EHT omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser som vid implementeringen av skollagen (2010:800) samlades genom samverkan (Socialstyrelsen 2014, 30). Elevhälsans huvudsakliga mål och arbetssätt enligt Socialstyrelsen ska vara främjande och förebyggande med syfte att elevens lärandesituation ska bli så bra som möjligt. Enligt Socialstyrelsen (a.a., 33) är ett av elevhälsans uppdrag att verka hälsofrämjande i skolans utveckling likt en process. Det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt tillgång till personal med sådan kompetens som kan bemöta elevens behov av specialpedagogiska insatser, så kallad tvärprofessionellt team. En beskrivning av vad denna tillgång till personal med sådan kompetens bör vara anges inte i skollagen vilket genererar i ett tolkningsutrymme för respektive huvudman. Elevhälsoarbetet bedrivs på organisation- grupp- och individnivå där hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande insatser är ledord.
Enligt Socialstyrelsen (2014, 82) är god samverkan en av framgångsfaktorerna i elevhälsan, då elevens behov bör kartläggas genom det tvärprofessionella perspektivet. Vidare ska elevhälsan erhålla ett salutogent förhållningssätt med utgångspunkt i elevens styrkor vid beslutsfattande av insatser, där elevhälsans specifika kompetenser kan bidra till en bred kartläggning och analys (ibid.).
11
3 Tidigare forskning
I detta kapitel redogör vi för forskning om ungdomars hälsa samt lyfter forskning som föreslår hur skolor bör arbeta för att främja elevers mående. Vidare beskriver vi hur EHT bör arbeta där vi lyfter exempel på välfungerande strategier samt interprofessionella team. Följt av vägledarprofessionens utveckling samt nuvarande status. Vi lyfter fram en studie om rektorers uppfattning om vägledares arbete i skolan. Slutligen redogörs för den kunskapslucka som råder om hur vägledare kan bidra med kompetens i EHT.
Forskning talar om att dagens ungdomar är stressade och inte mår så bra.
Världshälsoorganisationen (WHO 2015) rapporterar om att den vanligaste sjukdomsbördan bland ungdomar i Europa är psykiska hälsoproblem. Vad är det som bidrar till att ungdomarna känner sig ängsliga, stressade och inte mår bra? Bremberg (2015) lyfter i sin forskning Mental health problems are rising more in Swedish adolescents than in other Nordic countries and the Netherlands att Sverige har en marginell ökning av antalet ungdomar med psykiska hälsoproblem gentemot de nordiska länderna. En faktor som påverkar ungdomarnas hälsa menar Bremberg (2015) beror på ökat krav på elevers studieprestationer i skolan. Lövgren et al. (2020) rapporterar i studien Supported Education in a Swedish Context – Opportunities and Challenges for Developing Career-Oriented Support for Young Adults with Mental Health Problems om att ungdomar i Sverige med psykiska hälsoproblem behöver karriärrelaterade stödinsatser i utbildningssystemets samtliga nivåer, för att arbetsmarknaden numera ställer allt högre krav på formell utbildning, vilket går i linje med ökad studieprestation som Bremberg (2015) identifierat.
Lövgren et al. (2020) skriver att grund- och gymnasieskolor har skyldighet att erbjuda elever tillgång till elevhälsovårdstjänster enligt skollagen (2010:800) som har i uppdrag att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Huvudmän har alltså skyldighet att arbeta med att främja och förebygga elevers mående, oavsett grund- eller gymnasieskola.
Skolinspektionen (2015) konstaterar dock i sin kvalitetsgranskningsrapport att EHT i skolan tenderar att fokusera på åtgärdande insatser när problemet för eleven redan är ett faktum,
12
exempelvis psykiska hälsoproblem. För att ta reda på hur elevhälsoteam kan arbeta mer förebyggande har vi undersökt forskning som framhåller ett fungerande arbetssätt och kommer nu lyfta ett exempel. Thornton (2018) rapporterar i Counselors and Special Educators in Rural Schools Working Together to Create a Positive School Community om ett särskilt intressant exempel på främjande och förebyggande arbete i New York mellan rådgivare, lärare och specialpedagoger i syfte att förbättra elevers studiesituation. Ett fungerande arbetssätt visar sig vara att strategiskt arbeta med skolans specifika behov genom tre nivåer. Den första övergripande nivån handlar om arbete med skolans värdegrund och lyfter fram tydliga mål samt förväntat resultat som kärnfunktioner. Till de elever som inte svarar på värdegrundsarbetet riktas särskilda insatser till i nivå två. I den tredje nivån finner vi individualiserade och specifika stöd till de få elever som faller igenom nivåerna. Teamets arbete verkar förebyggande genom följande steg: 1) tydliga mål och förväntade resultat, 2) lämplig instruktion, 3) övervakning, 4) feedback och uppmuntran samt 5) felkorrigering.
Vi ställer oss frågan: Hur är statusen gällande elevhälsan i Sverige? Vi finner i ett pressmeddelande (Utbildningsdepartementet 2020) att elevhälsan inte arbetar så pass mycket hälsofrämjande och förebyggande som önskvärt. Det uttalades där att tillgången till EHT ser olika ut och OECD (refererad i Utbildningsdepartementet 2020) har vid upprepade tillfällen påpekat bristfälligheter i elevhälsoarbetet i svensk skola med utgångspunkt att det är låg tillgång till personal. Hur vore det om elevhälsan istället hade tillgång till den personal som behövs för att arbeta främjande och förebyggande? I ett försök att besvara den frågan vill vi visa på ett exempel där forskare studerat personalens olikheter och vilka fördelar som medföljer av att inkludera flera professioner i ett uppdrag.
Wright & Graham (1999) studerar interprofessionellt samarbete och lyfter i sin forskning fram What does ‘inter-professional collaboration’ mean to professionals working with pupils with physical disabilities? särskilda faktorer- och fördelar med olika professioner som samverkar i team. Rapporten visar att ett interprofessionellt team kan närma sig ett mer komplext problem utifrån teamets olikheter och angriper inte problemet endast utifrån ett perspektiv utan närmare bestämt ett holistiskt perspektiv. På så vis angrips problemet utifrån flera infallsvinklar, vilket möjliggör ett hänsynstagande till helheten av eleven. Med detta som stöd kan vi anta att ett interprofessionellt team är att föredra, men hur ser arbetsgrupperna i EHT ut i Sverige? SKL:s rapport Nuläge och utmaningar i elevhälsan (2018, 12) undersökte kommunernas
13
personalsituation som visade att 68 procent av grundskolans EHT i Sverige inkluderade andra yrkeskategorier utöver de lagstadgade (skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och specialpedagog). Av dessa svarar 58 procent i sin tur att yrkeskategorin var studie- och yrkesvägledare.
Studie- och yrkesvägledarprofessionen kan jämförelsevis anses vara en ung profession, då man inom skolans värld hade syo-konsulent från 1970-talet etablerat. Men redan på 1940-talet fanns det omnämnt i lärodokument att samtliga ämnen kan bistå med studie- och yrkesorientering. Allt sedan dess har det funnits utmaningar att tillgodose elevernas behov och rätt till vägledning inför framtiden då ämnet inte tillskrivits tillräckligt hög legitimitet, med andra ord har vägledning inte prioriterats (Skolverket 2017, 10). Dock har eleverna enligt lag rätt att ta del av vägledning i den utsträckning som behövs för vardera elev. Vägledning ska ges av personal med adekvat utbildning, vid utebliven utbildning sker tidsbegränsade anställningar (2010:800, 2 kap. 29 § 30 §). Statistik visar att 70- respektive 80 procent av anställda vägledare på grund- och gymnasieskolan har en studie- och yrkesvägledarutbildning, som med andra ord besitter den kompetens som behövs för att stötta elevers behov av vägledning (Skolverket 2019, 25).
Då Lövgren et al. (2020) rapporterat om behovet av karriärrelaterade stödinsatser för att möta problemet med ungdomarnas psykiska hälsoproblematik samt att huvudmän i Sverige har varierande inställning till vilka som ska arbeta inom EHT och inte, är det intressant att ta reda på vad rektorer har för uppfattning om vägledares kompetens samt funktion. Carlos P Zalaquett (2005) skriver i rapporten Principals perceptions of elementary school counselors role and functions i Florida om att rektorer i undersökningen var “mycket nöjd” eller “något nöjd” med vägledarnas insatser. Ca 90 procent av rektorerna som ingick i studien ansåg att vägledarna gjorde betydande skillnad i elevernas mentala hälsa. Studien lyfter också fram en förutsättning för att vägledarna ska kunna arbeta tillfredsställande med skolans klimat och elevernas mentala hälsa beror delvis på stödet från rektorer och annan personal. Studien lyfter på så vis att om vägledarna har rektorns support möjliggörs, i annat fall begränsas vägledarens förutsättningar att arbeta hälsofrämjande (Mayer, Butterworth, Komoto, & Benoit, 1983; O'Connor refererad i Zalaqett 2005). På så vis visar forskningen att ledarskapet är en påverkande faktor.
14