4 Metoder och kostnader för efterbehandling
4.2 Efterbehandling av gruvverksamheter
Efterbehandlingen av gruvverksamhet syftar till att minska risken för skada eller olägenhet på kort och lång sikt. Områden där gruvdrift sker eller planeras kan ha olika egenskaper och därför kan olika lös-ningar bli aktuella.
4.2.1 Olika metoder för efterbehandling
Metoder för efterbehandling av gruvavfall kan delas in i aktiva och passiva metoder, där täckning av avfallet är exempel på en passiv metod.
I Sverige eftersträvas i det långsiktiga perspektivet passiva efterbe-handlingsmetoder.
3 Ofta från sulfidmalmer men även andra fyndigheter innehåller sulfidmineral som återfinns i gruvavfallen.
4 Oxidation eller oxidering är en kemisk reaktion vid vilken ett ämne avger en eller flera elek-troner. En oxidation sker till exempel när zinkmetall bildar zinkjon.
5 Vittring är inom geologi en exogen kraft, som mekaniskt och kemiskt bryter ner bergarter till mindre partiklar. Man brukar skilja på två former av vittring, mekanisk vittring och kemisk vittring. Mekanisk vittring är en form av vittring där en bergart bryts ned i mindre delar av yttre mekaniska krafter. Vid kemisk vittring bryts en bergart ned genom kemiska reaktioner, främst genom att den utsätts för mer eller mindre aggressiva processer av luft och vatten.
6 Riksrevisionen (2015) s 26.
SOU 2018:59 Metoder och kostnader för efterbehandling av gruvverksamhet
Bästa tillgängliga teknik för att hantera potentiellt syrabildande gruvavfall (ofta sulfidhaltigt gruvavfall) är idag i första hand att för-hindra att surt lakvatten uppkommer.7 Om inte det går ska inverkan av uppkommet surt vatten hållas under kontroll eller lakvattnet be-handlas innan det släpps ut till mottagande yt- eller grundvatten. För gruvdrift som generar potentiellt vittrande gruvavfall (i huvudsak sul-fidhaltiga avfall) krävs åtgärder som förhindrar eller begränsar vittring och oxidation vilket framförallt sker genom att minska tillgången på syre.
Om det inte finns syre begränsas oxidationen och därför är den van-ligaste metoden för att minska vittring att täcka gruvavfallet med fast material i olika kombinationer med vatten. Passiva täckningsmetoder som torrtäckning, vattenöverdämning och förhöjd grundvattenyta bygger på principen att syre transporteras långsammare i vatten än i luft. Genom att skapa en barriär av stillastående vatten förhindras syre att tränga ner i gruvavfallet. Vilken metod som väljs avgörs utifrån gruvavfallets egenskaper och lokala förutsättningar. Aktiva metoder för efterbehandling används i många fall parallellt med passiva metoder för att ta hand om redan uppkomna föroreningsutflöden, men utgör sällan, enligt Naturvårdsverket och SGU, en långsiktig helhetslösning på egen hand.
Torrtäckning
För efterbehandling av gruvavfallsanläggningar är torrtäckning med morän8 den mest använda metoden i Sverige idag. En enkel torrtäck-ning bestående av ospecificerad morän kan användas för gruvavfall som inte vittrar, men för gruvavfall som innehåller t. ex. sulfidmineral krävs en så kallad kvalificerad torrtäckning.
Med kvalificerad torrtäckning fås en spärr mot syre när vatten fyller porerna i ett fast material. Metoden kan användas både på gråbergs-upplag och sandmagasin och metoden är oftast möjlig att använda om det finns lämpliga moränkvaliteter tillgängliga från material som tagits bort innan gruvdriften och deponeringen påbörjats eller från
7 European Commission, 2009. Reference Document on Best Available Techniques for Manage-ment of Tailings and Waste-Rock in Mining Activities (BREF MTWR).
8 Morän är en jordart bildad av en glaciär eller inlandsis, genom en osorterad avlagring av berg-material direkt från glaciäris.
Metoder och kostnader för efterbehandling av gruvverksamhet SOU 2018:59
48
täkter. Alternativt kan moränens kvalitet förbättras med tillsats av exempelvis bentonit.
Sandmagasin och gråbergsupplag som innehåller potentiellt syra-bildande avfall som enligt Ramböll och Ecoloops terminologi be-nämns övrigt gråberg, täcks med mellan 1,5 m och 2,1 m moränmaterial, varav 0,3 till 0,5 m består av packad morän som syrebarriär, som i sin tur täcks med 1,2 till 1,8 m skyddsskikt av morän.9
Områden där enkel täckning räcker är upplag med miljögråberg, som enligt Ramböll och Ecoloops terminologi utgör ej potentiellt syrabildande gruvavfall, och sandmagasin med ej reaktivt material.
En enkel täckning består vanligtvis av ett mellan 0,3 och 0,4 m tjockt moränskikt som läggs på dessa ytor efter avjämning.
Figur 4.1 Illustration av enkel och kvalificerad täckning
Källa: Ramböll och Ecoloop (2018).
Vattenöverdämning
Metoden vattenöverdämning går ut på att skapa ett stillastående skikt med vatten direkt över gruvavfallet genom att påföra ett tunnare skikt morän eller annat material i kombination med vattenöverdämning.
Vanligtvis används metoden för anrikningssand som deponerats i en
9 Ramböll och Ecoloop (2018).
SOU 2018:59 Metoder och kostnader för efterbehandling av gruvverksamhet
naturlig sjö eller i en konstruerad damm, eller för gråberg som depo-neras i dagbrott som sedan vattenfylls.
Förhöjd grundvattenyta
En metod som kombinerar teknik från torrtäckning och vattenöver-dämning är förhöjd grundvattenyta. Gruvavfallet täcks först med en enkel täckning av morän, varefter vattenflöden omläggs och fördäms för att skapa en förhöjd grundvattenyta så att gruvavfallet och täck-ningen blir permanent vattenmättade.
En variant på kvalificerad täckning planeras vid sandmagasinet i Aitik, där ett skyddsskikt läggs på sandmagasinytan för att bibehålla en hög grundvattennivå som skapar ett våtmarksområde och syrefria för-hållanden. Ett skyddsskikt på 1 m kommer att läggas på dessa ytor.10
Aktiva metoder
Aktiva metoder för efterbehandling av sulfidhaltigt gruvavfall känne-tecknas av att energi och kemikalier tillsätts. Oftast avser dessa met-oder att hantera vittrande avfall eller att ta hand om redan uppkomna metallhaltiga och sura lakvatten. Aktiv efterbehandling kräver löpande övervakning, kontroll och underhåll.
4.2.2 Kontroll och tillsyn av efterbehandlingen
Olika former av kontrollprogram och tillsynsåtgärder behövs för att säkerställa att genomförd efterbehandling uppfyller kraven. Här skiljer Naturvårdsverket och SGU på dels utförandekontroll, dels funktions-kontroll eller efterfunktions-kontroll.
Utförandekontroll görs i anslutning till att olika moment av efter-behandlingen genomförs och syftar till att kontrollera att åtgärden upp-fyller de fysiska krav och dimensioner som angivits i samband med till-ståndet.
Funktionskontroll, eller efterkontroll, är en utvidgad kontroll som syftar till att följa upp efterbehandlingens funktion över tid med
10 Ramböll och Ecoloop (2018).
Metoder och kostnader för efterbehandling av gruvverksamhet SOU 2018:59
50
seende på till exempel täckningens funktion och metalläckage. Funk-tionskontrollen bör minst pågå tills stabila förhållanden uppnås, vilket kan ta många år.
Genomförda efterbehandlingar kräver oftast korrigerande åtgär-der. Det kan röra sig om kompletterande åtgärder för att främja vege-tation, erosionsstabiliserande åtgärder eller eventuellt ytterligare utred-ningar och uppföljning.11