S OM MEKANISM

Jag kommer under denna rubrik utröna, hur de faktorer, som påverkar interdependens¹¹² på ett internationellt plan, skapas och omstruktureras. Med utgångspunkt i de citat som anfördes i stycket innan menar jag att vi skulle kunna dela in globaliseringens mekanismer i tre horisontella huvudkategorier. Denna indelning är inspirerad av bl.a. Nikhil Aziz´s indelning i artikeln The human rights debate in an era of globalization (1999) .¹¹³ Jag vill poängtera att utöver de tre kategorier som tas upp nedan bör vi hålla i åtanke att den sociala globaliseringen ligger som en självklarhet, inbakad, i de övriga. För att vi skall kunna tala om globalisering förutsätter jag att det finns en social dimension. Jag grundar detta antagande på det faktum att globalisering berör och härrör i individers sociala interaktion¹¹⁴.

A) Ekonomisk globalisering B) Politisk globalisering C) Kulturell globalisering

Olika forskare fäster olika vikt vid respektive dimension, ofta beroende på vilken vetenskaplig disciplin de arbetar utifrån. Som exempel kan vi uppmärksamma Robert McCorquodale och Richard Fairbrother, som i sin artikel Globalization and human rights (1999), fäster stor vikt vid internationaliseringen av ekonomiska institutioner. Detta är enligt deras åsikt den viktigaste aspekten av globaliseringen¹¹⁵. Att de väljer detta perspektiv beror säkerligen på deras teoretiska utgångspunkt beträffande relationen mellan mänskliga rättigheter och ekonomiska faktorer. När sedan globaliseringen skall undersökas blir det ett naturligt steg för dem att fundera över hur globaliseringen av ekonomin ter sig. Ett andra exempel är Claire Wallace artikel, Crossing borders (1999), angående flödet av människor, varor och kapital i Centraleuropa.

112 Med interdependens avses ett förhållande där de ingående personerna eller institutionerna existerar i ett ömsesidigt beroende av varandra och endast härav. Jag vill med termen uttrycka det förhållanden som ofta förknippas med globalisering, dvs. att vår värld tycks leva i en allt mer sammankopplad situation. Där de enskilda staterna är sammanbundna med varandra i sådan utsträckning att alla förehavande sker i relation till övriga och påverkar övriga.

113 Aziz. 1999. s32ff.

114 Se även Brah. m.fl. 1999. s3ff, eller McCorquodale & Fairbrother. 1999. s735ff.

115 McCorquodale & Fairbrother. 1999. s735ff.

Även om man skulle kunna ana en fokusering på ekonomiska faktorer, så kommer artikeln att fokusera på kulturell globalisering. Författaren menar att den kulturella globaliseringen är en förutsättning för ”nästkommande” steg, dvs. politisk och ekonomisk globalisering¹¹⁶.

Jag valde att ta upp exemplen ovan för att visa på hur man från olika vetenskaper tolkar begreppet globalisering. Trots detta vill jag hålla fast vid Aziz uppdelning i ekonomisk, politisk respektive kulturell globalisering, då den visar på vilka faktorer som är av särskilt intresse att studera. Aziz menar vidare att vi bör se till en vertikal dimension vilket innebär att man måste skilja mellan globalisering från ”ovan”(GO) respektive, globalisering från ”under”(GU).¹¹⁷

Detta skall förstås som ett sätt att betrakta globaliseringen som en mekanism vars initiation påverkas av olika maktstrukturer, antingen på makro- eller mikronivå. ”Ovan” skall förstås som den dominerande makten eller hegemonin, medan ”under” skall förstås som ”de maktlösa” eller minoriteter. ”Ovan” bestämmer ”takten”, genom att äga företräde till, och kunskapen om, områden/institutioner vars implikationer blir avgörande för den fortsatta globaliseringen.

Därmed bestämmer ”ovan” även det utrymme ”under” har att spela på. Med andra ord är det GO som styr och ställer och GU följer spelets regler. Emellertid är det så, att även om GU till stor del är styrd av GO så kommer dess kritik och påtryckning att förändra och till viss del styra GO. Det bör påpekas att Aziz använder som premiss att globaliseringen är en mekanism styrd av

”väst”. På detta vis blir det för honom viktigt att ta upp maktstrukturers förhållande till begreppet globalisering.¹¹⁸ Detta ger att Aziz själv blir en företrädare för GU enligt hans eget resonemang, vilket han dock inte själv påpekar. Jag vill nämna det då jag tycker att det är viktigt att känna till för att det ger oss en ökad förståelse för vad som menas med GO respektive GU.

En annan teoretiker som angriper begreppet globalisering efter samma modell som Aziz är Stephen Gill i artikeln Structure change and global political economy (1994). I sin diskussion kring begreppet går han dock ett steg längre och stannar inte vid att benämna maktstrukturen GO eller GU (han använder inte dessa begrepp överhuvud). Gill talar istället om en kapitalistklass som styr och under sig har denna en globaliserande elit. Under dessa följer i socioekonomisk ordning övriga grupperingar i samhället. Gill ifrågasätter även det som Aziz kallar GU och menar att även kritiken mot denna samhällsordning eller globalisering kommer från hegemonin själv (dvs. det Aziz kallade GO). ¹¹⁹ Gill inför således ett klassperspektiv på begreppet globalisering och menar att det är denna kapitalistiska struktur som styr mekanismen och även är globaliseringen.

116 Wallace. 1999. s185ff.

117Aziz. 1999. s32f.

118 Ibid. s34.

119 Gill. 1994. s169ff.

Övriga grupper leds bara med av ”överklassen”, och har ingen möjlighet att i dagens läge påverka sina egna öden¹²⁰. Detta resonemang är relativt vanligt i den kulturdebatt som förs kring globaliseringen. Vi kan bl.a. följa den hos författare som Göran Greider som i sin bok Arbetarklassens återkomst (1998) påvisar att ökade klyftor mellan rika och fattiga är konsekvensen av en globalisering¹²¹. Ytterligare ett exempel skulle kunna vara Johan Ehrenbergs Globaliseringsmyten (1998) där författaren framställer det som en absurditet att tro att mänskligheten i stort skulle vinna på den globalisering som vi idag upplever. Denna globalisering är endast ett fåtal förunnat.¹²²

Dessa ökade klyftor och förhållandevis ojämna fördelning av tillgången till globala marknadsandelar, som globaliseringen tycks medföra, är av särskilt intresse för oss i samand med identifikationsprocesser. Vi kan ana att ett asymmetriskt fördelande av de globala resurserna och det därpå följande asymmetriska bruket av de globala resurserna medför bipolära identifikationer mellan de som har och de som inte har. Globaliseringen som mekanism tycks således driva på skillnaden mellan ”vi” och ”dom”, genom att vara just asymmetrisk. För att exemplifiera med Jan; han har på ett tydligt vis varit lyckligt lottad nog att kunna dra nytta av globaliseringens mekanismer främst genom att resa och förkovra sig i andra kulturer. Genom att Jan på detta vis givits en möjlighet att resa ut i världen (globen) har detta förändrat hans bild av världen (globen).

Plaster är inte längre en prick på kartan det är även en lokal social gemenskap. Jan är från och med nu en del av världen (globen) i betydligt större utsträckning än tidigare. Genom att förhålla sig till de platser, människor han möter när han besökt och besöker olika delar av världen, förändras även hans självbild. Dock bör vi uppmärksamma att de han möter inte alltid har samma förhållande till världen som Jan, oavsett om Jan är medveten om detta eller ej kommer denna skillnad i perceptionen, påverka Jans identitet i viss mån, då han dels möter men även blir bemött av andra.

Än så länge har jag endast fokuserat på asymmetrin eller de ökade klyftorna i vad jag valt att kalla globaliseringen som mekanism. Innebär det att asymmetri är vad globaliseringen har att erbjuda? Nej, det vill jag inte påstå. Som vi kan konstatera i resonemanget ovan så följer det även att en ökad interdependens föder en ökad medvetenhet på makronivå såväl som mikronivå.

Effekterna av globaliseringen, ekonomisk, politisk eller kulturell, leder ofta till en konkret situation för den enskilde vilken skapar en medvetenhet om missförhållanden.

120 Gill. 1994. s194ff.

121 Greider. 1998.

40 Ehrenberg. 1998.

Dock är det viktigt att i linje med mycket av det som sagts ovan komma ihåg att globaliseringen som mekanism ger upphov till asymmetri och vidare att detta kanske inte alltid är medvetet hos de som inte blir ”offer”. Därmed inte sagt att globalisering som mekanism aldrig leder till en ökad välfärd för dess berörda parter.

Det finns ett flertal exempel på hur detta har åstadkommits, framförallt då utländska företag som inte tidigare erhållit någon möjlighet att konkurrera på ”västmarknaden”, nu erbjuds en plats.

Demokratiutredningen har i sin rapport Globalisering (1999) bl.a. fastslagit att en av de goda effekterna av den ekonomiska globaliseringen är just en ökad mångfald bland de stora företagen på den globala marknaden.¹²³

Beträffande effekterna på arbetskraftsmigration, kan vi i dessa flöden studera hur den globala arbetsmarknaden möjliggör det för vissa individer att röra sig på den globala marknaden. Återigen aktualiseras förvisso frågan beträffande asymmetri, vilket bl.a. Robert Miles berör, i artikeln Analysing the political economy of migration (1999). Författaren belyser den paradoxala relationen mellan globalisering och ökad asymmetri i migrationsflöden¹²⁴, härav har jag valt meningen vissa individer. Nationella gränser för arbetsmarknaden tycks ersättas med övernationella, regionala gränser (EU, Asien, etc.).¹²⁵

Det jag vill poängtera med dessa exempel är att även om globaliseringen som mekanism medfört en asymmetri har den även skapat en möjlighet att förstå denna asymmetri, då den ej är lika lätt att dölja längre. I kölvattnet av globaliseringen följer ett krav från nya ögon, vilka tidigare levt i blindo. Kunskapen om de rådande missförhållandena ökar, så även möjligheten att åtgärda eller förbättra dem. Är det så att globaliseringen som mekanism driver fram nya normativa övervägande? Låt oss avslutningsvis se närmare på en mekanism som till stor del sammanfattar globaliseringens konsekvens likväl som ursprung, nämligen informationsteknologin.

4.1.1.1. Informationsteknologi

Om vi inledningsvis vänder oss till Manuel Castells som i de tre stora volymerna av Information age, Vol. I, II och III. (1996- ) tagit sig an uppgiften att studera framväxten av det nya informationssamhället. Castells talar om västvärldens produktionsapparat som mer och mer fokuserad kring nätverk. Han menar att under de senaste decennierna har produktionen i västvärlden inriktats på, och varit beroende av, närverk. Dessa nätverk, bestående av företag och institutioner, har skapat förutsättningar för ett ökat samarbete och en ökad produktivitet.

123 Glimstedt. 1999. s51.

124 Miles. 1999. s161ff, se även Wallace. 1999. s185ff, Castles & Miller. 1997. s1ff.

125 Miles. 1999. S161ff.

Genom att man specialiserat sig inom vissa specifika områden har den totala produktionen varit beroende av att de enskilda aktörerna varit i kontakt med de andra aktörerna. När denna kontakt blir tätare, dvs. frekvent och kvantifierad, kan vi tala om nätverk¹²⁶. De nätverk näringslivet skapade tillsammans med de teknologiska innovationer som försvarsmakten, i anslutning till kaprustningen mellan öst och väst, stod för, utgjorde tillsammans grunden för den företeelse vi allmänt kallar IT(informationsteknologi).¹²⁷

När således teknisk innovation och produktionsförhållanden slogs samman skapades en ny och revolutionerande rörelse, IT. Dess expansion har sedan dess varit allt annat än långsam. Med nya nätverk kom behovet av åter nya nätverk vilket i sin tur skapade nya informationskanaler, osv.¹²⁸ Det faktum att dessa nätverk har sin historiskt, kulturella och socialt specifika bakgrund gör att all information som förmedlas via dessa nätverk gör det medelst denna bias.

Informationen bärs av historiskt, socialt och kulturellt betingade kanaler. En intressant antologi som behandlar just detta är Global literacies and the World- Wide Web (2000).

Författarna till denna antologi visar just på den bias som Castells påpekat som inneboende i informationsteknologin. De genomför en rad fallstudier i olika länder för att skapa en förståelse för hur Internet används, upplevs och byggs ut¹²⁹. Deras grundföresättning är att de ifrågasätter uppfattningen av Internet som en neutral kanal för produktion av informationsflöden. Denna uppfattning menar de bygger på uppfattningen om den ”globala byn”¹³⁰. Dvs., den främst från USA härstammade, iden om att vi idag lever i ett globalt samhälle där alla äger lika mycket makt och inflytande, interdependens, den globala världen¹³¹(mer om detta längre fram). För att pröva sin kritik i empirin vänder sig författarna till olika miljöer runt om i världen för att där dela ut ett par Internetraddresser som de gav vissa studenter i uppdrag att utforska och sedan svara på en del frågor om dess utformning, tillgänglighet osv. I exempelvis Ungern stöter de först och främst på svårigheten med att Internet inte är lättillgängligt, dessutom är uppkopplingen väldigt långsam och bristfällig. När väl dessa hinder är undanröjda, genom stort bortfall av informanter, blir resultatet tydligt. Samtliga finner de valda sidorna svårbegripliga, dels språkligt dels strukturellt¹³².

På detta vis blir det tydligt att den inbäddade biasen är en svår barriär att övervinna, vissa finner det rent av stötande att denna bias är så tydlig och avvisar tanken om Internet helt och hållet¹³³.

126 Castells. 1996. vol 1.

127 Ibid.

128 Ibid.

129 Hawisher & Selfe. 2000. s1ff.

130 Ibid.

131 Ibid.

132 Gruber & Csomay. 2000. s21ff.

133 Ibid.

Samtidigt visar ett andra exempel från den lilla ön Palau i Karibien att även om det finns en avoghet mot, likväl som ett hinder utav, den inneboende biasen, bidrar informationstillgången till ett bildande av subnätverk. Dvs. via information och kontakt med redskapet i sig, skapas förutsättningar för att skapa egna nätverk för att motverka den ”felaktiga” representation som erhålles i det ”globala” nätverket.¹³⁴ Jag vill med dessa exempel från IT-världen påpeka den kanske oreflekterade biasen i de globala nätverken. Samtidigt ser vi hur GU, för att använda Aziz ord, även erbjuds en möjlighet att skapa utrymme för opposition.

Med det ovan sagda i åtanke kan jag konstatera att globaliseringen som mekanism sker på ett ekonomiskt, politisk och kulturellt plan. Vilket plan som accentueras vid analys, beror på forskarens ”intresse”. Effekterna av mekanismen är mer gynnsamma för vissa och rent av katastrofala för andra. Mekanismen i sig kontrolleras även av de som gynnas med ständig påverkan från dem som missgynnas. Dock påverkas maktstrukturerna lite av de missgynnades röst, den förblir en marginell röst. Om det huvudsakligen ligger i maktcentrerade sfärens intresse att genomföra globaliseringen på det vis den bedrivs idag blir det även väsentligt att fästa extra mycket uppmärksamhet härpå.

Vi skulle kunna anföra att mekanismen leder till att man i globaliseringens namn, med universella normer som följd, bedriver en asymmetrisk expansionspolitik där de missgynnade blir allt mer utnyttjade till fördel för de gynnades framgång. Allt detta kan ske tack vare uppfattningen att alla tar lika del av globaliseringens frukter, mekanismen leder till allas goda. Hur kommer det sig då att denna uppfattning är förhärskande? För att få en större inblick i denna uppfattning, menar jag att ett bra sätt är att titta på konstruktionerna av globalisering som koncept, eller med andra ord globaliseringen som föreställning. Det är även som föreställning den får störst inflytande på våra identiteter. En föreställning som till viss del naturligtvis har sin grund i mekanismens konsekvenser.