Ett genomgående drag i resultatet är önskan om ett samtal anpassat efter ungdomens egna behov och önskemål, vilket i den här studien benämns som elevcentrering. Enligt resultatet förutsätter ett elevcentrerat hälsosamtal dels en känsla av trygghet men också att känna sig delaktig. Att som ungdom bli erbjuden ett samtal där de individuella tankarna och upplevelserna får en cen- tral roll är en viktig del inom den hälsofrämjande omvårdnaden (Berg & Sarvimäki, 2003; Langaard & Toverud, 2010; Mäenpää, Paavilainen & Åstedt-Kurki, 2007), men också inom omvårdnad mer generellt, där delaktigheten och tryggheten ses som central (SSF, 2010). För att det hälsofrämjande arbetet ska resultera i varaktiga resultat är det återigen centralt med del- aktighet. Individens vardagliga tillvaro måste utgöra grunden för det hälsofrämjande arbetet (Dahlberg & Segesten, 2010), vilket i detta fall är hälsosamtalet. Därav kan ungdomarnas öns- kemål om ett samtal anpassat efter deras önskemål anses vara högst rimligt i relation till målet att skapa ett samtal genomsyrat av delaktighet. Skolsköterskan förväntas enligt vägledning för elevhälsan arbeta aktivt för att främja ungdomars lärande, utveckling och hälsa men också fö- rebygga ohälsa. Vägledningen beskriver också elevcentrering som en fördel och att hälsosam- talet bör innehålla, och för ungdomen resultera i både information, råd och ny kunskap som är anpassad utifrån ungdomens egna behov och resurser (Socialstyrelsen, 2014). Skolsköterskan förväntas alltså elevcentrera hälsosamtalet vilket kan innebära en utmaning för skolsköterskan då hon dels måste utföra sitt hälsofrämjande uppdrag samtidigt som hon ska elevcentrera sitt
31
arbete och ta hänsyn till ungdomarnas individuella önskemål. Forskning visar på att skolskö- terskorna för att lösa denna komplexa uppgift använder sig av olika strategier för att förhandla i mötet med eleven och på det viset uppfylla båda kraven. Skolsköterskan använder sig av både information och instruktioner men också uppmuntran och utrymme för eleven (Golsäter, Enskär & Harder, 2014). Att enbart använda sig av information kan resultera i en minskad känsla av delaktighet. Ett elevcentrerat samtal är därav av största vikt för att eleven ska uppleva delaktig- het men också stöttning i att upprätthålla hälsosamma vardagliga aktiviteter (Dahlberg & Se- gesten, 2010). Att elevcentrera hälsosamtalet och utgå från individens vardagliga tillvaro och önskemål i samtalet är alltså centralt för känslan av delaktighet men också för att få till lång- siktigt hållbara hälsovanor (Dahlberg & Segesten, 2010) därav skulle man kunna se elevcentre- ring som en förutsättning för att faktiskt nå fram till ett långsiktigt hälsofrämjande arbete med hållbara hälsovanor.
Ungdomarna i föreliggande studie beskriver förväntningar på valfrihet i samband med samtalet. De vill till exempel själva kunna bestämma vad som ska diskuteras. De vill inte heller känna sig tvingade att svara eller känna sig pushade. Ungdomarna beskriver också tankar om att vilja avstå att prata om ämnen som de upplever som känsliga. Ungdomarna upplever det som bra att skolsköterskan visar respekt genom att be om lov att ge råd och att frågorna anpassades så att ungdomen får möjlighet att uttrycka sina tankar och önskemål. Att uppmärksamma det som ungdomen finner relevant och fokusera på detta under hälsosamtalet kan underlätta för ungdo- men att göra hälsosamma val (Jolly, Weiss & Liehr, 2007).
Ungdomarna beskriver att de vill bli tillfrågade om de vill diskutera vissa frågor av privat ka- raktär vidare. Respekt för det privata beskriver även Mäenpää, Paavilainen och Åstedt-Kurki (2007) som viktigt för ungdomar. Samtalen ska således vara av en frivillig och relativt kravlös
32
karaktär samtidigt som ungdomarna uppfattar det som mycket positivt att bli kallade till hälso- samtal. Hälsosamtalen är frivilliga och ska så långt som möjligt anpassas efter ungdomens öns- kemål (Socialstyrelsen, 2014). En tidigare studie har fokuserat på att beskriva skolsköterskans strategier för att kunna kombinera det hälsofrämjande arbetet och anpassningen av samtalet efter ungdomens önskemål. En form av strategi i detta arbete handlar om att skapa utrymme för ungdomen, där denne bland annat tillåts fatta egna beslut i samband med hälsosamtalet så som att välja vilka ämnen som ska diskuteras. Skolsköterskan använder sig även där av öppna frågor för att ta reda på ungdomens tankar och önskemål och därefter anpassa hälsosamtalet (Golsäter, Enskär & Harder, 2014). Det finns alltså likheter mellan ungdomarnas tydliga önskemål om valfrihet i föreliggande studie och tidigare forskning om skolsköterskans strategier för att till- godose elevernas önskemål om frivillighet och valmöjlighet.
I resultatet beskriver ungdomarna hur de fick möjlighet att komma till tals genom att de gavs en chans och utrymme att fråga vad de ville och fick svar på sina frågor. De uppskattade också känslan av ett lugn i att kunna prata färdigt utan att bli avbrutna samt en möjlighet att säga ifrån när skolsköterskan ville diskutera ämnen de inte ville prata om. Att skolsköterskan i utforman- det av sina frågor gjorde ungdomarna delaktiga genom att ställa öppna frågor och efterlysa ungdomarnas kunskaper och åsikter uppskattades och ungdomarna kände då att de kunde få delge sina tankar.
Ungdomarnas känsla av delaktighet är samstämmig med tidigare forskning (Golsäter, et al., 2010) där ungdomarna ges möjlighet att reflektera över sin hälsa tillsammans med skolsköters- kan. Den tidigare forskningen bekräftar i linje med ungdomarnas önskan om delaktighet och möjligheten att påverka samtalet, vikten av en respektfull och öppen atmosfär i mötet mellan eleven och skolsköterskan (Golsäter, et al., 2010). Även Mäenpää, Paavilainen och Åstedt- Kurki (2007) beskriver vikten av en öppen atmosfär i samtalet.
33
Resultatet visar alltså på att ungdomar ser delaktighet och individuell anpassning av hälsosam- talet som förutsättningar för ett bra hälsosamtal. Delaktighet genom ett samtal med utgångs- punkt hos individen (Dahlberg & Segesten, 2010) och ett kommunikativt rum där ungdomens läroprocess främjas och den egna upplevelsen lyfts fram (Borup, 2002) kan anses avgörande för ett gott hälsofrämjande resultat och därmed en god omvårdnad. Resultatets bild av ungdo- mar med ökad kunskap, motivation och känsla av trygghet efter hälsosamtalet kan antas vara beroende av en väl fungerande dialog och en känsla av delaktighet i samband med hälsosamta- let, då ett samtal med hög grad av kommunikativt rum resulterar i en ungdom som reflekterar över sin hälsa (Borup, 2002), vilket talar för vikten av god kommunikation, förutsättningar för god dialog och tydlig elevcentrering vid hälsosamtal med ungdomar.
Slutsatser
Resultatet talar för vikten av ett elevcentrerat hälsosamtal där ungdomen görs delaktig för att skapa möjligheter för att främja hälsan men också på vikten av en god dialog och kommunikat- ion vid hälsosamtalet. Resultatet har också i enlighet med tidigare forskning pekat på fördelen med användandet av ett strukturerat hälsoverktyg och hälsosamtalets betydelse för ungdomars tankar om sin hälsa. Resultatet har också visat på hur hälsoverktyget genom sin struktur kan bidra till upplevelsen av ett tryggt och heltäckande hälsosamtal samt skapa motivation hos ung- domen till ändrade levnadsvanor vilket i kombination med skolsköterskans strategier och age- rande bidrar till en större känsla av delaktighet och elevcentrering. Ett lyckat hälsosamtal kan därav antas kräva dels god dialog och kommunikation samt en hög grad av delaktighet men också en tydlig struktur och utformning av hälsosamtalet.
34