5.Analys och diskussion
5.2 Gruppidentiteter på de olika skolorna
I de intervjuer vi har genomfört har det framkommit att den gemensamma identiteten är viktigare i Skola C än i de andra skolorna. Visserligen finns det en gemenskap på Skola A och Skola B, men denna är mer ett förenande av olikheter än en uppslutning kring någonting gemensamt. Eleverna beskriver sig själva som starka personligheter och använder ord om sig själva och sina kamrater som ”udda”, ”speciell”, ”knäpp” och ”flummig” på ett positivt sätt och detta finner vi intressant. Vi anser att det är tydligt att eleverna har utvecklat en väldigt individualistisk hållning där respekten för varandra ändå är viktig för dem. En av förklaringarna till det accepterande klimatet eleverna uppger finner vi i det stora antalet ”frånväljare” dessa skolor har. Dessa elever som sökt sig från den kommunala skolan med anledning av såväl sociala problem, så som mobbing, och med inlärningssvårigheter har skapat en annan norm än vi vanligtvis finner på kommunala skolor. Mötet mellan dessa personligheter och ”tillväljarna” som tydligt vet vad de söker i skolan och ofta presterar väl anser vi leder till just betoningen av individen och individens avvikande från den sociala norm som eleverna själva anser finnas i den kommunala skolan, blir i Skola A och Skola B i stället någonting positivt. Vi tolkar detta som att eleverna själva konstruerat en bild av sig själva som en stabil och trygg grupp bärande av delvis gemensamma ideal och detta hjälper dem, enligt Ziehe,
att förhålla sig till omvärlden.90 Man kan se detta som en utveckling av en subkultur där
eleverna själva uppfattar sig som bärare av andra normer än det omgivande samhället. Grupp A och grupp B definierar sig som grupp till stor del utifrån att de gjort ett aktivt val till skillnad från elever på kommunala skolor. De är tydliga med att de anser att deras respektive skolor är bättre än de andra skolor de tidigare gått på. Deras Vi blir på många sätt definierade utifrån deras Dem. På samma sätt de beskriver sig som självständiga och accepterande har de en bild av eleverna på den kommunala skolan som ”indoktrinerade” och mer intoleranta än de själva. Dem är intvingade i roller, ramar och klassrum, och Vi har friheter både socialt och i lärandesituationer. Stier skriver att identitet ofta lättast definieras som vad du inte är och eleverna kan på många sätt sägas
definiera sig själva genom just denna typ av motidentiteter.91 Eleverna skapar här en
gemenskap genom att uttrycka vad de inte är.
90 Lalander & Johansson. (1999), s. 56.
Det faktum att bägge skolor har ett kösystem och fyller sina klasser varje år anser vi skapar en känsla av utvaldhet och en stolthet både inför sig själv och för skolan. Även om det uppges finnas en känsla av gemenskap i skolan kan grupp A och B inte definiera hur denna ser ut, de pratar snarare om sammanhållning än om samhörighet. De små gemenskaperna med de man själv väljer är för eleverna viktigare än den större, vilket också kan bero på att undervisningen inte sker i traditionella grupper.
Den gemensamma identiteten i grupp C är i stort kopplad till elevernas religiösa identitet. Eleverna på Skola C diskuterar frågor som har med religion att göra även utanför lektionstid vilket stärker deras kollektiva religiösa identitet. Att den religiösa kontexten är ständigt närvarande, inte bara under lektionstid, och bidrar i utvecklingen av elevernas identitet bekräftar också Johanssons undersökning av den muslimska friskolan.92
På skolan finns det elever från många kyrkogemenskaper men den kollektiva kristna identiteten förenar eleverna mer än den skiljer dem åt. Även om det går icke-kristna elever på skolan är den kristna identiteten normen, och eleverna själva uppger att om de hade gått på en annan skola hade de antagligen också sökt sig till andra kristna då de finner en trygghet i den gemensamma tron. Informanterna i grupp C är också tydliga med att de tror att de inte hade kunnat vara lika öppet kristna på andra skolor, det finns en tydlig bild hos eleverna av att de i det omgivande samhället avviker från normen och de återkommer till risken för att bli mobbad eller vara utanför på andra skolor. Skola C kan ses som en plats där eleverna får möjlighet att definiera sig själva och Skola C passar på så sätt in i Francias beskrivning av de religiösa friskolorna som alternativa
sfärer som fyller en viktig funktion.93 Religionen är en viktig del av elevernas person
och att de uppskattar friheten att kunna vara öppna med sin tro och uttrycka den, så som de vill, i en gemenskap där de känner sig trygga är återkommande i vår studie. Vi tolkar våra resultat som att eleverna upplever sin skola som en fristad där de kan vara sig själva och ge uttryck för hela sin person och identitet. Enligt Gerle ökar det sekulariserade samhället detta behov, hos de religiösa grupperna, att skapa platser där de
kan utveckla denna typ av gemenskap och sin kristna identitet.94 Samma slutsats
kommer Thomas Johansson fram till i sin undersökning av identitetsskapande på en
92 Johansson.(2008), s. 375. 93 Francia. (2007), s. 27f. 94 Gerle. (2007), s. 63.
muslimsk friskola.95 Detta är alltså en bild som även bekräftas i vår undersökning. Våra resultat pekar på att den främsta anledningen att söka sig till, eller låta sina barn gå i, en religiös friskola är just att den fyller funktionen av en fristad där eleverna tillåts leva ut
sin religiositet, och inte att bevara den religiösa identiteten som Damgren slutsats var.96
Damgrens resultat som pekade på en förskjutning av profilen på friskolorna, också de konfessionella väcker den del frågor kring vad det får för konsekvenser för konstruktionen av den religiösa identiteten för eleverna på dessa skolor. Om allt fler elever söker sig till dessa skolor med en annan anledning än den religiösa profilen är
risken att den fristad eleverna upplever så småningom försvinner.97
Till skillnad från grupp A och grupp B anser de sig inte vara kunskapsmässigt bättre förberedda för resten av livet, däremot upplever de sig som tryggare än andra och utvecklingen av den egna identiteten ses som viktig. Även om de är stolta över sin öppenhet gentemot varandra anser de att denna öppenhet kan användas emot dem i framtiden och uttrycker att de inte kommer att kunna vara lika öppna, varken med sin tro eller som personer, på gymnasiet.
De enskilda eleverna känner också ett ansvar för kollektivet, man skall ta hand om varandra och om skolans rykte, något vi inte alls har sett i de andra intervjuerna.
I motsats till Skola A och Skola B finns det ett tydligt och väldefinierat Vi. Skola C:s
Vi består till stor del av deras gemensamma religiösa identitet. Även de icke-kristna
eleverna tillåts ingå i detta Vi som också rymmer kärlek, förståelse, respekt och en trygghet med varandra. Vi är snälla, öppna, hänsynstagande och trygga. Grupp C ser den omgivande sekulära miljön delvis som anti-religiös och upplever Dem som hårdare, mer utsatta för grupptryck och religiöst intoleranta. Vi anser att detta delvis kan förklaras av att de ”frånväljare” som sökt sig till skolan många gånger haft det tufft i den kommunala skolan och ”halkat snett” i livet. Dessa ”frånväljare” är i princip de enda som börjar på skolan i högstadiet och är en stor del av de icke-kristna eleverna, övriga elever har ingen eller väldigt liten erfarenhet från den kommunala skolan och vi menar att deras bild formas då till stor del av de negativa erfarenheterna ”frånväljarna” bär med sig. Informanterna har dock den naturliga inställningen att de först och främst är tonåringar och inte så annorlunda från alla andra. Alla i grupp C uppger att de umgås mycket med personer från andra skolor, både kristna och icke-kristna, men även på 95 Johansson. (2008), s. 380. 96 Damgren (2002), s. 178. 97 Ibid.
fritiden är den kristna identiteten viktig och en stor del av elevernas liv.
Vi drar slutsatsen att den tydligare gruppidentiteten på Skola C beror på att de delar en religiös övertygelse, vilket innebär att de har en tydligare gemensam nämnare redan från början. Men vi tror också att den gemensamma identiteten framhävs på grund av att eleverna känner att de direkt avviker från normen i det svenska sekulariserade samhället. I vår undersökning finner vi ingen lika utmärkande gruppidentitet i de allmänpedagogiskt inriktade friskolorna som den kristna identiteten på friskolan med uttalad kristen värdegrund. Vi tolkar detta som att identiteten hos eleverna på de allmänpedagogiskt inriktade friskolorna i högre grad är ett resultat av den individualisering och avtraditionalisering Ziehe menar är en del av det senmoderna
samhället.98