Effekter av inkluderande undervisning

Effekter för den sociala utvecklingen

Kristin tror att det för vissa barn kan bli påfrestande att vara inkluderade i vanlig klass och även utpekande att det kommer en ensam elev på vissa lektioner. Frida däremot anser att andra barn i klasserna inte bryr sig så mycket om huruvida elever inkluderas eller inte. Hon tror att det är vi vuxna som oroar oss över att andra barn påverkas negativt av inkluderingen och att eleverna själva inte bryr sig om skillnaderna när eleverna väl har inkluderats och börjat gå i vanlig klass. Hon menar att det är bra för eleverna att vara med olika slags elever eftersom det är så världen ser ut.

Om man gör det tidigt då, då tycker jag det är väldigt nyttigt för, för dem så att säga kärnbarnen också vara, att bara liksom få, få vara tillsammans med andra, så ser ju omvärlden ut. (Frida)

Karin och Kristin har däremot sett att inkluderade elever kan bli väldigt ensamma. Karin tror det är bra för de yngre barnen men när de kommer till femman eller sexan ser hon att skillnaderna blir så stora mellan barnen att de inkluderade barnen verkar bli väldigt ensamma. Som lärare ser hon glappet tydligare, de hänger inte med kompisarna längre. Som vuxen kan hon känna en sorg när hon ser dessa elever. Dock ser hon att även de eleverna ofta hittar någon att vara med:

Men det är också så att man kan se när man går på rastvakter att udda barn hittar andra udda barn, som dom går, och pratar med. (Karin)

Kristin ser att de elever som verkar bli ensamma är de som kommer utifrån, som går med klassen en gång i veckan, och hon menar att det är svårt för dem att komma in i gruppen när de träffar dem så sällan.

Effekter för självförtroendet

Alla tre textillärare beskriver att det många gånger tar längre tid för elever med liten koncentrationsförmåga att göra ett slöjdarbete. Karin kan inte svara på frågan om hon tycker sig se att

38

elevernas självförtroende minskar medan Kristin och Frida menar att det finns en risk att elevernas självförtroende påverkas av att de andra eleverna blir klara snabbare och att de ser att de inte hänger med de andra. Men ofta syns inte det i skolan menar Frida: ”alla barn vill ju va så lika varandra som möjligt”. Då får man som lärare vara uppmärksam på hur eleverna mår, rent psykiskt. Barn med AD/HD kan ibland få utbrott när de känner att de inte klarar av att vara uthålliga säger Kristin som tror det kan vara utpekande när hela gruppen ser det och att eleven inte mår så bra av att utsättas för dessa situationer. Karin tror dock att elever i behov av särskilt stöd påverkas positivt av undervisningen i textilslöjd överlag, att de allra flesta av hennes elever tycker textilslöjden är rolig. Hon tror även att det är positivt för elevernas självförtroende med textilslöjdsundervisning. Kristin har under åren haft några elever som varit duktiga i slöjd och vars självförtroende stärks av textilslöjdsundervisningen då de lyckats få ett bra betyg i slöjd när de kanske inte haft betyg i så många andra ämnen.

Effekter för gruppen

Man ska aldrig ha för små grupper i slöjdämnet menar Frida, tio till tolv elever är idealt, även då elever i behov av särskilt stöd inkluderas. För få elever i en grupp skapar ingen dynamik, det händer för lite och hon själv tar för mycket plats i gruppen. Med en grupp om cirka tolv elever, påverkar det inte de övriga barnen att elever med liten koncentrationsförmåga eller särskilda behov går i klassen menar både Frida och Kristin, de hinner hjälpa alla i den utsträckning som behövs. Upp till femton, sexton elever kan fungera men är på gränsen till för många, i större grupper blir det svårt att inkludera elever, det finns inte utrymme och det blir svårt för de eleverna som behöver sitta för sig själva. Karin anser inte att gruppstorleken alltid är av avgörande betydelse för undervisningens genomförande. Hon menar att hon kan ha sexton elever eller tre elever men ändå inte hinna med alla. En svårighet med inkluderande undervisning blir då vilka elever som ska prioriteras:

Och sen så placerar dom in från lilla gruppen, då tycker jag att jag får välja, antingen så ska jag vara med den eleven och så får jag stå där vid den eleven och liksom vara behjälplig, eller så får jag välja gruppen och det kan vara problem, det kan jag tycka. (Kristin)

Kristin och Karin ser att gruppen påverkas av att elever inkluderas i och med att de måste räkna med att vissa elever kommer behöva deras hjälp fler gånger under en lektion, det blir ett moment extra.

Andra elever blir då lidande eftersom vissa elever tar mer tid. Ofta är det inte assistentbarnen som tar den extra tiden utan elever med liten koncentrationsförmåga, elever som kan ha svårt att ta en instruktion eller som på något sätt har svårt att greppa tillvaron. Kristin beskriver hur hon ibland behöver komma omedelbart till vissa elever för att en svårare situation inte ska inträffa. Det innebär att hon måste frångå hjälplistan vilket andra elever ibland ifrågasätter,

Samtidigt är ju inte det heller då kanske... rätt mot de andra, att en får så mycket hjälp. Men jag vet ju går jag inte dit nu då kommer någonting större att hända som leder till ja... att inte lektionen fungerar. Men det är ju svårt att motivera eller säga, förklara för vissa elever att jag måste gå till den här nu, ja, för dom vet ju heller inte ibland varför, vad ska jag säga, att vad det är för... alltså, vad det är för problem runt den

39

här eleven som kommer i den här gruppen och det kan ju inte jag stå och säga eller nånting, det får man ju inte säga. (Kristin)

De yngre eleverna protesterar ofta och påtalar orättvisan medan Kristin däremot kan höra de äldre prata lite vid sidan om och sinsemellan ifrågasätta varför en elev får så mycket hjälp, ”dom säger liksom inte direkt, men man märker på dom, dom blir lite sura, att dom inte får lika mycket hjälp.” Kristin tror att många elever själva vill komma framåt och ha hjälp. Om eleverna verkar ha förståelse för att vissa elever tar mer tid än andra kan hon inte svara på. Många är ivriga och vill hinna med mycket och ser till sig själva på något vis menar Kristin. Hon anser även att hon måste se mycket mellan fingrarna med vissa elever, särskilt när de ska ha omdömen. Det kan skapa problem då andra elever ifrågasätter varför en viss elev får göra på ett sätt när ingen annan får och som lärare får Kristin inte berätta vad det beror på. Det kan skicka ut dåliga signaler till övriga elever, särskilt andra elever som är stökiga och jobbar lite på lektionen. Karin och Kristin kan även se att elever med liten koncentrationsförmåga har en tendens att driva upp andra elever i gruppen så att de tappar koncentrationsförmågan. Är det en grupp där flera elever har svårt att koncentrera sig eller tycker ämnet är mindre viktigt så fungerar undervisningen sämre och eleverna triggar igång varandra, ”de hittar varandra på en gång, det tar en lektion så, ja, och det är svårt att bryta, väldigt svårt att bryta” säger Kristin medan Karin uttrycker sig som att ”buset hittar varandra direkt […] dom är så snabba så man bara häpnar”.

Effekter för undervisningen

Kristin och Frida ser att det är ett stressmoment som lärare när eleverna ligger på olika nivå i undervisningen, stor spännvidd i klassen är det svåraste med inkluderande undervisning. Vissa elever är inskrivna i särskolan och går i vanlig klass, andra elever i samma grupp kan befinna sig på gymnasienivå.

Då Kristin undervisat lilla gruppen separat, har det haft fördelen att eleverna oftast ligger på samma nivå och då kan hon börja mer från grunden med undervisningen. Frida anser att bemötandet är viktigt, att hon inte behandlar elever olika för att de är på olika kunskapsnivå, som lärare måste hon kunna gå mellan de olika nivåerna och anpassa instruktioner efter elevernas nivå. Svårigheter med att ha elever på så olika nivå är att behålla intresset för undervisningen hos alla elever. Då det i de flesta klasser är så stor spännvidd mellan elever måste det därför ske individualiserad undervisning för att alla elever oavsett nivå ska utvecklas, undervisningen kan då anpassas efter var och ens behov menar Frida och Karin, samtidigt är det inte lika utpekande påpekar Kristin. Även undervisning där elever med liten koncentrationsförmåga ingår leder ofta till ökad individualiserad undervisning, men att även elever utan koncentrationssvårigheter föredrar individualiserad undervisning är alla tre eniga om. De menar att individualiserad undervisning är bra för alla. Att individualiserad undervisning har ökat tror Frida beror på att man idag är mer medveten om elever i behov av särskilt stöd än tidigare. Förr satt eleverna längst bak i klassrummet och fick en etta i betyg, men undervisningen styrs även mot att bli mer individualiserad för alla elever. Kristin är den som ser att hennes undervisning ser ganska lika ut oavsett om det är elever med särskilda behov eller inte inkluderade i gruppen. Hon beskriver att hon aldrig har

40

långa gemensamma genomgångar utan bedriver mer individualiserad undervisning. Karin och Frida anser att deras undervisningsmetoder påverkas när elever med liten koncentrationsförmåga går i klassen. De gemensamma genomgångarna blir kortare då de eleverna har svårare att ta instruktioner, Frida menar att hon står närmare gruppen och kanske väljer andra material och redskap beroende på elevens behov. Karin menar att hon ibland hoppar över gemensamma genomgångar då hon ser det som förspilld tid då hon ändå får börja om från början när eleverna därefter ska börja arbeta individuellt.

41

6.2 Resultat och analys – elevassistenter (Ansvarig: Ellinor Holmgren)