Under resultatgenomgången och analys av tidigare teman framträdde också ett fjärde tema. Vi såg att det fanns en dualitet inom de professionella som arbetar gentemot ungdomarna. Dels att det inom själva organisationen fanns ett bestämt mönster att arbeta efter som vissa kunde uppleva kom i vägen för det förändringsarbete de skulle genomföra tillsammans med ungdomen. Alternativt att själva behandlarrollen kunde stå i vägen för att uppnå en bra allians. Ett par respondenter berättar om att ibland kan själva insatsen eller den
professionella rollen stå i vägen för ungdomens motivation. Respondent 4 säger också att när ungdomen märker vilken inblick behandlaren kommer få i deras vardag eller hur
kontrollfaktorer ser ut inom insatsen upplevs stundom att ungdomen retirerar och blir osäker på huruvida den borde gå med på insatsen.
“Och det är väldigt mycket kontroll. ungdomen säger direkt ooo herregud det här är så mycket kontroll jag vill inte ha det här… så har om vi har tur så är inte ungdomen 15 år så behöver vi inte ungdomens samtycke enligt SoL men vi frågar, vi vill att dem är med” (respondent 4). Men även om insatsens utformning och behandlarens roll inom den kan upplevas stå i vägen för det renodlade behandlingsarbetet, som vi ser i citatet ovanför, så ser ett par av våra respondenter ändå fördelar med att det finns starka strukturer och utformningar. Även om känslan att inneha två roller samtidigt kan upplevas som frustrerande hos våra respondenter.
“Vi ligger ju på vi vet allting vi tar upp det direkt när vi hör någonting och vi tjatar och sådär då kan det ju bli ett motstånd i det också så det är en svår balans i det där dels måste du vara en kontrollfunktion samtidigt som du ska vara behandlande och ha en allians också så det är liksom svårt arbete på det sättet och balansera med alla dem där grejerna jaa så det är ganska utmanande… frustrerande ibland” (respondent 3).
De strukturerna som skapar den dualiteten som ett par av våra respondenter upplever som frustrerande gör nämligen att de kan utföra sitt arbete även vid de tillfällen som ungdomen annars skulle ha retirerat från behandlingen. En av respondenterna berättar att om
ungdomen är under 15 år behöver socialtjänsten inte ungdomens godkännande för just den insatsen utan då räcker det med vårdnadshavarens. Sen ser respondenten helst att
ungdomen är villig till insatsen men det är inte nödvändigt.
Det finns en tilltro till organisationen och de jobb de utför inom den och den samhällsnytta som de upplever kommer ur insatsen. Även om det upplevda tvånget hos ungdomen ligger och skaver på behandlingsmotivationen och kan försvåra arbetet så upplever respondent fyra att arbetet är nödvändigt dels för att skydda ungdomen, dels för att skydda samhället.
“Men självklart det skaver ju hela tiden för det här hotet det här kan bli någonting annat men det är en tuff målgrupp som vi jobbar med … dem är ju på gränsen till LVU kriterier så vad ska man göra vi skyddar ju samhället det vi gör är ju vi skyddar massor. Vi sparar ju massor med pengar för samhället genom att hålla dem här i schack” (respondent 4).
Även upplevelsen att ungdomen kan komma att behöva skyddas spelar en stor roll.
Målgruppen som våra respondenter jobbar mot har ofta en del underliggande diagnoser och komplikationer. Vilket gör att minst en våra respondenter ibland ställer sig osäkra till i vilken
28
utsträckning ungdomen ska ha full insyn och medbestämmande i frågor som rör hur insatsen blir utformad och hur de ska agera inom ramarna för den.
“Dem vill slippa så gott det går men jaa ska vi tillåta en ungdom som tex har ADD och
svagbegåvning att han ska bestämma sin skolgång nej men då känner jag att det är vårt ansvar att göra det här åt den ungdomen inte tillåta honom, varsågod vill du eller vill du inte nej det är vårt ansvar att se till att hjälpa honom att förstå hur viktigt skolan är tex (...) Dem är delaktiga i den mån det är förnuftigt att dem är delaktiga men vi kan inte tillåta någon som är svagbegåvad att bestämma hur länge ska dem vara ute på kvällen.” (respondent 4).
Så att även om våra respondenter upplever att tvånget har negativ inverkan på
behandlingsalliansen så kan de se att organisationen och strukturen av insatsen möjliggör för dem att utföra sitt ansvar gentemot samhället samt sitt ansvar gentemot ungdomen i form av att skydda denne. Men det finns en dualitet i de tankarna. Helst skulle de flesta av våra respondenter vilja göra mer för att motivera ungdomar till förändring och för att leda dem rätt enligt deras perspektiv. Men när insatsens utformning skadar alliansen och försvårar behandlingen så kan vi utläsa att de väljer att använda utformningen till sin fördel för att begränsa skadorna både för ungdomen och för samhället.
5.4.1 Analys
När det kommer till dualiteten hos en socialarbetare kan vi se i Kjørstads (2005) studie som just lyfter den problematik som finns när det kommer till att balansera både organisation och person i sitt arbete. Där det gäller att vara lojal både mot den etiska koden som ska vara styrande inom arbetet som talar om att alltid eftersträva och respektera klientens rätt till självbestämmande och integritet. Samtidigt ska hen vara lojal gentemot de lagar och
strukturer som styr arbetet och som ibland motsätter sig integritet och självbestämmande. I våra resultat kan vi tydligt utläsa flera sådana situationer som tas upp. Där behandlaren har försökt att bygga allianser med ungdomen och försökt lotsa dem rätt men i slutändan måste hen falla tillbaka på och utnyttja insatsens utformning för att kunna göra något. Ahrne (1993) menar på att den egentliga friheten inom en organisation handlar om hur man utför en handling. Organisationen stipulerar vilken handling som behöver utföras men personen inom organisationen har en viss autonomi i att besluta hur handlingen ska utföras. Så våra respondenter ser helst att ungdomar frivilligt är med på insatsen och har en motivation till förändring och försöker också kultivera en motivation. Men vid de tillfällen det inte sker så kommer organisationen som kräver en handling att stipulera hur handlingen kommer
utföras. Det kommer då bli en kontrollfaktor för att försäkra sig om att ungdomen inte skadar sig själv eller andra, en samhällsskyddande insats för att begränsa. I tolkningen av Foucault inom en normaliseringsprocess skulle vi beskriva det som att den disciplinerande makten har i sitt försök till anpassning av ungdomen börjat på en mellanmänsklig nivå av sin
maktutövning i form av samtal och motivering. När ungdomen däremot inte visar upp tecken på att acceptera den förändring som läggs på hen utan bygger upp ett för stort motstånd så
29
att alliansen inte längre blir hållbar kommer behandlaren få byta roll. Som en erkänd expert inom biomakten med dess strukturer kommer behandlaren i det här läget bli tvungen att använda den disciplinerande makten för att inskränka ungdomens utrymme. I praktiken kommer ungdomens kropp bli begränsade till rörelse inom rummet och behandlaren kommer använda sin makt att se till att ungdomen befinner sig på rätt plats och gör rätt saker. Här ser vi att det är en annan del av den disciplinerande makten som kommer bli gällande. Det är ett tydligt exempel på en makt-kunskap eftersom behandlaren existerar som en expert inom biomakten som administrerar den disciplinerande makten och därmed ges tillåtelse att begränsa ungdomen. Detta eftersom hen har en erkänd kunskap som ger hen en ställning inom biomaktens hierarkier.
Att det blir ett skifte i hur våra respondenter väljer att utföra den uppgift som har beställts av dem kan beskrivas på fler sätt. Kjørstad (2005) gör gällande att det som i slutändan kommer bli mest avgörande för hur en socialarbetare agerar inom sin professionsutövning inte är den etiska koden eller de lagar och regler som stipuleras i samhället. De utför ett ramverk att verka inom men det som huvudsakligen vägleder är socialarbetarens personliga etiska bedömningar som baseras på internaliserade normer och värderingar. Bourdieu skulle beskriva de internaliserade normerna och värderingarna som socialarbetarens habitus som kommer styra hur behandlaren väljer att lägga upp sin behandling. I vår tolkning av
Bourdieu kan vi också se hur många av socialarbetare har en liknande placering inom det sociala rummet och har därför också troligtvis ett väldigt liknande uppbyggnad av sitt habitus vilket också kan beskriva att flera upplever situationen på samma sätt. Vid valet av agerande kommer habitus vara väldigt vägledande precis som Kjørstad beskriver det. Det tvång som existerar inom den här situationen är således inte bara riktat mot ungdomen och dess
vårdnadshavare utan det finns också en tvångssituation gentemot behandlaren. Även om det sker i en annan bemärkelse. Behandlaren får ett uppdrag att fullfölja utifrån en annan persons bedömning av situationen. Därmed måste behandlaren bryta ner uppdraget och se vad hen anser vara görbart eller inte men uppdraget måste utföras. Ahrne (1993) pratar, som vi nämnt tidigare, om att den sista delen av frihet inte är att välja om en uppgift ska utföras utan hur. Våra respondenter ser i regel motivationsarbete och förändringsarbete via en allians som det bästa alternativet men när det fallerar så måste andra metoder råda eftersom uppdraget måste utföras. Då upplever de sig tvungna att åsidosätta sin person som
behandlare och utföra uppdraget å organisationens vägnar för samhällsnyttan. Detta kommer som vi beskrivit tidigare i avsnittet att baseras på behandlarens habitus och dess ställning inom biomakten men vara betydligt mycket mer en handling av organisationen än personen inom organisationen. Det blir kännetecknet för den organisatoriska kentauren.
30
6
DISKUSSION
I detta avsnitt kommer vi att presentera en resultatdiskussion där vi utifrån syfte och frågeställningar diskuterar resultaten i studien. För att sedan diskutera den metod vi valde för insamling av vår data. Denna studie har som syfte att undersöka professionellas, både behandlare och socialarbetare, upplevelser kring hur motivationen till ett förändringsarbete kan komma att påverkas av att ungdomar upplever sig tvingade att delta i insatser hos socialtjänsten och öppenvården. För att besvara syftet i denna studie formulerade vi tre frågeställningar:
1. Upplever de professionella att det kan uppstå ett tvång för ungdomar att delta i insatser? 2. Upplever de professionella att ungdomar i insatser har en brist på
behandlings/förändringsmotivation?
3. Hur upplever de professionella att motivationen, både den initiala och den långtgående, påverkar förändringsarbetet?