3 Angreppssätt och empiriska resultat från tidigare studier
3.2 Effekter på handelsmönster (Heckscker Ohlin hypotes)
I kapitel 2 argumenterade vi för att det går att analysera sambandet mellan miljöpolitik och konkurrenskraft genom att studera handelsmönster för speci- fika sektorer (snarare än för nationen som helhet). Enligt den s.k. Heckscher- Ohlin teorin uppstår handel mellan länder därför att länderna skiljer sig åt gällande den relativa tillgången på olika produktionsfaktorer. Ett land förvän- tas t.ex. exportera produkter vars produktion är intensiv i användningen av de produktionsfaktorer som är relativt rikligt tillgängliga i landet. Ett företag vars produktionsprocess är utsläppsintensiv kan därför anses vara beroende av produktionsfaktorn ”ren miljö”; en mer stringent miljöpolitik innebär att denna faktor blir mindre tillgänglig och företagets komparativa fördel i den internationella handeln undergrävs i varje fall delvis (Brännlund, 2007).
Det är dock inte givet hur detta ska studeras empiriskt. Low och Yeats (1992) analyserar t.ex. om en växande andel utsläppsintensiva produkter i världshandeln tenderar att härstamma från utvecklingsländer (dvs. länder med typiskt sett mindre stringenta miljökrav). Deras resultat ger ett visst stöd för denna hypotes, och de fann bl.a. att under perioden 1965–1988 tillskansade sig utvecklingsländerna en komparativ fördel i utsläppsintensiva produk- ter. Robison (1988) redovisar liknande resultat för USAs export och import. Under perioden 1973–1982 ökade andelen utsläppsintensiva produkter av landets import mer än motsvarande andel för exporten från USA. En viktig nackdel med denna typ av studier är att de inte explicit fångar upp konkur-
renskraftseffekter. De observerade förändringarna i handelsmönster kan bero på många andra faktorer; inte minst är det viktigt att notera att ovanstående handelsmönster är konsistenta med den generella ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländer mot ett större inslag av relativt sett utsläppsintensiv tillverk- ningsindustri (Jaffe m.fl., 1995).
Mulatu m.fl. (2004) genomför en grundlig litteraturgenomgång av tidigare studier samt en egen empirisk analys av exportutvecklingen i tillverknings- industrierna i Tyskland, Nederländerna samt USA. Deras genomgång av lit- teraturen tyder på att de kostnader som följer av en striktare miljöpolitik inte är en avgörande faktor för handelsmönstrens utveckling. Visserligen finns ett antal empiriska studier som finner ett negativt samband mellan ökade miljö- krav och exportutfall men författarna menar att det är svårt att dra handfasta slutsatser utifrån dessa resultat eftersom studierna ofta inte kontrollerar för andra faktorer. Mulatu m.fl. (2004) försöker därför presentera nya empiriska belägg och samtidigt identifiera de variabler som måste beaktas tillsammans med miljöpolitikens effekter för att förstå förutsättningarna för konkurrens- kraft i tillverkningsindustrin. Deras resultat visar bl.a. att olika sektorers utsläppsintensitet är ofta ingen tillräcklig indikator för att bedöma miljöpoli- tikens konkurrenskraftseffekter. Det är lika viktigt att förstå den relativa till- gången på en viss produktionsfaktor i det aktuella landet. För ett land där en viss produktionsfaktor är relativt begränsad och industrierna använder denna faktor intensivt, kan även måttligt strängare miljökrav medföra en nedgång i exporten. Exempel är textil-, trä- och metalltillverkningsindustrin i de tre studerade länderna. Branscher som å andra sidan är intensiva i produktions- faktorer som är relativt rikligt tillgängliga i de berörda länderna visar goda exportresultat trots att miljöpolitiken kan vara relativt strikt. Författarna fann att detta tenderar att vara fallet för sektorerna livsmedel, kemikalier och icke- metalliska mineraliska industrier i alla tre länderna.
En liknande slutsats presenteras i Cole och Elliott (2003), som inte fann några bevis för att olika indikatorer på miljöpolitikens stringens är centrala för att förstå nettoexporten av utsläppsintensiva produkter på internatio- nell nivå. Deras resultat visade dock att nettoexporten från stål- respektive den kemiska industrin var högst i länder med en rik relativ tillgång på kapital medan nettoexporten av icke-järnmetaller och pappersprodukter var störst i länder med rika tillgångar på mineraler respektive skog. Dessa resultat kan tyda på att effekterna av en miljöreglering påverkas av såväl relativa faktortill- gångar som den intensitet med vilken dessa faktorer används.
Resultaten från denna del av litteraturen tyder på att kostnaderna till följd av en mer stringent miljöpolitik inte alltid är en viktig bestämningsfaktor för handelsmönster även för de sektorer som direkt påverkas av sådana regle- ringar. Det finns dock vissa belägg för att politiken kan utöva ett inflytande när hänsyn har tagits till en viss sektors faktorintensitet och den relativa till- gången på denna produktionsfaktor i det aktuella landet. Med andra ord, i ett land där tillgången på en viss produktionsfaktor är relativt begränsad och industrin använder denna faktor intensivt kan miljöpolitiken medföra en sig- nifikant reduktion i exporten.
En fördel med de studier som analyserar miljöpolitikens effekter på handels- mönster är att de explicit analyserar det som kan sägas utgöra resultatet av internationell konkurrens, men samtidigt ställer analysen stora krav på att identifiera de andra faktorer som också påverkar handelsmönstren. Det bör inte minst noteras att striktare miljöregleringar är normalt mer vanligt i före- kommande rikare länder men dessa länder är ofta mer kapitalintensiva och har därför en ekonomisk struktur som är mer utsläppsintensiv. I den mån detta resonemang håller empiriskt kan vi ofta observera att länder med strikta miljökrav också har en komparativ fördel i produktion som är relativt sett utsläppsintensiv (se t.ex. Antweiler m.fl., 2001).
Ovanstående empiriska studier är alla av ex post karaktär, men samma principiella ansats kan användas för ex ante bedömningar av styrmedels effek- ter på nettoexporten. Ett exempel på en sådan analys är Aldy och Pizer (2009) som analyserar konkurrenskraftseffekterna på den amerikanska tillverknings- industrin av införandet av ett nationellt utsläppshandelssystem för koldioxid. Författarna använder ekonometriska modeller där olika industrisektorers känslighet för energiprisförändringar analyseras i termer av konsumtion och produktion, utifrån vilka sedan effekterna på nettoimporten (produktion minus konsumtion) kan uppskattas. Analysen visar på genomgående negativa konkurrenskraftseffekter i den amerikanska industrin, och kemi- samt pappers- massaindustrin uppvisar de mest signifikant reduktionerna i nettoimport.