Drogtest inför umgänge

Bedömning: Det finns behov av att kunna ge socialnämnden befogenhet att besluta att vårdnadshavare eller förälder till barn som vårdas enligt LVU ska lämna drogtest inför umgänge.

Drogtester Ds 2021:7

Skälen för bedömningen

Beslut om umgänge

Enligt 14 § första stycket LVU har socialnämnden ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare under den tid som den unge vårdas enligt LVU så långt som möjligt tillgodoses. En nära och god kontakt mellan vårdnadshavarna och föräldrarna och barnet under vårdtiden är oftast en viktig förutsättning för att barnet ska kunna utvecklas väl i familjehemmet och på sikt kunna återförenas med vårdnadshavarna eller föräldrarna. Socialnämnden har ett ansvar för att föräldrarna får stöd och hjälp av både personlig och ekonomisk art för att klara kontakten med barnet. Det är också nämndens uppgift att verka för att familje- hemsföräldrarna medverkar till att en positiv kontakt mellan

föräldrar och barn upprätthålls under vårdtiden

(prop. 1989/90:28 s.115).

Omfattningen av umgänget mellan föräldrar och barn som vårdas enligt LVU ska alltid bestämmas med hänsyn till vad som är bäst för den unge (1 § femte stycket LVU). Den unges rätt till privat- och familjeliv är skyddat i artikel 8 i Europakonventionen. Vidare ska ett barn som är skilt från sina föräldrar enligt artikel 9.3 i Barnkon- ventionen ha rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter till båda föräldrarna, utom då det strider mot barnets bästa. I vilka former och hur omfattande umgänget kan vara får bedömas från fall till fall utifrån den unges behov. Den unges åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till den unges ålder och mognad (36 § LVU). Hur umgänget med föräldrar, vårdnadshavare och andra närstående ska ordnas ska beskrivas i vård- och genomförandeplanen, se 11 kap. 3 § SoL och 5 kap. 1 a § socialtjänstförordningen (2001:937).

Enligt 14 § andra stycket punkt 1 LVU får socialnämnden, om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt LVU, besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med föräldrar som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas. I bestämmelsen tydliggörs att föräldrar som inte är vårdnadshavare omfattas av bestämmelsen

Ds 2021:7 Drogtester

pågår inte bör träffa den unge. Det kan t.ex. finnas risk för att vårdnadshavaren eller föräldern obehörigen griper in i vården. Vårdnadshavarens eller förälderns personliga förhållanden kan också, exempelvis vid långtgående missbruk eller vid psykisk sjuk- dom vara sådana att de över huvud taget inte bör träffa barnet (prop. 1979/80:1 s. 601). Socialnämnden kan då enligt 14 § andra stycket punkt 1 LVU besluta om behövliga begränsningar.

Om socialnämnden anser att det är nödvändigt att begränsa ett barns rätt till umgänge med vårdnadshavare eller föräldrar med hänsyn till ändamålet med vården enligt LVU måste ett beslut om begränsning av umgänget enligt 14 § andra stycket punkt 1 LVU fattas. I annat fall finns det inga lagliga begränsningar för en vårdnadshavare att umgås med sitt barn efter egna önskemål. Att en plan för umgänge har upprättats i samförstånd med vårdnadshavare innebär alltså inte att vårdnadshavares rätt att umgås med sitt barn har begränsats rättsligt sett så som vid ett beslut om umgänges- begränsning.

Om både barn och vårdnadshavare samtycker till den föreslagna planen för umgänge behöver inget särskilt beslut om umgänget fattas. Överenskommelser om umgänge behöver dock dokument- eras. Vid tveksamhet om vårdnadshavaren är överens med social- nämnden i umgängesfrågan är det viktigt att i största möjliga utsträckning klargöra och dokumentera vårdnadshavarens inställ- ning. Om det inte är möjligt att klargöra vårdnadshavarens inställning behöver socialnämnden utgå från att det inte finns en överenskommelse om hur umgänget ska utövas. Om nämnden i sådana fall vill begränsa umgänget ska ett beslut fattas om umgänges- begränsning enligt 14 § andra stycket punkt 1 LVU.

Behov av lagstiftning

När ett barn vårdas med stöd av LVU är det inte helt ovanligt att en eller båda vårdnadshavarna eller föräldrarna har problem med missbruk. Det ligger i sakens natur att socialnämnden då kan ha ett befogat intresse av att kunna förvissa sig om att en vårdnadshavare eller en förälder inte är påverkad av droger när han eller hon ska umgås med barnet. Som framgår av avsnitt 12.3 kan en socialnämnd inte, inom ramen för ett beslut om umgängesbegränsning, besluta

Drogtester Ds 2021:7

att en vårdnadshavare eller förälder ska genomgå ett drogtest inför umgänge (se JO 2016/17 s. 548 och JO 2019/20 s. 543). Social- nämnden kan däremot komma överens med en vårdnadshavare eller förälder om att denna på frivillig grund ska uppvisa resultat av ett drogtest i samband med umgänge. Om socialnämnden anser att ett drogtest är nödvändigt för att umgänge ska kunna genomföras, men vårdnadshavaren eller föräldern inte samtycker till att lämna ett sådant, är det inte möjligt för socialnämnden att besluta om ett drogtest. Konsekvensen av detta kan i stället bli att socialnämnden anser att det är nödvändigt att begränsa barnets kontakt med föräldern. Detta kan vara en nackdel för barnet och LVU-vården.

Som redovisas i avsnitt 12.4 har ett antal frågor skickats ut till 68 kommuner, med frågor om och i vilken utsträckning kommunerna använder sig av drogtester. Den övervägande majoriteten av de kommuner/stadsdelsförvaltningar som har svarat på frågorna har uppgett att det förekommer att överenskommelser träffas om att vårdnadshavare eller förälder ska uppvisa resultat av drogtest inför umgänge med sitt barn som vårdas enligt LVU. Den övervägande majoriteten av kommunerna/stadsdelsförvaltningarna har vidare uppgett att det finns fördelar med att använda drogtester. De argument som förts fram är att drogtester bidrar till att säkerställa att barnens behov, trygghet och skydd blir tillgodosett och att resultaten av drogtesterna kan användas som en del i ett underlag inför beslut om umgänge. Några kommuner har uttryckt att det är nödvändigt och viktigt med drogtester och de ställer sig positiva till en lagreglering som möjliggör beslut om drogtest även utan samtycke från vårdnadshavaren eller föräldern. Argument som har förts fram för en lagreglering är att drogtester ger, trots att de inte är helt tillförlitliga, viktig information och underlag till bedömningar och beslut om barns behov av vård och hur umgänget ska utformas.

I kontakter som har tagits under utredningstiden med berörda myndigheter och organisationer har de framfört att de är positiva till att i lag reglera socialnämndens möjligheter att kunna besluta om drogtester inför och i samband med umgänge även om vårdnads- havaren eller föräldern inte samtycker till detta.

Ds 2021:7 Drogtester

vinnas med åtgärden i form av drogfri miljö och därmed ökad trygghet och säkerhet för barnen (proportionalitetsprincipen). Vårdnadshavare eller föräldrar till barn som vårdas med stöd av LVU bör naturligtvis inte underkastas större intrång i sitt liv än vad oundgängligen krävs.

Med beaktande av att det rör sig om en situation där ett barn vårdas med stöd av en tvångslagstiftning väger de argument och intressen som finns för att tillskapa en säker, trygg och drogfri miljö för barn vid umgänge så pass tungt att den inskränkning i den personliga integriteten och det intrång i den enskildes privatliv som ett beslut om drogtest innebär för vårdnadshavaren eller föräldern, måste accepteras. Som nämnts ovan är det möjligt i dag för social- nämnden att komma överens med vårdnadshavaren eller föräldern om att han eller hon ska lämna ett drogtest. Om barnet vårdas med stöd av LVU och vårdnadshavaren eller föräldern är angelägen om att få ha umgänge med sitt barn kan det antas att vårdnadshavaren eller föräldern kan känna sig tvungen att gå med på att lämna drogtest för att få umgänge med sitt barn. I en sådan situation kan det ifrågasättas hur genuint samtycket är från vårdnadshavarens eller förälderns sida.

Genom att i lag reglera socialnämndens möjlighet att besluta om drogtester blir det tydligt för vårdnadshavaren eller föräldern i vilka situationer socialnämnden har rätt att besluta om drogtester. Det blir också mer rättssäkert för vårdnadshavaren eller föräldern att få ett beslut som kan överklagas (se avsnitt 12.7).

Sammanfattningsvis bör socialnämnden ges möjlighet att, inför umgänge kunna besluta om att vårdnadshavare eller förälder till barn som vårdas enligt LVU ska lämna drogtest. Hur bestämmelsen närmare föreslås regleras redogörs för nedan i avsnitt 12.6.

I detta sammanhang kan slutligen frågan om det bör införas en möjlighet att införa drogtester även för vårdnadshavare och föräldrar till barn som vårdas enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, nämnas. Vård enligt SoL bygger helt och hållet på frivillighet. Eftersom SoL vilar på principen om frivillighet innehåller lagen inte några bestämmelser som ger socialnämnden rätt att begränsa umgänget mellan barn och vårdnadshavare eller föräldrar. Att införa en befogenhet för socialnämnden att besluta om drogtest inför umgängestillfällen när barn vårdas med stöd av SoL skulle mot bakgrund av ovan vara en mycket långtgående åtgärd och inte

Drogtester Ds 2021:7

stämma överens med de principer om frivillighet som SoL vilar på. Med anledning härav bedöms det inte lämpligt att införa bestämmelser om drogtest inför umgänge för vårdnadshavare och föräldrar till barn som vårdas enligt SoL.