Att ta emot hemtjänst – en omställning

Vi kan se att informanterna idag inte upplever att de är i en beroendeställning gentemot hemtjänsten men genomgående så uttrycker både kvinnor och män att det har varit en

omställning att ta emot hemtjänst. Det har dock tagit olika lång tid för kvinnorna och männen att finna sig i sin nya situation. Överlag tog det längre tid för kvinnorna att acceptera att de behövde hjälp än vad det gjorde för männen. Detta kan bero på att männen var sjukare när de fick hjälp och de var så pass fysiskt begränsade att de inte hade något val utan var tvungna att ta emot hjälp. Några av de manliga informanterna blev akut sjuka och det gjorde att de såg hjälpen från hemtjänsten som en nödvändighet för att klara sig. Vi tolkar detta som att dessa män hade en förståelse för sin nya situation vilket gjorde att de kunde hantera den på ett realistiskt sätt.

”Jag var så dålig i början, då var jag så i behov av hjälp så det flöt ihop ganska bra. Den övergången var ingen större svårighet” (Man 60 år)

Även att det var en omställning så tolkar vi det som att männen accepterade sin nya situation och att de tänkte inte så mycket på det utan det var som det var.

”Jag tänkte inte så mycket, det var bara så. Det fanns inget att välja på. En får acceptera att en inte kan klara något nu längre. En måste ju det, man blir så jävla van, en vänjer sig så kvickt.” (Man 63 år)

De flesta kvinnorna berättar att det till en början var en svår omställning att ta emot hjälp från hemtjänsten. Endast en kvinna såg det som helt naturligt och självklart då maken var svårt sjuk och det inte fanns något alternativ.

”Jag tänkte inte på någonting, jag bara ringde och bad att de skulle komma för du vet jag fick ju be om det när jag hade honom sjuk. Det var självklart bara.” (Kvinna 84 år)

Denna kvinna förstod att hjälp från hemtjänsten var den enda utvägen för att klara av att hantera situationen då hon inte orkade mer själv. Ur ett perspektiv kan det kanske ha varit lättare för henne att be om hjälp då hjälpen inte direkt var avsedd för henne utan för maken.

36

De övriga kvinnorna beskriver att samtidigt som de tyckte att det var bra att de fick hjälp var det en konstig känsla att hemtjänsten skulle göra det som de själva hade klarat innan. Några av kvinnorna säger att det kändes som ett intrång i det egna hemmet. En kvinna säger att sedan hon fick hemtjänst så känner hon sig inte lika fri längre. En kvinna och en man

uttryckte tydligt att det var jobbigt att ta emot hjälp av hemtjänsten. Samtidigt som det var en befrielse att få hjälp så var omställningen väldigt svår.

”Det var svårt att de kom hit då, jag hade ju alltid klarat alltingen och då kom de hit och skulle hjälpa mig, det var inte lätt. Jag trodde inte att det skulle bli så svårt för jag kände ju dem förut och hade pratat med dem.” (Kvinna 81 år)

”Jag vill ju klara mig så länge som möjligt själv, ja det vill jag, men sen när det inte gick längre så själva övergången den var väldigt svår. Det var svårt i början att människorna kom in till mig och började städa. Just den omställningen var väldigt svår, den var väldigt svår, man vänjer sig vid allting, det gör man, för jag har heller inte så mycket att välja på.” (Man 71 år)

Vi tolkar det som att dessa informanter hade svårt att hantera situationen med att någon annan skulle utföra sådant som de tidigare själva hade klarat. Vi förstår det som att informanterna innan de vande sig vid att ta emot hemtjänst upplevde en omställning som var svår att förstå, men i takt med att de har vant sig har de gått från obegriplighet till begriplighet. När informanterna har lärt känna sin nya situation och de har blivit bekväma i rollen som hjälpmottagare har de också haft lättare för att hantera situationen. Det kan således tolkas som att omställningen med att ta emot hemtjänst har varit en process som har varit olika svår att känna sig tillfreds med beroende på hur snabbt de har förstått situationen som något de måste hantera. När informanterna har lärt sig att hantera sin nya situation kan vi förstå det som att de också känner en meningsfullhet i sin vardag. Antonovsky (2005:43- 45) menar att de tre viktigaste delarna för att människor ska känna en känsla av

sammanhang är i vilken utsträckning de upplever att de kan begripa, hantera och känna meningsfullhet i livet.

En man uttryckte att hemtjänsten enbart var en glädje. Då han blev akut sjuk var han rädd att han inte skulle få den hjälp han behövde och han kände sig i en utsatt position. Det gick så långt att han till och med försökte ta livet av sig. Han var rädd för att han skulle bli inlagd på ett hem och därmed inte skulle kunna bo kvar hemma. Han upplevde inte

37

omställningen med att få hemtjänst som negativ utan såg det som en befrielse att få hjälp. Vi tolkar det som att rädslan för att inte få hjälp blev så stark för mannen att han inte kunde hantera sin situation. Vid denna tidpunkt då han försökte ta sitt liv kan vi förstå det som att han inte såg någon mening och motivationen till ett fortsatt liv var borta. Att få hjälp blev för honom en befrielse och att han fick hjälp kunde ses som ett bevis för honom på att han blev förstådd av andra. Att få förståelse från andra kan enligt Antonovsky (2005:45) vara en resurs som gör att det blir lättare att hantera olika situationer och därmed finna en mening. Vi tolkar det som att då mannen fick hjälp från hemtjänsten upplevde han det som en befrielse och hittade motivationen till att fortsätta leva. Genom denna händelse tycker vi oss kunna se hur stor betydelse olika resurser har för hur människor hanterar sin situation.

Upplever människan brist på resurser kan det innebära att det svårt att finna en känsla av sammanhang. Situationen visar också hur vi rör oss mellan polerna hälsa och ohälsa och att tillgången på resurser är en faktor som påverkar människans rörelser mellan dessa poler (Antonovsky 2005:16).