R ELEVANS OCH S YFTE

Vad är det då som gör att ett studium av identitetsproblematiken ter sig så intressant? Vilken relevans har detta i ett större perspektiv, ett perspektiv som kanske framförallt, inom denna uppsats ram, skall ses i relation till ett mångkulturellt samhälle (oavsett hur besvärlig denna definition är!). Vi bör med andra ord fråga oss vilken betydelse ett identitetsrelaterat studieområde har för den samtida forskningen inom samhällsvetenskap och humaniora (Personligen skulle jag även vilja inbegripa de naturvetenskapliga vetenskapsområdena, inte minst den under senare tid framväxande informationsteknologin. Jag får anledning att återkomma till detta längre fram.). I vidaste mening kommer arbetet med identitetsfrågor handla om att söka efter ett svar på frågan - Vem är jag? – samtidigt som man frågar - Varför är jag? -. Det handlar om att förstå sig själv i relation till andra, om att förstå sig själv i relation till sin egen verksamhet och om att förstå sig själv i relation till den omgivande miljön, osv.

För att begränsa och fokusera mitt fält vill jag till att börja med relatera detta arbete till sitt områdesspecifika utgångsläge. Utifrån den följande ämnesspecifika positioneringen kommer jag att formulera ett övergripande syfte som har sin grund i ett IMER perspektiv.

1.1.1. Ett IMER - projekt

Det jag vill åstadkomma med dessa inledande rader är att förstås som en personlig avslutning på en mångfacetterad kunskapsinhämtning. Med andra ord vill jag placera detta arbete i en position där det kommer att stå som en spegel av mig och den tid som jag ägnat till studier i IMERämnet.

Jag vill med detta arbete sammanfatta de, enligt mig, mest fundamentala och grundläggande aspekterna av denna utbildning. Min förhoppning är att detta arbete skall komma att fungera som en flervetenskaplig språngbräda för vidare inblickar i verkligheten. Det bör ses som något av ett manifest över IMERområdets innehållsrika bidrag till den samtida forskningen. Jag väljer att inta denna utgångspunkt då det enligt mig är en av poängen med ett examensarbete, dvs. att spegla den förvärvade kunskapen samtidigt som ämnets betydelse vidgas och utlägges. Examensarbetet skall rimligen påvisa vad jag ”lärt” mig och hur jag använder denna ”kunskap”. Samtidigt ser jag det som en nödvändighet att presentera min bakgrund, då detta på ett avgörande vis återspeglar arbetets innehåll och syfte. Genom att påvisa mitt IMERperspektiv är det min uppfattning att uppsatsen har mer, kvalitativt och kvantitativt, att erbjuda läsaren såväl som ämnet i sig.

Under min tid som student vid IMER i Malmö har jag uppmärksammat att det föreligger en koncentration, åtminstone beträffande de projekt som under min tid bedrivits och presenterats, på problemlösningar riktade mot och för invandrade grupper i det svenska samhället.

Med detta menar jag på inget vis en generell kritik mot alla de, vissa utmärkta andra mindre bra, arbeten som producerats inom området. Jag vill snarare påstå att det har problematiserats allt för lite kring de problem som rör oss alla, nya som gamla invånare i Sverige. Forskningens objekt har oftast varit de ”invandrade” och deras integration och anpassning i/till det svenska samhället.

Förvånansvärt lite har ägnats åt forskningens subjekt/agent likväl som de oproblematiserade grupperna, de ”gamla svenskarna”. Ett undantag är värt att stanna upp vid, nämligen när det gäller undersökningar och diskussioner kring de extrema grupperingarna. Med detta avser jag främst de sk. nynazistiska och högerextrema grupperna i samhället. Men även detta bidrar till att lämna vägen fri för alla övriga. Fri, inför att aldrig behöva ifrågasätta sin egen position eller identitet.

Genom att måla ut problem och orosmoment har vi skapat ett andrum för alla andra som inte blir konfronterade, men likväl är med, och i högsta grad bygger ”allas samhälle”. När vi på ett ensidigt vis såsom detta fokuserar våra forskningsobjekt, finns det en övervägande risk i att vi samtidigt bidrar till det problem vi vill lösa eller åtgärda.

Bülent Diken har i sin bok om den danska immigrationspolicyn, Strangers, Ambivalence and social theory (1998) fokuserat på ett liknade problem. I Dikens inledande resonemang anlägger han tonen för resterande delar av resonemanget och menar att en ensidig fokusering på det

”självklara” (dvs. immigranter i detta fall) leder till att vi aldrig kan lösa det grundläggande problemet. Vi måste, säger Diken, våga se oss själva i de andra och samtidigt se de andra som de är, inte som ett problem³.

I detta resonemang anknyter Diken tydligt till Michael Foucaults diskursanalytiska tänkande, vilket i viss mån även är min egen utgångspunkt⁴. Att enbart diskutera det tillsynes problematiska och aldrig diskutera det självklara leder enligt mig till en stagnation i forskningen. Utifrån ett relativt basalt konstaterande blir denna ståndpunkt tydlig, dvs. att även det som är problem är ett konstruerat problem. Således tror jag snarare att det, i det självklara återfinns de ”stora”

problemen och orsakarna till de uppenbara problemen.

Ytterligare ett exempel är värt att uppmärksamma, i anslutning till detta, nämligen Floya Anthias och Nira Yuval-Davis bok Racialized bounderies (1992). I denna får vi en tydlig indikation på vikten av att fundera över det självklara. Författarna visar hur olika diskursiva representationer interagerar och skapar övergripande, självklara hierarkier med avseende på kön, ras, klass etc. Det som vi i Sverige ser som en självklar uppdelning av sysslor, där man och kvinna ”råkar” få olika sysslor, kan mycket väl vara en genusorienterad konstruktion (som alternativ till patriarkalisk).⁵

3 Diken. 1998. s1ff.

4 Se Foucault 1993.

5 Anthias & Yuval-Davis. 1992.

Den tillfälliga självklarheten som ”råkar” påbjuda vissa sysslor till vissa individuella preferenser, såsom kön, behöver inte vara den ”rätta” självklarheten. Samma resonemang skulle vi kunna applicera på vår analys av mobilitet och kanske framförallt migrationsströmmar. Migrationen berör inte bara de mobila, i lika stor utsträckning berör den de immobila⁶. Min poäng med detta resonemang är att framhäva vikten av en förståelse där internationell migration och etniska relationer ses som ett område vilket berör oss alla. Som ett exempel vill jag lyfta fram förordet till IMERsektionen i Ht. 1999 ämneskatalog över Malmö Högskola.

Som student på IMER lär du dig förstå dessa samband [sambanden mellan internationell migration och etniska relationer]. Kunskapen kan minska misstänksamheten och oron inför det främmande och öppna möjligheterna för en diskussion om de reella problem migration för med sig. Det kan vara i samband med språklig och annan kommunikation, kultur- och religionsmöten på arbetsplatser och arbetsmarknaden liksom inom boendet och vardagslivet generellt. Vi tror på kunskapen Vi tror att den har en effekt på människors förhållningssätt till varandra, i relationen mellan människor med olika ursprung och kulturell bakgrund⁷

Som vi kan konstatera i detta citat är det även så att den omtalade tendensen föreligger i själva områdets presentation. Dock är det inte så att den andra, av mig eftersökta, dimensionen faller bort. Hela texten andas av en vilja att förklara och inbjuda till reflektion över allas vår situation i en ny värld präglad av migration och internationalisering. Trots detta finner jag det inte överflödigt att accentuera behovet av en flervetenskaplig förståelse för vår situation. Låt mig exemplifiera mitt resonemang något.

När vi som studenter skall bege oss ut i fältet för att studera invandrares situation på arbetsmarknaden är det knappast tillräckligt att bara fundera över invandrarens situation, bör vi inte fundera över allas situation, givetvis skall det ske inom ramen för de geografiska och fältmässiga begränsningarna vi gjort. Hur skulle vi kunna studera en grupp som inte ens existerar, utom som en konstruktion. Gruppen invandrare existerar kanske enbart som en kontrastiv konstruktion av gruppen svenskar. Statistiskt må de existera, var för sig, men hur definierar vi vem som är vem och varför. Jag vill inte att vi skall sluta fundera över invandrares situation på arbetsmarknaden, snarare tvärtom, det är av yttersta vikt för att kunna konstruera åtgärder av olika slag. Men vi får aldrig glömma bort att denna marknad består av alla, oavsett definition och identitet.

6 Se exempelvis antologin International migration, immobility and devolopment, Hammar. m.fl. 1997.

7 Malmöhögskolas kurskatalog. 1999.

Jag vill med andra ord bidra till en ökad nyansering av IMERområdet. De år som jag tillbringat vid området har givit mig en unik möjlighet att fundera över och dessutom diskutera problem som annars skulle förblivit enbart perifera, om än akuta, problem. På de föreläsningar och seminarier som givits har vi som studenter erbjudits en möjlighet att införskaffa oss verktyg och analytisk förmåga inom ett fält av ofta bortglömd karaktär. Med dessa verktyg och analytiska grepp vill jag nu experimentera. Med detta skall förstås att jag med detta arbete vill försöka utnyttja och utvärdera mina kunskaper inom en rad ämnen. Jag vill finna nya möjligheter att förstå min samtid samtidigt som jag vill förstå mig själv i denna samtid. Jag är av den uppfattningen att ett IMERperspektiv erbjuder detta.

Av det ovan sagda kanske det står lite klarare vad denna uppsats kommer behandla. Den skall inte beskriva identiteter i bemärkelsen deras identiteter. Den kommer inte heller att tala om identiteter i bemärkelsen vår identitet. Identiteter får snarare representera ett tematiskt problem som i och för sig är tillräckligt symtomatiskt för att fungera som ett samlingstema för IMERkunskap.

Med symtomatiskt avses att identitetsfrågor är av sådan art att de tangerar de flesta av de områden som jag under min tid på IMER konfronterats med. Vi kan tala om kulturell identitet, nationell identitet, religiös identitet eller varför inte IMER identitet. Oavsett vilken prefix vi väljer, är min poäng att identitetsproblematik och frågor överhuvud som berör olika gruppers och individers identifikationsprocesser, är ett problem som i mångt och mycket tangerar IMERforskningens stora frågor. Låt oss härmed lämna dessa ämnesspecifika frågeställningar och övergå till mer uppsatsspecifika frågeställningar.

1.1.2. Övergripande syfte

Det övergripande syftet med detta arbete är att studera de mekanismer och diskurser som utgör grunden för identifikationsprocesser i en samtid kännetecknad av ökad mobilitet. Detta innebär ett studium av modeller för skapandet, omskapandet och upprätthållandet av identiteter. Då jag vill förlägga tyngdpunkten av arbetet kring en undersökning av identiteter i vår samtid, kommer jag även att ägna en del tid åt att studera ett område som flitigt förknippats med, och ses som ett särskiljande drag för vår samtid, nämligen globaliseringen och mobilitet. Därmed avses ett studium av de implikationer dessa processer kan tänkas ha på individers identifikationer. Jag vill undersöka och fundera över hur en ökad globalisering påverkar den individuella mobiliteten dels i det sociala rummet och dels i det fysiska rummet. Allt för att lättare kunna förstå hur den enskilde skapar och omskapar samt upplever sin identitet.

Då detta är ett övergripande syfte innebär det att en precisering av syftet kommer att äga rum under arbetets gång. Detta innebär att jag under framställningens gång kommer formulera utvidgade frågeställningar. Dessa frågeställningar presenteras i anslutning till den ramberättelse som aktualiseras i den sammanfattade delen efter varje stycke. Således kommer ramberättelsen vara uppsatsens röda tråd, utifrån vilken frågor konstrueras i ljuset av tidigare diskussioner.

Min ambition med uppsatsens är att detta arbetes resultat i rimligaste mån skall bidra till en ökad kunskap vid funderingar kring mångfaldsfrågor (läs identitetspluralism!) Att förstå varför jag är den jag är i relation till vad de och vi är, där vi är vid just detta tillfälle, på just denna plats, bidrar troligen till en ökad samförståelse. Jag väljer att förhålla mig spekulativ till resultatet i detta skede. Att med bestämdhet hävda resultatet av arbetet vore att gå händelserna i förväg. Om jag redan var säker på identiteters betydelser och dess konstruktion i rummet över tid, skulle denna uppsats vara mer än överflödig. Jag vill även i anslutning till denna öppna utgångspunkt poängtera att, även om det är så att vissa delar av uppsatsen tycks vara motsägelsefulla är detta inget som skall ses som brist på kontinuitet. Att vissa delar av uppsatsen står mot varandra är snarare ett tecken på att arbetet och min personliga utveckling fortskridit. Att utveckla sina resonemang och perspektiv är inget felaktigt eller bristfälligt. Detta är rimligen ett av de tydligaste tecknen på ett reflekterat arbete, således bör det även redovisas såsom den viktiga del av arbetsprocessen det är.