90–97). Däremot när kompetensutvecklingen sker genom informanternas egen inläsning på sitt kompetensområde på grund av en osäkerhet kring deras kompetenser minskar möjligheten till reflexion (ibid, 97) på grund av tidsbrist. Empirin visar på att förutsättningarna för en god kompetensutveckling varierar beroende på vilka praktiker kompetensutvecklingen sker. Vidare visar empirin att den bästa praktiken (ibid, 92) sker tillsammans med andra studie- och yrkesvägledarkollegor då det sker ett kollegialt lärande. Däremot visar även empirin att de nyexaminerade studie- och yrkesvägledarna som är ensamma i sin roll genomför sin kompetensutveckling genom egen inläsning. Denna strategi kommer ur att de är osäkra kring sin kärna av kompetenser (Schiersmann et al. 2012, 53) kopplade till omgivningens förväntningar på dess roll.
Reflexion menar Illeris (2013, 96) handlar om att skaffa sig en överblick över vad deltagarna är och har varit involverad i, hur det går och har gått i förhållande till det man vill uppnå. Empirin visar att det saknas tid för reflexion för informanterna som får ägna sig åt egen inläsning på sitt kompetensområde. Det leder till svårigheter att koppla ihop nya kompetenser med gamla och se relevansen till sin egen utbildning. Dessutom uppger informanterna att det är ett problem att det inte tillsätts formell tid till detta. Det minskar förutsättningen för informanterna att framgångsrikt genomföra, ta till sig och använda sig av sin kompetensutveckling i sin yrkesutövning.
6.2 Den egna inläsningen – det centrala sammanhanget för
kompetensutveckling
Praktik menar Illeris (2013, 92) är de sammanhang där kompetensutveckling sker. Empirin visar exempel på att praktik kan ske individuellt, i utbyte med mentor, diskussion med kollegor såväl studie- och yrkesvägledare som andra professioner samt olika typer av nätverk som exempelvis grupper på sociala medier.
Praktik menar Illeris (2013, 92) är själva förloppet av varje aktivitet som syftar till kompetensutveckling. Utvecklingsförloppet sker i direkt anslutning till användningsområdet, exempelvis på den arbetsplatsen som arbetet skall genomföras kommer individen i sin
39
kompetensutveckling vara direkt involverad i den aktuella praktiken (ibid). Informanterna uppger att kompetensutvecklingen sker genom egna initiativ i direkt anslutning till deras arbetsplats och på det sättet direkt involverad i den aktuella praktiken. Det framgår även att ett eget engagemang (ibid, 90) är nödvändigt där ett eget ansvar tas för sin egen kompetensutveckling. Informanterna beskriver även att rektorn eller motsvarande chefer initierar kompetensutveckling. Då riktas kompetensutvecklingen till flera olika yrkesgrupper och inte endast till studie- och yrkesvägledaren. Problemet som dock kommer fram i studien är att kompetensutveckling genom egen inläsning ger dåliga förutsättningar till reflexion (ibid, 97). Anledningen är att det skapas ett transferproblem (ibid, 93), vilket menas när lärandet och kompetensutvecklingen inte kan omsättas i dess relevanta sammanhang. En osäkerhet infinner sig även kring sina egna kompetenser kopplat till omgivningens förväntningar.
Kärnan av kompetenser (Schiersmann et al. 2012, 53) utvecklas på relevanta praktiker och ska ha relevans för dess kompetensområde. För att sedan implementera de nya kompetenser som införskaffas behövs reflexion, gärna genom diskussion för att synliggöra innehållet av sina utvecklade kompetenser. Kopplingen mellan engagemang, praktik och reflexion (Illeris 2013, 90–97) ska finnas med för att förutsättningarna ska finnas för en god kompetensutveckling. Informanterna uppger att de upptäcker att de saknar centrala kompetenser nödvändiga för den arbetsplats de kommer till. En vanlig strategi för att införskaffa relevanta kompetenser är att ägna sig åt egen inläsning, vilket skapar stress genom att en tidsbrist skapas där reflexion prioriteras ner, som i sin tur skapar osäkerhet kring sin roll och dess kärna av kompetenser. Andra vanliga strategier när andra studie- och yrkesvägledare finns att tillgå för informanterna är att använda sig av deras mentorer för att ställa frågor kring vad de inte kan, men också råd kring vad som kan vara bra att kompetensutveckla sig i, beroende på omgivningens förväntningar på studie- och yrkesvägledaren. Det bygger på engagemanget i kompetensutvecklingen. Andra sammanhang för kompetensutveckling informanterna uppger är olika träffar för studie- och yrkesvägledare där utbyte sker av kompetenser. Dessutom framkommer det att informanterna även använder sig av olika forum som exempelvis Facebookgrupper för att utvidga utbytet av kompetenser, framförallt i direkt anslutning till sitt kompetensområde. Det visar på en mångfald av praktiker informanterna använder sig av. Däremot saknar informanterna tid till
40
reflexion, framförallt att det inte tillsätts formell tid till detta. Det minskar förutsättningen för informanterna att framgångsrikt genomföra, ta till sig och använda sig av sin kompetensutveckling i sin yrkesutövning.
NICE (Schiersmann et al. 2012, 53) pekar på att det finns en kärna av kompetenser kopplat till olika roller vilket är centralt för att förstå omgivningens olika förväntningar på studie- och yrkesvägledaren. Empirin visar en insikt om kompetenser som saknas och det egna ansvaret för att kompetensutveckla sig. De kompetensområden där kompetensutvecklingen sker är inom organisationsfrågor, regelverk och olika studievägar. Vidare visar empirin att kompetensutvecklingen sker som ett svar på förväntningarna på kompetenser från omgivningen. Det skapar en insikt hos informanterna att utveckla strategier för sin egen kompetensutveckling, exempelvis att använda sig av samverkan med andra yrkesprofessioner där relevanta kompetenser kan finnas som är i direkt anslutning till sitt eget kompetensområde. Informanterna uppger att de sammanhang där studie- och yrkesvägledarna har kollegialt utbyte är med sina branschkollegor. Det är i dessa sammanhang informanterna utför sin kompetensutveckling avseende den egna rollen och ger exempel på kollegialt lärande inom kompetensområdena vägledningsmetodik, grupprocesser och utveckling av den egna rollen.
Begreppet praktik innehåller enligt Illeris (2013, 92) även kompetensutvecklingens förlopp i att förhålla sig och utveckla sig i förhållande till praktiken. Detta gäller praktiken som helhet, innehållsligt, känslomässigt och socialt, och därigenom skaffa erfarenheter kring kompetensområdets olika förhållanden och aktiviteter. Empirin visar att den bästa praktiken sker i utbytet med andra studie- och yrkesvägledare. Empirin indikerar att tryggheten i kompetensutvecklingen står i direkt korrelation till relevansen av sammanhang och praktikområde. Det exemplifierar behovet av att engagemang, praktik och reflexion (ibid, 90–97) är närvarande i kompetensutvecklingen. Vidare framträder främst en trygghet i att ha erfarna studie- och yrkesvägledare som kollegor, då de kan ta del av kollegornas perspektiv och skapa sammanhang för att utvecklas. Det gäller även mentorer, framförallt utbildade studie- och yrkesvägledare som mentorer ger en trygghet i sin egen kompetensutveckling.
Reflexion menar Illeris (2013, 97) äger ofta rum i direkt förbindelse med de aktiviteter och situationer som förekommer i praktiken. Empirin visar på behovet av att ha studie- och yrkesvägledare som kollegor på sin arbetsplats i den aspekten att det ökar förutsättningen för
41
reflexion, diskussion och dessutom få ta del av kollegornas perspektiv skapar den praktik (ibid, 93) som är nödvändigt för att kunna utvecklas. Det skapar även ett engagemang (ibid, 90) i processen då sannolikheten ökar att kompetensutvecklingen upplevs som relevant. Sammantaget visar empirin på behovet av det kollegiala lärandet. Att det finns kollegor som jobbat längre i verksamheten som den nyexaminerade kan vända sig till och använda som ett ”bollplank”. Dessutom menar informanterna att det skapar en trygghet i rollen genom det kollegiala lärandet kring vad i NICE (Schiersmann et al. 2012, 53) menas tillhöra rollens kärna av kompetenser. Det framträder även i empirin att detta skapar mervärde på lång sikt inom praktiken (Illeris 2013, 92) genom att det skapas förutsättningar för ett livslångt lärande.
6.3 Sammanfattning
Empirin visar på nödvändigheten av eget engagemang för att möjliggöra en kompetensutveckling. Dels genom att själv stå för sin egen kompetensutveckling genom egen inläsning, dels i utbyte med andra studie- och yrkesvägledare på sin arbetsplats eller organisation. Dessutom använda sig av andra professioner för att införskaffa kompetenser och genom nätverk för att få tillgång till en mångfald av kompetenser och erfarenheter. För att tillgodogöra sig de nyvunna kompetenserna anses det i empirin att reflexion behövs för att förstå sin egen kompetensutveckling i relation till sammanhanget. Empirin visar dock på svårigheter i kompetensutvecklingen när det sker genom egen inläsning. Den initieras av en insikt av att kärnan av kompetenser saknas inom det bestämda området. Det menar informanterna skapar stress och en känsla av otillräcklighet. På grund av tidsbristen för kompetensutveckling går reflexionen förlorad vilket minskar förutsättningarna till en god kompetensutveckling. I empirin framgår ett behov av att få avsatt tid för kompetensutveckling för att förutsättningarna ska finnas för att utveckla sig och resurser för att kunna utföra det i ett relevant sammanhang.
42
7 Diskussion
Studiens syfte har varit att beskriva och analysera hur studie- och yrkesvägledare kompetensutvecklas under det första arbetsåret samt i vilka sammanhang som kompetensutveckling sker. Genom att synliggöra studie- och yrkesvägledarnas erfarenheter och reflektioner vill vi bidra med kunskap om hur de upplever sitt första yrkesår. Studien vill även belysa behovet av att nyexaminerade studie- och yrkesvägledare behöver ta ett eget ansvar för sin kompetensutveckling och vikten av att ha strategier för detta. Studien tar även upp vikten av att studie- och yrkesvägledare kommunicerar både sina egna och omgivningens förväntningar på arbetet. Förväntningarna behöver kommuniceras tillsammans med chefer, kollegor på arbetsplatsen som inte är studie- och yrkesvägledare och med elever så att det inte ensidigt blir studie- och yrkesvägledarens ansvar. Kapitlet innehåller diskussioner där resultat och tidigare forskning sammankopplas samt metod och teori. En diskussion om studiens betydelse för studie- och yrkesvägledning efterföljs och förslag på vidare forskning avslutar kapitlet.