Det var bara en elev som uttryckte hur svårt och jobbigt det skulle bli med språkstudier, men ändå också spännande. Majoriteten tyckte att det skulle blir kul/roligt. När det gäller språklektioner har femmorna inte så mycket att jämföra med. De flesta jämförde med engelskan och pratade om att lära sig ord. Detta är ett faktum som gör det viktigt att eleverna får så mycket information som möjligt om språkstudier.
Nylander, Palm & Östergren (2006) är några av dem som skriver om hur viktigt elever tycker det är med roliga och varierande lektioner som inte är för svåra. När det gäller vad som gör en lektion rolig eller tråkig och hur en lärare ska beskrivas som är bra respektive dålig, svarade alla elever i den här undersökningen olika. Detta är dock den delen av läraryrket som är den mest intressanta. Hur motiverar lärare elever som är och tycker helt olika? Denna undersöknings slutsats blir att den praktiska lösningen på frågan finns i lika många svar som det finns lärare. Alla är olika, men det område som lärarna verkligen kan påverka är den stämning som finns i klassrummet.
Om hur dålig stämning kan finnas i en grupp av elever som kommer från olika platser är något som Näs (2007) skriver om. Detta är också något som eleverna i denna undersökning kan råka ut för då de kommer att hamna i både nya klasser och språkgrupper. I detta arbete är det unika svar som varje elev har gett om hur stor grupp de tror att de kommer att hamna i och hur många de skulle vilja vara i gruppen. En elev räknar med många elever i språkklassen eftersom ”det kommer elever från fler skolor som också vill lära sig spanska” och en annan elev vill ha mycket små grupper. Den elev som bara vill ha 2-3 i klassen sade detta på ett ironiskt sätt och därför räknar jag inte det som ett allvarligt svar. Det är ändå en mycket individuell skillnad i denna undersökning och därför går det inte att säga något om hur den optimala språkgruppen skulle se ut för dessa femmor.
Elevernas bud om hur mycket tid de kommer att lägga ner på språket var också mycket varierande. Denna fråga var svår för dem att ge ett svar på, eftersom de inte har så mycket att jämföra med. Alla svarade, men det gäller att komma ihåg svårigheterna för eleverna att bedöma något de inte har någon större erfarenhet av. Något som de har mer erfarenhet av är när det gäller att bestämma lite på lektionerna. Här dyker det upp en stor skillnad mellan femmorna och de äldre eleverna i de andra arbetena. När det gäller medbestämmande verkar de äldre eleverna vilja bestämma mycket mer än de yngre och den stora skillnaden ligger nog i mognadsnivån. I denna fråga vill de flesta eleverna i det här arbetet bestämma lite. Två elever uttryckte också motsatt åsikt mot vad vi lärare i skolan ska sträva mot, nämligen att eleverna ska utveckla sina förmågor att planera och genomföra uppgifter. En elev ansåg att om hela klassen ville något, skulle det bli så. Det är nog inte riktigt det slags demokrati som lärare har tänkt sig, men det är ju meningen att eleverna ska lära sig att ta ansvar.
Något som vi lärare ska sträva mot är att eleverna ska reflektera och ta ansvar för sin egen språkinlärning. En liten bit på vägen mot detta var de sista frågorna avsedda som. Eleverna skulle reflektera lite över sin egen och andra elevers språkinlärning och hur de själv ville att det ska vara för att de ska vilja fortsätta med språk och inte hoppa av. Den största orsaken de angav som förmodad anledning till avhopp, var att det nog var tråkigt. Några andra förslag dök också upp, men femmorna kan till viss del anses för unga för att kunna reflektera om sin egen språkinlärning och vad som är bäst för dem på längre sikt.
En elev sade rätt ut att det nog kommer att vara roligt i början, men att hon sedan förmodligen kommer att tröttna på det. Flera elever gav förslag på hur det ska vara för att de inte ska hoppa av, men det viktigaste är nog att de inte ger upp när de inte tycker att det är roligt längre. Eleven som trodde att hon skulle tröttna, sade att elever i alla fall skulle avvakta en månad innan de tar något beslut. De flesta tyckte dock att det ska vara tillåtet att hoppa av om de inte vill fortsätta. En anledning några nämnde var att någon kanske hade gjort fel val från början. Detta svar visar också på hur viktigt det är att eleverna får nog med information innan de gör sitt språkval. Misstag kan hända ändå, men de behöver inte bli många.
7
Diskussion
Jag har gjort detta arbeta för att bli mer medveten i min yrkesroll om varför eleverna har gjort ett visst språkval och vad som krävs av mig som lärare för att kunna bibehålla elevernas intresse för vidare språkstudier. Även min diskussion har delats in i dessa två områden. Sist följer en avslutande kommentar. Först börjar jag med en diskussion av min metod.
7.1 Metoddiskussion
Jag valde att göra denna undersökning bland femmor, då jag räknade med att de bättre skulle komma ihåg varför de har valt ett visst språk än äldre elever gör. När jag arbetar som lärare har jag sällan tid att sätta mig ner med elever och diskutera med dem på ett djupare plan. Därför var det viktigt för mig att kunna göra det i detta arbete och det bästa sättet var att använda mig av intervjuer. Det hade varit intressant att få ett resultat genom att använda enkäter, då jag hade fått reda på fler elevers svar, men inte lika givande. Det är inte säkert att jag hade fått svar på alla mina frågor, speciellt om frågorna hade varit många, och med öppna svar hade det tagit alltför lång tid att gå igenom alla svar. Jag kan ha misstolkat elevers svar på mina frågor, men jag undvek risken att eleverna kunde misstolka mina frågor. Jag tvingade inte heller eleverna att ge ett svar om de inte visste vad de skulle svara, även om det är frustrerande som lärare att höra svaret ”jag vet inte”.
Jag var inte intresserad av att använda mig av frågor med givna svarsalternativ. Jag är intresserad av vad de tycker och tänker, inte deras svar på vad jag tror att de anser. Samtal med eleverna var det bästa alternativet för detta, precis som Kvale (1997) skriver. Jag anser också att mina intervjuer var mer kvalitativa än kvantitativa, även om Holme & Solvang (1997) påpekar att kvalitativa intervjuer ska kunna utvecklas åt olika håll, beroende av den som frågar och den som svarar. Detta var inte något som jag lät hända i mina intervjuer. Jag kunde följa upp frågorna på olika sätt, men alla elever har svarat på alla frågor. Detta ger intervjuerna mer reliabilitet än rena kvalitativa intervjuer skulle ha gjort.
Femmorna som jag företog intervjuerna bland har ofta möjlighet att sjunga på konserter och hålla föredrag om de vill, men detta är inte samma sak som att bli inspelad under intervjuer. De uttryckte vad de själva tyckte och tänkte med egna ord. Jag fick verkligen svar som täckte de områden jag var intresserad av och därför betraktar jag arbetets validitet som stor.
Tack vare guiden är det möjligt att samma undersökning i andra femmor skulle ge ett liknande resultat, men också att ett resultat på en annan skola skulle bli helt annorlunda. Detta arbete kan därför ge en antydan om vilka resultat som skulle kunna fås på andra skolor. Eftersom mitt urval bygger på personliga kontakter, måste jag enligt Johansson & Svedner (2004) vara försiktig med att ge mina resultat någon generaliserbarhet (s 72). Frågan är hur mycket det påverkade att eleverna redan kände mig när jag intervjuade dem. Hade jag fått reda på mer eller mindre om jag inte hade träffat dem innan? Jag anser att det var en fördel att eleverna kände mig och att jag inte skulle ha fått lika bra svar annars. En annan fördel är också att jag vet när jag kan pressa eleverna mer för att få utförligare svar och när jag inte ska fortsätta utan fråga något annat. Jag borde dock ha genomfört några provintervjuer innan. Det skulle kanske ha minskat antalet ”jag vet inte” och vissa frågor kanske skulle ha omformulerats eller försvunnit ur guiden. Det är svårt att veta, då det bl.a. beror på de intervjuades mognadsgrad.
Jag var noga med var att följa de forskningsetiska reglerna. Till skillnad från många andra arbeten har jag varit noga med att inhämta skriftliga tillåtelser från elevernas föräldrar. Detta gjorde att urvalet av elever begränsades till dem som kom ihåg att ta med sina underskrivna tillståndsblanketter. Liksom de andra hade jag förmodligen inte bett om tillstånd om jag hade använt mig av anonyma enkäter. Eftersom de inte var så många använde jag mig också av enskilda intervjuer, då sekretessen inte gäller bland gruppdeltagare.
Även om antalet intervjuade var lågt går det enligt Kvale (1997) att generalisera ett resultat. När jag sedan jämför med andra arbeten, ser jag att mina resultat är mer generaliserbara. Skillnaderna är inte så stora som jag trodde de skulle vara från början. Inte ens mellan gymnasieelever och femmor är den speciellt stor, om vi inte lägger så stor hänsyn vid att de äldre eleverna för det mesta kan uttrycka sig mer utförligt. Arbetet har sina brister, men jag anser att tillförlitligheten är stor.
7.2 Orsaker till elevernas språkval
Det finns många arbeten som har undersökt skälen till varför eleverna har gjort sina språkval. Finns det egentligen någon skillnad mellan de olika undersökningarna? En skillnad kommer fram i deras arbeten när de har frågat eleverna om varför de har valt ett språk och varför de inte har valt något av de andra. Jag börjar med att diskutera frågan varför de har valt sitt språk. Isakssons (2006) elever valde franskan för att det var vackert, tyskan för att det var roligt och lätt och spanskan för att det var stort och roligt. Vissa som valde tyska hade också blivit påverkade av familjen. Detta bekräftas av andra undersökningar som t.ex. Bergseth & Edlert (2005) och Jackson (2005). När det gällde min egen undersökning kan jag tyvärr inte påstå att det blev någon större skillnad. De svarade i stort sett samma saker, vilket är bra för dem som vill generalisera, men inte för oss som i stället vill diskutera olikheter.
En stor skillnad som jag dock hittade var att ingen av mina tre elever svarade att spanska är ett stort språk. Då detta var ett vanligt svar bland de andra eleverna som gick i årskurs 6 eller högre, anser jag att anledningen nog kan hittas i deras undervisning. Jag tror inte det svaret hade dykt upp speciellt ofta om undersökningarna hade företagits i femmor. Femmor får lära sig att spanska talas i Spanien, men inte mer. När det gällde tyskan svarade också mina elever antingen att det var roligt eller familjepåverkan. Något som var fascinerande var att de som angav familjepåverkan, inte sa något om hur de tyckte att språket var. Betyder det att antingen väljer de tyska för att det är roligt eller för att familjen påverkar? Hade äldre elever som sade båda delarna kommit fram till detta också, om de inte hade svarat på enkäter med färdiga svarsalternativ? Som lärare i tyska är det ett intressant perspektiv. Tänker de elever som har valt tyska på grund av familjen på om det är roligt eller bra och varför finns inte denna diskussion bland de andra språkvalen?
Kan det vara så att det inte finns så många inom franska och spanska som har familjemedlemmar som har läst språket eller har familj i landet där det talas? Kanske är det så att det inte finns så många föräldrar ännu som har hunnit läsa dessa språk? Jag tror att en faktor är Sveriges närhet till Tyskland. Om undersökningar hade företagits i andra länder, hade nog resultaten visat att närliggande länders språk dominerar, när det gäller elevernas val och familjens påverkan. Denna
tes hade stämt, om inte de flesta andra arbeten hade kommit fram till att spanska är det språk som är mest populärt att välja bland eleverna. En anledning till spanskans popularitet kan vara att resor till Spanien är ganska vanliga. Jackson (2005) konstaterade att semesterresor är avgörande för språkvalet. Även en del av femmorna nämnde resor, men de fanns inom alla språkvalen. Arkel (2007) konstaterar i sitt arbete att spanskan anses som roligast och ökar i popularitet på de andra språkens bekostnad. Hon refererar till Bergseth & Edlert, som kom fram till att tyska och franska väljs bort, snarare än att spanskan väljs.
Varför har eleverna inte valt något av de andra språken? I Isakssons (2006) undersökning valdes spanskan bort av franskeleverna för att de inte ville ha spanska och tyskeleverna tyckte att det verkade tråkigt, svårt och de var negativa till gruppen eller läraren. Franskan valdes bort av både tysk- och spanskeleverna för att det ansågs för svårt och krångligt. Tyskan valdes bort för att det var fult och franskeleverna ville även ha sitt språk och tyckte att tyska var för likt svenska. Detta blev gjort efter det att eleverna hade fått prova språken i vecka. Jackson (2005) fick också fram att franskan ansågs snobbig och tyskan ansågs jobbig. Hans undersökning visade också, precis som Norlins (2007) att eleverna även har mycket negativt att säga om Tyskland, speciellt när det gäller krigshändelser. Det senare är inte något som kom fram i min undersökning. Jag tror inte att de hade fått samma resultat om de hade frågat femmor. De har ännu inte lärt sig så mycket om 2.a världskriget, om inte de har fått någon information av sina föräldrar. Det mesta lär de sig på högstadiet och jag tror därför att detta är anledningen till att det nämndes. Att tyska väljs bort av femmor p.g.a. krigshändelser är felaktigt. Något som kan påverka är att föräldrar som läst tyska även påverkar elever att inte välja tyska, utan något annat språk.
När det gäller anledningarna fick jag inte så utförliga förklaringar som de fått som frågat äldre elever. Antingen tyckte de att deras val verkade roligare eller så gillade de inte de andra språken. När jag frågade varför, var det ingen som visste varför. Då eleverna byter skola och klasskamrater, var det inte heller någon som visste vilken språklärare de skulle få eller i vilken grupp de skulle hamna. Den största delen av kamraternas påverkan försvinner alltså för femmorna i det här arbetet. Jag tycker det är en stor fördel att detta inte kan spela någon roll. Om jag hade frågat äldre elever hade jag förmodligen fått utförligare svar, men frågan är om hur mycket av svaren som hade gällt för valet i femman och hur mycket som hade berott på senare
åsikter som lagts till i efterhand. Detta blir speciellt påtagligt när det uttalar åsikter om lärare de har och eleverna i den språkgrupp de hamnade i.
En stor anledning till andra elevers val kan vara vad kompisarna väljer. Isaksson (2006) skriver om hur kompisar väljer samma språk. Jag tror att detta stämmer. Elever väljer vad deras bästa kompis(ar) väljer och kanske inte vad de själva skulle ha valt i första hand. Det blir en kompromiss. Att detta inte kom fram över huvud taget i min undersökning har två olika anledningar. Dels glömde jag denna viktiga fråga i guiden, utan den dök upp som en följdfråga, och dels vet inte dessa femmor vem som ska gå i samma klass i sexan. Det är nog inte lika intressant vad kamrater väljer, när eleverna inte vet om de kommer att gå i samma klass när språkvalet görs. Isaksson refererar till attitydundersökningen, som visade att familjemedlemmar och äldre kompisar som läst de andra språken påverkat elever att läsa spanska i stället. Detta kan påverka även femmor som ska byta klasskamrater. De har inte så många äldre kompisar, men de har föräldrar och eventuella syskon som har läst språk. En av mina elever nämnde att hennes syskon hade börjat lära henne lite ord. En annan hade blivit tvingad av en förälder till att läsa samma språk som föräldern. Familjemedlemmar påverkar definitivt valet, men hur mycket av det är eleverna medvetna om?
I de undersökningar som Norlin (2007) företog, visade det sig att av de elever som läste tyska och hade minst en familjemedlem som tidigare läst tyska, sade de flesta att de inte blivit påverkade av detta när de själva valde tyska som språk. Nästan alla de grundskoleelever som Fredholm (2006) undersökte sade också att de valt sitt språk utan att någon annan bestämde åt dem. Vidare i studien står det också att eleverna inte verkade veta vad de valde och vad det skulle innebära. Detta är en intressant aspekt. Elever som säger att de inte blivit påverkade av någon och inte verkar veta vad de valt och vad det innebär. Hur kan de påstå att de inte blivit influerade av andra, speciellt när familjemedlemmar har läst det (bort)valda språket? De svar som jag tycker är viktigast är de som jag fick från femmorna. De hade nästan precis befunnit sig i språkvalssituationen till skillnad från eleverna i de andra undersökningarna. Det är omöjligt att veta är hur mycket det påverkar, att det är upp till flera år sedan de valde språket för första gången.
Några av femmorna var säkra på att föräldrarna tyckte de gjort ett bra val, men de flesta var inte helt säkra. Jag borde i min undersökning ha följt upp denna fundering mer och diskuterat utförligare med eleverna om vilka språk deras föräldrar och även eventuella syskon och nära släkt läst. Detta skulle ha underlättat vidare funderingar de hade på själva valet och vilka diskussioner de hade haft hemma och i skolan. Denna skola har inte haft några prova på lektioner eller någon djupare information om språkvalet. Frågan är om det spelar någon roll? Måste eleverna prova på språket för att förstå vad språkstudier innebär? Om de måste prova på, hur länge ska de göra det? Exempel på olika tider och uppläggning som skolor i några arbeten har är:
• Isaksson (2006) - en lärare håller en veckas ”minikurser” i varje språk (s 28) • Fredholm (2006) - varje språk provas i några veckor (s 14)
• Johansson & Wiklund (2007) - eleverna får prova språken i sexan. De väljer två språk som de läser en termin vardera (s 11).
Med så stora tidsskillnader som att inte få prova på språk alls till att prova på i ett läsår, borde det väl finnas stora skillnader? Visst finns det olikheter, men inte många och inte stora. Det verkar inte spela någon större roll hur länge eleverna provade på. Därför bör det inte vara en nackdel för femmorna att inte ha fått prova språken jämfört med dem som har provat på dem. Den enda