Skolledningen och identitetsskapandet

Skola A har som mål att forma eleverna till självsäkra individer, något eleverna menar att de är. Både skolledaren och eleverna anser att eleverna på skolan är tillåtande och låter alla vara ”sig själva”.

Skolledaren menar att Skola A arbetar mycket med att hjälpa eleverna i deras identitetsskapande. Detta gör de genom gruppdiskussioner och personlig handledning. I vår intervju med eleverna nämns inte dessa moment överhuvudtaget, något vi finner

intressant. Eleverna uppfattar uppenbarligen inte dessa moment som

identitetsutvecklande. Skolledaren påpekar också att han inte tror att eleverna lägger märke till detta arbete, på grund av att det är normalt och naturligt för eleverna. Detta tror vi stämmer. Inte heller eleverna på Skola B lyfter fram de konkreta arbetsmetoder som skolledaren menar hjälper eleverna i deras identitetsskapande, vilket säkert har samma förklaring

Själva pedagogiken leder också till att eleverna utvecklar en självständighet och ett ansvarstagande, menar skolledare A. Denna självständighet och förmågan att ta ansvar betonas också av eleverna. Vi menar att eleverna kan anses internaliseras i en specifik

social situation och övertar på det sättet vanor och värderingar från skolan.99

Skolledare B och eleverna i grupp B har en ganska snarlik syn på hur eleverna

98 _{Ziehe. (1993).}

uppfattar sig själva och på skolans roll i detta. Skolans arbete med att via pedagogiken göra eleverna till självständiga, självsäkra och ansvarstagande individer kan på så sätt ses som framgångsrikt.

Skola C arbetar med elevernas identitetsskapande i undervisningen, främst då i de speciella undervisningsmoment skolan arbetar med som livskvaliteten och morgonsamlingarna. Detta menar både elever och skolledare skapar tryggare individer på skolan. Det finns även ett uttalat mål hos skolledaren att barnen skall få möjlighet att bearbeta sin tro och göra den till sin egen, detta uppger också eleverna stärker deras självförtroende och deras tro och eleverna är väl medvetna om detta arbete. Att eleverna får utveckla sin religiösa identitet i en trygg miljö är viktigt för både skolledningen och eleverna.

Skolan är också tydlig i sin kommunikation till eleverna om vikten av en trygghet med varandra och i detta fall menar vi att man kan tala om en viss överföring av idéer och tankesätt från skolledare till elever.

Skola C arbetar också tydligare med gemenskapen på skolan än de andra skolorna gör. Det finns ett tydligt kollektiv och det läggs vikt vid att ta hand om varandra, detta märks också tydligt hos eleverna. Däremot kan man inte säga att detta arbete är något eleverna tänker på eller reflekterar över vad det innebär. Detta blir, precis som på de andra skolorna, elevernas vardag.

Vi anser att det i samtliga fall finns en ganska väl överensstämmelse mellan skolans mål och ambition i deras hjälpande av eleverna med identitetsskapandet och hur eleverna uppfattar detta. Man kan naturligtvis se detta som en framgång av det arbete skolorna bedriver med värdegrunder och identitetsskapande processer.

Skolledarna uppger att de också kommunicerar fördelarna med denna pedagogik och värdegrund till eleverna, och vi menar att det inte skall uteslutas att det kan vara något av en självuppfyllande profetia. Genom att sedan första dagen fått höra hur eleverna kommer att bli på just sin skola upplever eleverna också att de faktiskt blivit så, att de tillgodogjort sig de egenskaper som pedagogiken eller värdegrundsarbetet ”ska ge”.

En kunskapssociologisk förklaringsmodell till detta innebär att det finns en social kunskapsöverföring och ett skapande av en gemensam bild av verkligheten som uppfattas på ett visst sätt av både lärarna och eleverna på skolorna. Denna verklighet tolkar de utifrån den gemensamma kontexten de är en del av och detta skulle också

kunna vara en förklaring till att de upplever den på samma sätt.100 Eleverna kan, med denna förklaringsmodell, sägas socialiseras in i ett visst sätt att tänka kring sig själva. För att den subjektiva verklighetsuppfattningen skall bibehållas måste individerna

ständigt internaliseras i denna verklighetsuppfattning.101 _{Vi anser att man ur detta}

perspektiv kan se de olika strategier skolorna har utvecklat för att hjälpa eleverna med deras identitetsskapande som metoder för att vidmakthålla denna subjektiva verklighet.

Även Foucaults tankar om den diskursiva ordningen kan användas för att förklara hur eleverna formas av skolan. Skolledningen har vissa uttalade mål om hur de vill att eleverna skall utvecklas till ”harmoniska tonåringar” och ”mogna och trygga individer”. De skapar ett ideal för eleven med tydliga ramar och riktlinjer. Diskursen på skolan menar vi då kan anses styra in eleven att tänka på ett visst sätt kring sig själv. Den rådande diskursen fyller då två funktioner: för det första förbinder den individerna till ett visst sätt tala och vissa typer av yttranden, samtidigt som den förbjuder andra, och för det andra förbinder dessa yttranden individerna med varandra och skapar ett Vi och

Dem.102 För att bibehålla den givna ordnande diskursen krävs en viss kontroll över

eleverna, en funktion vi ur detta perspektiv anser att skolornas arbete med identitetsskapande kan fylla, framförallt Skola A och Skola B:s personliga handledningssamtal där skolorna kan anses utöva denna kontroll.

Foucaults ritualbegrepp, att speciella egenskaper, omständigheter och kvalifikationer, ger människor olika möjligheter att påverka diskursen samt att ordet får olika genomslagskraft beroende på av vem som säger dem och i vilket sammanhang de sägs innebär också att skolledningen har större möjlighet att påverka och kontrollera

diskursen än vad eleverna har.103 _{Vi tror att eleverna själva inte upplever detta som}

kontrollmekanismer, då det helt enkelt är en del av deras vardag.

100 Berger, P. & Luckmann, T. (2003), s. 25f. 101 Ibid, s. 172f.

102 Foucault, Michel. (1993), s. 31. 103 Ibid, s. 27f.