den svenska demokratins utmaningar.

Några av dessa utmaningar är demokratiskt utanförskap, antidemokratiska aktörer samt ett hotat demokratiskt samtal (Demokratin 100 år 2019, s,6).

Kommittén har även identifierat en mängd viktiga aktörer i samhället som kan bidra till en starkare demokrati och nå ut till olika målgrupper. Bland dessa är skolan en viktig aktör för att nå ut till skolelever (Demokratin 100 år 2019, s.13).

Skolan fyller en viktig demokratisk funktion i den mening att skolan har ett demokratiuppdrag. Skolan ska således uppfostra eleverna in i en demokratisk värdegrund för att ge dem kunskaper och värderingar för ett gott deltagande (Ekman & Todosijević 2003, s.15; Demokratin 100 år 2019, s.13). För att belysa den svenska demokratins 100 års dag och lyfta de utmaningar som den står inför kommer arbetet att undersöka hur skolan bemöter dessa utmaningar.

1.1 Syfte & frågeställningar

Arbetet syftar till att göra en djupdykning i läroplanen för gymnasieskolan och titta närmare på de grunder som stöttar undervisning om demokrati. Skolan har en viktig roll i att förmedla och förankra demokratiska värderingar och kunskaper till unga människor i samhället. Således kommer arbetet att göra en närmare analys av vilka demokratiska kunskaper som ingår i målen för läroplanen. Demokrati är emellertid ett brett begrepp, som vi kommer stöta på längre fram i arbetet, och arbetet begränsar sig således till hur läroplanen bemöter de olika utmaningarna som demokratin stå inför.

För att uppfylla syftet har ett antal frågeställningar valts ut. Dessa frågeställningar syftar till att ge oss klara och tydliga pusselbitar av svar för att skapa en helhetsbild i form av arbetets syfte. Frågeställningarna lyder som följer:

- Vad vill läroplanen med demokratiutbildning?

- Vilket medborgarideal riktar sig läroplanen mot?

- Hur kan läroplanen bemöta demokratins utmaningar?

1.2 Bakgrund

I bakgrunden presenteras olika begrepp som är relevanta för arbetet.

Bakgrunden innehåller en presentation av demokratibegreppet och vad det innefattar såväl som vad som menas med demokratiska utmaningar. Även läroplanen och vad den innefattar presenteras. Demokratibegreppet samt

läroplanen har valts att presenteras mer ingående då dessa kan framstå som tvetydiga. Således söker presentationen att skapa en översiktsbild av begreppen och slutligen en bestämd definition som gäller genom studien.

1.2.1 Demokrati

Demokrati härstammar från det grekiska ordet demokratia som är en sammanslagning av orden demos, folk samt kratia, styre. Demokrati betyder således folkstyre (Dahl 1989, s.3). De första tankarna om demokrati och ett politiskt system där medlemmarna betraktar varandra som politiskt jämställda växte fram i Grekland runt 400-f.v.t. Med demokratins långa historia har den kommit att utvecklas under lång tid och på många platser runt om i världen.

Den uppfattning av demokrati som vi har idag hade förmodligen inte delats av Grekerna under 400-talet f.v.t. och inte heller av renässansens demokrater.

Eftersom demokrati har präglats av så många olika tidsperioder och kulturella förhållande finns det en viss oklarhet om hur den ’rätta’ demokratin ska vara.

Det har gjort att demokrati som begrepp inte har någon specifik avgränsad mening utan snarare är ett ”vagt godkännande av en populär idé” (Dahl 1999, s.12).

När vi tittar närmare på olika demokratier runt om i världen så upptäcker vi snabbt att dessa fungerar på många olika sätt och konstitutionerna kan se väldigt olika ut. Många av de europeiska konstitutionerna har exempelvis parlamentariska system där parlamentet väljer en regeringschef. Ett exempel är i Sverige där riksdagens folkvalda ledamöter väljer statsministern. Ett annat exempel på en demokratisk konstitution är den amerikanska konstitutionen där maktdelningsprincipen är mer framträdande. Detta ter sig i form av en president och en lagstiftande enhet i form av kongressen som är relativt oberoende av varandra (Dahl & Shapiro 2015, s.36). Även om begreppet demokrati präglas av mångtydighet och ter sig i många olika former har statsvetaren Robert Dahl identifierat fem olika kriterier för demokrati.

Dahls kriterier för demokrati är effektivt deltagande, lika rösträtt, upplyst förståelse, kontroll över dagordningen samt inkludering av vuxna. Med ett effektivt deltagande menas att alla deltagande medlemmar ska kunna göra sin åsikt hörd på ett likvärdigt och effektivt sätt. Dessa åsikter måste kunna få uttryck innan exempelvis lagförslaget införs. När det är dags att rösta om förslaget krävs det att varje medlem har lika möjligheter till att rösta. Alla röster ska även räknas som lika värda och således ska medlemmarna åtnjuta lika rösträtt. Inom en rimlig tidsram ska varje medlem ha lika möjlighet att sätta sig in i de relevanta alternativen och dess sannolika konsekvenser.

Medlemmarna ska således ha lika möjlighet att uppnå upplyst förståelse för de alternativ som finns. Kontroll över dagordningen förutsätter att alla medlemmar har möjlighet att påverka vad och vilka frågor som lyfts på dagordningen. Genom att alla medlemmar kan påverka dagordningen kan inte de andra kriterierna undermineras genom att kontrollera vad som lyfts fram.

Till sist ska alla eller de flesta vuxna medborgarna åtnjuta de rättigheter som tillskrivs i de fyra tidigare kraven. Större delen av den vuxna befolkningen ska således inkluderas (Dahl & Shapiro 2015, s.37–38).

1.2.2 Demokratiska ideal

I boken Demokratins mekanismer (2003) presenterar Mikael Giljam och Jörgen Hermansson tre olika demokratiideal som representerar olika former av demokrati. Dessa demokratiideal är valdemokrati, deltagardemokrati samt samtalsdemokrati. Dessa olika ideal genererar sina specifika värden som Giljam och Hermansson kallar det. Det går även att identifiera värden som är gemensamma för all form av demokrati vilket benämns som demokratiska kärnvärden. Dessa värden är i form av folksuveränitet, politisk jämlikhet och folkviljans förverkligande (Giljam & Hermansson 2003, s.14–15). Genom att eftersträva olika demokratiideal kommer således olika värden att bli mer centrala.

Det första demokratiidealet är i form av valdemokrati. Valdemokrati innefattar de ideal där vikten av regelbundna och återkommande val mellan konkurrerande alternativ av representation är centralt. Här påverkar medborgarna politiken genom att välja representanter i form av politiker eller partier. Mellan valen är det de valda representanterna som tar beslut men det utesluter inte att det behöver vara lyhörda. Valdemokrati delar vissa likheter med representativ demokrati men ska undvikas att behandlas som samma sak.

Representativ demokrati utgör nästan samtliga av dagens styrelseskick även om inslag av deltagar- och samtalsdemokrati förekommer. Det är därför viktigt att hålla isär den idealtypen valdemokrati med realtypen representativ demokrati. Valdemokrati kan innefatta både representativ demokrati samt direktdemokrati vilket oftast kan ses som motpoler till varandra. Detta gör att valdemokrati nödvändigtvis inte behöver vara samma som representativ demokrati (Giljam & Hermansson 2003, s.15–16).

Deltagardemokratin utmärker sig på andra sätt än att väljarna enbart väljer representanter i val. Här vill man att så många medborgare som möjligt ska kontinuerligt vara med och påverka politikens utformning. När det är möjligt ska även medborgarna själva vara med och fatta avgörande beslut.

Deltagardemokrati kan sägas innefatta två typer av aktiviteter för medborgarna. Den första är deltagande som påverkansförsök som innefattar att medborgarna för fram sina synpunkter till politiska beslutsfattare genom exempelvis namninsamlingar, aktioner samt demonstrationer. Den andra aktiviteten är i form av direktdemokratiskt deltagande. Här fattar medborgarna själva politiska beslut genom exempelvis lokala brukarstyrelser, grannskapssammanslutningar och folkomröstningar. Deltagardemokrati framställs sällan som en helhetslösning utan ses snarare som ett komplement till existerande representativa styrelseskick för att stärka dessa genom påverkansförsök och direktdemokrati (Giljam & Hermansson 2003, s.19).

Till sist har vi samtalsdemokrati eller deliberativ demokrati som det även kan benämnas och görs genom arbetet. Deliberativ demokrati kännetecknas av tre saker. Det första kännetecknet är att den teoretiska uppmärksamheten förskjuts till opinions- och preferensbildning från intresse- och åsiktsaggregering. Det andra kännetecknet är att i ett idealt samtal är makt och intressekamp bannlyst.

Samtalet bör istället präglas av en vilja att förstå varandras argument. Det sista kännetecknet är att samtal som genomförs i perfekta förhållande leder till samförstånd. Målet är således att en avslutande omröstning ska bli överflödig genom att man kommer överens genom samtal. Deliberativ demokrati eller samtalsdemokrati är inte helt okritiserat och kan ses som orealistiskt. Även de samtalen där avsikterna är god bör man realistiskt förvänta sig att principiella skillnader mellan olika politiska åsikter kvarstår (Giljam & Hermansson 2003, s.22–23). Amy Gutmann och Dennis Thompson framför i boken Democracy and disagreemant (1996) en mer liberal syn på deliberativ demokrati. Enligt Gutmann och Thompson behöver inte samförstånd ses som ett ideal inom demokratin. Poängen med demokrati är snarare att hantera åsiktsskillnader och konflikter. Deliberativ demokrati bör därför uppmärksamma att vi är ämnade att vara oeniga om vissa saker. Den deliberativa demokratin kan snarare hjälpa oss att ta beslut om vår gemensamma framtid på gemensamt framtagna och acceptabla termer (Gutmann & Thompson 1996, s.361; Giljam & Hermansson 2003, s.23).

1.2.3 Utmaningar mot demokratin

Demokrati är för många högst eftersträvansvärt men står inte helt utan kritik och utmaningar. Robert Dahl identifierar tre olika typer av kritiker. Den första gruppen av kritiker, menar Dahl, är de som likt Platon menar att demokrati kanske går att genomföra men som menar att det inte är önskvärt. Andra kritiker är de som menar att även om det var önskvärt med demokrati så går det i princip inte att genomföra i verkligheten.

Den tredje kritikern som Dahl identifierar är de som är välvilligt inställda till demokrati men som ändå är kritiska i ett eller annat viktigt avseende. De två första kritikerna kallar Dahl för antagonister och den tredje gruppen kallar han för välvilliga kritiker. När Dahl talar om de olika kritikerna så ligger det en viss vikt på demokratiidealet. Det demokratiska idealet är något som kan ses som högst eftersträvansvärt men som vissa kritiker menar är svårt, till och med omöjligt, att uppnå. Dahl lägger utförligt fram en tolkning av demokratins teori och praktik som både diskuterar demokratins begränsningar och förtjänster (Dahl 1999, s.12).

För att lättare kategorisera de olika utmaningarna som demokratin står inför kommer två omfattande kategorier att konstrueras för arbetet. Dessa kategorier benämner vi som teoretiska utmaningar samt praktiska utmaningar. De teoretiska utmaningarna är utmaningar som ligger på en demokratiteoretisk nivå. Det är således utmaningar som ligger i demokrati i sig och problem som främst förknippas med ett demokratiskt ideal. De praktiska utmaningarna är av aktörskaraktär. Det är således problem som skapas eller uppstår inom de demokratiska enheterna. Uppdelningen sker för att avgränsa vilka utmaningar som kommer behandlas. Det är främst de praktiska utmaningarna som kommer att belysas. Detta på grund av att många av de teoretiska utmaningarna är just teoretiska och skolans demokratiuppdrag och styrdokument påverkar dessa utmaningar ytterst lite eller inget alls. Men för att visa på skillnaden mellan de två uppdelningarna kommer exempel på utmaningar att presenteras.

Några stora teoretiska utmaningar som demokratin möter är förknippade med demos eller folket. Den första utmaningen som vi stöter på är vilka som bör ingå i demos. Vilka människor har rättmätiga krav på att vara med i demos och åtnjuta de fem kriterierna som vi talade om tidigare. Som kriterium fem för fram så bör alla vuxna medborgare ingå i demos.

Men det går att problematisera vart gränsen går för varje politisk enhet och således vart de olika demos skiljs åt. En sådan utmaning är vart den geografiska gränsdragningen bör gå för vilka som utgör demos. För de antika grekerna var det självklart att skilja mellan de olika stadsstaterna som Aten och Sparta. Varje stadsstat utgjorde sitt eget folk och således sitt egna demos.

Precis som då utgör de olika staterna sina egna politiska enheter idag men det är fortfarande en utmaning som bör diskuteras och problematiseras.

Utmaningen går att se ur olika perspektiv och man kan således fråga sig varför exempelvis just Sverige och Norge bör ses som två olika enheter. Det går även att problematisera inom dessa enheter. Har vissa delar eller provinser rätt till lokalt självstyre inom de olika enheterna (Dahl 1999, s.13). Diskussionen runt vilka som bör utgöra demos och vart gränsdragningar bör göras ter sig svårt att svara på men Dahl för en utförlig diskussion i Demokratin och dess antagonister (Dahl 1999, s.134–147).

De utmaningar som denna studie kommer att lägga större vikt vid är de som här kallas för praktiska utmaningar. Dessa utmaningar kan enligt de teoretiska utgångspunkterna, som presenteras längre fram i studien, med större sannolikhet lösas eller motverkas genom arbetet inom skolan och dess läroplan.

Den första utmaningen som fokuserar på är just de demokratiska motståndarna. Dessa motståndare ter sig i formen av idéer som motsätter sig de demokratiska tankarna. Två radikalt olika invändningar mot demokratin kommer i form av anarkism samt förmyndarskap. Dahl för ytterligare djupgående diskussioner på en mer teoretisk nivå angående dessa tankar och hur de ställer viktiga utmanande till demokratin (Dahl 1999, s.47). Däremot kan vi ta ner tanken om utmanande idéer och alternativ till demokrati till den praktiska nivån. Den svenska regeringen lyfte fram år 2018 ett antal demokratiska utmaningar som är särskilt viktiga att bemöta i Sverige.

Bland dessa utmaningar fanns just utmanande idéer eller antidemokratiska aktörer med. Här ser vi inte idéer i sig som utmaning utan snarare utmaningen med individer som bärare av utmanade idéer. Dessa antidemokratiska aktörer benämns skapa och underblåsa motsättningar i samhället och förmedlar en svart-vit verklighetsbild. Denna verklighetsbild riskerar att skapa en grogrund för rasism, fientlighet och hatbrott som motsätter sig de demokratiska värderingarna (Demokratin 100 år 2019, s.6). Snarare än att tala om motsättningar mellan olika politiska styrelseskick så som demokrati och förmyndarskap så talar man här om värden som motsätter sig de grundläggande principerna för demokrati.

En annan av de utmaningar som den svenska regeringen identifierar är demokratiskt utanförskap. Detta grundas i att det finns en stor skillnad i delaktighet hos befolkningen. Bland annat är valdeltagandet och representativiteten generellt lägre bland grupper om har kort utbildning. Det är även många som inte känner sig delaktiga och att avståndet till de demokratiska institutionerna är stort. Många känner således att de har lågt inflytande i beslutsprocessen. Detta är framförallt framträdande hos personer som befinner sig i social utsatthet, lider av ohälsa eller bor i områden med socioekonomiska utmaningar (Demokratin 100 år 2019, s.6).

Den tredje utmaningen som identifieras är ett hotat demokratiskt samtal. I dagens medielandskap utmanas medier med kvalitativ journalistik, enligt promemorian, att finansiera sin verksamhet. Förtroendet varierar för de etablerade medierna och grundas ofta i människors politiska åsikter. Det finns en stor skillnad i vilken typ av information som människor tar del av. Samtidigt ökar andelen personer som aktivt söker nyheter men även de som aktivt undviker medier blir fler. Det är således allt färre som har en neutral ställning till media. De sociala medierna ställer allt större påtryckningar på det offentliga samtalet genom hot och hat.

Detta riskerar att tysta det offentliga samtalet. Sociala medier bidrar även med att sprida desinformation, propaganda och näthat (Demokratin 100 år 2019, s.6).

Kunskapen om demokrati är en grundläggande förutsättning för ett effektivt deltagande i demokratin. Kommittén för Demokratin 100 år gjorde en undersökning under mars 2019 för att få en uppfattning om de grundläggande kunskaper om demokrati som finns i samhället. Undersökningen visade att en stor majoritet hade hyggliga baskunskaper om det svenska demokratiska systemet. Samtidigt var det en grupp som motsvarar 20 till 25 procent av befolkningen som uppvisar bristande kunskaper enligt Demokratin 100 år.

Något som visar på en bristande kunskap var att endast 62 procent av de svarande viste att regeringen styr Sverige. Det var även 26 procent som inte kände till att riksdagen stiftar lagar. Samtliga av frågorna var utformade med flera svarsalternativ (Demokratin 100 år 2019, s.7). För att bemöta de växande utmaningarna mot demokratin anser kommittén för Demokratin 100 år att ökade kunskaper hos befolkningen är en lösning. Speciellt hos grupper med lägre utbildningsnivå (Demokratin 100 år 2019, s.8).

1.3 Tidigare forskning

I följande avsnitt kommer central forskning för arbetet att presenteras. Till en början presenteras ett deliberativt perspektiv på relationen mellan skola – demokrati utifrån Tomas Englund. Även John Deweys grundläggande teorier i Demokrati och utbildning lägger en solid grund för tidigare forskning inom relationen skola - demokrati. Därefter presenteras två artiklar samt en doktorsavhandling med fokus på demokrati i läroplaner.

1.3.1 Deliberativ demokrati i skolan

Tomas Englund, seniorprofessor vid Örebros universitet, behandlar i sitt kapitel i ’Statens offentliga utredning’ 1999:93 vilka demokratifunktioner skolan har haft genom tiden och vilken möjlig funktion den kan få. Englund har således en historisk förankring med fokus på hur samtalet om skolan påverkar skolans möjligheter och begränsningar gällande demokratifunktion.

Skolan betraktas således som en integrerad del i en föränderlig politisk kultur (Englund 1999, s.13–14). Beroende på hur man ser på demokratibegreppet kan man urskilja olika uppfattningar som skapar implikationer för relationen skola – demokrati. Enligt Englund kan två grundläggande uppfattningar urskiljas när vi talar om demokrati ur ett samhällsperspektiv. Dels den funktionalistiska demokratiuppfattningen och dels den normativa demokratiuppfattningen. Den funktionalistiska demokratiuppfattningen urskiljer sig på det sättet att demokrati främst ses som ett medel för att fatta beslut. Denna uppfattning avgränsar demokrati som form för representativ styrelse och ett medel för beslutsfattande. Den normativa demokratiuppfattningen skiljer sig i den mån att man betraktar demokrati som ett mål i sig. Den normativa synen innefattar även att demokrati är något som realiseras i den mån att folket deltar i det politiska beslutsfattandet. Nära kopplat med den normativa uppfattningen är en viss jämlikhetsuppfattning samt en viss resursjämlikhet (Englund 1999, s.17).

De båda uppfattningarna visar även på skilda förhållningssätt i förhållande mellan skola – demokrati. Med den funktionalistiska uppfattningen ses demokrati som ett kunskapsområde som vilket annat ämne i skolan som helst.

Det leder till att demokratiområdet innehåller vissa fakta samt att vissa är intresserade av det, andra inte. Med den normativa uppfattningen, menar Englund, söker man skapa en större förståelse för demokratins grundpremisser.

Inom skolans ram söker man således att få eleverna att få jämlika förutsättningar att kunna delta i demokratin. Uppfattningen innefattar även att eleverna inte enbart ska kunna delta i en beslutsprocess utan även i ett demokratiskt levnadssätt. I detta demokratiska levnadssätt ska alla medborgare bli delaktiga genom de olika institutioner som befordrar demokrati utifrån olika avseenden. Skolan är ett utmärkt exempel på en institution som befordrar demokratin i samhället (Englund 1999, s.17–18).

Ytterligare en uppdelning av den normativa uppfattningen sker i form av deltagardemokrati samt deliberativ demokrati (Englund 1999, s.18–19). Dessa två former av demokrati känner vi igen från avsnittet om olika demokratiideal i 1.2.2 Demokratiska ideal.

Den deliberativa demokratin står i rampljuset för förhållandet skola-demokrati i Englunds slutdiskussion. Englund betraktar utbildningssystemet som en potentiellt central del i mötet med andra kulturer, olika värderingar och uppfattningar. Inom utbildningssystemet kan man således utveckla en kommunikativ kompetens och ömsesidigt respekt hos deltagarna. Något som återfinns i den svenska utbildningshistorien är just en underström av tankar kring en kommunikativ kompetens med sikte på kollektiva viljebildningsprocesser. Men även om umgänget emellan människor samt hur samhället ska utformas. Dessa tankar kan vi lokalisera hos Pedagogiska klassiker som bland annat John Dewey (Englund 1999, s.40).

Amerikanen John Dewey (1859–1952) är i pedagogiska sammanhang förmodligen mest känd för sina tankar kring pragmatism. Dewey menade att det praktiska livet måste ha en plats i utbildningen. Enligt Dewey skulle skolan förbereda eleverna för det moderna, demokratiska och industriella samhället (Ekman & Todosijević 2003, s.28). I den svenska översättningen, av Deweys bok, Demokrati och utbildning 1999 talar han stort om utbildning och dess villkor och funktion.

Dewey menar att utbildning är ett uppenbart behov för samhällets fortsatta existens. Skolan fungerar som ett viktigt medel för kommunikationen som formar de ungas attityder (Dewey 1999, s.38). Utbildningens funktion är således social och ska säkerställa ungdomars riktning och utveckling. Detta sker genom ungas deltagande i sin grupp. De samhällen som förändras och har som ideal att förändras till det bättre har olika normer och metoder för utbildning än de samhällen som enbart vill hålla fast vid sina egna vanor.

För att kunna få ett samhälle som strävar efter förändring mot det bättre identifierar Dewey två viktiga punkter för att mäta detta ideal (Dewey 1999, s.121–123). Den första är i vilken grad som gruppens intressen delas av alla medlemmar. För att kunna få ett stort antal gemensamma värden måste medlemmarna i gruppen ha samma möjligheter att få och ta av andra. Det måste även finnas en större mängd gemensamma åtagande och erfarenheter (Dewey 1999, s.124). Den andra viktiga punkten är i vilken grad som gruppen har möjlighet och friheten att samverka med andra grupper. En grupp som isolerar sig från andra skapar statiska och själviska ideal inom gruppen (Dewey 1999, s.125–126). Det är således inte önskvärt med ett samhälle som har både interna och externa barriärer mot fri kommunikation av erfarenheter samt fritt umgänge mellan grupper (Dewey 1999, s.140). Detta är något som talar för den demokratiska utbildningssynen och i synnerlighet en deliberativ demokratiutbildning som Englund talar om.

Skolan har således ett dubbelt uppdrag genom att förmedla både ämneskunskaper samt att fostra eleverna till självständiga samhällsmedborgare. I det svenska skolsystemet har dessa två uppdrag kommit att kallas kunskapsuppdraget samt demokratiuppdraget.

Kunskapsuppdraget är relativt lätt att utvärdera med tanke på betygssystemet och dess mätbarhet.

Däremot är demokratiuppdraget svårare att utvärdera enligt Lena Fritzén, seniorprofessor vid Linnéuniversitetet (Fritzén 2003, s.68).

Det deliberativa samtalet kan ses som kommunikation som synliggör medborgarideal. Det går emellertid att urskilja olika former av kommunikation i klassrummet och således är inte deliberativa samtal en självklarhet.

Wahlström urskiljer deliberativa samtal och seminariesamtal som två olika kategorier av ideala kommunikationsformer i klassrummet. Med seminariesamtal kan värden, idéer och normer som finns inom en frågeställning synliggöras. Syftet med ett seminariesamtal kan sägas vara utredande. Deliberativa samtal handlar snarare om att komma överens om ett handlingssätt för att kunna lösa ett gemensamt problem. Syftet med ett deliberativt samtal kan sägas vara handlingsinriktat. Enligt Wahlström har båda samtalen sin platts i undervisningen och har ett ömsesidigt beroende av varandra. Seminariesamtalet bidrar med att fördjupa elevers kunskaper om en fråga. Medans deliberativa samtal kräver att det finns en ’vi’ känsla som står inför en gemensam fråga eller utmaning (Wahlström 2016, s.185–187).

1.3.2 Läroplanens betydelse för demokrati

Som nämnts tidigare så har skolan ett dubbelt uppdrag att förmedla kunskaper men även kunna förmedla värden som exempelvis demokratiuppdraget. Joel Westheimer och Joseph Kahne menar dock att det är viktigt att identifiera vilka värden som faktiskt innefattar i de demokratiska värdena som ska förmedlas.

Eftersom olika värden har värderats högre än andra så blir dessa medborgarideal som läroplanen förmedlar ytterst politiskt. Det blir därför viktigt att identifiera vilka politiska och ideologiska intressen som är inbäddade i de olika uppfattningarna om en god medborgare (Westheimer &

Kahne 2003, s.61). I artikeln ‘What kind of citizen? The politics of educating for democracy.’ (2003) presenteras tre olika kategorier av vilka olika medborgare som behövs för att skapa ett effektivt demokratiskt samhälle.

Kategorierna är baserade på analyser av olika läroplaners syn på hur en ’god’

medborgare bör vara. Utifrån tio studerade program/läroplaner kunde Westheimer och Kahne urskilja tre kategorier eller medborgare vilka de har valt att kalla för den personligt ansvariga medborgaren, den deltagande medborgaren samt den rättviseorienterade medborgaren (Westheimer &

Kahne 2003, s.49–51).

Den personligt ansvariga medborgaren agerar ansvarsfullt mot hennes samhälle genom exempelvis att sopsortera eller genom blodgivning. De program eller läroplaner som söker att utveckla denna medborgare lägger betoning på egenskaper som ärlighet, integritet, självdisciplin och hårt arbete.

Även den ’gyllene regeln’ är något som är centralt. Dessa medborgare lär sig således att behandla andra så som de själva vill bli behandlade (Westheimer &

Kahne 2003, s.52).

Den deltagande medborgaren är det medborgarideal där medborgarna aktivt deltar i samhället på dess olika nivåer. De läroplaner och program som förespråkar denna typ av medborgare söker att engagera studenterna genom att ge dem kunskaper om hur styrelseskicket fungerar och andra viktiga institutioner i samhället. De söker även att förmedla vikten av att delta i viktigt planerande och deltagande i organiserade ansträngningar för de som är mer behövande (Westheimer & Kahne 2003, s.53).

Det tredje medborgaridealet är den rättviseorienterade medborgaren. Enligt Westheimer och Kahne är detta kanske det medborgarideal som är minst vanligt att eftersträva. Detta medborgarideal söker att skapa medborgare som kritiskt värderar sociala, politiska och ekonomiska strukturer och söker att kollektivt utmana dessa orättvisor. Dessa medborgare söker bemöta problemet vid dess rot (Westheimer & Kahne 2003, s.54).

Dessa medborgarideal sätter Westheimer och Kahne in i en kontext av en organisation som ger mat till de mer behövande. Den personligt ansvariga medborgaren i detta sammanhang är den som bidrar med mat till organisationen. Den deltagande medborgaren är den som organiserar och deltar i arbetet. Den rättviseorienterade medborgaren är den som frågar sig varför folk behöver maten och söker lösa problemet vid orsaken. Enligt Westhimer och Kahne går det förmodligen att eftersträva alla dessa medborgarideal men det kan även uppstå konflikt mellan vissa ideal (Westheimer & Kahne 2003, s.52–54). Det Westheimer och Kahen främst vill belysa är att när vi studerar olika läroplaner så borde både de som utformar och de som analyserar läroplanen vara uppmärksamma på dess politiska budskap. De val som vi göra kommer slutligen vara bidragande orsaker till det samhälle som vi tillsammans skapar (Westheimer & Kahne 2003, s.61).

Artikeln ’Democracy and curriculum –the task still before us’ (2019) skriven av Ninni Wahlström, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet, undersöker vad som krävs av läroplanen för att bemöta de växande hoten av populism och nationalism i samhället. Detta undersöker hon utifrån John Deweys koncept av demokrati. I studien jämför Wahlström två västerländska läroplaner i form av den svenska läroplanen samt en läroplan från USA. Dessa läroplaner är lika i den benämningen att de är mål- och kunskapsorienterade läroplaner, standards-based curricula från engelskan (Wahlström 2019, s.1).

I analysen av de två läroplanerna förhåller sig Wahlström till tre antaganden.

Det första antagandet är att demokratiska individer bör vara kreativa individer som är villiga att delta i nya sociala situationer. Den andra utgångpunkten är att demokrati behöver återskapas. Den tredje utgångspunkten är behovet av kulturell pluralism (Wahlström 2019, s.8). Dessa tre utgångspunkter kan härledas till Deweys tankar om hur samhället återskapar sig själv och även hur man kan sträva efter utveckling (Dewey 1999, s.32,121).

Wahlström drar slutsatsen att de båda läroplanerna inte har så mycket att bidra med till återskapandet av demokratin. Logiken i läroplanerna antar en instrumentell syn på de förväntade behoven av att leva i en global kunskapsekonomi. En läroplan kommer alltid att bestå av utvalda traditioner och kan således inte byggas upp av neutral kunskap. Men ett annat problem som är specifikt för mål- och kunskapsorienterade läroplaner är betoningen på utvärdering och bedömning av elever. Genom denna betoning kräver det att lärare ständigt ska kunna redovisa elevers betyg och resultat. Det leder till att betoningen på sådant som går att mäta blir allt större och sådant som är svårt att mäta så som värderingar och ändamål blir åsidosatta. I den svenska läroplanen ser man detta tydligt där den allmänna läroplanen behandlar vilka värderingar som skolan ska förmedla. Dessa hamnar sedan i skuggan av de ämnesspecifika kursernas läroplaner som snarare lägger betoning på neutralitet genom uttryck så som ’från olika perspektiv’ (Wahlström 2019, s.10).

I Anders Bromans doktorsavhandling, Att göra en demokrat? Demokratisk socialisation i den svenska gymnasieskolan (2009), avser han att bidra till förståelse om den demokratiska socialisationsprocessen och skolans roll i sagd process (Broman 2009, s.15). Bromans avhandling behandlar ett intressant ämne men för det egna arbetet är hans analys av demokratiska värden i 1994 år läroplan, Lpf 94, av mer centralt intresse. Bromans analys söker att svara på vad skolans demokratiska uppdrag består i och hur uttalat och specifikt skolans demokratiuppdrag är (Broman 2009, s.31). Broman identifierar att skolan har en viktig roll när det kommer till att förmedla kunskaper om demokrati och demokratiska värden. Det ligger också en stor vikt vid skolans uppdrag att ge eleverna en vilja att vara aktiva deltagare i det demokratiska samhället.

Däremot är skolan inte den enda aktören med demokratifostrande uppgifter (Broman 2009, s.34).

Broman menar att läroplanen lägger fram de demokratiska värdena på en relativt hög abstraktionsnivå men med samstämmighet mellan olika styrmedel.

Betoningen ligger vid hur man förhåller sig till andra människor men även ett demokratiskt värde av att delta i samhället betonas (Broman 2009, s.37).

1.4 Teoretisk utgångspunkt

För att kunna svara till hur läroplanen ställer sig till de demokratiska utmaningar som Sverige står inför används läroplansteori som en utgångspunkt. Genom arbetet kommer läroplansteoretikern Ulf P. Lundgrens bok Att organisera omvärlden (1981) vara central för just den teoretiska utgångspunkten. Lundgren kommer även att kompletteras av Ninni Wahlström och hennes bok Läroplansteori och didaktik (2016) som används för att få en mer dagsaktuell syn på läroplansteori.

En grundläggande utgångspunkt i arbetet är att samhället och dess kultur kräver att samhällsmedlemmarna uppfostras och utbildas för att kunna bestå och även för att förändras. All uppfostran och utbildning har således både en reproducerande funktion samt en förändrande funktion. Likt många andra läroplansteoretiker och andra som rör sig inom skolan som forskningsfält är dessa grundtankar inspirerade av Dewey. Varje läroplansteori består av en bestämning av vad som är värt att veta och således hur omvärlden ska organiseras för lärande (Lundgren 1981, s.15–17). Enligt Lundgren är all utbildning en artificiell process i den mån att den skapas med ett visst syfte, ett visst innehåll samt en viss metodik. Med dessa grundläggande utgångspunkter kan vi se läroplansteori som ” /…/ ett försök att bygga upp en kunskap om hur utbildningsprocessers mål, innehåll och metodik formas i ett visst samhälle och en viss kultur.” (Lundgren 1981, s.20). Läroplanen är ett tudelat begrepp som delvis kan syfta till läroplanen som i konkreta dokument med vilket utbildningens mål, innehåll samt fördelning av tid anges.

Läroplanen kan även syfta till hela den filosofi och de föreställningar som utgör den konkreta läroplanen. Lundgren använder sig av den senare definitionen. Eftersom detta begrepp får en så bred innebörd identifierar Lundgren tre olika nivåer.

Den första nivån avser hur innehållet i den konkreta läroplanen väljs ut och organiseras. Vilka kunskaper, värderingar och erfarenheter är de centrala och viktiga? Den första nivån behandlar även relationer som läroplanen har till samhälleliga föreställningar och förhållanden, vad som påverkar och hur (Lundgren 1981, s.21; Wahlström 2016, s.28). I denna nivå kan mål anges som nyckelord. Det är målet med läroplanen som blir centralt. Den andra nivån avser den konkreta läroplanens innehåll och utformning. Här undersöks frågor kring själva styrningen av skolan. Här tas även den pedagogiska forskningens och utvecklingens påverkan på det konkreta utformandet av utbildningens innehåll i beaktning (Lundgren 1981, s.22; Wahlström 2016, s.28). Denna nivå karaktäriseras av innehåll där den konkreta styrningen av utbildning står i fokus. Den tredje och sista nivån avser hur den konkreta läroplanen och läromedel styr undervisningsprocessen. Frågor som kan ställas på denna nivån är frågor som rör hur läroplanen styr undervisningen, hur elever socialiseras utifrån läroplanen. Den tredje nivån avser således vad som händer i det faktiska klassrummet där undervisningen sker. Här ligger således fokus på undervisningsmetoden och avser då undervisningsprocessen och hur denna leder till olika typer av inlärning och socialisation (Lundgren 1981, s.22;

Wahlström 2016, s.28). Dessa tre nivåer utgör en struktur för läroplansanalys.

För att begränsa arbetet och inte ta ut för stora svängar begränsar sig således denna studie till att fokusera på första nivån med fokus på läroplanens mål.

Arbetet karaktäriseras av en samhällelig nivå som söker huruvida läroplanen bemöter demokratiska utmaningar.

2 Metod

I kapitlet Metod presenteras de verktyg som har använts för att svara till arbetets syfte. Bland annat kommer diskursanalys att presenteras i samband med kvalitativ textanalys. Även en redogörelse för urvalet av och i texter lyfts fram tillsammans med den forskningsetik som utgör arbetet.

2.1 Kvalitativ textanalys – Diskursanalys

För att kunna svara till syftet hur läroplanen bemöter de demokratiska utmaningarna som presenteras tidigare lägger kvalitativ textanalys en stabil grund. Den kvalitativa textanalysen syftar till att genom en närläsning av texten ta ut de väsentliga delarna för arbetets syfte och få en tydligare bild av läroplanens innehåll gällande demokrati och dess utmaningar (Esaiasson, Giljam, Oscarsson & Wängnerud 2012, s.211). I ett textanalytiskt arbete kan tre olika dimensioner av analys lyftas fram. Den första dimensionen lägger fokus på att analysera textens författare eller upphovsmannens avsikter och vilken mening denne har tillskrivit sin text. Den andra dimensionen lägger en större vikt vid textens form och innehåll. Analysen utgår då från textens språkliga, litterära och innehållsliga innebörd. Den tredje och sista dimensionen har som avsikt att tolka vilka innebörder som texten får i relation till sammanhang utanför texten. Det är således textens förhållande till samhället som är centralt (Widén 2019, s.195–197).

Kvalitativ textanalys är ett relativt brett begrepp och innefattar en mängd olika metoder. De olika metoderna kan diskuteras att avse olika syften och således lämpa sig för olika studier. I denna studie kommer diskursanalys ligga till grund för bearbetningen av läroplanen. Diskursanalys utmärker sig från andra kvalitativa textanalytiska metoder genom att lägga fokus på maktförhållanden i samhället (Esaiasson et al. 2012, s.212–213; Allwood & Erikson 2017, s.152).

Diskursanalys som metod bidrar med verktyg för att förstå hur språket formar världen på olika sätt. Det hjälper oss att synliggöra språkets formgivande egenskaper (Bolander & Fejes 2019, s.93). För att svara till syftet är det således den tredje dimensionen av kvalitativ textanalys som står i förgrunden. Utifrån denna dimension möjliggörs en analys utifrån vilken diskurs som råder kring demokrati i läroplanen.

Genom skolans demokratiuppdrag vill läroplanen ge elever förutsättningar att inhämta och utveckla kunskaper och värden så som grundläggande demokratiska värderingar (Skolverket 2011a, s.1). Diskursanalys som metod passar för att analysera och lyfta fram läroplanens formande sida (Bergström

& Ekström 2018, s.255). Genom diskursteori plockar vi upp två viktiga begrepp i form av element samt flytande signifikanter. Begreppet element avser att belysa diskursers mångtydighet. Element kan sägas vara tecken, begrepp, som är utsatta för ständig kamp och som förblir mångtydiga. Flytande signifikanter är ett mer specifikt begrepp för särskilt omtvistade begrepp som är öppna för olika betydelser (Bergström & Ekström 2017, s.261). Det främsta begreppet som i arbetet behandlas som en flytande signifikant är demokrati.

Även om vi förhåller oss till Dahls fem kriterier av demokrati så kan vi se skilda definitioner omsatta till praktiken. Exempelvis Giljam och Hermanssons olika idealtyper av demokrati. Även andra begrepp som demokrati är en del av, exempelvis demokratiska värden, behandlas som flytande signifikanter. Det finns ingen klar och entydig definition och begreppen är präglade av läsarens diskurs. Värden så som mänskliga rättigheter och jämställdhet behandlas som element. Dessa begrepp har definitioner som många hade varit överens om men som inte är helt entydiga.

Det kan därför finnas en viss tanke att förtydliga dessa för att undvika ett öppet förhållningssätt.

Även diskursanalysens inneboende intresse för frågor om makt är intressant.

Makt är ett stort begrepp som innefattar en mängd synsätt. Här kommer Foucaults maktteori att spela en stor roll. I korthet utövar diskursen makt över de individer som befinner sig i den. Alla befinner sig i någon form av diskurs och om man befriar sig från en diskurs så gör man det genom de förutsättningar som finns i en annan diskurs. Makt är således något som individer och grupper får genom diskurser och man kan således inte stå över alla diskurser (Haugaard 2002, s.181–187; Allwood & Erikson 2017, s.152). Ett problem med Foucaults maktbegrepp är att det är väldigt brett. En kritisk fråga man kan ställa till teorin är om makt nu finns överallt, existerar ens tillstånd utan makt (Bergström &

Ekström 2018, s.291).

Ett annat problem som rör makt och diskurs är hur även mitt eget arbete existerar i en diskurs. Som lärarstudent och objektiv ’forskare’ kan olika diskurser komma i kläm gällande en analys. Som lärarstudent faller man till stor del inom en pedagogisk diskurs som utgör ett ramverk för tolkning. Olika lärare och lärarstudenter kan ha olika diskurser för tolkning och läroplanens innehåll är speciellt mottagligt för olika tolkningar (Wahlström 2016, s.179).

Det går därför att ifrågasätta reliabiliteten i arbetet. Detta hoppas jag kunna motverka genom rimliga diskussioner utifrån olika perspektiv. Genom dessa diskussioner hoppas jag kunna förmedla ett resultat som är reliabelt. Arbetet kommer även tydliggöra vilka perspektiv och teorier som ligger till grund för analysen. Således kan läsaren tydligt se vilken diskurs som ligger till grund för slutsatserna. Det finns även annan vanlig kritik om reliabiliteten med diskursiva arbeten som detta arbetet hoppas kunna bemöta. Diskursanalytiska analysverktyg kan vara vaga i och med diskursanalysens bredd och således hoppas jag i mitt arbete kunna tydligt definiera de verktyg och begrepp som används. Detta för att skapa tydliga ramar om tillvägagångssättet (Bergström

& Ekström 2017, s.294).

2.2 Urval av texter

Syftet med studien är att undersöka hur läroplanen bemöter de olika utmaningarna som demokratin i Sverige möter. Urvalet av vilka texter som analyseras borde därför vara en självklarhet. Men som vi såg i tidigare kapitel så är det inte alltid helt enkelt vad som utgör läroplanen. För att arbetet inte ska bli alldeles för långt krävs det även att vissa avgränsningar görs.

Läroplanen som står i fokus för denna studien är framförallt den senaste läroplanen för den svenska gymnasieskolan, läroplan för gymnasieskolan (GY11) utgiven av skolverket. Då de delar i läroplanen som främst handlar om demokrati är de som är intressanta för studien är den inriktad på att analysera den övergripande läroplanen. För att kunna förstå demokratibegreppet i läroplanen kommer studien även att titta närmare på ämnet samhällskunskap i läroplanen. Även kommentarmaterial till ämnet samhällskunskap kommer att tas i beaktning. Samhällskunskapen i gymnasieskolan har en särställning i jämförelse med de andra ämnena då det är det enda ämnet där man ska undervisa om demokrati enligt läroplanen. En diskursanalys av läroplanen lämpar sig då läroplanen är en så pass central text för skolans verksamhet.

Läroplanen är något som alla lärare känner till och ska förhålla sig till i sitt yrkesutövande. Att lyfta läroplanens språk som konstituerande är därför av stor vikt för att få en bild av skolans demokratiuppdrag.

2.3 Etik

Genom Mertons Cudos-krav vill jag tillhandahålla en god forskningssed för att få arbetet i ett så etiskt förhållande som möjligt. Mertons Cudos-krav formuleras i fyra punkter. (C) Communism ny kunskap ska inte hållas hemligt och således ska arbetet präglas av öppenhet gentemot samhället. Det sker i kontext till att kunskap inte ses som någons egendom utan skapat i samarbete inom och mellan generationer av forskare (Vetenskapsrådet 2017, s.13). De slutsatser och framsteg som görs i arbetet hade inte varit möjligt utan den rådande kunskap som har tagits del av från olika håll.

Det andra kravet (U) universalism innebär att vetenskapligt material som används inte bedöms utifrån andra kriterier än rent vetenskapliga. (D) disinterestedness syftar till att jag som forskare inte har andra avsikter med mitt arbete än att bidra med ny kunskap. Arbetet avses att hållas vetenskapligt och förhoppningsvis kunna bidra med ny kunskap. Med det sista kravet (OS) organized scepticism vill jag som forskare ständigt ifrågasätta och granska för att inte dra förhastade slutsatser (Vetenskapsrådet 2017, s.13). Därför ska arbetet präglas av diskussion för att ge slutsatserna tillräckliga och rättvisa grunder att stå på.

3 Resultat – Analys

Här nedan kommer urvalet från läroplanen samt ämnesplanen att presenteras.

Resultatet delas upp efter värden och kunskaper. För att besvara hur läroplanen förhåller sig till de demokratiska utmaningarna, som Demokratin 100 år presenterar, kommer värden och kunskaper som avser att främja demokrati att identifieras. Att främja demokratin bör stå i motsats till de demokratiska utmaningar som det svenska samhället står inför. Således borde det demokratiska främjandet även bemöta de aktuella utmaningarna på ett direkt eller indirekt sätt.

3.1 Demokratiska värden i skolan

3.1.1 Demokratiska värden i läroplanen för gymnasieskolan

Inledningen av detta arbete inleds med ett citat från läroplanen om att skolväsendet vilar på demokratisk grund. Som vi har sett genom arbetets gång är varken demokrati eller demokratiska värden någon entydigt. Läroplanen för gymnasieskolan inleds med att presentera skolans värdegrund och uppgifter.

Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö (Skolverket 2011a, s.1).

Ganska tidigt i läroplanen möter vi skolans dubbla uppdrag i form av kunskaps- och demokratiuppdraget. Det dubbla uppdraget syftar till att eleverna ska utveckla vissa värden, kunskaper och färdigheter (Wahlström 2016, s.179).

Det klargörs att det är de mänskliga rättigheterna samt de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på som ska förmedlas. De mänskliga rättigheterna nämns ett antal gånger genom läroplanen och det nämns även i ämnesplanen för samhällskunskap. Ett mål som den allmänna läroplanen för gymnasieskolan har är att varje elev ska kunna ”/.../ göra medvetna ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rät-tigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter,” (Skolverket 2011a, s.7). I ämnesplanen för samhällskunskap hittar vi mänskliga rättigheter i målen för kurserna samhällskunskap 1a1 samt 1b.

De mänskliga rättigheterna; vilka de är, hur de förhåller sig till stat och individ och hur man kan utkräva sina individuella och kollektiva mänskliga rättigheter (Skolverket 2011b, s.2,7).

Det är tydligt att undervisningen ska behandla de mänskliga rättigheterna.

Både genom kunskapsundervisning och som samling av värderingar. Det finns ett antal dokument om de olika mänskliga rättigheterna som har existerat genom tiden men läroplanen specificerar inte vilka mänskliga rättigheter som avses. Vi kan således fråga vilka mänskliga rättigheter det är som läroplanen och ämnesplanen avser. Det kan te sig vara en enkel fråga att svara på som läroplanen förutsätter att man ska veta. Men som läroplanen framhåller de mänskliga rättigheterna så vilar det svenska samhället på en sådan värdegrund tillsammans med demokratiska värderingar. FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter är det mest erkända dokumentet av mänskliga rättigheter. Även om deklarationen inte är bindande så finns det ett antal konventioner som fastslår de mänskliga rättigheterna och vid ett undertecknande lovar man således att följa dessa. Sverige har skrivit på ett antal av dessa konventioner och således vilar det svenska samhället på dessa värderingar (Regeringen 2018).

I kommentarmaterial till ämnesplanen i samhällskunskap i gymnasiet refereras även till FN:s deklaration om ursprungsbefolkningens rättigheter från 2007.

Vilket sker i en jämförelse mellan kollektiva mänskliga rättigheter och ursprungsfolkens rättigheter (Skolverket u.å.).

De demokratiska värderingarna som det svenska samhället vilar på uttrycks på en relativt hög abstraktionsnivå. I läroplanen för gymnasieskolan presenterar fler grundläggande värden som ska utgöra skolans värdegrund och vilka de ska förmedla till eleverna.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen ska vara icke- konfessionell (Skolverket 2011a, s.1).

Värden som människolivets okränkbarhet, individens frihet och alla människors lika värden är värden som är i enlighet med FN:s allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna och kan således tolkas avses att även ingå i de demokratiska värdena. Vilken etik som förvaltas av kristen tradition kan vara av ett stort intresse men den diskussionen kommer att stå utanför detta arbetet. Denna kontroversiella och högst politiska formulering kan utgöra ett helt arbete för sig själv vilket jag lämnar åt existerande och kommande forskning.

Alla människors lika värde och jämställdhet är två värden som är högst förenliga med demokratiska värden. I Dahls fem kriterier för en demokratisk process ingår lika rösträtt samt inkludering av den vuxna befolkningen (Dahl

& Shapiro 2015, s.37). För att lika rösträtt ska kunna tillämpas krävs det att alla människors lika värde råder mellan medborgare.