Dokumentationen i den pedagogiska vardagen

Samtliga förskollärare anser att dokumentationen är en naturlig del i deras arbete. De är också överrens om att vikarier, ny personal och tidsbristen utgör hinder för arbetet med dokumentationen. Mia förklarar det som att ”man tar ett steg fram och två steg bak när det kommer någon ny i arbetslaget”. Vidare säger hon att ”Det är som en process man bara vill framåt i”. Tina, Malin och Mia har gått en kurs om pedagogisk dokumentation som varade under tre dagar. Tina säger ”Det är inte lätt att starta upp det här med pedagogisk dokumentation när man inte är van vid det. Det gäller att komma in i detta förhållningssätt och då är det bra att kunna bolla med andra kollegor om hur de gör och tänker”. Mia berättar att de har haft utbyte med an annan förskola för att ge och få nya idéer. ”Det är lätt att fastna, så det gör mycket att få komma till en annan förskola”. Palmer (2012) har genom intervjuer med förskollärare fått fram att många förskollärare ser svårigheter med att få in den pedagogiska dokumentationen som en integrerad del i verksamheten.

Samtliga informanter fick frågan om hur mycket planeringstid de har. Malin menar att frånvaro av ordinarie personal påverkar verksamheten i den utsträckningen att de inte kan ha sina möten. Men att de egentligen har en timme individuell planering i veckan och avdelningsmöte varannan vecka i två timmar. Tina berättar att hon och hennes kollegor har egen planeringstid två timmar i veckan. ”Just nu har vi för många barn så vi hinner inte med planeringen” Hon poängterar att de aldrig hinner ha planering två timmar i veckan. När det är mycket på avdelningen som det har varit länge nu

37

prioriteras det bort. Varannan vecka har de även två timmar avdelningsmöte. Cecilia berättar att de har 1 timmes egen planeringstid i veckan och två timmar avdelningsmöte varannan vecka. Mia berättar att de har två timmar i veckan för eget förfogande och en och en halv timme i veckan tillsammans. ”Ju mer vana man får för dokumentation desto snabbare går det och det blir naturligt. Många har nog tiden i fokus vilket bara skapar stress”.

Man ser barnen på ett annat sätt genom dokumentationen, förklarar Cecilia. ”Man får större fokus på varje barn. Ju mer man dokumenterar desto mer ser man barnen”. När man är koncentrerad på ett barn så ser man vad det barnet gör och inte gör menar Cecilia. Man blir förberedd på vad nästa steg kommer att bli. Hon anser att de har bra protokoll under tiden de dokumenterar, men det saknas en naturlig del om hur de ska gå vidare i sina dokumentationer. Cecilia berättar att eftersom det är upp till var och en av pedagogerna att följa upp sin dokumentation leder detta till att det följs upp på väldigt olika sätt. Tina, Malin och Mia använder sig också av reflektionsprotokoll som de alla menar underlättar vid dokumentation. ”Det är lätt att fylla i så det går snabbt” säger Malin.

Mia anser att de får en bra överblick över vilket lärande som pågår. Dessutom får de en bättre överblick över verksamheten. De ser vilka barn som är delaktiga/ ej delaktiga och hon betonar att pedagogisk dokumentation underlättar för att utvärdera om de jobbar i fas med läroplanen.

Att arbeta åldersindelat anser samtliga förskollärare underlättar för deras arbete med dokumentation. ”Att hitta på tema och experiment som passar alla åldrar är svårt” säger Tina. På hennes förskola finns det åtta avdelningar men ingen som jobbar åldersindelat. Tina och hennes kollegor har lämnat in önskemål att få börja arbeta så till sin förskolechef. ”De har länge varit en önskan vi har haft” avslutar Tina med att säga.

På Stengården menar Malin att de sparar tid med utvärderingen genom att de kontinuerligt dokumenterar. Lenz Tagutchi (2011) betonar att dokumentationsarbetet måste ses som ett stöd i arbetet, för annars blir det bara en plikt, ännu en sak som ska göras. Detta upplevde jag att Tina och hennes kollegor kunde känna eftersom de hade svårt med att få tiden att räcka till. Tina poängterar att det inte är lätt att arbeta med pedagogisk dokumentation när man inte är van och säger att ”Det är ett förhållningssätt som man måste sätta sig in i”. Lenz Tagutchi (2011) förklarar pedagogisk

38

dokumentation som just ett förhållningssätt och en kommunikation och betonar att det gäller att samtliga i arbetslaget är medvetna om det för att det ska flyta på i vardagen. Palmer (2012,s.15) beskriver pedagogisk dokumentation som ett arbetsverktyg som hänger ihop med ett särskilt arbetssätt och pedagogiskt tänkande. ”Det handlar om att försöka se och förstå vad som pågår i verksamheten, utan en på förhand bestämd ram av förväntningar och normer”. Malin anser att det kan vara lätt att ”snöa” in sig på ett verktyg som kameran och därmed utesluta andra. Hon avslutar med att betona att personal och tidsbrist den senaste tiden har varit ett problem.

Det positiva med att dokumentera, menar Tina, är att de utvecklas som pedagoger. Vi får enklarare bild på hur vi kan gå vidare i vår verksamhet. Det negativa är tiden som inte räcker till.

Vi har för lite planeringstid och för stor barngrupp. Man kan inte ha för stora grupper när man dokumenterar. Då är det kanske en pedagog som får vara ensam med ¾ av gruppen för att man ska kunna dokumentera. Det är en begränsning. Helst när man har många småbarn i gruppen. Efterarbetet tar också tid, att ha tid att sitta ner och reflektera och analysera och sätta det på papper.

Tina berättar att de inte har dokumenterat lika länge som många andra förskolor. En del av pedagogerna på förskolan blev skickade på en kurs för snart två år sedan. Efter den kursen skulle de aktivt börja dokumentera men hon och hennes kollegor känner missnöje över förväntningarna som ställs på dem. ”Datorer och andra tekniska prylar får vi ingen utbildning i, det är något som tas för givet att man ska kunna”. Tina tror att det är en del av problemet och som leder till osäkerhet bland pedagogerna.

39