Studie och yrkesvägledarnas erfarenheter av kompetensutveckling

Samtalsmetodiken är den kompetens som informanterna uttrycker att de känner sig mest trygga med under det första arbetsåret. Återkommande i intervjuerna framkommer det att samtalsmetodiken varit stor del av utbildningen och att det resulterat i att informanterna har kompetens i att möta individer i vägledningssamtal. Carin beskriver att hon dagligen får användning av aktivt lyssnande och att tolka känslan i samtalen. Emma beskriver att hon förutom samtalsmetodiken har kompetenser för hur grupprocesser fungerar samt att tala inför grupper.

Informanterna beskriver att de under det första året behövt utveckla kompetenser kring hur en skolorganisation fungerar och hur de olika yrkesgrupperna i organisationen är beroende av varandra. Kunskaper om system som används inom utbildningsväsendet har varit en kompetens de saknat och som de behövt lära sig. Informanterna berättar även att det är ett flertal regler som de behövt förhålla sig till och som de fått lära sig på vägen. Att inte ha den kompetensen och erfarenheten menar Emma är en stress och hon upplever att hon är en ”bluff” och ifrågasätter sina kompetenser. Även Diana beskriver en känsla av otillräcklighet att inte ha de förkunskaper som krävs och begreppet: ”Fake it until you make it” har haft stor betydelse för henne under det första arbetsåret.

I intervjuerna beskriver informanterna behovet av egen och kollegial reflektion i syfte att utveckla sin kompetens. Samtidigt framkommer det att detta inte prioriteras under det första året. Alicia beskriver följande när hon reflekterar över sin kompetensutveckling:

…så under första året så tar det tid innan man hinner reflektera över vad det är som man har lärt sig. För första året då skall det helt plötsligt präntas in HUR mycket som helst. […] Så man hinner inte riktigt reflektera efter ett år…Ja men shit, vad lärde jag mig egentligen under utbildningen och vad av det har jag använt. […] Det är inte enbart samtal liksom. (Alicia)

Alicia menar att tid för reflektion för att se sambanden med yrkesprofessionen och utbildningen är en utmaning då nya arbetsuppgifter och kunskaper skall läras. Även Carin anser att reflektion skapar tillfällen för att synliggöra sin individuella prestation och vilka kompetenser man har tagit till sig, men att hon inte tar sig tiden till att reflektera.

Den personliga inställningen till att vara ny som studie- och yrkesvägledare och det egna ansvaret att kompetensutveckla sig är en strategi som informanterna använder sig av. Carin nämner att hennes strategi har varit att se de första åren som lärande år medan Emma

31

beskriver att hennes strategi och inställning har varit att alla upplever att vara ny på en arbetsplats och att det tar tid att lära sig men att det kommer komma tillfällen när hon upplever att hon har kontroll över sin situation och känna trygghet för att hon kan arbetsuppgifterna. Emma säger: ”sen om det tar en månad eller ett halvår, men det kommer att komma en dag då du inte kommer vara osäker”.

Att våga fråga kollegor som arbetar med vägledning, administratörer, andra yrkesgrupper och chefer är en strategi informanterna beskriver att de återkommande använder för att utveckla sin kompetens. Diana beskriver tryggheten att kunna kontakta branschkollegor:

Nu är jag ju glad att jag ändå har två syvkollegor i kommunen som jag pratar med. Speciellt en av dom som ändå är ganska ny som har varit i min situation och vet exakt hur jag känner mig. Så när jag ringer och ställer en fråga så behöver inte jag känna mig dum för hon har precis varit med om samma sak och då förstod hon mig. (Diana)

Diana beskriver fördelen med att ha ett kollegialt utbyte som bidrar till den egna kompetensutvecklingen.

Stödet av en utsedd mentor är en annan strategi som informanterna beskriver som betydelsefull. Alicia beskriver att detta har varit helt avgörande för henne under det första arbetsåret. Både Alicia och Carin tar upp att de hade kunnat få ett bättre stöd av kollegan om hen hade arbetat på arbetsplatsen. Bella och Fanny har på sin arbetsplats studie- och yrkesvägledarkollegor och detta har fungerat som ett stöd under det första arbetsåret. Fanny menar att ha en kollega som också arbetar med samma uppdrag har varit avgörande och betydelsefullt för hennes kompetensutveckling.

Det egna ansvaret att kontinuerligt läsa in sig på utbildningssystem, regelverk och organisationsfrågor är ytterligare en strategi som framkommer av intervjuerna. Förståelse för dessa områden är kompetenser som informanterna redogör att de utvecklat under det första arbetsåret. Förutom detta beskriver de att de utvecklat samtalsmetodiken och blivit tryggare i vägledningssamtal. Carin berättar att hon upplever att hon skapat en struktur som passar henne i samtalsprocessen. Att hon har utvecklats menar hon att: ”…när du jobbar så kommer du ju kunna leva ut så som du vill ha det och det som känns bra för dig.”. Även Emma upplever att grunden för samtalsmetodik finns men att hon skapat ”något eget” som fungerar i arbetet: ”Ja men på vfun och när man skulle spela in samtalen så var det ju väldigt strikt vilken mall man skulle gå efter och just det här med att bli bedömd. Nu är kameran avstängd

32

och det känns mer naturligt. Alltså jag lär mig ju nya saker hela tiden.” Emma menar att hon utvecklas kontinuerligt och känner sig mer avslappnad. Relationsskapandet och kontakterna med eleverna är även kompetensutveckling som nämns i intervjuerna.

Det informanterna tar upp som hindrar deras kompetensutveckling är tidsbrist och att arbetsdagarna är fyllda av varierande operativa frågor som behöver hanteras. En annan aspekt de tar upp är osäkerheten över studie- och yrkesvägledarens uppdrag och det gör att de tar på sig arbetsuppgifter som inte självklart ingår i uppdraget. Alicia ger exempel på detta: ”…man bara gör det typ utan att tänka på om det är mitt uppdrag eller ej. […] Det är ju något som jag kan se tillbaka på nu att det funnits vissa saker som kanske inte JAG egentligen har i mitt uppdrag som man skulle kunna sortera ut på andra.” Alicias beskrivning är ett uttryck för vikten av att kommunicera förväntningarna på studie- och yrkesvägledarens uppdrag.