E-kronans effekt på affärsbankerna

Med en e-krona finns det möjlighet för allmänheten att fördela sina pengar mellan inlåning på banken eller som e-kronor. Detta skulle kunna leda till att bankinlåningarna minskar, vilket i sin tur påverkar affärsbankernas lönsamhet negativt. Om allmänheten för över en stor del av inlåningen till e-kronor skulle i extremfall vissa banker kunna gå i konkurs. Ett alternativ för att förhindra extrema överföringar från bankinlåningar till e-kronor skulle vara att

Riksbanken eller distributörerna anger ett maxtak över hur många e-kronor en individ får inneha. Om inte annar skulle bankerna kunna tänkas svara med en högre ränta för att inte gå miste om sin vinstandel. I och med att det blir mer kostsamt att låna pengar vid en högre ränta riskerar investeringarna att minska. I en sådan situation skulle Riksbanken eventuellt bli tvungna stimulera ekonomin och sänka reporäntan för att främja investeringar och undvika en för hög inflation på grund av minskad konsumtion.

Det skulle dock även gå att diskutera hur etiskt korrekt det är att centralbanker börjar konkurrera med exempelvis affärsbanker och andra privata aktörer på betalmarknaden. Riksbanken är redan är den instans som bestämmer reporäntan och således också påverkar vilken ränta affärsbankerna kommer ha. Alltså skulle det gå att diskutera hur mycket mer inflytande de skulle kunna ha utan att påverka affärsbankernas ställning och lönsamhet.

Genom införandet av CBDC skulle de privata bankpengarna kunna minska vilket således även skulle minska affärsbankernas lönsamhet. Om det inte är tillräckligt lönsamt för affärsbankerna att konkurrera på marknaden skulle aktörer kunna pressas ut för att inte gå med förlust, alternativt att intresset för att fortsätta sin verksamhet kanske upphör. På så vis uppstår det en intressekonflikt mellan aktörerna på marknaden där det beslutande organet, Riksbanken i detta fall, kan agera efter sina egna intressen. Däremot bör Riksbanken även ta affärsbankernas ställning på betalningsmarknaden i beaktning för att kunna bibehålla en fungerande och effektiv marknad ur ett nationalekonomiskt lönsamt perspektiv.

Det skulle även kunna uppstå en undanträngningseffekt vid införandet av en e-krona. I och med att Riksbankens ställning skulle bli större på betalningsmarknaden vid ett införande av CBDC skulle det resultera i att affärsbankernas ställning trängs undan något då

affärsbankerna är beroende av kundernas inlåningar för att kunna behålla en lönsamhet. Vid en minskning av denna, som skulle kunna ske om kunder istället väljer att placera sina pengar i e-kronasystemet, riskerar deras lönsamhet att minska och därigenom uppstår även en

undanträngningseffekt.

Det går dock att diskutera i vilket scenario det uppstår en undanträngningseffekt eller inte. I en situation där e-kronan är räntebärande är det mer tänkbart att en undanträngningseffekt kommer att uppstå, då det blir mer lönsamt för kunden att placera sina pengar i

e-kronasystemet och få en avkastning på sin placering vid en positiv ränta. I konkurrensavsnittet 7.1 som behandlar frågan hur en e-krona skulle påverka

betalningsmarknadens konkurrens, lyfts vikten fram av huruvida Riksbanken väljer att ha ett öppet API eller inte. Detta kan ha en betydande effekt på affärsbankernas verksamhet då det antingen kommer att tillåta dem att delta på marknaden som leverantörer av e-kronan med hjälp av ett öppet API, eller också hindra dem. Därmed kommer detta också vara en avgörande faktor för hur stor undanträngningseffekt kommer att vara.

För att affärsbankerna ska kunna behålla sin andel av bankinlåningar finns det tre tänkbara lösningar. Det ena skulle vara att de väljer att höja utlåningsräntorna för att behålla sin del av bankinlåningarna. I detta scenario riskerar de att kunder inte väljer att låna pengar då räntan är för hög. Den andra lösning är att de väljer att sänka deras räntor, men då riskerar de istället en lägre lönsamhet. Om de skulle kunna svara med att ha en mer attraktiv ränta på kunders placeringar gentemot den räntesats e-kronan erbjuder skulle de eventuellt lyckas behålla sin

andel av bankinlåningar. De tre lösningarna generera alla en form av förlust för

affärsbankerna vilket exemplifierar att en undanträngningseffekt kommer att uppstå i alla tre fallen. Hur stor denna effekt kommer att vara kommer därför att styras av bankkundernas efterfrågan, men också beroende på de ovannämnda faktorerna huruvida e-kronan är räntebärande eller ej samt hur tjänsten av e-kronan kommer att se ut.

Även om e-kronan implementeras som icke-räntebärande (som är Sveriges plan) och affärsbankerna inte påverkas i samma grad som de skulle göra om en räntebärande e-krona infördes finns det situationer undanträngningseffekten skulle kunna blir stor. I och med att det är efterfrågan på e-kronan som kommer styra hur stor undanträngningseffekten för

affärsbankerna blir kommer denna effekt med största sannolikhet att uppstå i tider av kriser, även om den är icke-räntebärande, då efterfrågan på centralbankspengar ökar.

8.4 Konkurrens

I dagsläget är det främst de privata aktörerna som skapar konkurrens på

betalningsmarknaden. De privata bankerna står för den största delen av penningmängden vilket skulle kunna medföra att Riksbankens ställning minimeras på betalningsmarknaden om kontanterna fasas ut utan att de inför ett komplement eller substitut. Införandet av en e-krona skulle dock kunna bidra till att konkurrensen främjas på betalningsmarknaden. Konkurrensen skulle kunna öka då nya innovationer kommer krävas i form av olika betaltjänstleverantörer som kommer vara nödvändiga för både hushåll och näringsliv. Hur konkurrensen kommer att se ut är ännu bara en spekulation och går egentligen bara att basera på ekonomiska teorier samt genom att studera hur andra länders CBDC’s ser ut. Dock krävs en analys av länder med liknande statsskick, vilket gör att exempelvis en analys mellan Sverige e-krona och Kinas e-yuan kan vara svårt. Det som skulle tänkas vara en avgörande faktor för konkurrensen på marknaden med e-krona är huruvida Riksbanken beslutar för att ha ett öppet API på

grossistnivå och hur åtkomsten till kundernas konton på deras gamla banker ser ut. Om det är för höga etableringshinder kommer det inte finnas incitament för nya leverantörer att ta sig in på marknaden.

Utifrån de tre variablerna räkneenhet, värdebevarare och betalningsmedel går det även att analyser hur e-kronans potentiella utformning skulle tänkas fungera på betalningsmarknaden samt hur konkurrenskraftig den skulle vara. Då e-kronan kommer fungera som ett

komplement till dagens kontanter kommer även e-kronan att kunna klassas som både en räkneenhet och värdebevarare. För att e-kronan ska kunna klassas som ett betalningsmedel krävs det att redan befintliga betalstationer accepterar e-kronor som betalmedel eller att det införs nya system som etableras på samtliga ställen där betalning krävs. Om e-kronan uppfyller dessa krav tillsammans med att även allmänheten accepterar e-kronan som ett betalmedel skulle den kunna vara lika konkurrenskraftig som kontant- och kortbetalningar idag vilket skulle göra att Riksbankens monopolställning skulle vara fortsatt stark.

Då Bitcoin och andra kryptovalutor har kommit in på marknaden och bidragit till diskussioner om införande av CBDC är det även av intresse att analysera just hur

konkurrenskraftig Bitcoin skulle vara utifrån dessa tre variabler. Då värdet på Bitcoin varierar kraftigt och kan skilja sig flera tusen kronor bara med timmars mellanrum är det inte lätt att säkerställa Bitcoins värde. Det finns således ingen precision kring dess värde och uppfyller därför inte kriteriet kring att vara en räkneenhet. Likaså är det svårt att försvara att Bitcoin skulle vara en värdebevarare. Om en beställning skulle genomföras nu med en faktura som betalas i framtiden skulle det medföra en risk eftersom värdet kan komma att ha ändras till dess att varan anlänt till beställaren. Det skapar en osäkerhet på marknaden vilket ytterligare bevisar att Bitcoin skulle vara svårt att använda sig av vid handel och därmed inte kunna konkurrera med t.ex kontant- och kortbetalningar idag.

Utifrån variabeln betalningsmedel är det idag väldigt svårt att använda sig av just Bitcoin vid handel eftersom det inte är många företag som tar emot Bitcoin som betalningsmedel. Likaså är det en relativt utdragen och krånglig process när det kommer till att köpa och sälja med Bitcoins. För att lyckas med att skapa nya block krävs information samt kunskap kring valutan, vilket gör att handel med Bitcoin i dagsläget ser svårt ut och inte lämpar sig för alla, särskilt inte för de som redan lever i digitalt utanförskap. I och med att Bitcoinpriset kan variera kraftigt och på senare år legat högt i pris skulle det kunna vara en anledning till att endast personer med mycket kapital kan investera i Bitcoin, vilket skulle kunna öka klyftorna i samhället ännu mer om Bitcoin fick större och bredare genomslag hos allmänheten.