För att jag skulle få så stor bredd som möjligt i mitt arbete ansåg jag att pedagoger med olika pedagogiska inriktningar skulle ge min studie underlag för att studera varierade arbetssätt, tankar och idéer inom det här ämnet. Det har visat sig finnas många likheter, men även skillnader mellan dessa pedagogiska förhållningssätt.
5.1 Lära oss av varandra
Samtliga förskollärare är överens om att tiden utgör ett hinder för arbetet med dokumentationen. För de flesta är det frånvaro av ordinarie personal och stora barngrupper som leder till tidsbristen. Jag räknade ut hur mycket planeringstid (både individuell och vad avdelningen hade tillsammans) som skiljde de olika förskolorna åt och Malin och Cecilia hade 8 timmar i månaden mot Tina som hade 12 timmar och Mia som hade hela 14 timmar. Givetvis är detta en väsentlig faktor att ha med i beräkningarna när man vill diskutera förskollärares arbete med dokumentation. Mia, - och hennes kollegor, Reggio Emilia pedagoger, är de som har kommit längst i arbetet med dokumentationsarbetet av de förskolor jag har besökt. Bortsett från att de har mest planeringstid har jag hittat en annan viktig skillnad som måste lyftas fram. Mia och hennes kollegor arbetar med dokumentationen dagligen. De dokumenterar och reflekterar och utvärderar tillsammans med barnen. Det är en naturlig del i verksamheten och kommer man och hälsar på en eftermiddag på denna förskola så kan man mötas av barn som sitter och väljer ut fotografier vid datorn eller som klistrar upp bilder på sig själva och diskuterar vad som händer utifrån bilderna. De andra förskolorna involverar inte barnen i den utsträckningen när de dokumenterar och personalen väljer att gå ifrån avdelningen när de planerar och utvärderar dokumentationen. Mias förslag om att besöka andra förskolor för inspiration är något alla förskolor borde göra för att utbyta erfarenheter, idéer och få tips på hur man kan utveckla sin verksamhet genom användningen av dokumentation. Oftast är det små saker som får stora saker att hända.
5.1.2 Det är inte barnen som ska bedömas utan verksamheten
40
utvärderas och utvecklas till det bättre. Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur verksamheten, organisationen, innehåll och genomförande kan utvecklas. Vallberg-Roth (2010) påpekar att det visserligen framhålls i den svenska läroplanen att det inte är barnen som ska bedömas utan verksamheten, men att det ändå oftast är just barnens färdigheter och förmågor som bedöms. Detta kunde jag se förekomma på en av de förskolorna som jag besökte, nämligen på Montessori förskolan Midgård där Cecilia arbetar. Där för de löpande protokoll på vad barnen gör och sätter kryss när de har klarat en övning som visar på att de är redo att gå vidare. Även vissa färdigheter, den sociala biten och det motoriska är inräknade i dessa protokoll. Vad som även skilde denna förskola mot de andra var de förutbestämda material som de använder sig av. Dessa material är i stort sett desamma oavsett vilken montessori förskola man vistas på (Montessori, 1998). Det borde innebära att det är svårt att utgå från barnens intresse och nyfikenhet i samma utsträckning som de andra förskolorna gör när de planerar och genomför olika aktiviteter i sin verksamhet.
5.1.3 Barnens delaktighet i dokumentationsprocessen.
Det är endast Mia som gör uttalande om och betonar hur viktigt det är att barnen själv är med och bestämmer och godkänner vad som ska dokumenteras. Här har de flesta som jobbar inom barnomsorgen något viktigt de bör arbeta vidare med. Samtliga förskollärare betonade däremot vikten av att vara objektiv. De menade att man skulle utgå från barnen och inte lägga in några egna värderingar. Nästa steg bör vara att låta barnen vara med under hela dokumentationsprocessen. Först då har barnen möjlighet att påverka sin situation. Barnens rättigheter att själva få vara med att bestämma, deras rätt till en privat sfär, en plats där de kan vara sig själva är något som bör lyftas och diskuteras i varje förskola.
Vår barnsyn styr det vi förväntar oss av barnen. Därför är det viktigt att vi är medvetna om den barnsyn vi har. Tankar och erfarenheter är avgörande för vad vi ser och därför är det viktigt att man vågar växla perspektiv och fokus och gå utanför den ram som man kanske vanligen håller sig inom. På samma sätt är det viktigt att dokumentationen tolkas med många ögon eftersom vi har olika uppfattningar och erfarenheter av olika händelser. Eftersom barnens åsikter är betydelsefulla borde det vara en självklarhet att de får vara delaktiga under hela dokumentationsprocessen, för i slutändan är det barnens upplevelser som ska dokumenteras och inte förskollärarnas tolkningar som ska
41
synliggöras. Förskollärarna kommer antagligen att känna mindre stress över att utvärdera dokumentationen om den istället blir en naturlig del i verksamheten tillsammans med barnen.
Tre av fyra förskolor har åldersindelade avdelningar. Detta anser samtliga förskollärare är positivt eftersom det underlättar för deras planering och utformandet av verksamheten. Däremot kan det vara svårare att få med de yngsta barnen genom hela dokumentationsprocessen. Malin säger att det handlar mycket om att läsa av små barns kroppsspråk och tydliggöra deras vardag. ”Med de större barnen kan man lyssna på och reflektera över vad de säger”. Tina som inte arbetar på någon åldersindelad avdelning ser flera nackdelar med att arbeta med blandade åldrar. Framför allt menar hon att det hade varit lättare om man hade kunnat anpassa verksamheten till ”små” eller ”stora” barn. ”Som det är nu blir oftast någon lidande” menar Tina. Tina och hennes kollegor har lämnat in önskemål om att få arbeta åldersindelat, men som det ser ut nu har förskolechefen inga planer på att ändra i verksamheten.
5.1.4 Här står förskollärarna idag
Förskollärarna som har ingått i min studie visade alla positiv syn inför dokumentationen. Alla arbetar aktivt med att försöka utmana barnen i deras tänkande och arbetar utifrån en utvecklingspedagogisk teori. Trots denna positiva anda som förskollärarna visar är det märkbart att tids- och personalbrist samt i vissa fall även barngruppen utgör ett hinder för arbetet med dokumentationen.
Tina berättade att de försöker hitta utvecklingsmöjligheter med hjälp av dokumentationen och att de anser sig ha blivit mer medvetna om varför de gör saker. De använder dokumentationen för att synliggöra vad de gör för barnen, sig själva och för föräldrarna. Jag märkte under intervjun att Tina hade viljan att arbeta med dokumentation. Hon hade idéer och tankar kring ämnet, men kände stor stress att hinna med det i dagsläget.
Malin menar att de alltid försöker att utgå från barnens intressen och initiativ. ”Lusten att lära sig är i centrum” säger hon. Hon beskriver pedagogisk dokumentation som ett tankesätt där dokumentationen automatiskt följer med. Malin anser att hon själv har det här tankesättet, och hon ser många fördelar med att dokumentera. Men hon är medveten om att det finns andra kollegor som ser det som en belastning i arbetet. Vidare menar
42
hon att dokumentationen bidrar till att hitta sätt att inspirera barnen. Personalen får också möjlighet att se barnen genom nya glasögon. På detta vis menar Malin att dokumentationen hjälper de att gå vidare i deras arbete. Malin medger att det inte har dokumenterat som de borde under en längre tid på grund av en långtidssjukskrivning. Men hon har goda förhoppningar om att det ska vända nu.
Cecilia kan med hjälp av barnens mappar se vad och när ett barn senast arbetade med ett material, och utifrån det enkelt gå vidare på den nivån barnet är. Barnen har fria händer att laborera under förutsättningen att de har blivit visade materialet tidigare. De dokumenterar vad barnen gör individuellt för att kunna föra barnen vidare framåt i deras utveckling. Cecilia poängterar att dokumentationen även är viktig för verksamheten och för föräldrarna. De får en bättre översikt var barnen befinner sig och de blir förberedda på vad nästa steg kommer att bli.
Mia menar att dokumentation handlar mycket om hur man tänker kring barn. ”Har man det tankesättet kan man inte förändra det” menar hon. Dokumentationen används för att se vad som händer. Tillsammans med barnen reflekterar de över vad de har gjort för att de ska kunna gå vidare. ”Det är viktigt för verksamheten att vi dokumenterar” säger Mia. Hon säger att de får bra överblick i vilket lärande som pågår och de kan planera hur det ska gå vidare.
5.2 Vidare forskning?
Som vidare forskning skulle det varit intressant att höra hur de intervjuade uppfattat att dokumentationen utvecklats över tid. Det hade också varit intressant att observera verksamheten för att se hur det arbetas med dokumentationen i vardagen i förhållande till intervjuerna. Det hade varit lättare att få inblick i hur hela dokumentationsprocessen hade gått till och hur de olika delarna hade påverkat barnen, pedagogerna samt verksamheten i utvecklingssyfte. Det skulle vara intressant att låta förskollärarna som känner stress över att dokumentera få arbeta med dokumentationen endast tillsammans med barnen under en längre tid för att se vad det hade bidraget till för nya uppfattningar.
5.3 Avslutande reflektion
43
använder sig av inom det här förhållningsättet. Jag ser det som en begränsning i det spontana arbetet. Här finns det sätt som är rätt och fel i arbetet med materialen och bedömningen sker utifrån utförliga mallar. Detta tänk utgår från att barn utvecklas enligt ett på förhand bestämt sätt, där barnen bedöms utifrån generella normer och kriterier. Min fråga är; var finns utrymme för barnens egna tankar och idéer?
Enligt Säljö (2010) är kunskap eller färdigheter inte någonting som är lokaliserat ”i oss”, kunskap är någonting som finns i sociala praktiker och samspel. Han menar att man kan se kunskapen som någonting som finns i sociala aktiviteter och inte i människor. Den kunskap som finns lagrad i exempelvis böcker är inte kunskap i sig. Han förklarar att kunskaper är något man använder i vardagen och en resurs med vars hjälp man löser problem. Säljö (2010, s.4) beskriver kunskap på följande sätt: ”Kunskap lever först i samspelet mellan människor och blir sedan en del av den enskilde individen och hans eller hennes tänkande/handlande”. Säljös budskap om att avskaffa en individbaserad analys av lärande i förmån för en aktivitetsbaserad syn, tror jag kan leda till ökat engagemang och initiativtagande bland barnen. Dessutom kan det utveckla ett
mer demokratiskt arbetssätt i deras sökande för strategier efter ny kunskap.
Studiens resultat visar på att förskollärare är positiva till att dokumentera men att de ofta känner sig stressade över att hinna med. Bortsett från att tiden har en avgörande roll för hur mycket man kan arbeta med dokumentationen har det visat sig att arbetet med dokumentationen tillsammans med barnen i verksamheten är en avgörande faktor för att det ska fungera. Att reflektera och utvärdera tillsammans med barnen och låta de vara delaktiga under hela dokumentationsprocessen är något som bör eftersträvas av samtliga förskollärare för att det ska vara möjligt att utgå från barns perspektiv. Detta skapar samtidigt en möjlighet för barnen att kunna påverka sin situation. Läroplanen hade behövt bli tydligare med att dokumentationsarbetet är ett samspel mellan barn och förskolelärare, där förskollärare ska arbeta med dokumentationen i verksamheten tillsammans med barnen och inte gå ifrån verksamheten för att själva arbeta och utvärdera dokumentationen.
Mias förslag om att besöka andra förskolor för inspiration är något alla förskolor borde göra för att utbyta erfarenheter, idéer och få tips på hur man kan utveckla sin verksamhet genom användningen av dokumentation. Oftast är det små saker som får stora saker att hända.
44