Effekter av höjningen på NOx utsläppen

2.2.1 Resultat från den statistiska analysen

Tendensen är att de totala NOx-utsläppen från de avgiftsbelagda anläggningarna snarare ökar än minskar över tid, vilket även gäller för perioden 2008-2011, se avsnitt 2.1. Avgiften kan dock ha dämpat ökningen. Det skulle innebära att avgiften kan ha fått avsedd effekt, men att andra oförutsatta händelser kan ha lett till att målen om en betydande effekt på kväveoxidutsläppen på kort sikt inte nåtts. För att få svar på om höjningen av avgiften har bidragit till att om inte minska, så åtminstone dämpa de totala utsläppen från de avgiftsbelagda anläggningarna studeras sambandet mellan höjningen och NOx-utsläppen med en multipel

regressionsanalys som undersöker sambandet mellan avgiftshöjningen och de totala NOx-utsläppen från de avgiftspliktiga anläggningarna.

I den multipla regressionsanalysen är kväveoxidutsläppen en linjär funktion av energiproduktionen, tillrinning och relativpris på bränsle. Ekvation (2) beskriver modellen:23

NOxit = feit + b1Energiit + b2 Tillrinningt + b3 Relativprist + uit (2)

Med hjälp av statistisk analys kan utvärderingens frågeställning studeras på två olika sätt. I nästa avsnitt betraktas avgifthöjningen vara en exogen händelse – dvs. en händelse som påverkar utsläppen men inte fångas av de förklarings faktorer som ingår i modellen som beskrivs av ekvation (2). Ett test undersöker om

avgifthöjningen har lett till att de totala utsläppen från de avgiftspliktiga

anläggningarna har sänkts efter 2008. I avsnittet därefter antas den reala avgiften, det vill säga avgiften justerad för den allmänna prisökningen, vara en av de förklarande faktorer som påverkar kväveoxidutsläppen. Vi undersöker hur den reala avgiften påverkar de totala utsläppen från de avgiftspliktiga anläggningarna för hela perioden 1992-2011. Sambandet kan indirekt ge indikationer om hur avgiftshöjningen påverkat utsläppen.

2.2.2 Avgiftshöjningen som en exogen händelse

Ett direkt sätt att svara på frågan om avgiftshöjningen 2008 har påverkat de totala NOx-utsläppen från de avgiftspliktiga anläggningarna är att undersöka om

sambandet mellan NOx-utsläppen och de förklarande variablerna energiproduktion, tillrinning och relativpris på bränsle, se ekvation (2), skiljer sig mellan tiden före och efter 2008. Utgångspunkten för analysen är att en 25 % ökning av avgiften från 40 till 50 kr per kg kväveoxidutsläpp betraktas som en plötslig extern händelse – en så kallad exogen händelse som förväntas sänka de totala utsläppen från de

23 _{Ekvation (2) kan ses som en mer detaljerad version av ekvation (1). I ekvation (2) är de aktuella}

35

avgiftspliktiga anläggningarna. Effekten av en sådan förändring kan studeras genom att undersöka om sambanden ändras efter att händelsen inträffat. Det vi undersöker är om sambandet, som beskrivs i ekvation (2), har ett så kallat strukturellt brott (dvs. att sambanden mellan NOx-utsläppen och de förklarande variablerna på kort sikt uppvisar stora förändringar). Hypotesen vi undersöker är om ökningen av avgiften 2008 leder till ett strukturellt brott i modellen som beskrivs av ekvation (2).

Statistiskt kan detta analyseras genom att skatta ekvationen (2) för tiden före och tiden efter 2008. Om jämförelsen visar att feit och b1 b2 och b3 (dvs. de skattade

koefficienterna i ekvation (2) ) för de två tidsperioderna är signifikant skilda från varandra. Detta tyder det på att det finns ett strukturellt brott. Eftersom tidpunkten för det potentiella strukturella brottet är känd, samt ekvation (2) enbart har linjära funktioner är ett s.k. Chow test ett lämpligt statistiskt test (se t.ex. Greene (2008) och Kennedy (2011).24 Resultaten visar att minst en av koefficienterna före 2008 är signifikant skild från motsvarande koefficient efter 2008. Slutsatsen är att 2008 finns det ett strukturellt brott i ekvation (2) som tyder på att sambandet mellan kväveoxidutsläpp och de förklarande variablerna i ekvation (2) har ändrats. Resultatet måste dock tolkas med viss försiktighet. Chow-testet säger att det finns ett strukturellt brott men det kan inte säga vad som orsakat det eller om det har med avgiftshöjningen att göra. Vid närmare undersökning noterades att det strukturella brottet går åt motsatt håll än det förväntade. Vi ser att trenden efter 2008 är brantare och ökar i en högre takt perioden efter än före 2008, tvärtemot den effekt som avgiftshöjningen förväntades ge, se figur 8. Det tyder på att det inte är avgiftshöjningen som förklarar det strukturella brottet.

24 _{Eftersom modellen uppvisar tecken på heteroskedasticitet har testet utförts på modellen med}

36

Figur 8. Skattade trender för totala utsläpp för perioderna 1992-2007 och 2008-2009. Figuren visar de totala NOx-utsläppen från de avgiftspliktiga anläggningarna mellan 1992 och 2011. Den heldragna röda linjen visar den skattade trenden för perioden 1992-2007. Den streckade gröna linjen visar den skattade utsläppstrenden för perioden 2008-2011.

Ett problem är att perioden efter avgiftshöjningen består av enbart fyra år (inklusive år 2008) och sannolikt är för kort för att ge ett statistiskt tillförlitligt resultat. Det tar också tid innan policyförändringringar får full effekt. Höglund- Isaksson (2005) har t.ex. observerat att NOx-reducerande investeringar har en inlärningsperiod på upp till 3 år innan företagen lär sig uppnå full kapacitet.

Perioden där avgiftshöjningen har verkat är antagligen för kort. Detta innebär också att det statistiska testet för strukturellt brott är känsligt för staka avvikande

observationer av utsläpp efter 2008. Detta inträffar två av de 4 åren efter avgifthöjningen. År 2009 och 2010 var efterfrågan på den avgiftsbelagda

energiproduktionen mycket hög som resulterade höga utsläppsnivåer. Orsaken var ovanligt kalla vintrar samtidigt som kärnkraften drabbades av driftsstörningar. Det finns alltså starka skäl att tro att det är detta och inte avgiften som påverkat utfallet av testet.

2.2.3 Avgiften som en föklarande variabel

Ytterligare ett sätt att svara på frågan om NOx-avgiftshöjningen minskat NOx- utsläppen från de avgiftsbelagda anläggningarna är att undersöka hur en real avgift påverkar utsläppen. Detta kan göras genom att betrakta avgiften som en av de förklaringsfaktorer som påverkar NOx-utsläppen. Detta samband kan illustreras av ekvation (3) nedan där den reala avgiften är inkluderad som en variabel:

NOxit = feit + b1Energiit + b2 Tillrinningt + b3 Relativprist + b4Avgift uit (3)

En viktig aspekt av avgiften är att de incitament till åtgärder som avgiften skapar på marknaden beror på det reala priset på kväveoxidutsläpp; det vill säga priset

37

justerat för den allmänna prisökningen. Figur 9 visar att mellan 1992 och 2007 har avgiften i reala termer sjunkit med 20 %, till 32 kr/kg i 1992 års priser. När det nominella värdet 2008 höjdes till 50 kr/kg motsvarar det en real avgift på 38,70 kr/kg i 1992 års priser och har därefter fram till 2011 sjunkit till 37,3 kr/kg.

Avgiftens nuvarande reala värde är alltså ca 7 % lägre idag än 1992. Det innebär att de incitament för miljöåtgärder som NOx-avgiften skapat var som starkast 1992. Resultaten från analysen av höjnings effekt visar att incitamenten som avgiften skapat ökade 2008 till en nivå strax under den för 1992. Därefter har incitamenten för NOx-reducerande åtgärder sjunkit ytterligare.

Figur 9. Real kväveoxidavgiften justerat med konsumetprisindex (1992=100) och nominell kväveoxidavgiften 1992-2011.

Modellen i ekvation (2) modifieras med att real avgift läggs till som ytterligare en förklarande variabel (se ekvation 3). Resultaten från de statistiska undersökningarna (skattningarna) tyder på att avgiften, varken före eller efter höjningen, sänker NOx- utsläppen. Resultaten för perioden 1992-2011 visar t.o.m. att sambandet är positivt så att en ökning av avgiften, tvärtemot de förväntade resultaten, leder till att NOx- utsläppen från de avgiftsbelagda anläggningarna ökar. Vid närmare undersökning visar det sig att resultatet drivs av extrema förhållanden de första åren avgiften introducerades. Sverige drabbades 1990-1994 av en finanskris som drev upp inflationstakten. Detta sammanföll med den period, 1992-1993, då det totala NOx- utsläppsminskningarna var som högst. När regressionen skattas mellan åren 1994- 2011 är resultaten mer rimliga och visar att avgiftens påverkan på utsläppen är icke- signifikant. Statitiska skattningar har också gjorts för perioden mellan 1998-2011. På så sätt har effekten rensats från att nya produktionsenheter blev avgiftskyldiga när gränsen för avgiftsskyldiga anläggningar sänktes i två omgångar, 1996 och 1997, till 25 GWh per år. Resultaten från dessa analyser bekräftar att avgiften inte har en statistiskt signifikant effekt på NOx-utsläppen.

- kr 10,00 kr 20,00 kr 30,00 kr 40,00 kr 50,00 kr 60,00 kr 19 92 19 93 19 94 19 95 19 96 19 97 19 98 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11