22 5.6 DEBATTEN KRING ARTIKELN
6. ECHR OCH DOMSTOLEN
6.1. INLEDNING
Det här kapitlet inleder jag med att redogöra för artikel 10, därefter förklarar jag den och beskriver den mer ingående och om vilka inskränkningar som skulle kunna göras mot yttrandefriheten bland medlemsstaterna. Därefter redogör jag för den europeiska mänskliga rättighetsdomstolens roll genom att redovisa statistik och presentera de domstolsfall jag har valt att analysera. Jag har inriktat mig på domstolsfall där båda paragraferna i artikel 10 kränks och där nationell säkerhet är anledningen till kränkningen.
6.2. ARTIKEL 10 I ECHR
1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.73
6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10
Artikel 10(1) redogör för yttrandefriheten och 10(2) för dess begränsning. Begränsningarna försvaras med att det måste finnas en balans mellan samhällets och individens intressen. Endast myndigheterna har möjlighet att inskränka yttrandefriheten genom vissa förordnade
26
villkor. Det finns två grundläggande principer gällande restriktionerna: det får endast utföras kränkningar som är godkända av konventionen och begränsningarna får endast användas i det syfte som är stadgade, enligt artikel 18 i europeiska mänskliga rättighetskonventionen.74
Artikel 10(1) innehåller alla former av skydd för meningsyttrande: muntligt, skriftligt, politiskt, kommersiellt och konstnärligt. Den skyddar både åsiktsinnehavaren och personen som tillhandahåller resursen, t ex förläggaren för vilken åsikten förmedlas. Staten är inte skyldig att erbjuda sin befolkning tillgång till tidningar eller sändningsmedia, inte heller att tillhandahålla subventioner så att mer än en mening uttrycks till allmänheten. I de fall det ges subventioner måste staten garantera att mottagaren inte diskrimineras. Staten kan tvingas att skydda en tidning och dess anställda om de fysiskt attackeras av okända personer.75
Yttrandefrihet gäller alla, men vissa grupper har särskilda plikter, skyldigheter och olika skyddsnivåer enligt artikel 10(2). Det är exempelvis lättare att rättfärdiga begränsningar av polisers, soldaters och fångars yttrandefrihet på grund av disciplinsnödvändigheter än vad det är att rättfärdiga journalisters begränsningar, då det är deras jobb att leverera information och nyheter till allmänheten.76
6.3.1. MARGIN OF APPRECIATION
För att en inskränkning ska vara tillåten måste det i varje enskilt fall påvisas att inskränkningen är lagstadgad enligt nationell lag, i enlighet med artikel 10(2). De nationella domstolarnas tolkningar av den nationella lagstiftningen måste godtas av domstolen. Domstolen har genom kommissionens praxis utarbetat ett trestegstest som kallas
förutseendetestet, detta för att avgöra om kränkningen är i enlighet lagen.
1. Det måste fastställas om kränkningen av konventionsartikeln har en grund i den nationella lagstiftningen.
2. Lagen måste vara tillgänglig.
74Ovey, Clare & White, Robin, C.A. (2006), Jacobs & White: The European Convention on Human Rights
(New York: Oxford University Press), s. 218f f.
75 Cameron, Iain (2006), An Introduction to the European Convention on Human Rights (Uppsala: Iustus Förlag
AB), s. 122.
27
3. Lagen måste vara formulerad på ett sådant sätt att en person kan förutse vad konsekvensen av sitt handlande kommer att bli, på ett sätt som under omständigheterna är skäliga.77
Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har betonat att inskränkningar av artikel 10(2) måste tolkas noggrant och att nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad. Även om kränkningarna ska tolkas noggrant, varierar margin of appreciation i förhållande till de legitima mål som ska uppnås. Vanligtvis är margin of appreciation bred när det gäller moralfrågor, då det inte existerar en gemensam europeisk moral. Kommersiellt yttrande har en högre nivå av margin of appreciation än ett politiskt yttrande.78
När domstolen väl är övertygad om att inskränkningen har en legitim grund, som uppfyller lagstiftningskraven i konventionsstadgan, testar domstolen om inskränkningen uppfyller något av de specificerade legitima målen. Rättfärdiganden som är fastställda i konventionsstadgan är uttömmande, vilket underlättar för de enskilda staterna att motivera sitt handlande genom något av de beskrivna undantagen. Därmed behöver domstolen sällan lång tid till att analysera begränsningens karaktär.79
En inskränkning av yttrandefriheten måste, förutom att den är laglig och uppfyller ett legitimt ändamål, vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. För att fastslå om en kränkning är nödvändig i ett demokratiskt samhälle måste det bevisas att inskränkningen har gjorts utifrån ett socialt tryckande behov.80
Det diskuteras ofta i vilken utsträckning domstolsorganen ska ta hänsyn till statens tolkning av den situation den står inför när den tillåter en begränsning av rättigheterna som garanteras i konventionen. Domstolen har konstaterat att myndigheterna i ett land oftast är bättre rustade än en internationell domare i frågan om att uttala en åsikt om innehållet i anspråken så väl som om nödvändigheten av en restriktion eller ett straff. 81
77 Ovey & White (2006), s. 223. 78 Cameron (2006), s. 124f. 79 Ovey & White (2006), s. 226. 80 Ibid, s. 232.
28
Författaren George Letsas menar att experter ofta uttrycker sitt missnöje över bristen på ett enhetligt och konsekvent användande av margin of appreciation-doktrinen i domstolens rättspraxis. Doktrinen används på två olika sätt och de finns inte stadgade i konventionen utan har utvecklats av Strasbourgorganen.82
George Letsas menar att det har skapats mycket förvirring och kontroverser på grund av domstolens misslyckande i att åtskilja de två begreppen. Domstolen använder samma term till att beskriva att den sökande inte hade rättigheten han eller hon ansåg sig ha och till att beskriva att den inte kommer att undersöka den nationella myndighetens beslut gällande en eventuell kränkning av en medborgares rättighet.83
Det första begreppet är det faktiska begreppet och förklarar förhållandet mellan individuella friheter och kollektiva mål. Begreppet berör de domstolsfall där det funnits en uppenbar rättighetskränkning, men där domstolen dömt att kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle eftersom det funnits ett stort socialt behov för den. 84
Det andra begreppet är det strukturella begreppet. Begreppet tvingar domstolen att begränsa sig i sin tolkning av margin of appreciation, på grund av att ECHR är en internationell konvention.85 I granskningen av nationella myndigheters beslut är den europeiska domstolsmakten mer begränsad än hos de nationella domstolarna/organ som övervakar och granskar överensstämmelsen med konventionen. Detta innebär att staterna åtnjuter en margin
of appreciation i vilken domstolen inte granskar den nationella myndighetens beslut gällande kränkning i lika stor utsträckning som under det faktiska begreppet. Det rör sig om förhållandet mellan domstolen och de nationella myndigheterna, istället för förhållandet mellan mänskliga rättigheter och det allmänna intresset.86
82 Letsas, George (2007), A Theory of Interpretation of the European Convention on Human Rights (New York:
Oxford University Press), s. 80.
83 Ibid, s. 81. 84 Ibid, s. 84f. 85 Ibid, s. 80f.
29