EKOLOGISK STATUS MJUKBOTTENFAUNA

Norrbyn Rånefjärden Holmöarna Gavik/Edsätterfjärden Västervik Askö Gotland Laholmsbukten Svenska Björn Gullmarsfjorden Göteborg Kungsbackafjorden Grundkallen Hanöbukten Söderhamn Pite-Rönnskär kust utsjö 2002 2004 2006 2008 10 12 14 KATTEGATT GULLMARSFJORDENS DJUPHÅLA dålig hög god måttlig otillfredsställande

Ekologisk status, BQI enligt vattendirektivet TRELLEBORG 2 4 6 8 ASKÖ 2 4 6 8 1972 1990 2000 2010 2008 2010 2010 PITE-RÖNNSKÄR 2 4 6 8 2012 2012 1995 2000 2005 2010 12 0 kust utsjö kust 4 8 Syrehalt (ml/l) 2000 2010 1990 1980 8 4 m Miljöstatus för makrofaunan på mjukbottnar beskrivs med indexet "1) %RHÍLLNA en skala med gränsvärden för olika statusklasser. Dessa skalor är olika för olika havsområden. För östkusten redovisas statusbe- dömningarna sammanvägda för större vattenområden. För väst- kusten redovisas bedömningarna som medelvärden för varje lokal. Fyrkantiga markeringar på väst- kusten betyder att mätningarna gjorts med sedimentprofilkamera. I Gullmarsfjordens djuphåla visas HUR ten i bottenvattnet.

H AV E T S D J U R O C H V Ä X T E R

67

miljö

2012

områdena, skett en liten minskning av havsborstmasken Marenzelleria.

Västervik är det enda området i Egent- liga Östersjön som endast når otillfreds- ställande status. Anledningen är att en hög andel stationer är belägna under salthalts- språngskiktet. På fyra av tio stationer har det endast undantagsvis påvisats makro- fauna under det nuvarande programmet, som startade år 2007.

Det kustnära området Askö i Söder- manlands län har undersökts årligen sedan 1981. Fram till 2000-talet var trenden för BQI-värdet negativ, men sedan dess har värdet ökat. I Asköområdet har både vitmärlorna och Marenzelleria blivit vanli- gare, vilket följer det generella mönstret i utsjöområdena.

Västerhavet

Under större delen av 2000-talet har botten- faunan uppvisat en generell nedgång i hela Kattegatt och i Skagerraks kustområden. Under senare år, och även under 2012, har en god rekrytering av många arter medfört att denna negativa trend har brutits.

I öppna havet råder god status i stort sett överallt, och trenden är att tillståndet

förbättras från södra Kattegatt upp mot norra Skagerrak.

Längs kusten är situationen, i likhet med tidigare år, sämst i gränsområdet mellan Kattegatt och Skagerrak. Utanför Göte- borgs norra skärgård har endast måttlig status noterats under hela 2000-talet. De få provtagningar som finns från 1980-talet pekar på att området då hade god status.

I vikar och fjordar, som i hög utsträck- ning påverkas av lokala miljöfaktorer, råder stor variation i ekologisk status. I Laholmsbukten och Kungsbackafjorden är situationen något bättre än närmast före- gående år. Dock är situationen i Kungs- backafjordens innersta delar fortfarande otillfredsställande. I Danafjord, alldeles invid norra inseglingsrännan till Göte- borgs hamn, råder liksom tidigare år god status. Marstrandsfjorden och fjordsyste- met innanför Tjörn och Orust har fortsatt endast måttlig status. Innanför trösklarna i fjordsystemets inre delar med begränsad vattenomsättning råder i allmänhet otill- fredsställande eller dålig status på större djup. Norr om Orust saknas bottenfauna helt och hållet i de djupare fjordbassäng- erna. Byfjordens grunda bottnar, ovanför

salthaltssprångskiktet, har i allmänhet endast måttlig status.

Normalt är vattenmassan under språng- skiktet helt syrefri och bottnarna saknar allt makroskopiskt liv på djup större än 15 meter. Från år 2010 till år 2012 syresattes djupvattnet i Byfjorden på konstgjord väg med hjälp av pumpar. Även om bottenfau- nan fortfarande bedömdes ha otillfreds- ställande eller dålig status i maj 2012, så var hela bassängen ned till sitt största djup, koloniserad av bottenlevande djur. Försö- ket avbröts vid årsskiftet 2012/2013 och fjor- den är återigen syrefri under språngskiktet innanför tröskeln.

I Gullmarsfjorden har inga kritiskt låga syrevärden uppmätts under året och där råder som helhet god status. Man kan se hur syrehalten och BQI följs åt i fjorden. Lägre syrehalt innebär en sämre miljö för bottendjuren.

LÄS MER

Syretillgången avgörande i Bohusläns fjordar, Havet 2012 sidan 56.

När syret återvänder – återkolonisation följer mönster, Havet 2010 sidan 46.

Kattegatts bottenfauna har förändrats, Havet 2009 sidan 48.

Så räknas BQI fram

För att bedöma miljötillståndet på marina SEDIMENTBOTTNAR "ENTHIC ett känslighetsvärde baserat på empi- riska data eller expertbedömningar. Den grundläggande idén för bedömningen är att en ostörd bottenmiljö förväntas ha en fauna med hög diversitet, medan en störd bottenmiljö förväntas ha en fauna med färre men tåligare arter. Arter som endast återfinns i miljöer med hög diver- sitet har ett högt känslighetsvärde och ar- ter som återfinns i miljöer med låg diversi- tet har ett lågt känslighetsvärde. Indexet väger samman tre parametrar i faunans struktur; proportionerna av djur med olika känslighetsvärden, det totala antalet arter och det totala antalet individer. En hög andel individer med låga känslighetsvär- den, få arter och lågt antal individer, leder således till ett lågt index och indikerar därmed ett sämre miljötillstånd.

FAKTA

Foto: Göteborgs universitet

Bilden visar hur ormstjärnor som lever nere i sedimentet sträcker upp sina armar ovanför bottenytan för att fånga näringspartiklar i det förbiströmmande vattnet.

Det svenska yrkesfiskets landningar av abborre och gädda i Östersjön har minskat de senaste hundra åren. Det kommer också rapporter om vikande bestånd av rovfisk längs kusten och man har länge försökt ta reda på varför. Ny kunskap och ökad förståelse visar att man kan behöva se över förvaltningen för att vända trenden.

Q Utvecklingen av abborr- och gädd- bestånden längs den svenska Östersjökus- ten visar ingen entydig bild. Landningarna i yrkesfisket har minskat, men eftersom även yrkesfisket av dessa arter har mins- kat är det svårt att säga i vilken mån de

minskade landningarna verkligen speglar förändringar i bestånden. Standardiserade provfisken ger en mer tillförlitlig bild av beståndsutvecklingen, men de sträcker sig å andra sidan inte lika långt tillbaka i tiden som landningsstatistiken. Dessutom utförs de generellt inte i de utpekade problemom- rådena.

Lokala faktorer påverkar

Provfisken visar en stor variation i beståndsstorlekar hos abborre, både mellan områden och över tid. Varierande mönster mellan olika områden tyder på att beståndsutvecklingen påverkas av lokala faktorer. De två längsta tidsserierna spän-

ner över de senaste fyrtio åren. En av dem är från ett område i södra Bottenhavet och den andra är från ett område i mellersta Egentliga Östersjön. I båda dessa långa tidsserier har fångster av abborre ökat. Det finns även ett större antal provfisken från de senaste 15 åren, med bättre geografisk täckning. I dessa ser man att fångsterna av abborre fram till 2011 har minskat påtagligt i ett flertal områden längs Egentliga Öster- sjöns och Bottenhavets kuster. I Bottenvi- ken däremot har fångsterna ökat.

Provfiskeunderlaget för gädda är mer begränsat, och därför finns ingen tydlig bild av artens beståndsstatus. Provfisken gjorda i Kalmarsundsområdet visar dock