Globala relationer (…och etniska relationer)

I en föränderlig samtid som karakteriseras av globalisering och en ökad mobilitet är det beklämmande att konstatera att denna ”frihet” är till synes bara ett fåtal förunnat. I inledningen till detta kapitel ställde jag frågan; hur företeelser, och föreställningar om dessa företeelser, såsom globalisering och mobilitet kan förändra den individuella erfarenheten och de individuella målen?

I ljuset av de diskussioner jag fört i det föregående är det uppenbart att frågan kan ges flertalet svar. Beroende på vem frågan ställs till kommer den erhålla olika svar. Emellertid är det inte överdrivet att påstå att dessa företeelser, globalisering och förändrad mobilitet, har påverkat alla i större eller mindre utsträckning.

Att världen idag är mer sammankopplad än den var för ett antal hundra år sedan är troligen uppenbart. Att denna sammankoppling däremot skulle vara global, i bemärkelsen symetrisk, är allt annat än uppenbart, trots det retoriska påvisandet härav. P.g.a. av de asymmetriska förhållandena till informationsflödet, skapas det asymmetriska representationer av det andra/det främmande, det finns inte tillräckligt mycket ”makt” eller legitimitet i de marginaliserade gruppernas röster för att den förhärskande bilden skall förändras. Detta medför att, även om vi upplever en ökad närvaro, mångfald, av olika ”kulturer” inom ett och samma geografiska område, kommer denna ökade närvaro inte att, per automatik, medföra en ökad förståelse, respekt eller rent av rättvisa mellan olika grupperingar eller individer. De diskursiva representationerna av de andra är ”starkare” än den reella närvaron av de andra, då de andra främst är just en konstruktion av diskursiva representationer.. Med detta skall förstås att den ökade mobiliteten som en allt spriddare informationstillgång ger upphov till, inte är tillräckligt genomslagskraftig för att ge upphov till ett ifrågasättande av den egna representationen.

I de föregående delarna i detta kapitel har jag försökt att beskriva den föränderliga samtid vi lever i. Genom att relatera denna samtid till historiska förändringar har jag påvisat den, historiskt, ständigt pågående interaktionen mellan olika nationer och individer. Det som utmärker vår tid tycks vara att denna interaktion är av en tidigare oskådad intensitet och att hastigheten i interaktionen är betydligt högre.

210 Cohen. 1997. s180ff.

När vi studerar mobilitet i det fysiska rummet blir det uppenbart att denna ökade hastighet skapat ett ökat utbytet mellan stater och till och med förändrat föreställningen av nationsstaten i viss mån. En del av oss är inte längre bundna till en specifik nation eller stat, medan andra av oss tycks vara mer bundna än tidigare till just nation eller stat. Med bunden avses i detta fall en identifikation med det nationellt specifika eller det kulturellt specifika för en viss region. I takt med en ökad globalisering suddas gränser ut för vissa privilegierade grupper. För andra grupper skapas en skarpare gräns än någonsin tidigare. Dessa ”nya” gränser är ett resultat av en paradoxal relation mellan en globaliserings- och etnifieringsprosess. I takt med att de privilegierade grupperna, en kapital stark global elit, rör sig allt mer på en global arena skapar även dessa en diskursiv representation av de olika globala grupperna. Då det är samma globala elit som så att säga tillhör den ovanifrån kommande globaliseringen äger de även stor legitimitet och genomslagskraft. Denna maktsfär definierar det globala samtalet, vilket i sin tur styr föreställningar om det andra och de andra samtidigt som det styr föreställningar om oss och mig.

De samtal som dessa grupper av globala turister eller flanörer skapar reproduceras i massmedia, reklam, tjänsteproduktion, Internet, mm. I analogi med den kunskapssociologiska modellen blir det dessa samtal som ligger till grund för var och ens kunskap om det erfarna. Även den ”nya” erfarenheten är så att säga på förhand socialiserad. Genom att vi är socialiserade som individer i en viss ”kultur” kommer de sekundära erfarenheter vi gör att till viss del vara beroende av den primära socialisationen. Även om den ökade mobiliteten leder fram till en ökad variation i erfarenheter är det rimligt att anta att den primära trots allt färgar den sekundära i stor utsträckning. Samtidigt är det rimligt att anta att den föränderliga samtid vi lever i föranleder en ökad medvetenhet om de globala missförhållandena och således även ett ifrågasättande av de förhärskande bilderna av det andra. För att detta ifrågasättande skall komma till stånd borde vi således ägna mer intresse till att studera den egna kategoriseringen än kategoriseringens objekt.

När vi talar om etniska relationer är det inte märkligt att vi accentuerar etniska särdrag då dessa utgör grunden för samtalet. Att i stället tala om globala relationer vore ett tämligen mer adekvat samtalsämne. Utifrån globala relationer kan vi påbörja rannsakningen av de inneboende kategoriseringarna och hierarkierna. I detta samtal existerar det inte en på förhand given uppdelning, så länge som vi utgår från det globala och inte det partikulära (lokala) . Det globala rummet är förvisso alltid partikulärt men kan inte desto mindre vara en global manifestation. Den nästan överreklamerade aforismen ”think global, act local” visar trots sin naivitet på ett viktigt övervägande.

211 Gilroy. 1993.

Genom att fundera globalt före vi agerar lokalt (vilket är den enda aktionsmöjligheten) har vi vunnit mycket. Globala relationer implicerar etniska relationer utan att vi för den skull accentuerar det etniska, nationella eller kulturella. Etniska relationer handlar alltid om globala relationer. Förstått som relationer mellan människor från olika geografiska delar av världen. För att anknyta till David Harveys resonemang kring globaliseringen så menar han att vår samtid främst kännetecknas av ”asymmetrisk geografisk utveckling”²¹². Denna asymmetri är vad som ligger till grund för de skilda förhållande vi alla, dvs. i olika regioner, har till vår samtid. Betänk bara skillnaden i graden av utbyggd infrastruktur mellan olika länder, vilket i sig leder till en enorm skillnad i hur man uppfattar rummet²¹³. Således får vi att den asymmetriska geografiska utvecklingen skapar en variation i rumsuppfattningen vilken blir väsentliga att överväga när vi skall fundera över identifikationer.

Globala relationer betyder inte samma sak för alla, då global är en högst subjektiv term. Vad som förstås som globalt är av varierande uppfattning, det globala rummets dimensioner är beroende av det lokala rummets dimensioner. Alltså, det lokala rummet är det rum som är bekant och kontrollerat, när dess gränser vidgas kommer det lokala att bli det regionala, det supraregionala eller det globala, dvs. en glokalisering (globalisering av det lokalsamhället!).

4.3. Sammanfattning

Jag valde att kalla detta kapitel för ”den föränderliga samtiden”. Så här i slutet av kapitlet är det tydligt att detta inte var ett helt oproblematiskt namn. Tanken var att jag skulle försöka fånga det typiska för vår samtid, nämligen de snabba förändringarna i form av ökat internationellt utbyte, mobilitet och beroende, för att på så vis relatera detta till identifikationsprocesser i samma tid.

Utan tvekan är det så att de identifikationer som görs och företas är beroende av den kontext de agerande likväl som de betraktande befinner sig i, vilket jag redan i kapitel två visade. Dock var frågan inte huruvida detta är rimligt eller ej, snarare ville jag relatera detta till historiska skeden för att se om det är annorlunda i dag, dvs. är vår samtid föränderlig i större utsträckning än tidigare och hur påverkar det i så fall identifikationsprocesser?

Svaret är inte helt enkelt. Tydligt är emellertid att visa individer rör sig lättare och mer frekvent i dag än tidigare. Dock är det viktigt att påpeka selektionen, enbart vissa individer.

Oavsett vem som är mer eller mindre mobil, medför denna ökade mobilitetsfrekvens hos vissa att det skapas en ökad produktion, via nya erfarenheter, av bilder av det främmande. Denna produktion är till sin natur, pga. av att enbart vissa står för den, asymmetrisk.

212 Min översättning av termen ”Uneven geographical developments” se Harvey. 2000. s75ff.

Globaliseringen innebär att vissa individer blir mer mobila och andra blir mer immobila, då det i samma förändringsprocess, globaliseringen, även följer ett minskat behov av att vara mobil.

Samtidigt är det tydligt att de klassiska migrationsteorierna, som utgår från förekomsten av starka stater med väl avgränsat, geografiskt, territorium, brister i plausibilitet. När det nationella ersätts med det supranationella och andra regionala sammanslutningar, bör en migrationsteori som utgår från statens gränser rekonstrueras för att även vara känslig för mobilitet över, inom och utom statens gränser och kontroll. Detta innebär även att man funderar över temporär och permanent migration, dvs. den timliga dimensionen.

Den fysiska mobiliteten har, mycket på grund av en ökad globalisering av lokala praktiker och utvecklingen av infrastrukturen, förändrats. Dock få vi aldrig glömma bort att denna förändring är mycket varierande. När vi talar om diskursiv mobilitet blir problemet tydligare. Även den diskursiva mobiliteten har förändrats. De representationer av andra, som (re)produceras diskursivt, har förändrats mycket på grund av en ökad erfarenhet av det andra rummet, det tidigare främmande rummet. I takt med att vissa av oss är mer mobila i det reella rummet skapas det även nya och annorlunda imaginära rum. Bilden av den andre bearbetas med utgångspunkt i de nya erfarenheterna som är ett resultat av en större mobilitet i det reella rummet. På detta vis skapas även en förändring i det imaginära rummets dimensioner. Hela globen blir föremål för en identifikation. Utifrån de personliga erfarenheterna, de lokala, förhåller man sig till det globala, dvs. en glokalisering. På detta vis skapas en identifikation med det igenkännbara, det plausibla och signifikanta, det rum där ens symboliska universum är plausibelt.

I en samtid där det reella såväl som det imaginära rummet förändras ständigt, pga. ökad mobilitet ställs individen inför uppgiften att konstituera sig själv i relation till situation. Dock är det inte så att denna uppgift är beskaffad med total valfrihet. Situationen kräver vissa ting och är dessutom inte helt obunden. Den situation eller kontext som utgör den lokala och enda aktionsplats för individen, är beskaffad med vissa begränsningar, främst det imaginära rummets påverkan(det diskursiva!).

Detta imaginära rum återfinns naturligtvis inte bara hos den agerande utan även hos den betraktande. På detta vis kommer en ökad globalisering och en snabbare mobilitet förändra förutsättningarna för den enskildes identifikationsprocess(med och av). Det imaginära rum som äger störst diskursiv makt kommer även utgöra den kraftigaste begränsningen för vissa och öppningen för andra.

213 Harvey. 2000. 80ff.

Individuella erfarenheter och mål skapas alltid i relation till nuet, oavsett om de ägt rum före nuet.

Det är i nuet de artikuleras och responderas. Dock är de alltid beroende av det förgångna och det framtida. Samtidigt som det förgångna och det framtida är beroende av nuet. På detta vis kommer de individuella erfarenheterna och målen att skapas (artikuleras) i nuet. Identifikation sker alltid nu med referens till då och sen. I en värld där globaliseringen driver fram asymmetriska förhållande till informationsflödet och där migrationen sker utifrån skilda uppfattningar om tid och rum, kommer identifikationer ske olika fritt. Låt oss med dessa konstaterande avsluta vår resa och börja om från början genom att fundera över vem som är, och varför just dessa är, hemma i världen (globen).

5. Konklusion- Hemma i världen (globen?).

Denna uppsats övergripande syfte var; att studera de mekanismer och diskurser som utgör grunden för identifikationsprocesser i en samtid kännetecknad av ökad mobilitet. Utöver detta syfte menade jag att det fanns ett djupare och i viss mån grundläggande syfte eller anspråk med arbetet. Denna premiss var att utvidga och analysera de kunskaper och färdigheter jag förskaffat mig under min tid vid IMER. I denna uppgift ingår även ett försök till att visa på och utvidga, andvändbarheten av ett flervetenskapligt perspektiv applicerat på samtida fenomen. I det följande skulle jag vilja utlägga de resultat som detta arbete lett fram till med utgångspunkt i de syften jag haft.

Låt oss återvända till historien om Jan. Jag har i det föregående poängterat och kritiserat föreställningen om den globala byn, samtidigt som jag belyst den ökade mobiliteten och dess konsekvenser för den individuella erfarenheten. Jag har tidigare beskrivit Jans identifikationsprocess som en högst fluktuerande och varierande process, där Jan ständigt ställs inför uppgiften att rekonstruera sig själv i förhållande till en föränderlig samtid. Detta resonemang skulle betyda att Jan befann sig i någon form av rumslöst tillstånd där det står honom fritt att välja dimensioner likväl som innehåll i sitt eget rum utifrån de premisser omgivningen erbjuder. Jan skulle med andra ord vara fri att välja, förhållandevis fritt och obundet, sin identitet (läs opportun). Denna tanke är även relativt typisk för den globala elitens diskurs, dvs. att vi tycks leva i en värld utan begränsningar för den individuella valfriheten.

Emellertid är det tydligt att så inte är fallet.

Jans perception är och förblir färgad av hans tidigare erfarenheter. Dessa erfarenheter består bl.a. av de berättelser som han internaliserat via sina föräldrar i tidiga år, den sk primära socialisationen. De berättelser som Jans mamma delgivit honom beträffande exempelvis Brasilien utgör grunden för Jans egna erfarenheter av Brasilien, även efter det att han besökt landet personligen. Berättelserna från Jans mamma har inte skapat Jans erfarenheter av Brasilien utan snarare just färgat dem. På detta vis får vi att den bild Jan har av Brasilien dels är en funktion av hans mammas erfarenheter och dels en funktion av hans egna erfarenheter. Dessa båda erfarenheter är nära sammanflätade och utgör tillsammans med andra representationer (media, vänner, etc.) den totala representationen av Brasilien hos Jan. Denna representation existerar så att säga som en mental eller imaginär projektion, eller ett föreställt rum, vilket är en del av Jans identitet. Utöver detta rum existerar det flera andra mentala/imaginära rum vilka Jan förhåller sig till. Exempelvis hans fars berättelser från ungdomsåren i Stockholm likväl som hans systers erfarenheter och även de berättelser han delgivits från vänner och bekantar såsom sin gamla hyresvärd i New York.

Tillsammans utgör dessa rum en ram utifrån vilken Jan betraktar gårdagens, dagens och morgondagens fysiska/reella rum. På detta vis kan vi se hur ”fiktiva”/imaginära (utan normerande klang) och ”verkliga”/reella rum möts och interagerar för att skapa en plausibel verklighetsuppfattning. Vi skulle även kunna benämna detta med kunskapssociologins terminologi och således säga att dialektiken mellan den subjektiva verkligheten och den objektiva verkligheten skapar erfarenheten. Den viktiga poängen i detta resonemang blir att via sina tidigare erfarenheter, dvs. egna och andras, skapar Jan sin nuvarande och kommande (och även ”nya”

tidigare) verklighetsuppfattningar (identitet). Samtidigt som han alltid artikulerar det erfarna i nuet. En ökad närvaro av det främmade eller fler möten mellan individer innebär inte att asymmetrin mellan dessa försvinner. När det äger rum en förändring i det reella rummet innebär detta inte per automatik att det äger rum en förändring i det imaginära rummet. Att identifiera sig/någon med något eller någon innebär grovt att man finner en överrensstämmelse mellan det imaginära och det reella rummet, det subjektiva och det objektiva. Förändringar i det reella rummet är oftast lättare att åstadkomma än de förändringar som äger rum i det imaginära rummet. Då de senare kräver en djupare omvärdering av den primära socialisationen, möjligen en sk. alternation.

I ett tidigt skede i detta arbete ställde jag följande frågor; Kan det vara så att identiteter i en allt mer globaliserad och mobil verkligheten inte relateras till rummet, utan snarare till tid? Jag är den jag är för jag är där jag är just nu, imorgon är jag någon annan och vidare att jag är den jag är för jag en gång var där jag var. Så här i slutet av arbetet torde det gå att finna en del utvidgade resonemang att tillföra dessa frågor. Beträffande relationen mellan tid och rum är detta ett tema som jag försökt belysa genom hela arbetet. Jag har ständigt återkommit till behovet av att vi i våra studier funderar över tids och rums aspekten. Jag har vid flertalet tillfällen poängterar att alla handlingar äger rum, i relation till tid och rum. När sedermera rumsdimensionerna förändras kommer även upplevelsen av de handlingar som sker i detta rum att förändras. Så är exempelvis fallet med den sociala förändring som vi betecknar med globalisering.

För vissa individer har denna förändring inneburit att det imaginära rummets dimensioner vidgats, vilket i sin tur även påverkat det reella rummet. Det som sker är således att det lokala rummet vidgas till att innefatta även det regionala och det globala. Det lokala rummet skall i detta sammanhang förstås som det ”hemmavana” rummet. I detta rum eller i denna kontext/miljö känner vi oss hemma, vi kan kommunicera och göra oss förstådda likväl som vi kan förstå vad som sker i detta rum.

Att vara hemma är att känna sig trygg i sin situation, att känna igen sin egen verksamhet i andras och att kunna tolka tillvaron som andra. Uttryck med kunskapssociologins terminologi får vi att hemmet är den plats där mina socialiserade egenskaper äger en legitimitet. Den subjektiva verkligheten erhåller en objektiv förvissning, dvs. det som uppleves bekräftas av det upplevda som sant.

För vissa individer, vars ”hem” inte är platsbundet(geografiskt), är de hypoteser som jag ställer som frågor ovan, säkerligen riktiga. Dessa individer har genom ett förhållandevis kraftigt tolkningsföreträde till informationsflödet skapat sig ett ”globalt hem”, de är med andra ord hemma i världen. De ställs sällan om någonsin inför uppgiften att konstituera sig själva i förhållande till något eller någon, deras plats är världen och deras identitet är global. Studerar vi det närmare ser vi att egentligen är deras plats lokal, men denna lokala förankring har blivit globaliserad. Att skapa sig en plats i världen eller göra världen till hem innebär således att glokalisera ”hemmet”. Tiden har även den en mycket viktig funktion i detta resonemang. Desto snabbare någon kan röra sig mellan olika plaster(geografiskt) desto mer kommer dessa platser att utgöra en del av den totala kontrollerade, ”hemmavana” sfären.

Ser vi till de grupper som inte kvalificerar sig till denna snabba mobilitet, de som inte äger möjligheterna att röra sig snabbt mellan ”hemmen”. Finner vi att dessa blir hänvisade till att ständigt re-figurera sin självuppfattning i relation till de globala turisterna. De globala turisterna ställer, utifrån sina nya erfarenheter krav på de förhållandevis immobila hur de skall vara för att just vara.

Att skapa sig själv, dvs. identifiera sig och bli identifierad med, kan vi betrakta som en antropologisk uppgift. Jag väljer att kalla detta, dvs. identifikationsprocessen för; ontologisk antropologi. Att vara antropolog i denna värld mellan reella och imaginära rum, innebär att söka efter den bästa balansen mellan de två. Mellan den subjektiva världen och den objektiva världen återfinns identiteten. Att konstituera sig själv innebär således att dels bli subjektifierad, att bli någon istället för något, i världens och omgivningens ögon. Men det innebär även att bli objektifierad, att göra världen begriplig och anpassad efter sina egna dispositioner. Ontologiska antropologin, förstått såsom en mänsklig egenskap innebär att alla individer ständigt ställs inför behovet av att studera sig själv. Antigen genom andra eller genom sig själv. Oftast sker det via en kombination. Jag vill i detta sammanhang aktualisera de diskussioner som fördes under metodavsnittet. Jag hoppas att det vid det här laget står klart att detta avsnitt även kan fungera här, såsom en modell för att förstå identifikationer. Renato Rosaldo påpekade att det aldrig gick att återberätta ett specifikt förlopp med bibehållen betydelse för en publik skild från förloppets ursprungliga miljö.

Samma resonemang kan vi i anföra beträffande identitet och diskusriv representation. Vad någon

Samma resonemang kan vi i anföra beträffande identitet och diskusriv representation. Vad någon