Elevernas identitetsskapande och friskolan

Under våra intervjuer med eleverna framkom det att eleverna i stor utsträckning inte tidigare funderat så mycket kring dessa frågor, något som i sig inte är märkvärdigt då vi talar om elevernas vardag. Vi anser dock att vi kan finna tydliga mönster i informanternas svar om hur friskolorna har varit en del i deras identitetsskapande.

Grupp A och grupp B anser att skolans pedagogiska inriktning har lett till att de blivit mer självständiga och ansvarstagande. Att just orden självständig, ansvarstagande, ambitiös är återkommande hos bägge grupperna är väldigt tydligt.

Både grupp A och B menar också att man kan vara ”sig själv” på deras respektive skolor och att de har en hög acceptans för varandra och varandras olikhet är något båda grupperna betonar. Detta sökande av den egna identiteten och vikten av att vara ”sig själv” kan kopplas samman med den ökade individualisering det sen-moderna samhället inneburit, och för eleverna får detta konsekvensen att alla måste hitta sin egen person

och vara starka individer.80 Även den avtraditionalisering Ziehe talar om är en

förutsättning för att individen skall få utrymme att skapa sin egen identitet.81

Eleverna på Skola A och Skola B anser att skolan faktiskt har gett dem möjligheten att vara just individer och att de får lov att utvecklas i vilken riktning de vill. Detta beror både på att skolorna inte är så stora, men också på grund av pedagogiken anser de själva.

Att eleverna själva har gjort ett aktivt val påverkar också situationen på Skola A och Skola B då alla elever är i samma situation när de börjar. Bland annat framkommer det under intervjuerna att eleverna uppfattar både sig själva och sina kamrater som modiga

80 Sernhede. (1996), s. 137. 81 Ziehe. (1993), s. 37.

och utåtriktade och detta kopplas samman med både det aktiva valet men också med den sociala rörlighet som uppstår i och med skolans arbetssätt. Samtidigt visar våra resultat att eleverna oftast väljer att arbeta i samma grupper, så denna sociala rörlighet som eleverna uppger finnas menar vi delvis kan ifrågasättas. Giddens tankar att valet av livsstilar idag är en viktig identitetsmarkör, då de traditionella kollektiva identiteterna i det sen-moderna samhället spelar allt mindre roll är här relevanta. Även om vi inte hittar en egentlig gemensam livsstil på Skola A och Skola B anser vi att valet av friskola delvis kan ses som ett val av livsstil. Valet av skola och i viss mån då också livsstil skapar trygghet med de individer som gjort samma val och som då delar vissa

värderingar och attityder.82

Splitter skriver om behovet av en trygg miljö där individerna kan ompröva sina idéer kring vem de själva är i sann dialog med andra individer och betonar skolans möjliga roll med idealklassrum där elevernas olika grupptillhörigheter och identiteter tillåts

samexistera och berika varandra i den pågående identitetskonstruktionen.83 Den miljön

och den dialogiska faktorn anser vi finns på Skola A och Skola B, något som vi tolkar som en anledning till att eleverna känner att de kan utvecklas och vara de som de vill vara. Däremot kan Skola A och Skola B inte anses vara pluralistiska i den mening

Splitter menar är önskvärda i detta skeende av elevernas identitetskonstruktion.84

Eleverna har ett stort fokus på den individuella utvecklingen och upplever sig själva som bra socialt rustade för framtiden. Enligt Lalander och Johanssons exempel på arketyper av ungdomars identitetsskapande tillhör informanterna på Skola A och Skola B generation X, där vikten ligger på att själv utveckla sin egen identitet. De traditionella

sociala faktorerna ses som mindre viktiga.85 _{Även Possamais beskrivning av generation}

X och Y stämmer väl överens på grupp A och grupp B.86

Grupp C menar att det även på Skola C finns ett tillåtande klimat. Detta menar eleverna dels beror på att skolan är liten, men även att eleverna känner varandra väldigt väl, då många gått på skolan länge. De menar även på att en skola med kristen värdegrund ger dem en möjlighet att reflektera över och utveckla sin egen tro. Elevernas religiositet både bekräftas och ifrågasätts dagligen i Skola C, detta leder till ett ökat självförtroende i deras religiositet. I Skola C ges de utrymme att ge uttryck för sin tro

82 Giddens. (1997), s. 103f. 83 Splitter. (2007), s. 274. 84 Ibid, s. 269f.

85 Lalander & Johansson. (1999), s. 123. 86 Possamai.(2009), s. 2-5.

vilket de anser vara en viktig del av deras identitet. Johanssons resultat, i hans studie av lärandeprocesser i en muslimsk friskola, visar sig stämma väl överens med våra resultat. Både den formella religiösa undervisningen och den informella läroprocessen påverkar

elevernas identitet.87 _{De rör sig ständigt i en kristen kontext och även om deras}

tolkningar av sin tro ifrågasätts av såväl andra elever som personal på skolan, anser vi att bilden av religionen som en viktig del av deras identitet hela tiden bekräftas. Att eleverna själva anser sig ha utrymme att verkligen utvecklas som individer och i deras religiositet menar vi delvis kan ifrågasätta Splitters slutsatser att de stora gemenskaperna, som religionen, inte kan vara dialogiska nog för utvecklandet av individuella identiteter.

Den kristna värdegrunden uppfattar de som viktig och menar att de i en ”vanlig” skola skulle påverkats av den icke-kristna majoriteten. Däremot betonar de respekten för den icke-kristna minoriteten av elever som också går på Skola C. Gruppen menar också att skolan format dem till de personer de är och att det hela tar sig uttryck genom hur de agerar mot varandra. I skolan försöker eleverna vara bra förebilder och framhäva sina bästa sidor. De inslag där skolans kristna värdegrund formellt skall betonas, som morgonsamlingen och livskvaliteten, menar eleverna gör dem till mer öppna individer som delar med sig av sina erfarenheter till varandra. Damgrens avhandling visade att föräldrarna till barn på kristna friskolor lade större vikt vid värdegrunden än föräldrarna till barn på allmänpedagogiska skolor, detta verkar också stämma hos eleverna i vår

undersökning.88

Det som blir väldigt tydligt är att grupp C inte talar utifrån en individualistisk hållning i så stor grad som grupp A och grupp B. För grupp C är det inte heller vinningen av de egenskaper och förmågor de tillgodogjort sig inom friskolan som betonas som viktiga. Istället är det den skyddande miljön och de gemensamma värderingarna som eleverna upplever som den primära anledningen till att söka sig till skolan. För många av eleverna anses det som självklart att gå på Skola C på grund av sin personliga tro. I Lalander och Johanssons exempel passar då eleverna på Skola C

mer in som Arvtagare. 89 Eleverna uppger att de i många fall har samma värderingar

som sina föräldrar och vi tolkar det som att de skapar sina identiteter utifrån de mer traditionella och överförda ideal och normer de socialiserats in i.

87 Johansson. (2008), s. 387. 88 Damgren. (2002), s. 160.