Elitidrott och Akademin

Idrottsrörelsen kom alltså in och blev legitimerad i utbildningens fält 1993, men Idrottsrörel- sen nöjde sig inte med detta. Under hela tiden som processen med Skolverket pågick, påtalade man från Idrottsrörelsens håll vikten med att även skapa ett samarbete med lärosätena på högskole/universitets nivå - alltså att tränga ännu djupare in i utbildningens fält. Om kampen mellan Skolverket och idrottsrörelsen utmynnade i ett samarbete, så blev/är kampen mellan idrotten och akademin betydligt hårdare.

Dessa två fält har i Sverige stått långt ifrån varandra ända sedan en del av idrotten började gå över i en professionaliserad form. Akademin accepterade idrotten som en samhällsnyttig form för folket, med bl.a. Linggymnastiken som en god förebild173. Däremot har elitidrotten i stort sett aldrig fått fotfäste inom den svenska akademin. I och med övergången till ett kunskaps- samhälle förstärks akademins fält och eftersom samarbetet ännu inte är uttalat efter 25 års strävan från idrottsrörelsen, så får vi konstatera att båda fälten drivs av en stark illusio. Denna illusio innebär att båda fälten har agenter som anser att deras respektive fälts autonomi vara värt att kämpa för. Idrottsfältet söker hela tiden nya vägar för att ta sig in i akademins fält - en process som påskyndas av kunskapssamhällets ”krav”. Vilket i sin tur har inneburit nya och expanderande lärosäten, men även på den privata marknaden såsom ishockeyns nytecknade avtal med Ultra Education174.

En av anledningar till akademins avståndstagande till elitidrotten kan vi utläsa i Bourdieus te- ori om de två differentieringsprinciperna: ekonomiskt kapital och kulturellt kapital. Dessa två principer anger människornas positioner i det sociala rummet. Bourdieus modell av rummet

för sociala positioner175 är konstruerad efter franska förhållanden. T.ex. är idrotterna golf och

tennis placerade med ett högt värde av samlat kapital, medan fotboll har ett lågt värde. Det in- nebär att Bourdieu har ett stort avstånd mellan ”överklassporterna” golf och tennis mot arbe- tarklassens fotboll. En placering av dessa idrotter efter svenska förhållanden, skulle jag place- ra betydligt närmare varandra. Skillnader finns men i dagens svenska samhälle skulle jag pla-

173 _{Petersson, Magnus (1995) Från tävlingsidrott tillmotionsidrott. Paradigmskiftet inom den svenska akademis-} ka idrotten under 1960- och 1970-talen.

174 _{Se 4.1.4 Konkurrenter och andra alternativ s. 38} 175 _{Se figur 1, 3.1.3 Bourdieu s. 24}

cera dem i närheten av mittpunkten av Bourdieus modell. Eller om man så vill i skärningen av de vertikala och horisontella skiljelinjerna. Agenter från akademin tar en position med mycket samlat kapital som också ger en hög status. Så även om där krävs en korrigering av agenternas positioner för att få svenska förhållanden, finns där ett avstånd mellan idrotten och akademin. Bourdieu hävdar också att ju närmare två fält ligger varandra desto lättare har de för att kom- ma överens och kunna skapa möjligheter för samarbete. Om vi då tänker oss att idrotten ligger i skärningspunkten av skiljelinjerna, så finns där ett visst avstånd till Skolverket (jag jämför med det som i modellen är benämnt Laerere ungdoms-/videregående skole ). Här lyckades ändå idrotten och Skolverket bilda en form av samarbete angående idrott/utbildning. Akade- mins fält ligger dock ytterliggare längre från idrotten, och frågan är: ligger den för långt bor- ta? Av mina redovisningar om kombinationer av elitidrott och eftergymnasiala studier, så framkommer det att sådana konstellationer redan finns och verkar i Sverige. Men frågan blir då: var inom akademins fält pågår denna verksamhet?

I ”Bourdiuensk” anda verkar det som att akademins doxa-system är starkare inom de traditio- nellt stora universiteten, och i dessa finns fortfarande inget samarbete med delfältet elitidrott. Doxa inom de stora universiteten innebär, enligt Bourdieu, också ett symboliskt våld. Detta i form av en selektion från vem av de nya aktörerna som har behörigt kapital eller inte. Strävan är att kunna reproducera den rådande maktställningen inom fältet. I dagens svenska samhälle ser vi undantag från Bourdieus tankegångar om detta system. Dessa undantag är att blivande agenter inom akademins fält mycket väl kan komma från olika förhållanden. Vilket betyder att agenterna även har olika habitus och kapitalfördelningar. Detta borde i sin tur betyda en förändring i selektionsprocessen, jämfört med vad Bourdieu antyder. Trots dessa påståenden så verkar fortfarande de mest prestigefyllda universiteten i Sverige inneha ett doxa-system som inte värderar elitidrotten högt.

Centralpositionerna i akademins fält bör vara universiteten med äldre traditioner och värde- ringar såsom t.ex. Lund, Uppsala eller Stockholms universitet. De ställen elitidrotten kommit in får räknas ligga i utkanterna av akademins fält. Exempel är Umeå där det har bildats en id- rottshögskola utanför själva universitetet och Malmö högskola som är en nykomling inom akademin. En tanke är här att doxa inom akademins fält innebär att de stora tunga lärosätena har ett symboliskt kapital de vill behålla i status quo. Däremot nykomlingarna, såsom bl.a. Malmö högskola, är öppna för innovationer för att på så sätt få erkänd status. Dessa innova- tioner kan i sin tur bestå i ett samarbete med idrotten. I detta läge kan båda fälten dra nytta av

varandra, och ingå i ett förhållande. Idrotten genom att den kan erbjuda kombinationen elit- satsning/utbildning till idrottstalangerna som genom kunskapssamhället kräver utbildning. Malmö högskola vinner genom att den kan profilera sig som idrottshögskola och på så sätt även få en volymökning bland sina studenter. Denna volymökning innebär paradoxalt nog också en vinst i form av ekonomiskt kapital. Paradoxalt eftersom Bourdieu hävdar att de som besitter ett högt värde av kulturellt kapital inte har samma konkurrenssystem och intressen som de med högt ekonomiskt kapital176.