Akademin för hälsa, vård och välfärd
TVÅNG OCH MOTIVATION
Nödvändigt ont eller bara nödvändigt -En intervjustudie om de professionellas
syn på tvångsupplevelsen inom öppenvården.
CHRISTOFFER BRUNSTEDT
OLOF LÖGDÖ
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Kurskod: SAA056
Handledare:Ciro Aparicio Seminariedatum: 2020-06-04 Betygsdatum: 2020-06-15
”TVÅNG OCH MOTIVATION”
Författare: Christoffer Brunstedt och Olof Lögdö Mälardalens högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2020
SAMMANFATTNING
Studiens syfte är att undersöka professionellas upplevelser kring hur motivationen till ett förändringsarbete kan komma att påverkas av att ungdomar upplever sig tvingade att delta i insatser hos socialtjänsten och öppenvården. För att besvara studiens syfte gjordes
semistrukturerade intervjuer med fem professionella behandlare inom tre olika insatser på öppenvården. Dessa arbetar gentemot ungdomar som huvudsakligen har ett kriminellt och utagerande beteende men även gentemot ungdomar som hamnat utanför samhället på grund av en psykisk ohälsa. Datamaterialet insamlades och sedan gjordes en tematisk analys på intervjuerna. Den tematiserade datan presenteras sen och analyserades med hjälp av
Foucault, Bourdieu samt Ahrne för att se huruvida vi kunde se bakomliggande faktorer eller orsaker kring den problematik, studien visade. Resultaten visar att ungdomar upplever ett tvång i en liknande behandlingssituation vilket ofta tar sig i uttryck att en initial motivation till insatsen omöjliggörs. Det visar också att ansvaret faller på behandlaren att överbrygga denna tvångsupplevelse och på så vis försöka internalisera samt kultivera en motivation hos ungdomar. Detta är görbart om behandlaren erbjuds tillräckligt med autonomi inom
organisationen samt är väl införstådd i hur ungdomar med liknande problematik helst vill bli bemötta.
Nyckelord
”TVÅNG OCH MOTIVATION”
Author(s): Christoffer Brunstedt och Olof Lögdö
Mälardalen University School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2020
ABSTRACT
The purpose of this study is to explore professional social workers attitude towards youth motivation and if an underlying coercion can affect the motivation and the youth’s
commitment to a treatment in the Swedish social services. Five professionals within three different programs of treatment in the social services were interviewed. The professionals were working with youths that had a criminal and aggressive behavior but also youths with mental health issues that were somewhat of outcasts of society. After the interviews, the recordings were transcribed for further work and thematic analysis. To interpret the data in the thematic analysis the thoughts of Foucault, Bourdieu and Ahrne were used to help the understanding of professional social workers in a Swedish context. These three were used to help the researchers be able to interpret underlying concepts of the data. The result showed that the professionals quite clearly saw the youth experiencing coercion and that it affected the initial motivation to the treatment severely. It also showed that much of the responsibility falls on the social worker to establish a good relationship with the youth to overcome the problems with experience of coercion. In the longer perspective help the youth to internalize and cultivate motivation for the treatment. And it shows that the social worker depends on certain independence in their professional role within the organization, to be able to adapt depending on what needs the youth express.
Keywords
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Centrala begrepp ... 2
1.2.1 Motivation ... 2
1.2.2 Makt ... 3
1.2.3 Tvång ... 3
2 TIDIGARE FORSKNING ...3
2.1 Tvång och motivation hos ungdomar ... 4
2.2 Dualiteten hos socialarbetaren ... 5
2.3 Friheten att välja bemötande ... 6
2.4 Sammanfattning ... 7
3 TEORI ...7
3.1 Maktbegrepp hos Foucault ... 8
3.1.1 Den disciplinerande makten ... 8
3.1.2 Biomakt ... 9
3.2 ”De organisatoriska kentaurerna”...10
3.3 Bourdieus beskrivning av det sociala rummet och dess positioner ...10
4 METOD ... 12
4.1 Metodval ...12
4.2 Litteraturgenomgång...13
4.3 Urval och tillvägagångssätt ...13
4.3.1 Intervju ...14
4.4 Databearbetning och analys ...14
4.5 Studiens tillförlitlighet ...15
4.6 Forskningsetiska principer ...15
5.1 Upplevelsen av tvång ...16
5.1.1 Analys ...19
5.2 Upplevelsen av motivationens betydelse ...20
5.2.1 Analys ...22
5.3 Upplevelse av förändringsarbete och motivation ...23
5.3.1 Analys ...25
5.4 Dualiteten inom professionen ...27
5.4.1 Analys ...28
6 DISKUSSION... 30
6.1 Diskussion i relation till studiens syfte ...30
6.2 Tvång - ett nyanserat fenomen i förändringsarbetet ...31
6.3 Att internalisera nya habitus – vägen till ett framgångsrikt förändringsarbete .32 6.4 Behov av att omformulera samhällsbilden av dessa ungdomar och deras behov ...33
6.5 Metoddiskussion ...34
7 SLUTSATSER ... 34
REFERENSLISTA ... 36
BILAGA A – INTERVJUGUIDE
BILAGA B – ETISK EGENGRANSKNING BILAGA C – MISSIVBREV
1
1
INLEDNING
Tvång definieras av Nationalencyklopedin som “utnyttjande av fysisk styrka eller
maktställning” (”Tvång”, u.å.). Många av de ungdomar som hamnar inom en behandling eller inom öppenvårdsinsatser upplever någon form av tvång att delta (Breda och Riemer, 2012). Eller, vilket kanske skulle komma sanningen närmare, de upplever inte att de är där frivilligt. Därmed inte sagt att någon med hjälp av “utnyttjande av sin fysiska styrka” rent kroppsligt tvingar dit dem utan det handlar mer om att någon i en maktställning mot ungdomen kommer se till att den infinner sig och finner sig i behandlingen. Det blir en form av
underkastelse som ungdomen måste genomgå för att kunna tillgodose de krav som ställs på hen av både social omgivning samt myndigheter och institutioner. Socialstyrelsen
rapporterar att den 1 november 2018 var 33 800 barn och unga aktuella i minst en behovsprövad öppenvårdsinsats (Socialstyrelsen, 2020). Vilket enligt Breda och Riemer (2012) innebär att väldigt många barn och unga kan uppleva sig tvingade till att medverka i en insats de själva anser att de inte behöver. Men är tvånget av nödvändighet en ond
företeelse? Hur skulle det se ut om tvånget inte var närvarande i den här eller liknande situationer?
Socialtjänstlagen (SoL) har i sin portalparagraf ett stycke som lyder “verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet” (SFS 2001:453). I det svenska samhället räknas en behandlingsprocess som ett bra alternativ för att integrera eller återintegrera individer till de rådande samhällsnormerna. För ungdomar som går in
behandling upplevs oftast den här åtgärden som en maktutövning och ett tvång mot deras individualitet.Frågan som uppstår då är hur stor rätt har en människa till självbestämmande om det kommer få som konsekvens att det drabbar andra människor i samhället.
Akademikerförbundet SSR har en liknande tankegång när de beskriver socialarbetarens etiska kod.
“Socialarbetaren ska respektera klientens personliga integritet och värna den enskildes självbestämmande i den mån det inte inskränker samma rätt för andra eller innebär att klienten påtagligt skadar sitt eget liv. Insatserna ska så långt som möjligt bygga på delaktighet och samförstånd” (Akademikerförbundet SSR, 2017).
Insatserna ska så långt som möjligt bygga på delaktighet och samförstånd, det är den termen som i socialarbetarens etiska kod möjliggör för en liten nivå av övertalning eller tvång. Den här studien har som mål att undersöka professionellas syn på hur det upplevda tvånget hos ungdomar kan komma att påverka den behandling som ska utföras och vilken roll ett upplevt
2
tvång kan ha på en behandlings- samt förändringsmotivation. Samt undersöka de två frågor som ställdes tidigare: Är tvånget av nödvändighet en ond företeelse och hur skulle det se ut om tvånget inte var närvarande i den här eller liknande situationer?
Ämnet är viktigt att studera inom socialt arbete eftersom det är många unga som går i
behandling hos socialtjänstens öppenvård i Sverige och frågan huruvida ett upplevt tvång kan förhindra en lyckad behandling blir då relevant. Det finns även en ekonomisk sida till den frågan. Om det upplevda tvånget står i vägen för behandling så riskerar det dra ut på behandlingstiden samt inte lyckas med sitt syfte att återintegrera ungdomar. Detta kan komma att försvåra möjligheten till behandling för andra ungdomar som är i behov av vård och som har en möjlighet att tillgodogöra sig den.
1.1
Syfte och frågeställningar
Denna studie har som syfte att undersöka professionellas, både behandlare och
socialarbetare, upplevelser kring hur motivationen till ett förändringsarbete kan komma att påverkas av att ungdomar upplever sig tvingade att delta i insatser hos socialtjänsten och öppenvården. För att besvara syftet i denna studie formulerade vi tre frågeställningar: 1. Upplever de professionella att det kan uppstå ett tvång för ungdomar att delta i insatser? 2. Upplever de professionella att ungdomar i insatser har en brist på
behandlings/förändringsmotivation?
3. Hur upplever de professionella att motivationen, både den initiala och den långtgående, påverkar förändringsarbetet?
1.2
Centrala begrepp
I detta avsnitt kommer de centrala begrepp, som är nödvändiga att definiera för att öka läsaren förståelse, att presenteras. De huvudsakliga begrepp som kräver en viss förförståelse hos läsaren är motivation, makt och tvång.
1.2.1 Motivation
Motivation har en stor plats i den här studien och representerar både yttre och inre faktorer som skapar en drivkraft för en person att genomföra en specifik handling. Det kommer även nämnas olika former av motivation som behandlingsmotivation, förändringsmotivation, yttre motivation och inre motivation. Breda och Riemer (2012) beskriver behandlingsmotivation som att det finns en drivkraft att genomgå en behandling. Förändringsmotivation att det
3
finns en drivkraft och en önskan till förändring. Yttre motivation att det finns yttrefaktorer som påverkar en människa att utföra en handling. Detta kan i vissa fall upplevas som ett tvång om den inre motivationen saknas. Slutligen inre motivation, som innebär att en person har lyckats internalisera både de yttre motivationsfaktorerna samt själv ser behovet av att utföra handlingen och dessutom har en vilja till det.
1.2.2 Makt
Den här studien kommer i huvudsak att se på makt genom vår tolkning av Foucaults (2002) maktbegrepp som kommer beskrivas mer ingående i teoridelen. Makten har en stor del i både det upplevda tvånget och på hur motivation tolkas och upplevs. Makten är mer som en kraft som kan användas på positivt eller negativt sätt. Makten kommer presenteras i flera olika former allt ifrån det mellanmänskliga mötet till mer centrala strukturer och hierarkier.
1.2.3 Tvång
Den här studien kommer fokusera på tvång som ett mångfacetterat begrepp, inte enbart det direkta tvånget som tenderar att vara det första alternativet, där någon via styrka eller maktställning tvingar någon annan till underkastelse (”Tvång”, u.å.). Den här studien
fokuserar på mer subtila nivåer av tvång. Socialpress, familjära förväntningar, subtila hot om värre repressalier om en person inte underkastar sig, etcetera (Wolfe, Kay-Lambkin, Bowman & Childs, 2013). Men tvång kan komma i många former, även yttre motivationsfaktorer kan upplevas som tvång i många sammanhang. Det är just det upplevda tvånget som vi
huvudsakligen kommer fokusera på.
2
TIDIGARE FORSKNING
Tidigare forskning som vi har tagit del av presenteras nedan i syfte att ge läsaren en allmän beskrivning av hur forskningsläget ser ut när det gäller ungdomar och deras motivation i behandlingssammanhang. Vi vill även ge en inblick i det faktum att ungdomar ofta upplever sig tvingade till behandling och inte besitter den interna motivation som skulle kunna behövas för att göra ett mer effektivt förändringsarbete. Forskningen berör ämnet som studien kommer cirkulera kring och blir därför viktiga för att bygga en förförståelse hos läsaren.
4
2.1
Tvång och motivation hos ungdomar
Att motivation är enormt viktigt i ett förändringsarbete och är något som ofta är avgörande för en lyckad behandling anses som ganska allmängiltigt (Olsson, 2008). Breda och Riemer (2012) fastslår i sin studie att ungdomar ofta blir pressade alternativt tvingade till behandling av antingen föräldrar, skola eller det juridiska/sociala systemet. Flera forskare har fastslagit att tvång, alternativt socialt tryck, inte nödvändigtvis behöver ses som något negativt (Breda och Riemer, 2012; Merrill, Warren, Garcia & Hardy, 2017; Goodman, Peterson-Badali & Henderson, 2011). Goodman m.fl. (2011) gör gällande att det finns ett behov av tvång för att få ungdomar att påbörja en behandling eftersom de inte har mognaden att kunna
internalisera sin motivation utan behöver yttre krafter som påtryckning. Goodman m.fl. hävdar att press från familjen är en viktig motivationsfaktor för att påbörja en behandling. Desto större press en ungdom upplever från sin familj att påbörja en behandling desto mer upplever ungdomen att det var den huvudsakliga anledningen till att de påbörjade. Breda och Riemer (2012) gör däremot gällande att det är en skillnad på vilken form pressen/tvånget tar sig uttryck i. Ett juridiskt tvång kan ha en direkt motsatt effekt särskilt på vårdnadshavare som då inte erkänner ungdomens behov av behandling i samma utsträckning som om det kommer som en rekommendation från andra instanser såsom skola, socialtjänst, vänner, familj etcetera. Det har också visat vara en stor skillnad i synen på tvång beroende på vilken ålder klienten har uppnått. Wolfe m.fl. (2013) hävdar i sin forskning kring tvång, motivation och terapeutisk allians att ju högre ålder klienterna har, desto mer har de lyckats
internalisera sin motivation och upplever mindre tvång till behandling. Medans yngre klienter inte upplever en inre motivation utan istället upplevde sig tvingade till behandling. Goodman m.fl. (2011) reflekterar också kring att med stigande ålder så lyckas klienterna internalisera den yttre motivationen eftersom de får ett mer utvecklat konsekvenstänk och lyckas identifiera de nedbrytande effekter som deras problematik för med sig. Ungdomar har oftare behov av den yttre pressen eller yttre motivationen för att påbörja en behandling. Goodman m.fl. hävdar att när behandlingen väl är påbörjad så spelar den yttre pressen från familjen mindre roll utan då måste ungdomen hitta metoder att internalisera motivationen och göra den till sin egen. Breda och Riemer (2012) fastslår att det är behandlarens roll att hjälpa ungdomen att internalisera de externa motivationskällorna och således hjälpa ungdomen att själv hitta motivationen att fortsätta behandlingen. Breda och Riemer ser att den motivation som vårdnadshavare uppvisar har en fortsatt påverkan på ungdomen även om den inte är lika signifikant som i början av behandlingen.
Ungdomar själva uppvisar olika motivation till behandling beroende på allvarlighetsgrad i problematiken samt vad problematiken består av. Breda och Riemer (2012) som
huvudsakligen i sin studiepopulation har socialt utagerande ungdomar eller ungdomar med en missbruksproblematik ser att motivationen är högre om problematiken var större. Medans Merrill m.fl. (2017) vars population bestod av ungdomar med psykisk ohälsa såg att en större problematik var direkt länkad till en lägre motivation i början av behandlingen, troligtvis eftersom ungdomen själv inte hade resurser att hantera mer än sina symtom kring
5
sin psykiska ohälsa. Både Merrill m.fl. (2017) och Breda och Riemer (2012) kunde däremot se att motivationen ökade markant under dem första behandlingstillfällena dels beroende på att symtomen minskade för ungdomen samt att den ökande motivationskurvan i början av en behandling kan härledas till att professionella lyckas bygga en stark allians, utöver de minskade symptomen. Merrill m.fl. (2017) hävdar således att gå in i enbehandling utan en initial inre motivation inte är ett hinder eftersom motivationen kommer byggas upp allt eftersom behandlingen pågår. De lyfter också motivation som något fluktuerande under en behandling. Motivationen ska ses som något går upp och ner och inte som ett statiskt
personlighetsdrag som man antingen besitter eller inte. Breda och Riemer (2012) undersökte också hur skillnaden såg ut mellan könen när det kommer till förändringsmotivation. De kunde se att de deltagare som identifierade sig som flickor hade en betydligt högre vilja till behandling även om det inte skiljde sig något mellan könen i förmågan att identifiera sin egen problembild eller konsekvenserna därav. Det blev också tydligt att diskrepansen mellan hur vårdnadshavare och ungdomar såg på sin egen motivation var mycket högre då
ungdomen identifierade sig som pojke. Vidare hävdar Breda och Riemer att vårdnadshavare ofta är mer motiverade än ungdomar till att ungdomen ska gå i behandling vilket kan leda till en konflikt mellan ungdomen och vårdnadshavare då de identifierar olika behov och symtom. Detta kan i sin tur leda till att ungdomen förlorar motivationen till behandling. Att upptäcka och överbrygga skillnaderna i synen på problemet och behandlingen blir en viktig del i rollen för den professionella för att alliansen inte ska försämras och för att hålla motivationen uppe hos framförallt ungdomen.
2.2
Dualiteten hos socialarbetaren
Mycket av det motiverande arbetet faller på socialarbetaren och situationen som en
socialarbetare befinner sig i är minst sagt komplicerad. En situation där hen måste balansera mellan en lojalitet mot organisationen, klienten, samt den egna personen (Kjørstad, 2005). I det här kan en del etiska dilemman uppstå som kan komma att påverka behandlingen. Kjørstad (2005) talar i sin forskning om de etiska dilemman som en socialarbetare befinner sig i. Socialarbetare förväntasfullfölja de krav som ställs på dem som samhällsarbetare genom att vara lojala mot de regler och lagar som det administrativa och politiska systemet stipulerar. Samtidigt som samhället förväntar sig att det ska följa professionens etiska kod som starkt talar om klientens rätt till självbestämmande och autonomi. Kjørstad menar också att i själva mötet med klienten är det socialarbetarens personliga etiska bedömningar som baseras på internaliserade normer och värderingar. Dessa verkar vara det mest
fundamentala för det sociala arbetets praktik snarare än den formella etiska kod som
socialarbetaren har att förhålla sig till. Ahrne (1993) har ett liknande tankespår när han talar om “organisatoriska kentaurer” som är en bild av socialarbetaren när denne ikläder sig sin arbetsroll. Ahrne ser på organisationer som en form av mänskliga interaktion som utgör regelbundna mönster för resursfördelning och kontroll bland människor. Att tillhöra en
6
organisation möjliggör att en person har tillgång till delar av eller hela organisationens resurser men personen måste också underkasta sig organisationens kontroll och regler. Personens handlingsutrymme blir begränsat inom organisationen men när personen handlar å organisationens vägnar så står organisationens resurser till dennes förfogande (Ahrne, 1993). Begreppet organisatoriska kentaurer innebär att de handlingar som människor gör inom en organisation är delvis mänskliga och delvis organisatoriska. Detta är vad Kjørstad (2005) talar om när han säger att socialarbetare förväntas handla på ett visst sätt. I slutändan är det ändå de internaliserade värderingarna och normerna som blir de mest fundamentala för socialarbetaren i dennes praktik. Men de sker inom en organisation som måste följa vissa lagar och regler. Kjørstad lyfter också hur autonomi eller frihet att handla inom en
organisation är viktigt i etiska beslut. Att organisationen godkänner och erkänner
socialarbetares förmåga och behov av att kunna fatta beslut baserat på sin erfarenhet och kunskap ger det socialarbetaren en möjlighet att kunna agera. Men Kjørstad menar att det faktiska läget ofta ser helt annorlunda ut. Det är fullt möjligt att socialarbetares känsla av autonomi i praktiken inte bara är överdriven utan även orealistisk på grund av den kontroll som finns inom den offentliga verksamheten.
2.3
Friheten att välja bemötande
Att friheten och möjligheten att agera inom en organisation är viktig särskilt i mötet med andra människor utanför organisationen är både Kjørstad (2005) och Ahrne (1993) väldigt överens om. De är även överens om att bemötande starkt kommer påverka den utomståendes syn på organisationen. Så hur bemöter man en utomstående på bästa sätt, eller i vårt fall, hur bemöter man en ungdom i behandling på bästa sätt.
Ungar och Ikeda (2017) har i sin forskning kring bemötande mot ungdomar i behandling eller tvångsvård slagit fast att den byråkratiska, regelhållande och strikta rollen inte bygger något förtroende eller allians mellan ungdomen och den professionella. Ungdomarna
utrycker istället att en mer förstående och familjär framtoning hos den professionella var att föredra. Ungdomarna framhävde också behovet av att vara aktiva deltagare i utformningen av insats och behandling samt även ha en möjlighet till förhandling med de professionella i syfte att påverka de regler som läggs på dem under en pågående insats. Ungar och Ikeda kunde inte heller se att en överdriven byråkratisk hållning till regler från de professionellas sida på något sätt ledde till en starkare allians eller ett bättre behandlingsutfall. Förmågan att förhandla och att möta ungdomen på rätt nivå var det som gav det bästa utfallet och den starkaste alliansen. Det förutsätter en balans mellan att utöva rätt mängd kontroll och regler för att försäkra sig om den ungas säkerhet och välmående mot den ungas rätt till
självbestämmande och autonomi. Detta är den professionellas största utmaning (Ungar och Ikeda, 2017). Eller i andra ord att balansera den byråkratiska rollen inom organisationen med den omhändertagande familjära rollen som krävs för att ungdomen ska kunna tillgodose sig förändringsarbetet och skapa en allians samt relation med den professionella.
7
2.4
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas att den tidigare forskningen beskriver att det finns en
tvångsupplevelse hos ungdomar som går in i en behandling inom öppenvården och liknande instanser. Den visar också på att det tvånget inte nödvändigtvis kommer förhindra en lyckad behandling. Tvånget kan tolkas som nödvändigt för att ungdomarna ska delta i behandling och att det blir behandlarens uppgift att brygga över tvångsupplevelsen genom rätt
bemötande och förmågan att bygga starka allianser. Forskningen visar också att det görs en skillnad baserat på vilken problembild ungdomen kommer till behandling för. En
psykologiskproblembild skapar oftare en större motivation till förändring även om orken, alternativt möjligheten till förändring inte visar sig hos ungdomen. Om problembilden består av kriminalitet eller missbruk, uppvisar ungdomen sällan en behandlings- eller
förändringsmotivation om inte problembilden har blivit så stor att ungdomen inte längre kan hantera den. Behandlarens roll riskerar att bli kluven om behandlaren inte erhåller
tillräckligt med autonomi ifrån organisationen. Behandlaren behöver friheten att kunna välja bemötande och metod för att kunna bygga den allians som är nödvändig för att kultivera en motivation hos ungdomen.
3
TEORI
Den här uppsatsen har som syfte att undersöka professionellas, både behandlare och socialarbetare, upplevelser kring hur motivationen till ett förändringsarbete kan komma att påverkas av att ungdomar upplever sig tvingade att delta i insatser hos socialtjänsten och öppenvården. För att få en mer nyanserad analys av hur maktstrukturer och makt i
mellanmänskliga möten kan komma att påverka hur tvångsupplevelsen uppkommer. Samt hur relationen mellan ungdom och behandlare kan komma att påverkas. Vi har valt att använda oss av Michel Foucault. Foucaults maktbegrepp ser inte på makt enbart ur
strukturer eller som begränsade utan också som uppbyggande och frigörande vilket kan ses som en positiv kraft till förändring. Studien kommer även kompletteras med Nilssons tolkning av Foucault som ger en bredare förståelse för begreppen. Vi har också valt att använda oss av Pierre Bourdieu och hans teorier om Kapital och placering inom det sociala rummet för att nyansera bilden av utanförskap, hur det skapas och reproduceras inom de sociala interaktionerna. För att förstå behandlarens roll inom de här strukturerna har vi också valt att använda oss av Ahrne för att beskriva den komplicerade dualitet som behandlaren befinner sig i som representant för en organisation.
8
3.1
Maktbegrepp hos Foucault
Foucault menar att ”I verkligheten är makten produktiv: den producerar en verklighet, den producerar ämnesområden och sanningsritualer. Individen och den kännedom man kan förvärva om honom tillhör denna produktion.” (Foucault, 1998, s. 227). Roddy Nilsson poängterar att för Foucault är kunskapen oskiljaktig från makt och existerar tillsammans i en sorts symbios som han kallar makt-kunskap och som Foucault menar endast kan studeras empiriskt. Makt-kunskap finns inte latent hos individen utan den existerar i utövning och endast där (Nilsson, 2008). Sett ur Foucaults makt-kunskap så är makten inte en konstant, det är ingen som äger makten utan makten är positionell, den finns i strategiska positioner. Makt-kunskap existerar inte i en statisk form utan som något dynamiskt, något som är satt i ständig förändring och cirkulerar (Foucault, 2002). Vilket innebär att makten under ett möte kommer förskjutas och variera beroende på styrkeförhållandena i mötet. Att den
professionella har en fördelaktig strategisk position i just det här maktförhållandet kan hänvisas till att denne kan hämta stöd i byråkratiska strukturer och organisationer som ungdomen inte äger tillgång till. Men detta betyder inte att maktförhållandena är givna under mötet. Ungdomen kommer ha ett motstånd mot makten och försöka motverka de rådande styrkeförhållande. Foucault påpekar också att all makt föder motstånd, utan motstånd
existerar inte makten utan blir istället en dominans. Dominansen är repressiv och diktatorisk av naturen vilket denna tolkning av makt inte ska ses som. Varken makt eller motstånd behöver stå för något negativt (Nilsson, 2008).
Foucault (1998) hävdar att uppbyggnaden av den nutida epoken går genom relationen med det kapitalistiska samhällets ekonomiska grunder som går hand i hand med den moderna ”medicinska blicken”. Med det avses vetandet som existerar i den moderna vetenskapen och experterna som är deras förespråkare. Det är makt-kunskap som formar subjektet, formar individer som bebor och konstruerar vårt samhälle. Det moderna samhället, i skillnaden från den tidigare, behöver inte straffa människors kroppar för att göra lydiga undersåtar av dem. Det moderna samhället, disciplinerar våra själar för att göra oss till fogliga individer och goda medborgare.
3.1.1 Den disciplinerande makten
Konstruktionen av den goda medborgaren går framförallt för Foucault genom två centrala maktpraktiker som han definieras som disciplinär-makt och biomakt. Den disciplinerande makten utövas genom en omanpassning från det medeltida sättet att kontrollera människors kropp till det moderna samhället som kontrollerar människor själ.
”Människan som det talas om och som man utmanar oss att befria är redan i sig själv
resultatet av ett beroende som sträcker sig mycket djupare än hon själv. Hon bebos av en ”själ” som ger hennes existens och som själv är en bricka i det herravälde makten utövar över kroppen. Själen är på en gång verkan av och redskap för en politisk anatomi; själen är kroppens fängelse” (Foucault, 1998, s. 40).
9
Det är kroppen som är verktyget och maskinen som bör fungera så optimalt som möjligt. För att kroppen ska kunna utföra det som förväntas måste den formas till det behov den ska fylla. Där kan soldaten vara ett tydligt exempel då soldaten måste kunna föra sig på ett korrekt sätt. Genom fysisk träning och marscher formas soldaten för att passa uppgiften. Men den
disciplinerande makten är inte en militär makt utan just en disciplin. En disciplinerings form som existerar och formar människor i vardagen finns i skolan, i lärosäten eller annan
institution eller yrkesroll inom en organisation. Makt-kunskap i det moderna samhället tillförs individens position genom institutionella normer och regleringar som disciplinerar individer för ett särskilt samhälle. Genom dessa organisationer skapar sig individen kunskap i positionen då hen har anpassat sig till de kriterier som institutionen ställer. Genom att uppfylla kriterierna upprätthåller och reproducerar normen (Foucault, 1998). Normen kan i skolans regi vara att kroppen är på en specifik plats och utför vissa uppgifter som efter genomläsning och bedömning får ett betyg. När kroppen däremot är frånvarande och uppgifter inte genomförs och inte blir bedömd blir det avvikande. Med detta avvikande kommer straff som en disciplinär form och inte mot kroppen per se.
En normaliseringsprocess sker genom disciplineringen av individen. Det är det avvikande beteendet som ska förändras och kan beskrivas som: “En dålig böjelse skall motarbetas med goda vanor; den ena kraften skall bekämpas med en annan, men det gäller känslornas och passionens kraft, inte den kraft som utövas av den väpnade makten” (Foucault, 2003, s. 108). Även om kontexten i detta citat från Foucault gäller reformeringen av fängelsestraff kan vi använda oss av detta som en beskrivning av att det finns något som är avvikande och att det behöver förändras för att återgå till normaliteten, vardagligheten och bli en formbar individ i samhället.
3.1.2
BiomaktFoucault (2002) myntade begreppet biomakt för att belysa att det är en form av makt som utövas över befolkningen. Ordet bios kommer ursprungligen från grekiska och betyder liv. Biomakten existerar i normaliseringsprocessen som internaliserats av människan. Den här makten kontrollerar, övervakar, uppmuntrar, förstärker, optimerar och organiserar
människans resurser under den. Biomakten studerar samhällets folkhälsa, migration, brott, vilka befolkningsgrupper som är överrepresenterade i normavvikelser, med mera. Allt detta för att kunna förutspå samhällets behov eller brister, av bostad, hälsa, etcetera. Men
biomakten internaliserar också den disciplinära maktens diskurser som är rådande i det specifika samhället. Biomakten har en viktig funktion i att utöva och konsolidera makten i det moderna samhället via de professionella experterna som tillsammans med de
välplanerade administrativa institutioner, som existerar i samhället, utformar denna form av makt. I biomakten blir experten till genom den professionalisering av individens position i institutionsstrukturen och de administrativa institutioner blir till genom en bio-politiska beslut som fattas i samhället av de demokratiskt valda representanterna för att främja
befolkningen. Experten tillsammans med de administrativa funktionerna hos institutionerna skapas för att det i samhället blir produktivt och fördelaktigt att dessa existerar. Deras mål är
10
att öka tillfredställelsen hos befolkningen i stort (Foucault, 2002). I den här riktningen måste man förstå att individer som behöver rehabilitering också måste inkluderas i samhället och underkasta sig de professionellas makt i förståelsen kring varför dem måste nå en
förändring. Genom beslut som de professionella har tagit genom lagstöd eller andra incitament påvisar dem det beteendet som måste förändras. Vad som är avvikande och på vilket sätt de anser att det ska korrigeras.
3.2
”De organisatoriska kentaurerna”
Arbetslivet i det nutida samhället är välorganiserat och de individer som arbetar inom en organisation är som Göran Ahrne kallar för ”organisatoriska kentaurer”. Enligt Ahrne (1993) kännetecknas den organisatoriska kentauren av att den är delvis människa, delvis organisation. En organisation är en grundläggande form av mänsklig interaktion som utgörs av fyra olika förhållanden: tillhörighet, resurser, kontroll och utbytbarhet. Dessa fyra
förhållanden skapar ett regelbundet mönster av resursfördelning samt kontroll. Men organisationer i sig själva kan inte utföra handlingar. Det är aldrig en organisation som agerar utan alltid medlemmar i en organisation. Därmed inte sagt att organisationen som sådan inte påverkar handlandet. När en individ handlar å en organisations vägnar blir handlingen alltid en form av hybrid handlande. Organisationen står för de regler, resurser och ramar som individen handlar inom men det är alltid individen som måste utföra själva handlingen å organisationens vägnar, och då tillkommer alltid en del av personligt tänkande i handlingen. Det är här i brytpunkten mellan individen och organisationen som den
”organisatoriska kentauren” föds (Ahrne, 1993).
Representanten från organisationen följer organisationens ramar och regler och är oftast kontrollerade vilket gör att deras handlingsutrymme har begränsats. De kan inte säga eller göra vad de vill om de har en förhoppning om att få fortsätta tillhöra organisationen utan de måste kunna redogöra för hur de har spenderat organisationens tid och resurser i efterhand. Organisationens representanter har ofta inte utrymme att agera spontant eller som de själva skulle vilja. Det utrymme man har som representant från en organisation baseras ofta på hur man väljer att utföra uppdraget, inte vad uppdraget ska bestå av. Däri ligger den egentliga friheten och det är där människan kan komma fram som en representant för organisationen (Ahrne, 1993).
3.3
Bourdieus beskrivning av det sociala rummet och dess positioner
Bourdieu hävdar att det finns två huvudsakliga differentieringsprinciper för de olika samhälls- och klasskikten. Den totala mängd kapital en aktör (en person inom det sociala rummet) besitter samt hur den mängden är fördelad mellan ekonomiskt och kulturellt kapital är avgörande för placeringen mellan de två differentieringsprinciperna. Det ekonomiska kapitalet utgörs av pengar samt materiella resurser medan det kulturella
11
kapitalet består av tillexempel högre utbildning samt färdigheter för att kunna tolka och förstå de kulturella koder som existerar inom det som har bedömts som finkultur. Dessa kapital leder till att aktören positionerar sig i det sociala rummet. Ju mer kapital en aktör har desto högre placering på samhällsstegen. Detta kommer enligt Bourdieu att medföra att den härskande klassen kommer bestå av två huvudgrupperingar. De som besitter stora mängder ekonomiskt kapital affärsledare, industrimagnater etcetera. och de som besitter stora mängder av kulturellt kapital akademiker, forskare, konstnärer, etcetera (Bourdieu, 2004). Beroende på en aktörs placering inom det sociala rummet så kommer det byggas en
distinktion till andra som har en annan placering. Aktörer inom det sociala rummet har en betydligt större chans att möta människor som har en liknande placering, och att i mötet komma överens och ha en liknande syn på exempelvis politik, nöjen, vänskap etcetera. Här lyfter Bourdieu in en tredje kapitalform som benämns socialt kapital. Det sociala kapitalet är de resurser en aktör besitter till följd av att den är medlem av en specifik grupp. Dessa grupper är väldigt starkt kopplade till positionen inom det sociala rummet och tillträde till grupperna är starkt begränsade. Medlemskap beror på de kapital en aktör besitter och vilken plats i hierarkin aktören har. (Bourdieu, 2004).
När de här tre kapitalformerna (ekonomiskt, kulturellt och socialt) valideras och uppfattas som legitima på en given arena så skapas den mer övergripande kapitalformen som Bourdieu kallar för symboliskt kapital. Symboliskt kapital kan beskrivas som en aktörs anseende eller prestige. Symboliskt kapital existerar däremot enbart i en social arena där de andra kapitalen blir bekräftade. En egenskap som en aktör besitter kan vara ett väldigt starkt symboliskt kapital på en arena medans det på andra arenor inte värderas alls (Bourdieu, 2004). I en svensk kontext är det primärt ekonomiskt och kulturellt kapital som är det centrala för en aktörs positionering i det sociala rummet. Enligt Bourdieu (2004) är att äga förståelsen för den dominerande gruppens kultur väsentligt för att få tillträde till det sociala kapital som existerar inom den dominerande klassens kultur. De härskande klasserna, både den
kulturella och den ekonomiska, bygger sin kultur i direkt kontrast till dem som inte har tillträde. Detta gör man för att distansera gentemot de lägre klasserna där arbetarklassens livsstil således blir den minst legitima.
De kapital en aktör besitter och dennes plats i det sociala rummet kommer också skapa aktörens habitus. Habitus beskrivs som de internaliserade kapital en person besitter vilka skapar ett system av varaktiga men föränderliga dispositioner utifrån vilka aktörer uppfattar, bedömer, och handlar i världen. Habitus omvandlar en aktörs position i det sociala rummet till en integrerad livsstil. Eller aningen omskrivet, de kapital en människa besitter kommer ge honom en plats i det sociala rummet som aktör. Den platsen oavsett om det är medelklass, överklass, kulturarbetare eller sophämtare kommer på ett stort sätt forma den här personens beteende, stil och smak. När en aktör införlivar sin position i det sociala rummet i sin person, det vill säga hur den väljer att bo, klä sig, tycker etcetera kommer det att styra hur personen ser på saker och hur den reagerar på händelser runt omkring honom. Det är inte medvetna skillnader men det internaliserade kapitalet kommer att avgöra hur en person väljer att handla i en given situation även om det inte är avsiktligt (Bourdieu, 2004).
12
En tolkning av Bourdieus teori kan leda att se att det finns aktörer som inte ramas in i det sociala rummet av kapital utan istället ses som avvikare. Hit kan räknas de som lever under diskriminering i samhället eller de som av andra anledningar inte har tillgång till
samhällsstrukturen på grund av brist på språk, funktion eller utanförskap av annan anledning. Det kan också handla om direkt destruktiva krafter vars kapital, oavsett hur starka, inte blir erkända som en del av den sociala strukturen som existerar i samhället, till exempel grov brottslighet, våldsverkare, huliganer, etcetera.
4
METOD
I det här avsnittet kommer vi avhandla studiens val av metod, litteraturgenomgång, urval och tillvägagångssätt samt vilken metod vi har valt att använda för databearbetning och analys. Avsnittet avslutas med en kort diskussion om studiens tillförlitlighet samt om de
forskningsetiska principer som studien bygger på.
4.1
Metodval
Vi har valt göra en kvalitativ studie vilket enligt Bryman (2008) kan innebära en abduktiv forskningsstrategi, vilket innebär att empirin består av upplevelser från professionella. Empirin tolkas sedan genom en teoretisk förförståelse för att tydliggöra respondenternas sociala verklighet. Den är även kunskapsteoretiskt tolkningsinriktad i sin ontologiska ståndpunkt. Kunskapsteoretisk beskrivs av Bryman som en tolkningsinriktad forskning där tyngdpunkten ligger på förståelse av den sociala verkligheten, vilket innebär att det är ett samspel mellan individer som bygger de sociala egenskaperna som ska efterforskas. Studiens ontologiska ståndpunkt har haft fokus på att förstå människans känslor, tankar och
handlingar i vardagliga livet. Den här studien handlar om att förstå de professionellas tolkningar och förståelse om sitt arbete med ungdomar. Bryman (2008) beskriver den kvalitativa forskningen som en tolkning av individens verklighet. Genom samtal och observationer kan subjektets verklighet tolkas och analyseras. Den här studien följde Brymans beskrivning av de huvudsakliga stegen i en kvalitativ forskning. Studien hade en generell frågeställning inom undersökningsområdet och skapade därifrån studiens syfte och frågeställningar. Därefter följde insamling av kvalitativa data som sen tolkades och
analyserades för att generera en teoretisk bild av det utforskade ämnet. Vi som skriver den här uppsatsen har gjort en kvalitativ studie för att undersöka huruvida professionella upplever att ungdomar inom aktiva insatser på socialtjänstens öppenvård har upplevt ett tvång gentemot att delta och huruvida det upplevda tvånget kan komma att påverka motivationen till insatsen samt insatsens utfall.
13
4.2
Litteraturgenomgång
Bryman (2008) belyser behovet av en god litteraturgenomgång, dels för att som undersökare få en tydlig bild av hur forskningsläget på området ser ut, dels för att det är till god hjälp i frågeformuleringen och syftesformulering om du har goda kunskaper inom det område som är valt att studeras. Vi valde ut åtta tidigare studier som samtliga var granskade eller “peer-rewied”. Dessvärre upptäckte vi att området kring ungdomars motivation för behandling vid upplevelse av tvång var ett område som inte var särskilt beforskat. De studier som fanns använde ofta mätinstrument som var riktade och designade för vuxna. Det tvång som huvudsakligen fanns i den tidigare forskningen var huvudsakligen riktad mot det juridiska tvånget som kan uppstå när ungdomar blir placerade eller hamnar inom kriminalvården. Utöver det så fanns det vissa bekymmer att överföra de utländska studier vi hittade till den svenska kontexten vilken gjorde att urvalet på tidigare forskning inom området blev
knapphändig. Detta eftersom socialt arbete i en svensk kontext skiljer sig mycket från andra delar av världen. Även tvånget som presenterades i många utländska studier var mer inriktat på det juridiska och kroppsliga tvånget vilket inte var överförbart till studiens kontext. Samtliga artiklar kommer från Mälardalens Högskolas databaser (Primo, ProQuest social science premium collection, SocINDEX, SpringerLink) där de huvudsakliga sökorden som användes var: Youth motivation, coercion, Social Services samt therapeutic alliance. De urvalskriterier vi har haft på den tidigare forskningen var att den skulle vara relevant och gå att anlägga kring vårt forskningsområde i den kontexten vi undersöker vilket gjorde att vi fick förkasta flera studier där tvånget var juridiskt och fysiskt. Litteraturgenomgången
utmynnade i att vi kunde fastslå vårt syfte och frågeställningar samt kunde precisera vår intervjuguide (bilaga A).
4.3
Urval och tillvägagångssätt
För den här studien har det gjorts ett målinriktat urval av undersökningspersoner vilket innebär att vi använde oss av ett strategiskt urval för att få fram informanter som var relevanta för frågorna vi ville undersöka (Bryman, 2008). Studiens syfte att undersöka professionellas upplevelser utformades för att de etiska riktlinjer som studien följer inte tillät oss att vända oss direkt gentemot ungdomarna (Kvale & Brinkmann, 2014). Dels kunde det vara traumatiskt och stigmatiserande för ungdomar att genomgå intervjun dels gör
tystnadsplikten kring vilka ungdomar som är i behandling inom socialtjänsten att det blir svårt att hitta informanter inom den gruppen. Därför valde vi istället att undersöka de professionellas upplevelse av fenomenet. De informanter vi hittade var alla anställda som antingen familjebehandlare/ungdomsbehandlare eller samordnare inom socialtjänstens öppenvård. De hade mellan 1 och 20 års erfarenhet inom yrket och jobbade inom tre olika avdelningar av öppenvården. Vi använde oss av vad Bryman (2008) beskriver som en grindvakt vilket är en person som gav oss tillträde till organisationen och en möjlighet att kontakta de personer som vi ansåg relevanta för att besvara studiens frågeställningar.
14
Därefter författades ett mejl som förklarade studiens syfte och frågeställningar samt de etiska riktlinjer vi förhåller oss efter samt en förfrågan om intresse att ställa upp i studien. Mejlet gick ut till ca 14 personer och fem visade ett intresse samt hade möjlighet att delta i studien. Att urvalsgruppen blev så pass begränsad har troligtvis en direkt korrelation med den Corona epidemi som fanns i landet vid tiden för studien.
4.3.1 Intervju
Syftet i denna studie var att undersöka professionellas, både behandlare och socialarbetare, upplevelser kring hur motivationen till ett förändringsarbete kan komma att påverkas av att ungdomar upplever sig tvingade att delta i insatser hos socialtjänsten och öppenvården. För att kunna få en så nyanserad bild som möjligt valde vi att använda oss av vad Bryman (2008) definierar som semistrukturerade intervjuer. Detta menar Bryman skapar en möjlighet att låta respondenterna vara lite mer svävande i sina svar och låta oss ta stöd i den intervjuguide vi utformade till denna intervjustudie. Kvale och Brinkmann (2014) menar att för att utforma en intervjuguide och dess teman bör studien använda sig av den tidigare forskningen som presenteras och den förförståelse författarna har inom området. Detta gjorde vi, dels för att precisera teman men även för att kunna ställa eventuella följdfrågor på ett mer följsamt och naturligt sätt. Innan intervjuerna fick alla respondenter läsa studiens missivbrev samt blev informerade om de forskningsetiska principer som studien anpassades efter, konfidalitets-, nyttjande-, samtyckes- samt informationskravet (Bryman, 2008). Alla intervjuer
genomfördes på respondenternas arbetsplats utom en som gjordes via programmet Zoom1. Intervjuerna spelades in för att senare kunna transkriberas och analyseras. Det blev totalt fem intervjuer om ca 30 min vardera. Efter hälsningsfraser och presentation av oss och studiens syfte startades inspelningen. I intervjuguiden hade vi formulerat inledande frågor där vi frågar om respondentens yrkeserfarenhet, ålder, kön och nuvarande yrkesroll. När de inledande frågorna var avklarade gick vi in på de teman vi hade formulerat i intervjuguiden (Bilaga A).
4.4
Databearbetning och analys
Den här studien använde sig av en analysmetod som Bryman (2008) beskriver som tematisk analys. För att genomföra en tematisk analys av materialet krävs det först att göra det
överskådligt vilket enligt Bryman bäst görs genom att transkribera intervjuerna i sin helhet. Därefter tematiserade vi våra frågeställningar för att kunna söka igenom transkriberingarna efter de svar som bäst besvarade de olika teman som hade framkommit. De tre huvudsakliga teman bestod av de professionellas syn på tvång, motivation och förändringsarbete. Även ett fjärde tema framkom under databearbetning vilket var dualiteten inom professionen vilket också togs med i resultatredovisningen. Därefter skapade vi en matris för att öka
15
överskådligheten för materialet och underlätta analysen av datan. Bryman gör också gällande att själva bearbetningen av materialet är det första steget in på analyseringen av datan.
4.5
Studiens tillförlitlighet
Bryman (2008) menar att de fyra del kriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och att kunna styrka och konfirmera studien ökar tillförlitligheten i en kvalitativ intervjustudie. Trovärdigheten menar Bryman skapas av att vi tydliggör den verklighet vi undersöker faktiskt är en verklighet andra ser. Den här studien förlitar sig på de professionella som faktiskt arbetar inom området och att de får delge sina upplevelser vilket också ökar trovärdigheten i arbetet. Då urvalet i studien är förhållandevis litet där alla respondenter arbetar med ungdomar så menar Bryman att fokuset ligger mer på djupet och i kontexten, inte på det breda urvalet vilket också är målet för en kvalitativ studie. Då kontexten är i fokus går det inte att göra samma breda generalisering som kvantitativa studier kan göra då vi har ett mindre urval. Bryman menar att genom de beskrivningar som tillhandahålls i en studie kan det finnas en överförbarhet till andra som arbetar i samma kontext vilket kan skapa en generaliserings möjlighet för studien. Även om det i studien inte har använts några
mätverktyg per se utan det är forskaren i en kvalitativ studie som är verktyget menar Bryman att det är viktigt att forskaren är tydlig med att beskriva alla faser som har genomförts i studien. Där ligger resultaten till grund för studien som tillsammans med den tidigare forskningen och den teoretiska ansatsen i studien tillåter oss att kunna dra vissa slutsatser inom det sociala arbetet, även om slutsatserna inte kan appliceras övergripande på en hel yrkeskår. Genom att bifoga de etiska ställningstaganden som gjorts under studiens gång vill vi påvisa att vi enligt Bryman har agerat i god tro och kan styrka och konfirmera det som lyfts fram i studien. Då vi var väl medvetna om våra egna uppfattningar har det underlättat att hålla isär dessa från studiens tolkning av empiri som framkom.
4.6
Forskningsetiska principer
I denna studie har vi följt de svenska etiska principer som Bryman (2008) listar:
Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi har som studenter informerat berörda respondenter vad syftet med undersökningen är och att allt deltagande är frivilligt med möjlighet att avbryta när som helst i intervjun. Vi inhämtade ett muntligt samtycke innan intervjun där respondenten fick göra sin egen bedömning av medföljande missivbrev (Bilaga C) och vår information för att sedan kunna lämna sitt samtycke om så blev fallet. Konfidentialitetskravet efterföljdes då ingen person eller specifik insats kan identifieras och inspelningar har raderats efter transkribering. Nyttjandekravet tillgodoses genom att det är vi som undersökare som tog del av informationen och använde oss av den insamlade data i vår studie. Ingen information har delats vidare med obehöriga. En blankett för etisk egengranskning (Bilaga B) efterföljdes.
16
5
RESULTAT OCH ANALYS
Samtliga fem informanter i vår studie arbetar med någon form av behandling inom
socialtjänstens öppenvård. De representerar tre olika avdelningar vars utformning skiljer sig åt i själva arbetsprocessen. Alla är däremot inriktad mot ungdomar som har någon form av problematik. Antingen kriminalitet, utagerande beteende, missbruk eller psykisk ohälsa. Våra informanter har en erfarenhet som sträcker sig mellan 1–20 år av behandling gentemot ungdomar med den här problematiken. Samtliga arbetar enbart med bistånd enlig SoL (SFS 2001:453) och får således alla klienter genom biståndsbeslut från handläggare inom
socialtjänsten. Uppdragen kan variera i utformning och omfattning men samtliga utgår ifrån att en förändring är nödvändig för att hjälpa ungdomen samt dess familj.
5.1
Upplevelsen av tvång
Tvång är onekligen ett mångfacetterat begrepp vilket snabbt blev tydligt i vår studie. Vi har valt att huvudsakligen se på tvång ur två perspektiv, socialt tvång och myndighetstvång. Det sociala tvånget vilket blir synonymt med socialt tryck eller social förväntan. Det kan innebära att familjen eller omgivningen anser att en ungdom ska delta i en behandling eller direkt tvingar dit ungdomen. Som en respondent i studien sa vid frågan om ungdomar brukar vara där frivilligt “Nej nej oftast är dem inte det…. dem är dit dragna… i regel är dem dit dragna i örat” (respondent 2). Varpå hen menade att det är ungdomens familj som ser till att
ungdomen är på plats. Den andra typen av tvång är det direkta tvånget från myndigheter att delta i en behandling. Det kommer hädanefter att benämnas som myndighetstvång, vilket innebär att en handläggare inom socialtjänsten kravställer på en ungdom att delta i en behandling med hot om andra påföljder om ungdomen eller föräldrar tackar nej. Två
exempel på myndighetstvång kan ses i följande citat från intervjustudien: “ja men det blir det här eller så har vi nästan alla kriterier för ett LVU” (respondent 4) eller “antingen tar du (insats) eller så är det placering punkt slut…” (respondent 3). Detta är enligt flera av våra respondenter ett inte alltför ovanligt sätt att få ungdomar att delta i en insats och i de fallen blir tvånget väldigt påtagligt.
När det kommer till frågan huruvida det föreligger ett tvång för ungdomar att delta i insatser så ser vi ett tydligt mönster bland våra respondenter att det absolut föreligger någon form av tvångssituation. Sen att det kan vara antingen socialt tvång, myndighetstvång eller en kombination av båda. Upplevelsen av tvång hos ungdomar tycks också skifta en hel del beroende på vilken problematik som ligger till grund för behandlingen och hur ungdomens problematik har kommit till socialtjänstens kännedom samt till föräldrarnas kännedom. Om ungdomen har en kriminell alternativt utagerande problematik så blir den egna motivationen hos ungdomen att delta i en behandling försvinnande liten. De upplever enligt våra
respondenter i det läget inget behov till behandling eftersom de hitintills huvudsakligen har upplevt fördelar kring sin problematik. En av våra respondenter beskrev inställningen hos de
17
ungdomarna på följande sätt: “Dem är bara i den här förtjusningsfasen dem får bara vinster av det här och sen kommer jag, ne nu ska du sluta med det här. Varför?” (respondent 4).Från detta skiljer sig ungdomar med en mer djupgående psykologisk problembild, såsom
psykiatriska diagnoser, ångestproblematik etcetera, då dessa i regel är mer mottagliga för behandling och inte upplever tvånget lika mycket. Här blir det en stor skillnad baserat på problembild. När problembilden är som störst för ungdomen så kommer motivationen att förändras. När den psykologiska problembilden blir för stor upplever en av våra
respondenter att då finns det ingen energi kvar för ungdomen att delta i en behandling och uteblir ofta eftersom det blir ett för stort projekt att bara gå ut genom dörren.
“Oupptäckta diagnoser kan ju vara ett hinder sådär så man inte får rätt anpassningar. Det kan vara mobbning som gör att man liksom inte vill vara i skolan får någon typ av torgskräck eller ångestproblematik, generell ångest” (…) “men kommer dem inte till socialtjänsten på ett uppstartsmöte tex för det händer ju att bara föräldrarna kommer. Det är ju inte kört för det då kommer vi hem” (respondent 1).
Så när problembilden blir för stor när det gäller ungdomar med psykiska besvär så kommer tvånget bli mer nödvändigt enligt respondent 1. När ungdomen inte längre har energin att ta emot en behandling eller andra hinder som ligger i vägen så upplever behandlaren det nödvändigt att själv söka upp ungdomen för att få möjligheten att träffas.
Om det däremot är en kriminell problematik för en ungdom så blir motivationen till förändring som störst när problembilden är som störst. Då blir tvånget till en behandling nästintill onödigt för då har ungdomen all motivation den behöver till att själv söka en förändring.
“När det händer någonting riktigt illa då när dem är knivskurna blöder eller är på akuten då med deras rädsla det är fösta gången att dem har upplevt konsekvenser av sin kriminalitet det är då dom börjar okej det är på allvar jag kunde ha dött (…) Då var han motiverad till
förändring han var jättemotiverad att berätta allt” (respondent 4).
Som studiens respondenter säger kan vägen till behandlingen ha en stor betydelse när det kommer till hur ungdomar upplever ett eventuellt tvång för att delta i behandling. Samtliga respondenter gör däremot gällande att tvång per definition inte behöver innebära något negativt. Utan tvånget så skulle många av dem ungdomar som behöver en behandling inte acceptera den.
“Vi har inte har något annat val för att kunna rädda någons framtid helt enkelt. Så jag ställer mig ju inte helt. Man får ju göra tvånget på ett sätt ett bra sätt man kan ju liksom leda någon fram till något men man kan inte tvinga dem att göra. Man kan visa på att det finns folk som bryr sig och det finns alternativ till ens livsstil snarare än att tvinga in dem i en behandling mer sådär att visa att det finns personer som bryr sig. Så det är väl tvånget att visa dem att det finns människor. Ibland som socialsekreterare har man inte ett val utan jag vill att du går till IRIS2 och vill att du gör det två ggr i veckan för att jag vet att jobbar schyssta personer som du
18
kommer få träffa två gånger i vecka så du kanske kan få syn på något annat som kanske är viktigt i livet.” (respondent 1).
En av våra andra respondenter såg också positiva aspekter av tvång eftersom utan tvånget skulle de inte kunna nå de ungdomar som var i behov av insatsen.
“Absolut vi når ju ändå fler med öppenvårdsinsatser som annars skulle kunna bli placerade så på det sättet så ser ju absolut en fördel för vissa har det ju blivit jättebra för även fast det har varit det här hotet om placering” (respondent 3).
Här kan vi i studiens resultat se en skillnad på tvångssituationen beroende på huruvida det är ett socialt tvång eller ett myndighetstvång. Ett socialt tvång har en större chans att påverka till en lyckad behandling enligt våra respondenter. Att ungdomar kan tänka sig att ställa upp för sina föräldrar och gå med på behandling emedan det direkta myndighetstvånget ofta kan leda till att ungdomar mer agerar som ögontjänare för att antingen undgå eller komma ifrån en placering. “Ja. Vi har ju en del som direkt uttalar det. Att jag tycker inte det är något problem. Men jag kan tänka mig att gå hit för mammas skull” (respondent 5) var en av de beskrivningar på det fenomenet som vi fick, en annan var:
”respondent 4: Det är det och då ser dem sin chans att slippa LVU och sånt där men inte för att dem vill
Intervjuare: Inte för att dem vill ha behandlingen? Respondent 4: Ne” (respondent 4).
Det här i sig kan bli problematisk enligt våra respondenter. Särskilt då myndighetstvånget också kan komma att påverka föräldrarnas motivation. När vårdnadshavare upplever sig tvingade till att se till så att deras barn kommer till en behandling som dom kan uppleva som onödig så finns det enligt våra respondenter inte så mycket utrymme att göra ett
förändringsarbete. Om det är ett myndighetstvång så finns det enligt våra respondenter inte en samsyn på problembilden mellan föräldrar och myndighet alla gånger. Många gånger upplever föräldrarna, enligt våra respondenter, att det enbart är ungdomen som är i behov av vård och behandling och att de själva inte kommer vara delaktiga.
“Dom är ju oftast mycket mer motiverade än ungdomen är att få hjälp. Min erfarenhet är att dem oftast har en motivation till att åh hjälp mig o fixa min unge. Ja lite som på en
bilverkstad här och så får jag andas lite. Så kan jag hämta honom sen så har det löst sig” (respondent 3).
När det sen blir tydligt för föräldrar att de kommer ha en stor del i behandlingsinsatsen och att dem själva kommer behöva göra ett stort arbete för att rätta till familjesystemet så upplevde flera av våra respondenter att det kommer bli en “uppförsbacke” (respondent 1) i början av behandlingen.
19 5.1.1 Analys
Resultatet i detta tema står sig väldigt bra med den tidigare forskningen på ämnet. Att ungdomar upplever sig tvingade till en behandling stämmer väl överens med Breda och Riemers (2012) studie. Att tvånget i sig inte nödvändigtvis behöver vara av ondo är också något som våra respondenter tycker sig se och även där får de stöd i tidigare forskning (Breda & Riemer, 2012; Merrill, m.fl., 2017; Goodman m.fl., 2011). Att behovet finns för att använda ett visst mått av tvång för att få ungdomar att delta i en behandling kan ses på olika sätt. Om vi använder oss av Foucaults bild av den disciplinerande makten och biomakten kan vi tydligt se att tvånget är en del av disciplineringen och att behovet av att ungdomen underkastar sig experterna i frågan om huruvida en behandling behövs. Det krävs av både vårdnadshavare och myndigheter att tvinga ungdomen till förändring och att göra det inom de rådande normer och ramar som existerar inom samhället vilket gör att socialtjänsten blir det
uppenbara valet. Där finns det en förhoppning och en förväntan att ungdomen ska omformas till att vara en del av samhället istället för att göra det aktiva valet att stå utanför. Här verkar den disciplinerande makten väldigt hårt och är kraftigt understödd av biomakten och dess experter som kravställer, både på ungdom och familj, inte bara att en förändring måste ske utan hur förändring ska se ut. Detta kommer också att föda ett motstånd hos ungdomen som det sen blir behandlarens jobb att överbrygga.
Foucaults beskrivning av biomakten ses på mycket tydligt sätt i den sociala praktiken. Tvånget till underkastelse inför experterna är också en stor del av att det är experterna i det här läget som sitter på makten. De har stöd i uppbyggda organisationer, hierarkier och strukturer och kan således utöva makten att säga “antingen gör du det här frivilligt eller så kommer vi tvinga dig till det”. Frågan som blir där är om det någonsin kommer vara frivilligt även om ungdomen går med på behandling. Det här är inte av ondo däremot, den
disciplinerande makten som Foucault ser den är inte enbart repressiv utan den kan också vara utvecklande. Det handlar inte om att förtrycka en ungdom och att tvinga in den i en normalitet där den förlorar sin person. Det handlar om att forma och utveckla personen så att den kan göra nytta inte bara mot sig själv utan även mot sin omgivning och samhälle. Samtidigt ser vi att även en icke repressiv maktutövning kommer föda ett motstånd hos ungdomarna, ett motstånd som genom Bourdieu kan tolkas som ett ifrågasättande av
ungdomens habitus. Vi måste också här göra en skillnad på anledningen till varför ungdomen anses vara i behov av vård och behandling. En ungdom vars huvudsakliga problem är en psykisk ohälsa kan placeras, om vi tolkar Bourdieu, utanför samhällets hierarkiska strukturer trots att hen troligtvis har en önskan om att få komma in. Dennes utanförskap eller stämpling som avvikande är troligtvis mer en ”individuell börda” vilket gör att hen har förlorat delar av sitt kapital och sin placering i det sociala rummet men har en önskan om att återgå på fullständigt sätt in i samhället.
De ungdomarna vars problembild huvudsakligen bygger på kriminalitet, missbruk, utagerande beteende eller liknande kan vi se befinner sig i en lite annorlunda position. De här ungdomarna behöver inte ha någon direkt önskan om att anpassa sig till det samhälle och det habitus som förväntas av dem från den disciplinerande makten. De har format sina
20
egna pseudo- samhällen med specifika habitus i en direkt kontrast till de strukturer som representerar det samhälle som de ofta väljer att ta avstånd ifrån. I det här läget så kan Foucaults syn på disciplinering som icke repressiv upplevas som en bestraffning för ungdomarna eftersom deras habitus går i en direkt kontrast med de anpassningar som samhället kräver av dem. De har byggt upp sina egna strukturer och sina egna samhällen utanför rummet av sociala positioner. Där har de också byggt upp egna kapital som de upplever som bekräftade i den kontexten. En förflyttning från det här pseudo-samhället in i det vanliga samhället skulle innebära en ny kontext i vilken deras kapital inte skulle
godkännas och deras habitus skulle stämplas som avvikande. Det här i sig kommer att föda ett visst motstånd. Vi kan däremot se att det kan komma en vändpunkt för de ungdomarna när deras kriminalitet börjar orsaka så svåra konsekvenser i deras liv att situationen blir ohållbar. Då kan det byggas en motivation att anpassa sig till det egentliga samhället och underkasta sig den disciplinerande makten för att åstadkomma en förändring som leder bort från de konsekvenserna.
Men vi måste också skilja på det sociala tvånget och myndighetstvånget. Det sociala tvånget, som oftast kommer från föräldrarna, kan få större positiva effekter än myndighetstvånget. Detta är något som våra respondenter har satt ord på men även Breda och Riemer (2012) när de gör gällande att ett juridiskt tvång kan få en motsatt effekt och därmed minska en
motivation till behandling. Om vi återigen ser det genom Foucaults teorier om makt så vet vi att hur välmenande en maktutövning än kan vara så finns det alltid en risk att en
maktutövning inte får önskad effekt. I det här fallet kan vi se det karakteriseras av att det uppenbara tvånget mot ungdomen och dess vårdnadshavare får som effekt att de istället tar avstånd från experternas “dom” och att deras motstånd blir större. Detta hade kanske kunnat undvikas om beslutet inte hade varit tvingande utan mer uppsatt som en hjälpande insats. Våra resultat under det här temat står sig också väl med Breda och Riemer (2012) studie samt Merrill m.fl. (2017) i att den bakomliggande problembilden väldigt tydligt styr huruvida en ungdom upplever sig frivillig till behandling. Att kriminalitet kontra psykisk ohälsa gör att ungdomar upplever tvånget olika kan ses som att kriminaliteten mer upplevs som en styrka och fördel för ungdomen medans en psykisk ohälsa nästintill aldrig gör det. Därav blir behovet till disciplineringen betydligt starkare hos en ungdom med kriminellt utagerande beteende och motståndet kommer också därmed att bli kraftigare.
5.2
Upplevelsen av motivationens betydelse
Att motivation är en avgörande del av behandlingen är något som väldigt tydligt går att utläsa ur våra resultat. Studiens fem deltagare anser att motivation är en förutsättning för en lyckad behandling. Sen finns det olika typer av motivation som vi kan se i våra resultat. Det finns en motivation till behandling och det finns en motivation till förändring. Motivation till
behandling kan enligt våra respondenter bero mycket på de yttre faktorerna, mina föräldrar vill att jag deltar, socialtjänsten vill att jag medverkar etcetera. Ett tydligt exempel på behandlingsmotivation utan förändringsmotivation kan vi se i svaret vi fick på frågan
21
huruvida ungdomar är motiverade till en behandling. “Hon på soc tycker att vi skulle liksom... behöver det här… ja, men vad tycker ni? Njäää, det vet jag inte.” (respondent 5). Vilket skiljer sig stort mot en förändringsmotivation. När en behandlingsmotivation finns så innebär det att ungdomen godkänner att underkasta sig behandlingen men har ingen egentlig motivation till förändring. En förändringsmotivation bygger på att ungdomen har insett att deras livssituation är ohållbar i längden och de kommer att behöva en förändring vilket av en av våra respondenter uppfattas som en stark indikation på att behandling har en större chans att bli lyckad.
“Det kan jag ju märka ibland med ibland med ungdomarna ibland så finns ju inte den alls. dem har ju ingen ambition om att göra något annorlunda (...) är ju att man lyckades bättre med dom som hade någon slags egen genuin: jamen jag vill förändra någonting, det här är jag inte nöjd med” (respondent 3).
Våra respondenter upplever att för det mesta saknas det en grundläggande motivation hos ungdomarna som kommer för behandling, lite varierande på vilken problematik som ungdomen har. Respondent 2 beskriver det till och med som ett utopiskt tillstånd att ungdomarna har en full förändringsmotivation redan från början “JA herregud ja herregud men jag tänker lite att det är snudd på utopi att en ungdom ska komma skuttande till oss, det här vill jag, jag vill jätte gärna, nej det kommer aldrig hända i världshistorien är jag rädd för” (respondent 2). Det anser vi är ett ganska målande uttalande för vilken upplevelse våra respondenter har av den motivation som ungdomar kommer till behandling med. Därmed inte sagt att alla är utan motivation, ett par av våra respondenter upplever att vissa ungdomar har en motivation när de kommer till behandling. Motivationen kanske inte är så mycket internaliserad utan består huvudsakligen av externa faktorer som påtryckningar från familjen eller liknande men den tar sig i uttryck som en motivation hos ungdomarna.
“Det måste finnas någonting inombords någonting respekt för någon eller nått, en hel del fall så är det ju mammor, ensamstående mammor som är viktiga i deras liv gör det för hennes skull (...) Och så ska dem förändra någonting men okej jag ser att det vad jag gör skadar någon annan i min omgivning så för den kanske jag kan ändra lite grann” (respondent 4).
Men i regel anser våra respondenter att det finns en brist på både förändrings- och behandlingsmotivation hos ungdomarna i en behandling. Särskilt en brist på initialmotivation när ungdomarna kommer till behandling.
“Ja, man börjar ju i uppförsbacke men jag tänker att det är helt i sin ordning att det är så sen tänker jag att det är upp till familjebehandlaren och ungdomsbehandlare att skapa en allians att hitta motivation att hitta det dem (ungdomen) själva vill och ta det på allvar och ungdomar är inte skitsvåra tycker jag, dem är ganska snälla“(respondent 2).
En annan av våra respondenter upplevde att motivationen i regel saknades vid en
behandlingsstart “så där har vi ju att motivationen hos ungdomen är ju -5 när dem kommer till mig…” (respondent 4) eller “Men det är inte säkert att dem vill ta emot familjebehandling när dom kommer till oss” (respondent 1). Den inledande motivationen är väldigt låg men
