Yttrandefrihet i Turkiet utifrån
artikel 301
Författare: Hanna Larsdotter Handledare: Lena Karlbrink Malmö Högskola
i
The purpose of my thesis is to analyze and discuss the compatibility of the criminal code of Turkey with article 10 of the European Convention of Human Rights and the Fundamental Freedoms. I have chosen to focus on article 301 of the Turkish Criminal Code. Article 301 is used to suppress freedom of expression in Turkey and can result in a two year prison term. To be able to establish if article 301 is a violation of article 10 I need to understand how Turkey interprets article 10. I have used a number of court cases from the European Court of Human Rights to be able to understand how the states interpret article 10. I have chosen legal method, and the Vienna Convention on the Law of Treaties is my interpretation tool.
Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftnings tillämplighet med artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Jag har valt att fokusera på artikel 301 i den turkiska brottsbalken. Artikel 301 används för att hindra yttrandefriheten i Turkiet och kan ge upp till 2 år i fängelse. För att komma fram till om artikel 301 är en kränkning av artikel 10 behöver jag förstå hur Turkiet tolkar artikel 10. För att förstå detta har jag använt mig av ett antal domstolsfall från den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Jag har valt att använda mig av juridisk metod för att komma fram till resultatet och Wienkonventionen om traktaträtt är mitt tolkningsverktyg.
ii
Innehållsförteckning
1. INTRODUKTION 1
1.1. MITT ÄMNESVAL 1
1.2.SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING 1
1.2.1.SYFTET MED UPPSATSEN 1
1.2.2.FRÅGESTÄLLNING 2
1.3. AVGRÄNSNING 2
1.4.DISPOSITION 2
1.5. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR 3
1.6. MATERIAL 3
2. METOD OCH TEORI 5
2.1.INLEDNING 5
2.2.METOD 5
2.3.TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT 6
2.3.1. WIENKONVENTIONENOMTRAKTATRÄTT 7
ARTIKEL 31-ALLMÄN REGEL OM TOLKNING 7
ARTIKEL 32-SUPPLEMENTÄRA TOLKNINGSMEDEL 7 ARTIKEL 33-TOLKNING AV TRAKTATER SOM BESTYRKTS PÅ TVÅ ELLER FLERA SPRÅK 8
2.3.2. KONVENTIONSTOLKNING 8
3. TURKIETS HISTORIA 10
3.1INLEDNING 10
3.2.DE FÖRSTA TURKARNA OCH OMORGANISATIONEN 10
3.2.1.TANZIMAT 10 3.3.TURKISK NATIONALISM 11 3.4.FÖRSTA VÄRLDSKRIGET 12 3.4.1.REPUBLIKENS BEGYNNELSE 12 3.4.2.BEFOLKNINGSUTBYTET 13 3.4.3.KURDERNA 13 3.5.DEN TURKISKA REPUBLIKEN 13 3.6. STATSKUPPERNA 14
iii
3.7.TURKIET EFTER DEN SISTA STATSKUPPEN 15
4. YTTRANDEFRIHET 16 4.1.INLEDNING 16 4.2.YTTRANDEFRIHET I SVERIGE 16 4.3.YTTRANDEFRIHET INTERNATIONELLT 17 4.4.UNDANTAG FÖR YTTRANDEFRIHET 17 5. ARTIKEL 301 18 5.1.INLEDNING 18 5.2.BAKGRUND 18 5.3.ARTIKEL 301 19 5.3.1. I 2005-ÅRS BROTTSBALK 19 5.3.2. I 2008-ÅRS LAGSTIFTNING 20 5.4.EN JÄMFÖRELSE AV DE TVÅ LAGTEXTERNA 20
5.5.ÅTAL UNDER ARTIKEL 301– IGÅR OCH IDAG 21
5.6.DEBATTEN KRING ARTIKELN 22
5.6.1.INOM EU 22
5.6.2.INOM MEDIA 22
5.6.3.BLAND NGO:S 23
6. ECHR OCH DOMSTOLEN 25
6.1.INLEDNING 25 6.2.ARTIKEL 10 I ECHR 25 6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10 25 6.3.1.MARGIN OF APPRECIATION 26 6.4.STATISTIK FRÅN DOMSTOLEN 29 6.5.DOMSTOLSFALLEN 30 6.5.1.HALIS V.TURKEY 30 6.5.2.MARAŞLI V.TURKEY 31 6.5.3.İ.A. V.TURKEY 32 6.5.4.GRIGORIADES V.GREECE 33 6.5.5.ÖZGÜR GÜNDEM V.TURKEY 34
iv
7. DISKUSSION AV ANALYSEN 37
7.1.INLEDNING 37
7.2. TOLKNING AV ARTIKEL 10 I ECHR 38
7.2.1.HALIS V.TURKEY 38 7.2.2.MARAŞLI V.TURKEY 39 7.2.3.İ.A. V.TURKEY 40 7.2.4.GRIGORIADES V.GREECE 42 7.2.5.ÖZGÜR GÜNDEM V.TURKEY 43 8. SLUTSATS ARTIKEL 301 47 LITTERATURLISTA 49 ANTOLOGIER 49 BÖCKER 49 TIDSKRIFTSARTIKLAR 50 TIDNINGSARTIKLAR FRÅN INTERNET 50 HEMSIDOR 50 PRIMÄRKÄLLOR 52
1
1. INTRODUKTION
1.1. MITT ÄMNESVAL
Jag har studerat en termin vid Sabancı universitetet i Istanbul. Under den terminen väcktes mitt intresse för turkisk politik och samhälle och för landets medlemsprocess in till EU.
Det som fick mig intresserad av att studera det turkiska rättssystemet var mordet på den turkisk-armeniska författaren Hrant Dink i Istanbul i januari 2007, åtalen och förföljelserna av författare, journalister, akademiker, poeter etc. Jag har fokuserat på artikel 301 i den turkiska brottsbalken.
1.2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
1.2.1. SYFTET MED UPPSATSEN
Syftet med uppsatsen är att analysera och diskutera Turkiets lagstiftning med fokus på artikel 301 i den turkiska brottsbalken samt dess tillämplighet och förenlighet med artikel 10 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna1.
Artikel 10 beskriver vilken grad av yttrandefrihet som befolkningen i fördragsstaterna har och på vilket sätt staten har rätt att inskränka den. Artikel 301 används i Turkiet för att hindra yttrandefriheten och offentlig kränkning av turkiskheten, republiken, nationalförsamlingen, statliga rättsväsenden samt militär- och säkerhetsstrukturer kan ge upp till två år i fängelse. Ett exempel på offentlig kränkning av turkiskheten är uttalanden om huruvida de mellan 800 000 till 1 500 000 dödsfallen i samband med utvisningen av armenier under det Osmanska rikets sista år, ska definieras som folkmord eller inte.
EU och NGO:s såsom Amnesty International och Human Rights Watch sätter stor press på Turkiet och kräver att landet ska slopa lagen. Jag vill veta om detta är försvarbart då stater har en bred margin of appreciation2 vad gäller yttrandefriheten genom artikel 10(2) i ECHR.
1 Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
kommer hädanefter benämnas som ECHR.
2
1.2.2. FRÅGESTÄLLNING
• Hur tolkar Turkiet artikel 10 i ECHR vid åtal under artikel 301 i den turkiska brottsbalken?
• Är artikel 301 i den turkiska brottsbalken kompatibel med artikel 10 i ECHR?
• Vilka typer av yttrandefrihetskränkningar kan Turkiet göra enligt artikel 10 i ECHR?
1.3. AVGRÄNSNING
• Jag har valt att analysera yttrandefriheten utifrån ett europeiskt perspektiv baserat på Turkiets eventuella medlemskap i EU. Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har en dömande makt, vilket FN saknar. Domstolens organ är dessutom starkt kontrollerande. Det är just denna skillnad och detta förhållande som fått mig intresserad av ämnet.
• I historiekapitlet ger jag endast en kort bakgrund till republikens bildande utifrån händelser i historien som har lett fram till skapandet av artikel 301.
1.4. DISPOSITION
I kapitel 2 redogör jag för min valda metod och uppsatsens teoretiska förhållningssätt.
I kapitel 3 gör jag en kort skildring av Turkiets historia. Jag har valt att placera historiekapitlet i början av uppsatsen för att tidigt ge läsaren en inblick i på vilket sätt Turkiets historia kan ha påverkat tillkomsten av artikel 301.
I kaptitel 4 diskuterar jag kortfattat yttrandefriheten i Sverige och bland internationella organ.
I kapitel 5 presenterar jag förhistorien till artikel 301, lagens definition och hur lagen används idag. Jag avslutar kapitlet med att redogöra för debatten som omger artikel 301 inom EU, media och bland NGO:s.
3
I kapitel 6 redogör jag för definitionen av artikel 10 i ECHR, hur artikeln tolkas av domstolen och förklarar begreppet margin of appreciation. Till sist redogör jag för domstolens statistik och de domstolsfall jag valt.
I kapitel 7 diskuterar jag analysen utifrån uppsatsens teoretiska förhållningssätt och min valda metod. Slutligen ger jag en kort slutsats av uppsatsens arbete i kapitel 8.
1.5. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR
ECHR- Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
VCLT- Wienkonventionen om traktaträtt
Domstolen- den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) Sökande- den person som skickat in en anmälan om kränkning till den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter
1.6. MATERIAL
Primärlitteratur är den turkiska brottsbalken, ECHR, VCLT, rapporter från Amnesty International och EU-kommissionen samt rättsfall från Europeiska mänskliga rättighetsdomstolen.
Sekundärlitteratur är historieböcker, encyklopedier, textböcker om ECHR och VCLT samt hemsidor som jag finner tillförlitliga.
I historiekapitlet har jag använt mig av följande källor som jag finner trovärdiga:
• Andrew Mango, författare till The Modern History of a Solid Country i antologin The
EU and Turkey a Glittering Prize or a Milestone som är referenslitteratur till min uppsats. Han har tidigare varit chef för sydeuropeiska och franska språkservicen på BBC World Service, medlem i mellanöstern institutet i London, Paris, Ankara och Israel. Han har skrivit ett antal böcker om Turkiet, bland annat The Turks Today och en biografi om Atatürk.
4
• Professor Roderick H. Davidson, författare till Turkey a Short History som är referenslitteratur till min uppsats. Han har tidigare arbetat som professor på George Washington universitetet och har undervisat på universiteten Princeton, Harvard och John Hopkins i USA. Davidson har även skrivit böcker om Osmanska riket och Mellanöstern.
• Professor Erik J. Zürcher, medförfattare till Turkey a Short History är professor i Osmanska rikets nutida historia på Amsterdam universitetet, Universiteit van
Amsterdam.
• Nationalencyklopedin.
Referenslitteratur till lagstiftningskapitlet är Amnesty Internationals översättning av artikel 301 från turkiska till engelska i 2005-års brottsbalk. Jag har varit i kontakt med pressekreterare Elisabeth Löfgren på Amnesty Sverige som har bekräftat att översättningen är korrekt. I översättningen av 2008-års artikel 301 har jag använt mig av en artikel som är skriven av Bülent Algans för German Law Journal. Bülent Algan är forskningsassistent vid juridiska fakulteten på Ankara universitetet Ankara Üniversitesi.
Ulf Linderfalk, redaktör och författare till Folkrätten i ett nötskal som är referenslitteratur till min uppsats. Han är folkrättsjurist och universitetslektor på Juridiska institutionen vid Lunds universitet.
5
2. METOD OCH TEORI
2.1. INLEDNING
Detta kapitel beskriver min valda metod och uppsatsens teoretiska förhållningssätt. Uppsatsen har juridisk metod som utgångspunkt.
2.2. METOD
Jag har valt att använda juridisk metod i mitt uppsatsskrivande. Jag har börjat med att identifiera det juridiska problemet, därefter identifierat en lämplig lagregel och tolkat denna, och avslutat med att argumentera för en lösning på det juridiska problemet.
Det juridiska problemet har jag identifierat i syfte och frågeställning i kapitel 1.2. och kan sammanfattas med att jag undrar om artikel 301 i den turkiska brottsbalken är kompatibel med artikel 10 i ECHR. Bland annat EU och NGO:s kräver att Turkiet avskaffar artikel 301 och jag undrar om detta är försvarbart då margin of appreciation kan tolkas brett när det gäller kränkning av yttrandefriheten. Den lämpliga lagregeln som används i uppsatsen är artikel 10 i ECHR.
För att bättre förstå domstolens och Turkiets tolkning av artikel 10 använder jag mig av ett antal rättsfall från den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen och ett antal författares åsikter om domstolens tolkning av artikel 10. Mitt juridiska verktyg i lösningen av det juridiska problemet, är artiklarna 31-33 i Wienkonventionen om traktaträtt och Ulf Linderfalks bok Folkrätten i ett nötskal.
Då jag använder mig av Wienkonventionen om traktaträtt som tolkningsverktyg blir tolkningsmetoden ett integrerat tillvägagångssätt mellan objektiv- subjektiv- och teleologisk tolkning, med vikt på objektiv tolkning. Objektiv tolkning utgår från själva konventionstexten och förklarar den sedvanliga betydelsen av konventionsorden. Subjektiv tolkning betyder att
6
tolkning utgår från staternas intentioner med konventionen. Teleologisk tolkning innebär att man tolkar lagtexten utifrån konventionens ändamål och syfte.3
I artikel 31(1) av Wienkonventionen om traktaträtt hittar man den teleologiska tolkningen som enbart används till klargöra den vardagliga formuleringen av konventionstexten. Om den objektiva tolkningen leder till tvetydig eller otydlig betydelse får man använda sig av en subjektivtolkningsmetod, dvs. titta på staternas intentioner med konventionstexten.4
Jag inriktar mig på rättsfall från den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen som belyser brott mot nationell säkerhet och kränkningar som skulle kunna vara nödvändiga i ett demokratiskt samhälle, i enlighet med artikel 10(2) i ECHR.
2.3. TEORETISKT FÖRHÅLLNINGSSÄTT
Juridiken bygger inte på teorier enligt Håkan Hydén5. Istället utgår juridiken från ett givet regelsystem och använder det valda regelsystemet som utgångspunkt för hur samhället ska förstås. Det är rättsreglerna inom juridiken som ersätter teorin inom samhällsvetenskapen. Den juridiska kunskapen handlar främst om förståelse av vad rättsreglerna innebär och hur de bör tolkas. När samhällsvetenskapen använder sig av teorier för att lösa ett problem tillhandahåller juridiken metoder för att tolka ett rättsystems innehåll.6
Nedan följer de artiklar i Wienkonventionen som jag använder i min analys av staternas och domstolens tolkningar av artikel 10. För att förklara hur en traktat ska tolkas utifrån Wienkonventionen använder jag mig av Folkrätten i ett nötskal.7
3 Wallace, Rebecca, M. M (2005), International Law (London: Sweet & Maxwell) s. 263f +
föreläsningsanteckningar, 2005-03-03.
4 Ibid.
5 Hydén, Håkan (2001), Rättsregler En introduktion till juridiken, (Lund: Studentlitteratur) 6 Ibid, s. 11.
7 Linderfalk, Ulf (2006), “Tolkningen av traktater” i Ulf Linderfalk (red.) Folkrätten i ett nötskal
7
2.3.1. WIENKONVENTIONEN OM TRAKTATRÄTT
ARTIKEL 31- ALLMÄN REGEL OM TOLKNING
81. En traktat skall tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte.
2. I sammanhanget ingår vid tolkningen av en traktat, förutom texten inklusive dess preambel och bilagor,
a) överenskommelser rörande traktaten som träffats mellan alla parter i samband med traktatens ingående;
b) dokument som upprättats av en eller flera parter i samband med traktatens ingående och godtagits av de andra parterna som dokument sammanhörande med traktaten.
3. Utöver sammanhanget skall hänsyn tagas till
a) efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpningen av dess bestämmelser;
b) efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet mellan parterna om traktatens tolkning;
c) relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna.
4. Ett uttryck skall tilläggas en speciell mening, om det fastställts att detta var parternas avsikt.
ARTIKEL 32 - SUPPLEMENTÄRA TOLKNINGSMEDEL
Supplementära tolkningsmedel, inbegripet förarbetena till traktaten och omständigheterna vid dess ingående, kan anlitas för att få bekräftelse på den mening som framkommer vid tillämpningen av artikel 31 eller för att fastställa meningen, när en tolkning enligt artikel 31 a) icke undanröjer dess tvetydighet eller oklarhet; eller b) leder till ett resultat som uppenbarligen är orimligt eller oförnuftigt.
8
ARTIKEL 33 - TOLKNING AV TRAKTATER SOM BESTYRKTS PÅ TVÅ
ELLER FLERA SPRÅK
1. När en traktat har bestyrkts på två eller flera språk, äger texten lika vitsord på vart och ett av dessa språk, såvida icke traktaten föreskriver eller parterna är överens om att en bestämd text skall ha företräde i händelse av skiljaktigheter. 2. En version av traktaten på annat språk än det eller dem på vilka texten bestyrkts
skall betraktas som en bestyrkt text endast om traktaten föreskriver det eller parterna är överens därom.
3. Traktatens uttryck förutsätts ha samma mening i varje bestyrkt text.
4. När en jämförelse av de bestyrkta texterna uppenbarar en skillnad i meningen som ej bortfaller vid tillämpningen av artiklarna 31 och 32, skall den mening antagas, som med beaktande av traktatens ändamål och syfte bäst sammanjämkar texterna, utom när en bestämd text har företräde enligt mom. l.
2.3.2. KONVENTIONSTOLKNING
Den enda gången vi behöver tolka en text är när vi inte förstår den, menar Ulf Linderfalk. Tolkningen betyder ”klarläggandet av en traktattext som är oklar”. Följande två tolkningsregler kan användas9:
• En tolkningsprocess ska inledas, när den traktattext är oklar, och bara när en traktattext är oklar. En tolkningsprocess får inte inledas, när en traktattext inte är oklar.
• En tolkningsprocess ska avslutas, när den traktattext man tolkar blivit klar, och bara när den blivit klar. En tolkningsprocess får inte avslutas, så länge den traktattext man tolkar fortfarande är oklar. 10
VCLT innehåller tolkningsmedel som kan kategoriseras som grundläggande och supplementära. Grundläggande tolkningsmedel är de som man kan använda med hänvisning till artikel 31(1) konventionellt språkbruk; (2) sammanhanget och (3) traktatens ändamål och
9 Linderfalk (2006), s. 81. 10 Ibid s. 82.
9
syfte. Supplementära tolkningsmedel är de tolkningsmedel som man kan använda med hänvisning till artikel 32; förarbetena och omständigheterna.11
Wienkonventionen förklarar också under vilka speciella förutsättningar de olika tolkningsmedlen ska användas och i vilken ordning. Linderfalk förklarar det genom följande diagram12: Kon- ventionellt språkbruk sammanhanget +
ändamål och syfte suppl. tolkningsmedel
Tolkningsmedlen ska användas i turordning, från triangelns topp. De två horisontella linjerna i triangeln anger en presumtion som kan förklaras enligt följande: om en person med hjälp av ett tolkningsmedel tolkar en traktat och har kommit fram till en mening som är klar då ska denna mening anses som korrekt. Tolkningsprocessen kan därför avbrytas.13
Konventionellt språkbruk innebär att en traktat ska tolkas i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck. Gängse mening betyder konventionellt språkbruk och innebär såväl vardagligt språk som fackspråk. En traktat ska också tolkas utifrån sitt ändamål och syfte, dessa kan endast användas tillsammans med konventionellt språkbruk och används som ett komplement om det konventionella språkbruket är vagt. 14
11 Linderfalk (2006), s 82f. 12 Ibid, s. 83. 13 Ibid, s. 83f. 14 Linderfalk (2006), s. 84. Diagram 1
10
3. TURKIETS HISTORIA
3.1 INLEDNING
I detta kapitel ger jag en kort historisk beskrivning av övergången till den turkiska republiken; från de första turkarna, det Osmanska riket och fram till dagens Turkiet. Kapitlets syfte är att få läsaren att förstå framkomsten av Turkiets artikel 301.
3.2. DE FÖRSTA TURKARNA OCH OMORGANISATIONEN
På sitt erövringståg västerut anlände seljuqerna år 1071 till främre Asien. Efter slaget vid Manzikert intog de stora delar av Bysantinska riket och vid slutet av 1100-talet hade de bosatt sig i så stora skaror att hela halvön blev känd i Europa som Turkiet. Hundra år senare deklarerade en krigsherre vid namn Osman självstyre i halvöns nordvästra hörn. Detta blev inledningen till det Osmanska riket, vilket under kommande århundraden spelade en viktig roll i europeisk politik.15
3.2.1. TANZIMAT
Under 1800-talet genomfördes en omorganisation av hela det Osmanska riket som kom att kallas Tanzimat. Omorganisationen medförde att europeisk kultur, framförallt fransk, etablerades mer permanent i det turkiska samhället.16 Denna period är den mest ifrågasatta och omdiskuterade i Turkiets historia och ledarna kritiserades starkt av de unga turkiska intellektuella. Moderna turkiska historiker kategoriserar den som ytlig och drastisk, men trots kritiken har den också blivit lovordad som en tid då nya idéer och institutioner skapades. Författaren Roderick H. Davidson menar att imperiet inte hade något annat val än att västernisera sig om det skulle överleva i den moderna världen.17
15 Mango, Andrew, “The Modern History of a Solid Country”, i The EU and Turkey a Glittering Prize or a
Millstone, editor Lake, Michael (The Federal Trust for Education and Research, London, 2005) s. 15 + Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/333270?i_whole_article=true>, (2009-08-18).
16 Mango (2005), s. 15.
11
Under Krimkriget år 1853-1856 allierade sig Osmanska riket med Storbritannien, Frankrike och Sardinien gentemot Ryssland, vilket hjälpte föga för diplomatin. Den resulterade endast i försäkran om att de europeiska länderna inte skulle lägga sig i de turkiska inrikesfrågorna. Européerna tryckte trots detta på om reformer, speciellt för de kristna minoriteternas rättigheter, vilket kommer att förklaras mer ingående i kapitel 3.3.18
3.3. TURKISK NATIONALISM
Till följd av Tanzimat-eran fanns det tre olika identitetstankar: Osmanism, Islam och det turkiska språket. Alla bidrog till den turkiska nationalismen på olika sätt. Osmanismen menade att alla folk inom imperiet var jämlika oberoende av religion eller etnisk tillhörighet, så länge man var lojal mot regeringen. Dessa tankar skulle för övrigt bli Ungturkarnas tankar under revolutionen 1908.19
De islamistiska tankarna hade rötter i motståndet mot den snabba västerniseringen och i sin panislamistiska doktrin. Islamisterna argumenterade för att muslimer inte skulle splittras upp i olika nationaliteter. Istället skulle albanerna, kurderna, turkarna och araberna förena sig under Kalifatet20.21
Även om det ännu inte fanns en turkisk identitet, började en sådan formas under Ungturkarnas period. Den utvecklades till en sorts panturanism, vilket innebar att man skulle se både kulturen och den politiska enheten i Turan22. Panturanism var opraktisk som en politisk identitet och ersattes istället av en ökad känsla för turkiskhet.23 Med målet att rädda imperiet, skapades turkisk nationalism. Ideologin kom från författaren Ziya Gökalp men inspirationen kom från etniska grupper i Ryssland. Ungturkarna blev den dominanta politiska kraften
18 Davidson (1998), s. 92. 19 Ibid, s. 128.
20 Kalifatet var den politiska delen inom Islam och styrdes av en kalif. Kalifatet upplöstes av Atatürk under
formationen av den turkiska republiken.
21 Davidson (1998), s. 128. 22 Turan är alla turkspråkiga folk. 23 Davidson (1998), s. 130.
12
tillsammans med dess ledare Enver Pascha. Nationalismen antogs som en lösning till den pågående krisen inom imperiet.24
Under Osmanska rikets tid var yrkena uppdelade efter etnicitet och Tanzimat förde med sig reformer som skapade ekonomiskt dominanta minoriteter. Följden av detta blev att
icke-muslimer dominerade bland annat handel och hantverk och med sin ekonomiska vinning följde krav på att politisk självständighet. Ungturkarna introducerade en ny konstitution 1908 i syfte att minska de kristnas tankar på självständighet men det gav ingen effekt.25
3.4. FÖRSTA VÄRLDSKRIGET
År 1915, i början av första världskriget, dödade staten och lokala muslimer armenier och andra kristna i deportationen från Osmanska riket. Folkdeportationen är fortfarande en känslig fråga för Turkiet. Landet har inte erkänt morden som ett folkmord, men har press på sig från omvärldens att göra det. Landet menar att armenierna och de kristna dog i de strider som utkämpades i öst i samband med kriget.26
Osmanska riket deltog i första världskriget tillsammans med Centralmakterna. Styrkorna tillhörande Ententen attackerade så småningom riket från alla håll. Imperiet besegrades och miljontals muslimska flyktingar anlände från bland annat Balkan och Ryssland.27
3.4.1. REPUBLIKENS BEGYNNELSE
I maj 1919 anlände Mustafa Kemal, vid den tiden general i den turkiska militären, till Samsun en turkisk stad vid Svarta havet. Mustafa Kemal accepterade inte de allierades inflytande över landet och fick dem att överge Sèvresfördraget som var avsett att dela landet i flera mindre stater. Ett nytt fredsfördrag förhandlades fram i juli 1923, det så kallade Lausannefördraget. Den turkiska utrikesministern İsmet Pasha fick igenom alla nationella krav vilket fick till följd
24 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL = <
http://www.ne.se.support.mah.se/lang/turkiet/333250/33327001>, (2009-07-14).
25 Mango (2005), s. 16.
26 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
http://www.ne.se.support.mah.se/lang/armenien/118053/A928773?i_h_word=folkmord+armenier, (2009-07-15).
13
att varken Armenien eller Kurdistan existerade och inte heller någon grekisk zon. Några stormakts influenser förekom heller inte längre inom de turkiska gränserna.28
3.4.2. BEFOLKNINGSUTBYTET
Under Lausannefördraget, 1923, löstes även ett annat turkiskt problem, minoritetsproblemet. Det förhandlades fram en grek–turkisk överenskommelse för ett befolkningsutbyte mellan turkarna i Grekland och grekerna i Turkiet. Endast grekerna och armenierna i Istanbul och turkarna i Thrakien var undantagna från utbytet. Utbytet gav upphov till mycket förtvivlan bland de drabbade, då folk tvingades ifrån sina hem. Många av de drabbade kunde inte tala sitt nya modersmål.29
3.4.3. KURDERNA
Utbytet gjorde Turkiet mer homogent men det fanns fortfarande ett folk, kurderna, som orsakade problem för det turkiska nationsbyggandet och deras nationella krav tog nationen ingen hänsyn till. Kurderna fortsatte kämpa för ett självständigt Kurdistan och tre stora uppror trycktes ner av den turkiska staten. Efter sista upproret följde en massiv hämndaktion från turkarna i form av deportationer, massakrer och förflyttningar av kurder till Kurdistan från andra delar av landet. Detta blev början på en starkare kurdisk identitet vilket resulterade i att staten såg kurderna som ett ännu större hot.30
3.5. DEN TURKISKA REPUBLIKEN
Den turkiska republiken utropades i oktober 1923 av Mustafa Kemal, ledare av oppositionsrörelsen. Landet var fattigt och ruralt. Utanför Istanbul låg landet i ruiner och befolkningen var till stor del analfabeter. Mustafa Kemal var rationalist och genomförde stora reformer de första åren vid makten, såsom bildandet av regering och sekularisering av religionen genom att till exempel förbjuda fez och huvudduk på allmänna platser och skolor.
28 Mango (2005), s. 16. 29 Davidson (1998), s. 146.
30 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet &i_history=1>, (2007-11-22).
14
Han stängde religiösa skolor, införde gregoriansk kalender, introducerande vardaglig turkiska istället för det mandarin-osmanska språket som använts tidigare. Efternamn blev obligatoriska och Mustafa Kemal antog efternamnet Atatürk, vilket han hädanefter kommer att benämnas som.31
3.6. STATSKUPPERNA
Den första statskuppen genomfördes 1960 efter att den dåvarande regeringen hade övergett Atatürks sekulära reformer och en växande anti-demokratisk anda vuxit fram inom regeringen. Under militärens inflytande skapades en ny konstitution år 1961, vilken var den mest liberala hittills. Fackförbund etablerades och politisk frihet expanderade. Det ska tilläggas att den militära eliten alltid har haft en stor påverkan på turkisk politik i republikens historia. Den har ansett sig vara utsedd att fortsätta Atatürks arbete på grund av dess betydande insats vid grundandet av republiken.32
Under 1960-70- talen etablerade dock militären en mer konservativ roll. De tidigare motsättningarna mellan kemalister33 och oppositionen ersattes av vänster-höger motsättningar allteftersom landet blev mer industrialiserat och en arbetarklass uppstod. Generalerna allierade sig med företagarna som kände sig hotade av arbetarklassens krav och strejker och studentsamlingar ledde till en ny statskupp 1971. Många studenter och intellektuella hamnade i fängelse och många officerare avsattes.
År 1973 hölls ett nytt val men den nya regeringen lyckades inte kontrollera den politiska och ekonomiska krisen som inträffade mellan åren 1975-80, då våldsamma motsättningar mellan extremistgrupper resulterade i politiska mord och anarki. En ny statskupp framtvingades 1980, då generalstabschefen tog makten för att kunna upprätthålla kontroll över republiken. Politiker och fackföreningsledare fängslades eller landsförvisades. Generalstabschefen behöll makten i tre år, vilket resulterade i stora skador för demokratin. Militären förbjöd och
31 Mango (2005), s. 17f.
32 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet &i_history=1>, (2007-11-21).
15
upplöste alla politiska partier och en ny konstitution infördes genom folkomröstning 1982.34 Det kan tilläggas att förhållandet mellan Turkiet och europeiska gemenskapen inte existerade vid den här tiden.35
Den nya konstitutionen la makten i händerna på de verkställande och utökade både presidentens och det nationella säkerhetsrådets makt. Den begränsade individens rättigheter, pressfriheten, fackförbundens friheter och förbjöd alla slags strejker. Yttrandefrihet och mötesfrihet inkluderades i konstitutionen men kunde begränsas, suspenderas eller återkallas vid störande av nationella intressen, allmän ordning, nationell säkerhet, fara för republiken eller allmän hälsa etc.36
3.7. TURKIET EFTER DEN SISTA STATSKUPPEN
Hösten 1983 gick landet tillbaka till civilt styre, men fackföreningsrepresentanter får fortfarande inte uttala sig i politiska frågor, statliga tjänstemän får inte grunda fackföreningar, lärare får inte tillhöra ett politiskt parti och partier får inte ha kvinno- eller ungdomsföreningar. Turkiet har idag en strikt terroristlag som hindrar yttrandefriheten, vilket har kritiserats hårt. I 2002-års parlamentsval vann det religiösa AKP- partiet och Recep Tayip Erdoĝan blev vald till premiärminister. AKP, som har uppmärksammats för sina nya tankar kring inrikes- och utrikespolitik samt för deras arbete mot ett medlemskap i EU,
har fortfarande makten i Turkiet.37
34 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet &i_history=1>, (2007-11-21).
35Euractiv, www.euractiv.com, URL =
<http://www.euractiv.com/en/enlargement/eu-turkey-relations/article-129678#links>, (2007-11-14).
36 Zürcher, Erik J (2003), Turkey A Modern History (I.B. Tauris & Co Ltd: London & New York) s. 295. 37 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=333250&i_sect_id=33327002&i_word=turkiet &i_history=1>, (2007-11-21).
16
4. YTTRANDEFRIHET
4.1. INLEDNING
Många människor med mig anser att yttrandefriheten är hörnstenen i varje demokrati. Dock yttrar den sig olika i världens demokratier. I Sverige är den inskriven i grundlagen, både i tryckfrihetsförordningen (TF) och i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I detta kapitel redogör jag kort för yttrandefrihetens historia både i Sverige och internationellt, samt ett övergripande resonemang kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Jag valde Sverige som exempel för att yttrandefrihetslagstiftning skiljer sig åt från Turkiet yttrandefrihetslagstiftning.
4.2. YTTRANDEFRIHET I SVERIGE
I Sverige finns det fyra grundlagar varav TF och YGL är två av dem, dessa tillkom år 1949 respektive 1991.38
TF reglerar yttrandefriheten i tryckta skrifter, främst i tidningar, tidskrifter, broschyrer och böcker samt publikationer som framställts på annat sätt, genom exempelvis kopiering.39 Vår tidigaste tryckfrihetslagstiftning infördes år 1766 och var den första i sitt slag i världen. Den avskaffades under 1700-talets senare del för att återinföras i början av 1800-talet, efter att Gustav IV Adolf avsatts. Tryckfrihetsförordningen från 1812 gällde i nästan 140 år och blev ersatt av nu gällande TF från år 1949. Den senaste TF är, trots ändringar och kompletteringar, i grunden sig lik.40
Vid YGL:s tillkomst var TF förebild och mycket av det som finns i TF återkommer i YGL. Grundlagen skyddar bland annat radio, tv, video och ljudupptagningar. Den bygger på etableringsfrihet, utgivaransvar, källskydd, censurförbud, särskild brottskatalog och
38 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/enkel/grundlag?i_h_word=yttrandefrihet+sverige>, (2009-06-14).
39 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-14).
40 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL =
<http://www.ne.se.support.mah.se/lang/tryckfrihetsf%C3%B6rordningen>, (2009-06-14) och Warnling-Nerep, Wiweka (2003), En orientering i tryckfrihet och yttrandefrihet, (Visby: eddy.se ab). s. 7.
17
juryrättegång, dock kan inte etableringsfriheten nyttjas fullt ut inom tv och radio på grund av begränsat sändningsutrymme i luften.41
4.3. YTTRANDEFRIHET INTERNATIONELLT
Yttrandefrihet är en av våra viktigaste rättigheter och återkommande i internationella mänskliga rättighetsdokument såsom FN:s Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter och afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter.42
Yttrandefriheten ska skydda både horisontellt och vertikalt; den ska skydda individen mot intrång från staten och även från andra individer. Staten är skyldig att se till att nationella lagar skyddar på båda nivåerna. Idag finns det endast ett fåtal stater i världen som inte har yttrandefrihet inskrivna i sina konstitutioner. 43
4.4. UNDANTAG FÖR YTTRANDEFRIHET
Det finns undantag för vad som anses vara yttrandefrihet och när den ska gälla. Mänskliga rättigheters instrument kan identifiera ett flertal legitimerade begränsningar av yttrandefriheten då den har olika innebörd för olika människor och stater och olika situationer. I de flesta stater är begränsningar av yttrandefriheten accepterat. Begränsningarna motiveras med risk för den nationella säkerheten, allmänna ordningen, allmänna moralen etc. Icke-förekomsten av presscensur anses ofta vara ett av de tydligaste tecknen på ett fritt samhälle; ett samhälle där individer och grupper öppet kan kritisera regeringen och debattera om nationella och regionala frågor.44
41 Nationalencyklopedin, www.ne.se, URL = http://www.ne.se.support.mah.se/lang/yttrandefrihetsgrundlagen
(2009-06-14) och Warnling-Nerep, s. 128.
42 Smith, Rhona K. M. (2005), Textbook on international human rights (New York & Oxford: Oxford University
Press), s. 284f.
43 Smith (2005), s. 285. 44 Ibid, s. 286.
18
5. ARTIKEL 301
5.1. INLEDNING
I detta kapitel ger jag två definitioner av artikel 301 – både den tidigare och den senare revideringen, för att kunna göra en jämförelse av de två. Jag redogör även kort för artikel 301:s föregångare som är artikel 159, hur artikel 301 har använts tidigare, hur den används idag samt ungefär hur många åtal som gjorts genom åren. Till sist presenterar jag den debatt som förts kring artikel 301 inom EU, media och NGO:s. Artikel 301 är definierad på engelska då jag inte hittat någon översättning till svenska.
5.2. BAKGRUND
Historiekapitel gav en introduktion till varför Turkiet har artikel 301 i sin lagstiftning. Artikel 159 antogs redan 1926, reviderades sju gånger och avskaffades i juni 2005 på grund av en reviderad konstitution. Den ersattes då av artikel 301. Syftet med den nya artikeln var att ge fler rättigheter, men istället skapade den mer kontroverser då den genom kryphål i lagstiftningen tillät åtal mot personer med avvikande åsikter.45 Den drog till sig både nationell och internationell uppmärksamhet efter flera kontroversiella fall och brottsmålsutredningar gentemot kända författare och journalister.46
Sedan 2005 har artikel 301 reviderats två gånger. Den 1 juni 2007 antog det turkiska parlamentet en reviderad brottsbalk med ändringar av bland annat artikel 301. Detta för att gynna Turkiets medlemskapsprocess till EU.47 Den 29 april 2008 antogs ytterligare en reviderad artikel 301, en för förhandlingsprocessen nödvändig ändring, som medförde att steget mot ett EU-medlemskap kortades.48
45 Lauren Fulton (2008), “A Muted Controversy: Freedom of Speech in Turkey”, Harvard International Review,
Vol. 30, Issue 1, s. 26.
46 Bülent Algan (2008), “The Brand New Version of Article 301 of Turkish Penal Code and the Future of
Freedom of expression Cases in Turkey”, German Law Journal, vol. 09, nr 12, s. 2237f.
47 Ibid.
48 Euractiv, www.euractiv.com, URL =
19
Den turkiska regeringen har inte för avsikt att avskaffa artikeln. Justitieministern, Mehmet Ali Şahin, menar nämligen att den sista ändringen av artikeln gör den likartad med lagstiftningen i EU-länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Justitieministern har även uttalat att trots revideringen av artikeln kan det inte uteslutas att straffpåföljder blir aktuella vid kränkning av den turkiska identiteten eller republiken.49
Vice ordförande för oppositionspartiet CHP, Hakki Süha Okay, har kritiserat ändringen och menar att den inte är rationell. Han har anklagat regeringen för att endast följa EU:s order, att förslaget var dåligt förberett och att revideringen inte tillför någonting nytt. Partiordförande för Nationalist Action Party Devlet Bahceli har gått så långt som att säga att en folkomröstning borde hållas, så att turkarna själva får avgöra om de vill att turkiska värderingar och Turkiets aktningsvärda historia ska kränkas.50
5.3. ARTIKEL 301
5.3.1. I 2005-ÅRS BROTTSBALK
1. Public denigration of Turkishness, the Republic or the Grand National Assembly of Turkey shall be punishable by imprisonment of between six months and three years.
2. Public denigration of the Government of the Republic of Turkey, the judicial institutions of the State, the military or security structures shall be punishable by imprisonment of between six months and two years.
3. In cases where denigration of Turkishness is committed by a Turkish citizen in another country the punishment shall be increased by one third.
49 Euractiv, www.euractiv.com, URL =
<http://www.euractiv.com/en/enlargement/turkish-parliament-softens-restrictions-freedom-speech/article-172074>, 20090416.
20
4. Expressions of thought intended to criticize shall not constitute a crime.51
5.3.2. I 2008-ÅRS LAGSTIFTNING
1. A person who publicly denigrates Turkish Nation, the State of the Republic of Turkey, the Government of the Republic of Turkey or the Judicial bodies of the State, shall be sentenced a penalty of imprisonment for a term of six months to two years.
2. A person who publicly denigrates the military or security structures shall be punishable according to the first paragraph.
3. Expressions of thought intended to criticize shall not constitute a crime.
4. The prosecution under this article shall be subject to the approval of the Minister of Justice.52
5.4. EN JÄMFÖRELSE AV DE TVÅ LAGTEXTERNA
Den första lagtexten från 2005, skyddade regeringsorganen mot attacker i väldigt stor utsträckning. Den innehöll skydd mot allmänt förtal public denigration av turkiskheten53, republiken, parlamentet, regeringen, de juridiska instanserna, militären och säkerhetsstrukturerna. I den reviderade lagtexten från 2008 har turkiskheten och republiken
51 Amnesty International, www.amnesty.org,
<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-8743-d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08).
52 Algan (2008), s. 2239f.
53 Turkiskhet betyder följande, enligt utkastsförfattarna till 2005-års konstitution: ”What is meant by the term
”Turkishness” in the article is, a common entity which has come into being as result of the common culture peculiar to the Turks living anywhere around the world. This entity is wider than the term “Turkish Nation” and it encompasses the societies who live outside Turkey and who are participants of the same culture. What is meant by the term republic is, the State of the Republic of Turkey.”, TBMM, 22. Dönem, Yasama Yılı 2, sıri Sayısı 644, 688 i Algan (2008), s. 2242.
21
ersatts av turkiska nationen och statsrepubliken Turkiet. Dessutom har det maximala fängelsestraffet sänkts och eventuella åtal ska godkännas av justitieministern.54
Ju större spännvidd artikeln har desto mer begränsad är yttrandefriheten, vilket betyder att den reviderade lagtexten där turkiskhet ersatts av turkisk nation ska ge yttrandefriheten mer plats. Enligt Bülent Algan, som är forskningsassisten på juridiska fakulteten vid Ankara universitetet, likställer högsta överklagandedomstolen i Turkiet turkiskheten med turkisk nation. Han menar också att båda benämningarna är för vaga för att användas som grund för att straffa de som utrycker sina åsikter.55
5.5. ÅTAL UNDER ARTIKEL 301– IGÅR OCH IDAG
Både föregångaren artikel 159 och nuvarande artikel 301 har använts för att åtala journalister, konstnärer, artister, studenter och advokater med flera, vars åsikter har ansetts förtala turkiskheten. Individerna som åtalats har olika bakgrund och uppfattning, allt från liberala till konservativa och från sekulära till religiösa.56 Enligt Human Rights Watch har 29 personer åtalats under 2005 och 72 personer under 200657. Situationen förvärrades under 2007 då de nationella valen närmade sig. Redan under det första kvartalet åtalades totalt 1 189 personer för brott mot artikel 301 enligt justitieministern.58 Under första kvartalet 2008 stod 42 personer åtalade för brott mot artikel 30159 och efter att den reviderade lagtexten trätt i kraft har justitieministern, mellan maj 2008 och februari 2009, godkänt 70 åtal, nekat 402 och 113 väntade fortfarande svar. 60
54 Algan (2008), s. 2241. 55 Ibid, s. 2242f.
56 Amnesty International, www.amnesty.org, URL =
<http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/003/2006/en/1bfaf47e-d44b-11dd-8743-d305bea2b2c7/eur440032006en.html>, (2007-11-08).
57 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL =
<http://www.hrw.org/legacy/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>, (2007-11-08).
58 Algan (2008), s. 2243.
59 Bianet, www.bianet.org, URL = <
http://bianet.org/english/freedom-of-expression/114266-in-three-months-110-people-tried-for-their-thoughts>, (2009-07-13).
22
5.6. DEBATTEN KRING ARTIKELN
5.6.1. INOM EU
EU-kommissionens rapport Turkey 2007 Progress Report rapporterar om yttrandefriheten, inklusive medias yttrandefrihet. Rapporten visar på det oroväckande med åtalen och domarna för yttrande av icke-våldsamma tankar under vissa stadgar i brottsbalken. Antal åtal dubblerades nästan under 2006 jämfört med året innan och de flesta åtalen gällde brottsbalken och särskilt artikel 301.61
Rapporten fastslår att artikel 301 måste ändras i enlighet med EU-standard. De rättsliga förhandlingarna och hoten som har förekommit gentemot mänskliga rättigheters försvarare, journalister och akademiker har resulterat i självcensur, även inom den akademiska världen. Detta och andra förekomster gör att yttrandefriheten i Turkiet inte når upp till EU-nivå.62
I rapporten Turkey 2008 Progress Report redogörs det för ändringen av artikel 301 och att syftet med ändringen var att skydda yttrandefriheten. Kommissionen hävdar att trots ändrade ordval är innebörden i artikeln densamma som tidigare. Åtalen ska numera godkännas av justitieministern och kommissionen menar att artikeln då kan bli föremål för politisk betraktelse.63
5.6.2. INOM MEDIA
Media runt om i världen har återkommande rapporterat om artikel 301, eftersom den utgör ett hinder för medlemskap i EU, men kanske desto mer för åtalet mot författaren och Nobelprisvinnaren Orhan Pamuk och mordet på författaren Hrant Dink i Istanbul i början av 2007.
Den amerikanska tidningen New York Times rapporterade t ex om åtalet mot författaren Elif Shafak. Shafak skrev en fiktiv bok The Bastards of Istanbul i vilken en av karaktärerna
61 Commission of the European communities, Turkey 2007 Progress Report, URL =
http://ec.europa.eu/enlargement/pdf/key_documents/2007/nov/turkey_progress_reports_en.pdf, (2009-07-13).
62 Ibid.
63 Commission of the European Communities, Turkey 2008 Progress Report, URL =
23
använder ordet folkmord när denne talar om deportationen av armenierna under första världskriget. Detta medförde att författaren åtalades för att ha kränkt turkiskheten. Åtalet bevakades av författare och akademiker runt om i världen och även EU kritiserade åtalet som slutligen lades ned på grund av brist på bevis.64
Dagens nyheter (DN) citerade i slutet av 2007 EU-kommissionären Olli Rehn när han sa att artikeln måste avskaffas och att tankefrihet och religionsfrihet är av yttersta vikt för ett land som vill bli medlem i EU.65 I en annan artikel skrev tidningen att turkiska befattningshavare hävdar att artikel 301 är en kopia av brottsbalkarna i Italien och Portugal. Tidningen kontrade med att författare och journalister i dessa två länder inte dagligen straffas på grund av nämnd lagstiftning.66 DN har också rapporterat om när den svenska författaren Barbro Karabuda greps och belades med utreseförbud från Turkiet under sin semesterresa i landet år 2008. Den troliga grunden för gripandet var enligt DN artikel 301 efter att en av hennes böcker hade översatts till turkiska tidigare under året.67
Den turkiska tidningen Turkish Daily News skrev i november 2007 att EU återkommande ber Ankara om att revidera artikel 301. Joost Lagendijk, viceordförande i turkiska EU förenade parlamentärkommissionen, menade att artikeln skadat Turkiets rykte och påstod att Turkiets fiender inom EU vill att artikel 301 ska lämnas oförändrad.68
5.6.3. BLAND NGO:S
Organisationen Amnesty International har kritiserat artikel 301 och menar att den är ett hot mot fundamental yttrandefrihet. De menar också att mänskliga rättigheters förespråkare och journalister åtalas för att de öppet vågar diskutera frågor som rör landets historia.69 I rapporten
Amnesty International Report 2009 menar organisationen att artikel 301 trots revideringen
64 ”Istanbul Court Clears Author of Insulting Turkish Identity”, New York Times, 2006-09-22. 65 ”EU vill se Turkiet slopa åsiktslag”, Dagens nyheter, 2007-11-06.
66 ”EU-kritik kan mildra lag om ”turkiskhet””, Dagens nyheter, 2006-11-07. 67 ”Svensk författare greps i Turkiet, Dagens nyheter, 2008-06-26.
68 ”AKP Reluctant on Reform”, Turkish Daily news, 2007-11-23. 69 Amnesty International, www.amnesty.org, URL =
http://www.amnesty.org/en/library/asset/EUR44/035/2005/en/7af4fffc-d47d-11dd-8743-d305bea2b2c7/eur440352005en.html, (2009-11-14).
24
begränsar yttrandefriheten. I augusti 2008 gav nämligen justitieministern sitt godkännande till åtal av författaren Temel Demirer under artikel 301. Demirer hade uttalat sig om att staten var ansvarig för mordet på författaren Hrant Dink i januari 2007.70
Organisationen Human Rights Watch uppmanade i ett långt brev till den turkiska premiärministern i april 2007 att omedelbart avskaffa artikel 301. Organisationen oroades över de fortsatta åtalen mot författare, bokförläggare och mänskliga rättigheters aktivister.71 I
rapporten World Report 2009 rapporterar de att kritiska och öppna debatter ökat trots fortsatta restriktioner mot yttrandefriheten. Även HRW menar att revideringen av artikel 301 endast var kosmetisk och genomfördes efter en enorm press från EU:s håll.72
70 Amnesty International, Amnesty International Report of 2009, URL =
<http://thereport.amnesty.org/sites/report2009.amnesty.org/files/documents/air09-en.pdf>, (2009-07-14).
71 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = <www.hrw.org/english/docs/2007/04/13/turkey15692_txt.htm>,
(2007-11-08).
72 Human Rights Watch, www.hrw.org, URL = < http://www.hrw.org/en/world-report/2009/turkey>,
25
6. ECHR OCH DOMSTOLEN
6.1. INLEDNING
Det här kapitlet inleder jag med att redogöra för artikel 10, därefter förklarar jag den och beskriver den mer ingående och om vilka inskränkningar som skulle kunna göras mot yttrandefriheten bland medlemsstaterna. Därefter redogör jag för den europeiska mänskliga rättighetsdomstolens roll genom att redovisa statistik och presentera de domstolsfall jag har valt att analysera. Jag har inriktat mig på domstolsfall där båda paragraferna i artikel 10 kränks och där nationell säkerhet är anledningen till kränkningen.
6.2. ARTIKEL 10 I ECHR
1. Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.73
6.3. ANALYS AV ARTIKEL 10
Artikel 10(1) redogör för yttrandefriheten och 10(2) för dess begränsning. Begränsningarna försvaras med att det måste finnas en balans mellan samhällets och individens intressen. Endast myndigheterna har möjlighet att inskränka yttrandefriheten genom vissa förordnade
26
villkor. Det finns två grundläggande principer gällande restriktionerna: det får endast utföras kränkningar som är godkända av konventionen och begränsningarna får endast användas i det syfte som är stadgade, enligt artikel 18 i europeiska mänskliga rättighetskonventionen.74
Artikel 10(1) innehåller alla former av skydd för meningsyttrande: muntligt, skriftligt, politiskt, kommersiellt och konstnärligt. Den skyddar både åsiktsinnehavaren och personen som tillhandahåller resursen, t ex förläggaren för vilken åsikten förmedlas. Staten är inte skyldig att erbjuda sin befolkning tillgång till tidningar eller sändningsmedia, inte heller att tillhandahålla subventioner så att mer än en mening uttrycks till allmänheten. I de fall det ges subventioner måste staten garantera att mottagaren inte diskrimineras. Staten kan tvingas att skydda en tidning och dess anställda om de fysiskt attackeras av okända personer.75
Yttrandefrihet gäller alla, men vissa grupper har särskilda plikter, skyldigheter och olika skyddsnivåer enligt artikel 10(2). Det är exempelvis lättare att rättfärdiga begränsningar av polisers, soldaters och fångars yttrandefrihet på grund av disciplinsnödvändigheter än vad det är att rättfärdiga journalisters begränsningar, då det är deras jobb att leverera information och nyheter till allmänheten.76
6.3.1. MARGIN OF APPRECIATION
För att en inskränkning ska vara tillåten måste det i varje enskilt fall påvisas att inskränkningen är lagstadgad enligt nationell lag, i enlighet med artikel 10(2). De nationella domstolarnas tolkningar av den nationella lagstiftningen måste godtas av domstolen. Domstolen har genom kommissionens praxis utarbetat ett trestegstest som kallas
förutseendetestet, detta för att avgöra om kränkningen är i enlighet lagen.
1. Det måste fastställas om kränkningen av konventionsartikeln har en grund i den nationella lagstiftningen.
2. Lagen måste vara tillgänglig.
74Ovey, Clare & White, Robin, C.A. (2006), Jacobs & White: The European Convention on Human Rights
(New York: Oxford University Press), s. 218f f.
75 Cameron, Iain (2006), An Introduction to the European Convention on Human Rights (Uppsala: Iustus Förlag
AB), s. 122.
27
3. Lagen måste vara formulerad på ett sådant sätt att en person kan förutse vad konsekvensen av sitt handlande kommer att bli, på ett sätt som under omständigheterna är skäliga.77
Den europeiska mänskliga rättighetsdomstolen har betonat att inskränkningar av artikel 10(2) måste tolkas noggrant och att nödvändigheten för att inskränka måste vara starkt påvisad. Även om kränkningarna ska tolkas noggrant, varierar margin of appreciation i förhållande till de legitima mål som ska uppnås. Vanligtvis är margin of appreciation bred när det gäller moralfrågor, då det inte existerar en gemensam europeisk moral. Kommersiellt yttrande har en högre nivå av margin of appreciation än ett politiskt yttrande.78
När domstolen väl är övertygad om att inskränkningen har en legitim grund, som uppfyller lagstiftningskraven i konventionsstadgan, testar domstolen om inskränkningen uppfyller något av de specificerade legitima målen. Rättfärdiganden som är fastställda i konventionsstadgan är uttömmande, vilket underlättar för de enskilda staterna att motivera sitt handlande genom något av de beskrivna undantagen. Därmed behöver domstolen sällan lång tid till att analysera begränsningens karaktär.79
En inskränkning av yttrandefriheten måste, förutom att den är laglig och uppfyller ett legitimt ändamål, vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle. För att fastslå om en kränkning är nödvändig i ett demokratiskt samhälle måste det bevisas att inskränkningen har gjorts utifrån ett socialt tryckande behov.80
Det diskuteras ofta i vilken utsträckning domstolsorganen ska ta hänsyn till statens tolkning av den situation den står inför när den tillåter en begränsning av rättigheterna som garanteras i konventionen. Domstolen har konstaterat att myndigheterna i ett land oftast är bättre rustade än en internationell domare i frågan om att uttala en åsikt om innehållet i anspråken så väl som om nödvändigheten av en restriktion eller ett straff. 81
77 Ovey & White (2006), s. 223. 78 Cameron (2006), s. 124f. 79 Ovey & White (2006), s. 226. 80 Ibid, s. 232.
28
Författaren George Letsas menar att experter ofta uttrycker sitt missnöje över bristen på ett enhetligt och konsekvent användande av margin of appreciation-doktrinen i domstolens rättspraxis. Doktrinen används på två olika sätt och de finns inte stadgade i konventionen utan har utvecklats av Strasbourgorganen.82
George Letsas menar att det har skapats mycket förvirring och kontroverser på grund av domstolens misslyckande i att åtskilja de två begreppen. Domstolen använder samma term till att beskriva att den sökande inte hade rättigheten han eller hon ansåg sig ha och till att beskriva att den inte kommer att undersöka den nationella myndighetens beslut gällande en eventuell kränkning av en medborgares rättighet.83
Det första begreppet är det faktiska begreppet och förklarar förhållandet mellan individuella friheter och kollektiva mål. Begreppet berör de domstolsfall där det funnits en uppenbar rättighetskränkning, men där domstolen dömt att kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle eftersom det funnits ett stort socialt behov för den. 84
Det andra begreppet är det strukturella begreppet. Begreppet tvingar domstolen att begränsa sig i sin tolkning av margin of appreciation, på grund av att ECHR är en internationell konvention.85 I granskningen av nationella myndigheters beslut är den europeiska domstolsmakten mer begränsad än hos de nationella domstolarna/organ som övervakar och granskar överensstämmelsen med konventionen. Detta innebär att staterna åtnjuter en margin
of appreciation i vilken domstolen inte granskar den nationella myndighetens beslut gällande kränkning i lika stor utsträckning som under det faktiska begreppet. Det rör sig om förhållandet mellan domstolen och de nationella myndigheterna, istället för förhållandet mellan mänskliga rättigheter och det allmänna intresset.86
82 Letsas, George (2007), A Theory of Interpretation of the European Convention on Human Rights (New York:
Oxford University Press), s. 80.
83 Ibid, s. 81. 84 Ibid, s. 84f. 85 Ibid, s. 80f.
29
6.4. STATISTIK FRÅN DOMSTOLEN
Turkiet är det land med flest fällande domar för kränkning av artikel 10. Landet har totalt 170 fällande domar jämfört med sammanlagt 348 för alla medlemsländer. Det land som kommer efter Turkiet i antal fällande domar för kränkning av artikel 10 är Österrike, med 32 stycken. Totalt har domstolen tagit upp 1 939 fall gällande Turkiet och av dessa har Turkiet fällts i 1 676 av fallen och frikänts i 37 fall.87
Under 2008 fick domstolen in 49 850 nya fall, vilket var en ökning med 20 % sedan året innan. Av dessa ansågs 38 800 vara kommittéfall som antogs bli avvisade som oantagbara. Övriga gick vidare till en kammare och i slutet av 2008 hade 17 800 fall gått vidare till en juridisk instans, vilket ökade domstolens pågående fall från 79 400 år 2007 till 97 300.88
Under 2008 fanns det 11 085 pågående fall rörande Turkiet vilket utgjorde 11, 4 % av totala antalet pågående fall och under 2008 tillkom 3706 nya fall rörande landet. För att jämföra siffran med antalet invånare i Turkiet, som under 2008 uppgick till cirka 70 miljoner, blir det 0,53 fall per 10 000 invånare eller drygt ett fall på 20 000 invånare. Domstolen fick in 0,35 fall per 10 000 invånare från Sverige under samma år.89
87European Court of Human Rights. Violation of Article and by Country 1959-2008 (2009), URL =
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/E26094FC-46E7-41F4-91D2-32B1EC143721/0/Tableau_de_violations_19592009_ENG.pdf>, (2009-07-05).
88 European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05).
89 European Court of Human Rights. Analysis of Statistics, URL=
<http://www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/55E4E440-6ADB-4121-9CEB-355E527600BD/0/Analysisofstatistics2008.pdf>, (2009-07-05).
30
6.5. DOMSTOLSFALLEN
6.5.1. HALIS V. TURKEY
90Den turkiska journalisten Attila Halis arbetade vid tiden för åtalet på tidningen Özgür
Gündem. Halis recenserade fyra böcker som beskriver problematiken i sydöstra Turkiet. En av böckerna som recenserades är skriven av den förre PKK-ledaren Abdullah Öcalan91. Halis åtalades av åklagaren i Istanbuls statssäkerhetsdomstol för att ha spridit propaganda om en olaglig separatist- och terroristorganisation och dömdes till ett års fängelse och böter. Halis överklagade beslutet men den övre domstolsinstansen vidhöll den första domstolens dom.
Den sökande menade att domen hade kränkt hans yttrandefrihet genom artikel 10 i ECHR. Den turkiska regeringen medgav att en kränkning hade gjorts men att den var berättigad under villkoren i den andra paragrafen av artikel 10. Enligt domstolen vore kränkningen en överträdelse av innebörden i artikel 10 om den inte var lagstagad, om den inte följde en eller fler av de legitima mål som finns beskrivna i den andra paragrafen i artikel 10 och om den dessutom var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen menade att domen som den sökande fick var förordnad enligt den turkiska terroristlagen och att kränkningen av yttrandefriheten därför kan ses som lagstagad. De legitima mål som anges i den andra paragrafen som skydd av nationell och allmän säkerhet är uppfyllda på grund av den rådande situationen i sydöstra Turkiet.
Den sista frågan domstolen prövade var om kränkningen av yttrandefriheten var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Den sökande menade att åtalet som väckts mot honom inte gällde hans ordval i recensionen utan spridandet av separatistpropaganda genom sin recension. Han poängterade också att artikeln omöjligt kunnat uppmana folk till hat eller våld, då tidningsupplagan hade konfiskerats av Istanbuls statssäkerhetsdomstol redan innan den publicerades för allmänheten.
90 European Court of Human Rights. Case of Halis v. Turkey/Application no.30007/96, URL = <
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=halis&sessionid=285 59727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02).
91 Före detta ledare av det kurdiska arbetarpartiet PKK. PKK förde under flertalet år en väpnad kamp för ett
31
Domstolen fastslog att det inte fanns tillräckliga skäl till att rättfärdiga kränkningen av yttrandefriheten då den sökande inte var författare till de fyra böckerna, utan endast en journalistisk kommentator. Den turkiska domstolen dömde inte för författarens ordval utan endast för spridning av propaganda för en upplaga som aldrig hann ges ut. Straffet som den sökande fick ansågs vara oproportionerligt jämfört med målen som uppnåddes och inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Turkiet hade alltså kränkt den sökandes yttrandefrihet genom artikel 10.
6.5.2. MARAŞLI V. TURKEY
92Den sökande, Recep Maraşli, skrev en artikel i en turkisk veckotidning om Europas ställning i Kurdistanfrågan och Turkiet. Han dömdes av Istanbuls statssäkerhetsdomstol till ett år och åtta månaders fängelse samt böter för att ha författat separatistpropaganda. Den sökande överklagade domen, men den överklagande instansen fastställde den första domstolens dom.
Den sökande menade att hans yttrandefrihet hade kränkts genom artikel 10. Både staten och domstolen enades om att det skett en kränkning av artikel 10(1) och att kränkningen var lagstadgad och legitim för skydd av territorial integritet, enligt artikel 10(2). Domstolen skulle därför avgöra om kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle. Domstolen undersökte rättspraxis och kom fram till att regeringen inte hade tillfört något som motiverade att domstolen skulle döma annorlunda än enligt rättspraxis.
Domstolen menade visserligen att artikeln gav en negativ bild av Turkiet och att berättaren använde en hotfull ton. Men artikeln uppmanade varken till våld, väpnat motstånd eller uppror och utgjorde inte heller någon hotbild. Med anledning av ovanstående samt straffets omfattning ansåg domstolen att straffet för den sökande var alltför hårt i jämförelse med målet som uppnåddes och var därför inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Det hade alltså skett en kränkning av artikel 10.
92 European Court of Human Rights, Case of Maraşli v. Turkey/Application no. 40077/98, URL = <
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=40077/98&sessionid =28559727&skin=hudoc-en>, (2009-05-02).
32
6.5.3. İ.A. V. TURKEY
93İ.A. var vid tillfället för åtalet ägare och verkställande direktör för ett bokförlag och hade genom sitt förlag publicerat en novell av en turkisk författare. Novellen diskuterade författarens syn på filosofiska och teologiska frågor. I april 1994 åtalades İ.A. av Istanbuls allmänna åklagare för hädelse mot Gud, religionen, profeten och den heliga boken för innehållet i novellen.
Åtalet baserades på en expertrapport som var utförd på uppdrag av den allmänna åklagaren och skriven av Salih Tuğ, teologidekan och professor vid Marmara University. İ.A. dömdes till två års fängelse och böter. Straffet omvandlades till böter motsvarande 16 US dollar. Den sökande överklagade beslutet men den överklagande instansen fastställde den första domstolens dom.
İ.A. menade att domen hade kränkt hans yttrandefrihet enligt artikel 10 medan den turkiska regeringen menade att innehållet i boken var en våldsam attack mot religion, särskilt Islam och hade kränkt religiösa känslor. Domen utgjorde därför ett stort socialt behov. Både den sökande och staten var däremot överens om att domen var en kränkning av den sökandens yttrandefrihet genom artikel 10(1). De var även överens om att kränkningen var lagstagad, att den uppnådde legitima mål för att förebygga oreda, att den skyddade moralen och rätten för andra, genom artikel 10(2). Dock var de oeniga i frågan om kränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle.
Domstolen påpekade att artikel 10(2) för med sig skyldigheter och ansvar. I förhållande till religiös tro kan det vara legitimt att inkludera en skyldighet för att undvika uttryck som är onödigt kränkande för andra, menade domstolen. Det kan alltså vara nödvändigt att bestraffa olämpliga attacker på objekt som är av religiös vördnad.
93 European Court of Human Rights, Case of İ.A v. Turkey/42571/98, URL =
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/view.asp?item=1&portal=hbkm&action=html&highlight=42571/98&sessionid =28559727&skin=hudoc-en, (2009-05-02).
